Chaufförernas aktion visar på problem

En makedonisk förare som ansågs sakna giltiga handlingar lyfte, indirekt, svenska åkerinäringen och chaufförernas problem. Efter den friande domen i Sundsvall tingsrätt den 19 november genomförde många chaufförer en spontan aktion som lyfte upp problem som tidigare inte fått tillräcklig uppmärksamhet.

Chaufförerna hade tröttnat på lönedumpning, olagliga fordon, köpta körkort och förarkort samt, enligt uppgift, andra falska handlingar. Det har blivit allt vanligare med utflaggning av åkerier till låglöneländer och underbetalda utländska chaufförer på de svenska vägarna.

Aktionen startade i norra Sverige i november men spred sig snabbt över hela landet. Flera Facebookgrupper uppmanade sina medlemmar att stanna fordonet klockan tolv. Uppmaningen från initiativtagarna var att stanna trafiksäkert utan att störa trafiken.

Den 20 december genomfördes ytterligare ett antal manifestationer inom ramen för "Här stannar Sverige". Politikerna måste få upp ögonen för hur bl.a. fraktpriserna fungerar, eftersom det är politikerna som stiftar lagarna, menade chaufförerna. Även i Östergötland fyllde lastbilar E4 i protest. Jag är i varje fall inte beredd att sänka min lön med 10.00 kr i månaden, sa en chaufför. Nu är lastbilsprotesten igång.

Även taxibranschen hakade på med "Här Stannar Taxi för Sverige". Överetablering, låga ersättningar för åkerierna, avsaknad av kollektivavtal, svarttaxi och oinfriade löften från politiker är bara en del av taxibranschens problem som leder till stressade och trötta förare.

Idag är billigare att anlita ett åkeri med lastbilsekipage än att åka taxi. Så prispressad är nu svensk åkerinäring. Man skulle alltså, om än i teorin, kunna anlita en tung lastbil för betongtransporter istället för taxi och spara pengar på det viset. Det är tufft att få lönsamhet så att verksamheten går runt. ”Skymf mot oss som har riktiga papper”.

Skilj på rasism och social dumpning
Chaufförernas aktion i november var spontan och inte förankrad hos fackförbundet Transport. Kanske är det i skenet av oron för chaufförernas spontana aktion som man ska se Tidningen Transportarbetarens chefsredaktör och hans agerande. Han ”avslöjade” nämligen att i Danmark fanns ett liknande aktion från chaufförerna. Men där ansågs den danska gruppens ledare vara rasist. Flertalet svenska chaufförer visste inte ens om att sidan fanns. Så här skrev tidningen Transportarbetaren: ”Rasist bakom danska chaufförsaktionen.”

Några skribenter skrev i Proffs, tidningen för yrkestrafikanter, att de inte förstod varför tidningen Transportarbetaren ville splittra den gemenskap som blivit följden av det fina initiativet med "Här stannar Sverige"? Snälla facket – vi är inga rasister.

Jan Lindkvist, chefredaktör och reporter på Transportarbetaren, gav replik på artikeln ” Det var inte för att misstänkliggöra initiativtagarna – utan för att chaufförer, åkare och fackförening alltför ofta i andra medier utmålats som främlingsfientliga protektionister när man slagits för lika villkor i transportnäringen. Är det verkligen så? Replik.

Den makedonske chauffören friades i domstol. Åtalet, brukande av falsk urkund och olovlig körning, ogillades. I domstolen hävdade chauffören att han gjort som många andra makedonska förare. Han hade rest till grannlandet Bulgarien och ansökt om bulgariskt pass och körkort. Bakgrunden är att Makedonien inte är med i EU. För den som lyckas få bulgariska papper öppnas EU:s hela arbetsmarknad.

Åklagaren sa den 26 november, när domen föll, att hon tänkte överklaga den friande domen mot lastbilschauffören. Oklart om så har skett. I artikeln nedan framkommer hur förvirrande turerna var. Makedonska chauffören hade giltigt körkort.

Gripandet av den makedonske chauffören har väckt uppmärksamhet i transportbranschen som ett exempel på den sociala dumpning som förekommer i åkeribranschen. Bluffchaufför friad.

Igår (20/12) genomfördes ytterligare en manifestation för att sätta fokus på vägtransportbranschens problem och för att fånga allmänhetens uppmärksamhet. Det är ett "nytt tilltag" inom ramen för "Här stannar Sverige"-aktionen. Engagemanget från myndigheter och politiker kring transportnäringen förefaller lågt. Därför var aktionen ”Här stannar Sverige” viktig.

Varför valde 0,8 miljoner SD?

Nästan 800 000 väljare la sin röst på Sverigedemokraterna, SD,  i årets val. Nu pågår många eftervalsanalyser för att kartlägga väljarnas härkomst och orsak till deras partibyte. Arbetslöshet, ekonomiska klyftor och luddiga alternativ kan  vara bidragande orsaker till SD:s uppgång. SD är starkast utanför de större städerna. Med FI är det tvärt om.

SD lyckades mobilisera väljare p.g.a.de klyftor som skapats i gapet mellan stad och land.  Berodde det på att övriga partier har övergett landsbygden? Det har varit klent med ett tydligt valbudskap till landsbygden. Men även på andra orter i landet gick SD framåt. Någon skrev i en kommentar på Facebook att i min kommun har vi ett område där SD har 13 % (i EU-valet 18 %). Det är i huvudsak småbönder, småföretagare och pensionärer som bor där.

Samhällets temperaturmätare
Den nya SD-väljaren är en Östermalmspensionär, enligt SvD 23/9.  ”Det är i Stockholms mest äldretäta – och i många fall "välmående" kvarter –  som Sverigedemokraterna har ökat mest, visade SvD:s granskning”  – Jag är inte rasist på något sätt, men det som var felet var Reinfeldts tal om att öppna hjärtat just före valet, sa en äldre  kvinna. Besvikelsen på Moderaterna, uteblivna satsningar på pensioner och äldreomsorg samt att invandringen är för dyr, angavs som skäl. Var tredje ny sd-väljare kommer från m. 

Tidigare har äldre personer varit mer partitrogna. Och röstat som de brukat göra. Nu är de mer lättrörliga och drar sina slutsatser och lyfter fram sin besvikelse. De äldre kan också ses som en temperaturmätare. Nämligen  65 procent av de röstberättigade över 65 år är pensionärer. Men om deras existens står det ganska klent och otydligt i partiprogram och valmanifest.  

Det är intressant att SD även ökar i välmående områden, som kring Strandvägen, sa statsvetaren och statistikern Richard Öhrvall, som tagit del av SvD:s analys 

 Den förre socialdemokratiske statsministern Göran Persson menade i en intervju i Agenda att Sverigedemokraternas framgångar i valet beror på att Socialdemokraterna och Moderaterna har blivit för lika varandra. ”Det finns inget annat protestuttryck”, sa han i programmet.

Sverige håller på att gå sönder

– Sverigedemokraternas framgångar – det är ju inte i Stockolm de går bra utan det är ute i Sverige. Där man lider av dålig mobiltäckning, tåg som inte går, pensioner som är för låga, jobb som försvinner, ungdomar som flyttar, jordbruk som läggs ner. Allt det är det här ett uttryck för att Sverige håller på att gå sönder, sa Göran Persson.

Persson fick också frågan om varför så många missnöjda valt att rösta på SD i stället för exempelvis S. – Mycket bra och helt relevant fråga. Jag tror SD:s framgångar också delvis beror på den triangulering, den strävan efter att inte ta risker i politiken, att inte visa skillnader, som Moderaterna införde och som Socialdemokraterna har tagit efter. Man ligger så nära varandra. Då blir det på något sätt så att när man är arg och uppgiven så finns inget annat protestuttryck, sa Persson.

Triangulering hotet mot demokratin

Triangulering är ett begrepp inom politiken som innebär att man i grundläggande politiska frågor söker finna en tredje position mellan den egna och den som motståndaren företräder för att på så sätt kunna locka den ofta avgörande gruppen väljare i det  politiska mittfältet. Det tomrum som uppstod i mittfältet fyllde  SD.

I lördagsintervjun 27/9 tog man upp andelen LO-medlemmar som röstade på Sverigedemokraterna. Också LO:s ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, menade att det är för liten skillnad mellan höger och vänster i Sverige och när alla partier går mot mitten finns utrymme för SD att locka till sig väljare.

Självrannsakan
Även den antirasistiska vänstern har flera skäl till självrannsakan. All denna antirasistiska verksamhet, alla aktioner, nyckelrasslande, panga med grytlock,  alla demonstrationer– ändå ökade SD stadigt under Åkessons valresa då mer 80 kommuner i landet besöktes.

Ordet ”invandringskritiska” är ett bättre begrepp än ”rasist” eftersom det ordet för in oss i en fålla och exkluderar seriösa diskussioner. Flertalet SD-väljare är inte rasister. – En rimlig slutsats är att invandringen i sig inte verkar vara problemet, sa en doktorand på Ekonomiskhistoriska institutionen på Stockholms universitet. Men det är svårt att få grepp om varför så många röstade på SD.

Sverigedemokraterna fick 13 procent av rösterna i riksdagsvalet. ”Man frågar sig nu hur detta kunde ske, trots att varenda ledarskribent, komiker, programledare, statsvetare och övriga mediekändisar varit ute och uppmanat folk att gå och rösta bort Sverigedemokraterna.”

 I  de sista valdebatterna i TV borde utfrågarna  för Agenda tagit upp frågan om den nu pågående tillströmningen av asylsökande som många oroas över. 

Som t. ex. att det kan inte vara rimligt att 9 av EU:s 28 medlemsländer tar emot 90 procent av de asylansökningar som lämnas in. Hela EU måste dela ansvaret och bördan. Det borde tagits upp i programmet.  Det hade gett de ”invandringskritiska” någon form av svar och samtidigt – om det inte redan var för sent – i någon mån motat ole i grind.

Hageby – lågt valdeltagande och segregation

Med ett valdeltagande på 62 procent är Norra Hagestad, strax söder om centrum i Norrköping, det distrikt i Östergötland där flest människor valde att inte rösta. Genomsnittet för valdeltagande låg i hela Östergötland på 85,4 procent.

Den pensionerade prästen Tomas Sannerud har bott och verkat i Norra Hageby i nästan hela sitt liv. Han säger till Extra Östergötland att han tror att det låga valdeltagandet beror på missnöje med politiken.

På andra sidan av motorväg E 22 ligger Smedby.Där ligger villorna och radhusen på rad. Där brukar valdeltagandet vara högt. Många röstar på moderaterna. Norra Hageby och Smedby är två skilda världar.

Norra Hageby

• Valdistriktet Norra Hageby har 2.331 invånare.
• Av dessa är 1.085, 47 procent, födda i Sverige.
• 99 procent bor i flerfamiljshus.
• 19 procent har eftergymnasial utbildning
• 35 procent har arbete.
• Valdeltagandet i riksdagsvalet 2010 låg på 64.4 procent
• Valdeltagandet i riksdagsvalet 2014 låg på 62 procent
• Flest röster i årets val fick Socialdemokraterna (54,5 procent).

Källor: Extra Östergötland vars källa är Norrköpings kommun. www.val.se

Tomas Sannerud tror att det låga valdeltagandet beror på missnöje. Man upplever att det inte är någon skillnad längre på partierna. Varför ska man då gå och rösta? Men även i vissa valkretsar som t.ex Rinkeby i Stockholm, blev valdeltagandet också lågt, bara drygt 36 procent. I förorter som Tensta och Rinkeby står varannan invånare utanför arbetsmarknaden.

Det har förekommit bilbränder såväl som brand vid en moské och intilliggande byggbaracker i Hageby. I april eskalerade en blodig förmodad släktfejd. Men troligen är Hageby inte mer oroligt än andra områden där kanske drygt 50 procent är utrikes födda.

I lördags besökte jag tillsammans med det två yngsta barnbarnen Hageby. I centrum ligger Mirum Galleria. Arbetet med att skapa den nya gallerian, tidigare Hageby Centrum, stod klart maj 2012..Det var ett försök att lyfta området. Mirum Galleria har närmare 80 butiker och restauranger och ett bra läge med 1 500 gratis parkeringsplatser fördelade både inomhus och utomhus. Det finns väl tilltagna ytor med sittplatser inne i gallerian.

De vanliga butikskedjorna som naturligtvis lockade två 10-åringar till inköp fanns där. Och matbutiker som ICA Kvantum och Willys. Men där fanns mycket mer. Gallerian är även certifierat enligt miljöledningssystemet ISO 14001:2004. Och i en mindre lokal mellan gallerian och gångvägen upp till parkeringen kunde man panta flaskor och burkar. Där fanns även nedkast för sådant som inte kunde pantas. Ordning och reda.

Men köpcentrumet har även hamnat i blåsväder på grund av upprepade nedläggningar av butiker till följd av en otillräcklig omsättning efter ombyggnaden.

Efter en stund besökte vi McDonald’s som ligger i en byggnad i nära anslutning till Gallerian. Det var inte så mycket folk. Därefter gjorde vi ett ytterligare ett besök i Mirum Galleria. Sen gick vi tillbaka till McDonald’s och gick sakta igenom serveringen. Nu fanns det många gäster men inte påtagligt fler utrikes födda. Var fanns alla dessa? Och hur mycket satsningar görs på Hageby fritidsgård som ligger strax intill? Det fanns frågor men inga svar.

Gallerian har fått en make over. Men beskrivs av polisen som ett ”Rent helvete”

Under den fina ytan kring Mirum Galleria lurar förmodligen en stor pessimism och uppgivenhet. Det ger också valet utslag för. ”Mirum betyder ”överraskande” på latin, sa företrädaren för Mirum Galleria vid öppnandet. Men knappast för de 65 procent som inte har arbete. Prästen Tomas Sannerud har en förklaring: Missnöje, segregering och social ohälsa.

Det sistnämnda talar politikerna tyst om. Det behövs rejäla resurser och satsningar om integreringen i samhället ska fungera. Nu väntar ännu fler i behov av skydd att få komma till Sverige. När och hur ska de integreras i samhället?

En ljusning i barnavårdsärenden?

En mycket läsvärd artikel på DN Debatt idag där S, V och MP  tar upp viktiga frågor i barnavårdsärenden.

”Utredningar drar ut på tiden, vuxnas åsikter och situation prioriteras framför barnens behov och handläggares beslut är bristfälligt motiverade. Konsekvenserna är ödesdigra för de barn som samhället misslyckas med att hjälpa.”

De skriver vidare: ”Även när hjälp ges blir det många gånger fel. Barn tas från sina föräldrar utan tillräcklig grund. Barn tas från familjehem – där de rotat sig, mår bra och själva ger uttryck för att de vill stanna – för att socialtjänsten tycker att de har samarbetsproblem med fosterfamiljen eller för att de biologiska föräldrarnas rätt i handläggarnas och i vissa fall även domstolarnas ögon väger tyngre än barnens rätt till en trygg uppväxt.”

Författarna tar upp försämringar i a-kassa och socialförsäkring som bidragande orsaker  till att socialtjänsten har en tung arbetsbörda.

Men, tillägger de: ”Det undantar dock inte kommunerna från att ta sitt ansvar och se till att socialtjänsten har resurser, personal och rutiner som krävs för att personalen ska kunna göra ett bra jobb. I lagen finns inget utrymme för långa handläggningstider eller begränsade insatser för barn på grund av brist på pengar.

De  tar också upp att barn bör ges rätt till eget offentligt biträde i mål som rör vårdnad, boende och umgänge.”I de fall där barn varit familjehemsplacerade bör även familjehemmet ses som part och ha talan när det gäller fråga om vårdnad och umgänge.”

Tilläggas kan att även närstående bör omfattas. För några år sedan dödade en pappa barnens mamma. De närstående betraktades en tid som lämpliga vårdnadshavare. De träffade barnen regelbundet enligt ett schema. Så uppstod en schism. De närstående, inkl mor- och farföräldrar, hade lovats umgänge med barnen några dagar vid jul. Julklappar var inköpta, granen pyntad.

Då ändrade sig plötsligt socialtjänsten. ”Det kunde bli för mycket gråt vid juletid.” En förtvivlad mormor, vars dotter mördats, gick ut i kvällspressen och berättade om besvikelsen. Därefter ansåg socialtjänsten att det fanns samarbetssvårigheter och de närstående ansågs inte som lämpliga.  Därför bör även närstående räknas som ”part i målet” och  få ett offentligt biträde.

Förhoppningsvis börjar det hända något när det gäller barnavårdsärenden. Händelsen i Marks kommun, där två små barn togs från sina fosterföräldrar på ett felaktigt sätt, har säkert gett avtryck. Tjänstefel att ta barnen från Eva och maken. 

 Även fallet  med Melinda  vars egen berättelse nu går att läsa i  Nya Wermlands-Tidningen, NWT och på sociala medier har gett en och annan seriös politiker en tankeställare. 

Men hittills har det varit få politiker som engagerat sig i utsatta barns situation på ett mer djupgående plan. Därför välkomnas artikeln av S, V och  MP. Hoppas fler följer efter och sätter sig in i  komplicerade fall där barn tas från sina föräldrar. Ibland helt nödvändigt. Ibland på ett felaktigt sätt.Här en länk till DN-artikeln.
Nu måste Sverige göra barnkonventionen till lag
 

Etablerade utvisas!

Flertalet svenskar är inte invandrarmotståndare. Men många  är, enligt en SOM-undersökning, oroliga över om det kommer för många. Att vi inte har möjlighet att integrera dem i samhället vilket då kan leda till problem. Och här har politikerna inte lyckats särskilt bra.

Allmänheten anser inte heller att det är rimligt att  9 av EU:s 28 medlemsstater tar emot 90 procent av de asylansökningar som lämnas in. Med en bättre fördelning inom EU skulle vi kunna åstadkomma en bättre integrationspolitik.

När någon person eller familj, som varit här under lång tid, hotas av utvisning reagerar befolkningen både spontant och organiserat. Man samlas på orten och protesterar. Man gör namninsamlingar. Varför gör man det? För att man känner barnen och familjen och ser dem som en av ”våra”. Det är ett  gott tecken  att så många inte är rasistiska även om de vill ha en viss  begränsad invandring? Vad svarar ansvariga politiker? Med tystnad.

Vi har en utlänningslag som ska följas tills förändringar sker. Lagar och förordningar styr inriktningen på invandringen till Sverige. Men Migrationsverket hårdrar reglerna och de ansvariga bakom lagstiftningen, politikerna, tiger. Alla har inte rätt att stanna. Men utvisningsbeslut ska behandlas skyndsamt. Och utredas från fall till fall. Så sker långt ifrån alltid.

 I Lilla Edet hotas nu en familj av utvisning.  Efter nio år i Sverige.  

 

Ett annat fall handlar om 16-åriga Yara som kom till Sverige som 4-åring. Nu hotas hon av utvisning. Hotet om äktenskap som de svenska sociala myndigheterna tar på stort allvar, bedömer inte Migrationsverket som särskilt överhängande. Sic Migrationsverket! Yara hotas av tvångsgifte – utvisas ändå 

Och  i Norrköping finns 26-årige Sia som kom hit som ”ensamkommande” –  vid 16 års ålder .Han har både fast arbete, etablerad i samhället och har familj. Nu lever han i limbo. Han hade vid tillfället inte lagliga grunder att få stanna i landet. Han stannade kvar ändå. Han borde kunna räknas in antingen som papperslös eller arbetskraftsinvandrare. Till skillnad från alla svartarbetare som tvingas till slavlöner betalar han skatt och har ett vitt arbete. Efter 10 år vill Migrationsverket utvisa honom. Dags för Lex Erfanpour

Ensamkommande barn undantas idag från Dublinförordningen. Det förefaller också innebära att familjen, i vissa fall, får komma efter. Men det talar politikerna tyst om.  Hur ska detta fenomen hanteras? Det vet inte ens integrationsminister Erik Ullenhag. Kommer det att bli kaos? Svårhanterad fråga kring flyktingbarn  

Den ensamkommande anländer först. Därefter kan familjen, i vissa fall, återförenas här  i Sverige. Samtidigt låter inte politikerna de som sedan lång tid finns i landet få stanna. Personer som  har fast arbete, barn och sambo.  Där vill Migrationsverket, istället, skilja  pappan från barnet och sambo genom utvisning. Något måste vara  fel .

Det finns en bred folklig uppslutning kring personer och familjer som varit här under lång tid och som hotas av utvisning. Detta borde politikerna fånga upp som något positivt. Och samtidigt se över lagstiftningen vad som bör gälla.

De här tre exemplen ovan är redan etablerade i samhället vad gäller kultur, språk, skolgång, arbetsliv och levnadsförhållanden. Det skorrar falskt när politikerna då säger att invandrarna är en tillgång.Vissa etablerade ska ju utvisas.

Lyft frågan om asylreglerna

Flyktingströmmen till Sverige ökar. Migrationsverket räknar med att uppemot 80 000 människor kommer att söka asyl i landet fram till årsskiftet, inte 60 000 som man tidigare trott. Krigets härjningar i världen gör också att kommunerna behöver ta emot flera flyktingar än vad man först planerade Det är svårt att hitta asylboenden. 

Migrationsverket borde skärpa sig och köpa egna boenden för att slippa hyra dyra asylplatser.Dagens system gynnar entreprenören, tidigare partiledaren för Ny Demokrati, Bert Karlsson. Han tjänar miljoner på flyktingboende. Hans idealmodell är ett slags flykting-Ikea. 

Enligt Dublinförordningen är det i första ankomstlandet som flyktingarnas asylansökan ska hanteras. Men enligt Migrationsverket tillämpar flera EU-länder i många fall inte dessa regler. Bland annat därför kommer många flyktingar till Sverige.

Svenska politiker borde, genom sina valda representanter i EU,  vara mer kritiska till de EU-länder som inte tar sitt ansvar i migrationsfrågan. Det är EU-kommissionen som har yttersta ansvaret för att se till  att asylpolitisken förverkligas. En ny EU-kommission har förmodligen inte gjort frågan lättare.

Men det kan inte vara rimligt att 9 av EU:s 28 medlemsländer tar emot 90 procent av de asylansökningar som lämnas in. Hela EU måste dela ansvaret och bördan. Den frågan borde kommunpolitikerna, som kämpar med boendefrågan i sina kommuner,  ta upp med sina partivänner.

 Vi läser och ser bilder av krigets härjningar i flera länder. Vi vill hjälpa till – ta emot utsatta människor så långt vi förmår. Men hur långt förmår kommunerna? Det ställer också ökade krav på samhällsservice.

Men det gäller också bristerna i utlänningslagen. Men därom är det tyst från politisk håll. Idag utvisas dödssjuka. Det vill säga om personen  har tillräcklig transportabilitet, d.v.s. klarar själva resan. Och inte dör förrän efter passkontrollen. Lagtexen är godkänd av politiker. T. ex skulle Migrationsverket utvisa  20-årige Simon med nervsjukdomen ALS. Då begärde Europadomstolen, i sista stund, att Migrationsverket tillfälligt skulle stoppa utvisningen. "Jag dör om jag skickas till Ghana"  

 Kvinnor drabbas också i asylprocessen.  Kvinnor som får uppehållstillstånd  knutet till en partner riskerar att utvisas om de lämnar relationen. Alternativet kan då var att stanna i våldsamma relationer. Eller finna en ny anknytning, en ny partner, ett arbete eller kunna påvisa att kvinnan varit utsatt för våld.

I spektrat av alla asyl-, migrations- och kvotflyktingar finns åtminstone ytterligare en grupp: De parpperslösa migranterna. De saknar identitetshandlingar. Papperslösa utnyttjas ibland av arbetsgivare. En kvinna som arbetade hårt  i 28 timmar fick ut 1.200 kronor. 42 kronor i timmen. Liknande slavlöner förekommer också på andre håll. Det är ingen rimlig behandling.

Ensamkommande barn undantas idag från Dublinförordningen. Det förefaller också innebära att familjen, i vissa fall, får komma efter. Men det talar politikerna tyst om.  Hur ska detta fenomen hanteras? Det vet inte integrationsminister Erik Ullenhag. Svårhanterad fråga kring flyktingbarn
 
Samtidigt låter inte politikerna  de som sedan lång tid,  finns i landet, få stanna. Personer som  har fast arbete, barn och sambo.  Där vill Migrationsverket skilja  pappan från barnet och sambo genom utvisning.

Ett annat fall är 16-åriga Yara som kom hit som 4-åring och nu hotas av utvisning. Pappan har sedan länge återvänt till hemlandet med den stränga kvinnosynen. Yara oroas över att bli bortgift om hon utvisas. Hennes syster blev utvisad  och  bortgift till en rik slemgubbe i Dubai. Hon misshandlades och utnyttjades systematiskt i ett år. Systern lyckades sen  ta sig hit och leva här som gömd.

Vi kan inte –  även om vi skulle vilja – ta emot alla som söker sig hit. Men asylrätten i Sverige måste stärkas. Det ska inte vara möjligt att växa upp här och sedan utvisas. Eller utvisas efter tio år och tvingas lämna sitt barn och sin sambo kvar här.

Politiker –vad säger lagtexten?

Stockholm den 24 juni 2014

Till migrationsminister Tobias Billström, M, Maria Ferm, MP, talesperson  i  migrationspolitik, partiledarna, eftersom det är riksdagen som behandlar förslag och  godkänner nya lagar. Samt media.

Frågor angående tolkning av ändring i utlänningslagen från den 1 juli 2014. Det handlar här inte om hur många asyl- och invandrare vi kan ta emot  – utan om hur Sverige agerar mot de som redan befinner sig i landet. I texten redovisas tre exempel.

Läste på Facebook från en av dem som varit med och tagit fram den lagändring som gäller angående Utlänningslagen från 1 juli. Där stod följande:

 "Idag har riksdagen röstat igenom viktiga migrationspolitiska förslag! Förslagen som rör cirkulär migration - ökad rörlighet o stärkta rättigheter för studenter, forskare, arbetskraftsinvandrare och asylsökande etc, åtgärder för att motverka familjesplittring: vårdnadshavare som bor med barn i Sverige ska inte behöva återvända till ursprungslandet o ansöka om uppehållstillstånd därifrån samt åtgärder för att förhindra missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring.

En jurist på Röda Korset sa i SvD i januari i år att det är viktigt att de nya reglerna även omfattar dem som vistats här illegalt, annars bli lagen ganska verkningslös. Vad gäller?

* Vad gäller för dödssjuke 20-årige Simon? I praxis gäller att en person som överlever resan och inte dör förrän efter passkontrollen är transportabel. Är det vad som gäller idag? 

* När det gäller den 51-åriga kvinnan som arbetat under de sex månader som föregick hennes ansökan, men hos två olika arbetsgivare och därför skulle utvisas,.Så säger hennes biträde/advokat: "Att en person som skaffat arbete ändå utvisas strider helt mot lagens syfte.”  Har biträdet tolkat lagen rätt eller fel?

* Vad gäller för 26-årige Siavash Erfanpour från Norrköping som har varit 10 år i Sverige?  Han har både fast arbete, etablerad i samhället och har familj. Nu lever han i limbo.
Tillhör Erfanpour gruppen ovan under kursiv stil? Om inte  så bör Billström och Ferm förklara vilka lagförändringen  omfattar.

  
Alltså vilka regler gäller, utan att gå in i ett enskilt ärende, i textens tre fall? För en  person  är   tiden utmätt.  De två övriga är både språkkunniga och arbetsföra.  Det är politikernas och medias ansvar att föra en allsidig debatt som gynnar samhället. Därför sänds texten till såväl berörda politiker som media.  

Här artikeln    Invandring- dags-för-lagändring.

Med vänlig hälsning

Eivor Karlsson, Stockholm

Plus övriga uppgifter

Invandring – dags för lagändring

Hur fungerar asyl- och invandringspolitiken egentligen? Det handlar här inte om hur många asyl- och invandrare vi kan ta emot – det är en renodlad politik fråga. Utan om hur Sverige agerar mot de som redan befinner sig i landet.

När diskussioner uppstår om enskilda utvisningsärenden hänvisar Migrationsverket och domstolarna till att de bara följer lagstiftarnas, d.v.s.riksdagspolitikernas, beslut. Lagstiftarna hävdar å sin sida att intentionen var en helt annan när lagen kom till.

Det behövs därför en parlamentarisk översyn av utlänningslagen som bör bli humanare även när det gäller vuxna.Lagstiftarna bör se till att såväl de som har arbete som allvarligt sjuka invandrare, utan familj och vänner i hemlandet, får stanna i landet. Här tre exempel.

* 20-årige Simon har nervsjukdomen ALS. Enligt Migrationsverket ska han utvisas om han har tillräcklig transportabilitet, d.v.s. om han överlever själva resan.I praxis gäller att en person som överlever resan och inte dör förrän efter passkontrollen är transportabel. Det är ingen human människosyn.

Jeni Al, Politifonen skrev bl.a .så här i en text till migrationsminister Tobias Billström:”För någon vecka sedan röstade riksdagen igenom “särskilt ömmande omständigheter” vilket gör det lättare för utsatta barn att få stanna i Sverige. Det är bra. Men läs igen. Det gäller enbart för barn. Inte vuxna. Enligt mig handlar Simons fall om just särskilt ömmande omständigheter. Det måste alltså ske en ändring i Utlänningslagen även för vuxna!”

Artikelförfattaren skrev vidare:”Att vara döende är en särskilt ömmande omständighet – oavsett om du är barn eller vuxen. I Utlänningslagen 12 kap. 18 § står det att en avvisning kan stoppas om det finns medicinska hinder eller annan särskild anledning att beslutet inte bör verkställas.”
Simon är 20 år och ska dö. Varför låter du honom inte stanna.

* En kvinna, som bott i Sverige i 13 år, skulle utvisas till sitt hemland då hon inte fick arbetstillstånd. Anledningen var att hon haft två arbetsgivare för samma jobb – eftersom den första arbetsgivaren gick i konkurs.Läs vad rådmannen på Migrationsdomstolen svarar. Hade för många jobb – utvisas

Kvinnan vistades på sjukhus eftersom hon kollapsat p.g.a. av utvisningsbeslutet. Polisen hämtade henne där. Hon återkom, efter ett dygn, eftersom hon inte blivit insläppt i hemlandet – iförd samma sjukhuskläder som då poliserna hämtade henne.

* 26-årige Siavash Erfanpour (Sia) från Norrköping har varit 10 år i Sverige. Han har fast arbete, etablerad i samhället, talar god svenska, har barn och sambo.
Kanske tvingas han lämna hela sitt liv.

Eftersom han saknar uppehållstillstånd har han inte fått några av de förmåner som ensamkommande flyktingbarn får idag. Varken t.ex. ekonomisk hjälp med boende, utbildning, gode man eller övriga förmåner. Han var 16 år vid ankomsten. Han har ändå etablerat sig väl i samhället.

En liten ljusglimt är dock följande: När de boende i Norrköping en eftermiddag i slutat av maj, via radion, fick höra att Siavash Erfanpour hade förts till häktet i Flen för utvisning – uppstod en aktivitet i Oxelbergen. Spontant sökte sig en många till gräsmattan utanför Pressbyrån. Man kramades, en del grät, andra undrade vad som hände och hur det kunde ske.

Dagen efter att Siavash Erfanpour, Sia, tillsammans med poliser satts på planet till Iran befann sig klass 3 i Oxelbergsskolan på bussutflykt. När eleverna under utflyktens gång fick veta att Sia var på väg hem till Sverige igen – utbröt spontana jubel och applåder i bussen.

Dessa 10-åriga elever vet inget om Utlänningslagen eller lagar och regler. Men de har förmågan att känna spontan sympati och glädje för människor i sin omgivning.Vi-känslan. Hur behåller vi denna känsla i en annars något mörk tid? Hur bidrar media till att förmedla den bilden?

Den 19 juni 2014 framkom att nyanlända invandrare inte får tillräcklig hjälp att hitta jobb, kritik riktas mot Arbetsförmedlingen och regeringen. Här är en 26-årig man som klarat det på egen hand. Utan ineffektiva etableringslotsar. Dags för Lex Erfanpour?

Alliansen talar gärna och ofta om arbetskraftsinvandring. Även den frågan bör vara föremål för en öppen debatt. Hur ser lagstiftningen kring arbetskraftsinvandring ut? Behöver vi en behovsprövad arbetskraftsinvandring för högutbildade personer inom bristyrken?

Ska lågutbildade yrkesgrupper, med kanske lönedumpning och utnyttjande av personer som följd, fritt få arbeta här? Hur ska vi agera gentemot den inhemska arbetslösa befolkningen ? Det är riksdagspolitikerna som ska ha svaret. Här ställs bara frågorna.

Vi behöver också en öppen diskussion om hur vi tar hand om de asyl- och invandrare som redan finns i landet. Vilka regler respektive undantag ska gälla? Om någon har synpunkter på invandring så klassas de idag närmast som rasister. Det är förödande för det fria ordet och för demokratin. Här har media och politiken en viktig uppgift.

Det är politikernas och medias ansvar att föra en allsidig debatt som gynnar samhället. Låt oss då bl.a. tala om en översyn av reglerna för såväl arbetskraftsinvandring som Utlänningslagen. Låt oss visa att vi är ett humant folk – även om vi inte kan ha öppna gränser för alla. Här beskriver jag tre fall som kan vara synonyma för många fler.

Det handlar om hur vi behandlar de som redan finns i landet – och som kanske sedan lång tid har arbete eller de som är allvarligt sjuka. Även vuxna.

Denna text går till berörda politiker och media.
Eivor Karlsson

Allas behov av boende och trygghet

Situationen för vräkta och hemlösa barn är alarmerande, särskilt i storstäderna, Det behövs en särskild handläggare, lätt tillgänglig så att elräkningen, hyran eller andra viktiga räkningar blir betalda av barnfamiljer i riskzonen. Den största orsaken till vräkningar av barnfamiljer är obetald hyra. 

Den andra stora orsaken är bristen på bostäder. Inte minst i storstäderna där man omvandlat många hyresrätter till bostadsrätter. Här interpellationen Vräkta och hemlösa barn.

Borgarrådet sa bl.a. i debatten att de siffror som interpellanten Eivor Karlsson hänvisar till är i sig helt korrekta, tagna direkt ur stadens databas. Däremot framgår det inte av interpellationen att detta är rådata som inte är analyserade och därmed inte ger en helhetsbild.

Det var intressant information från borgarrådet. Och nytt. Vilket värde har då den statistik som framkommer runt om i landet när man talar om vräkning och hemlöshet bland barn? 

Vidare sa borgarrådet sa  att vi kommer att få en mer genomgripande analys av statistiken. Vartannat år  får socialnämnden statistik om familjer i osäkra boenden. Borgarrådet hade många förklaringar till vräkta och hemlösa barn. Men det kan också vara så att många bor i andra hand, sa borgarrådet.  Ofta ser vi att det är familjer som kommit till Sverige från utlandet.

De har befunnit sig i Sverige men har saknat arbete, oftast under mer än tre års tid, och de lever i osäkra boendeförhållanden. Vi har tagit emot många människor från andra delar av världen därför att vi vill ha det så, sa borgarrådet och påpekade att budget och skuldrådgivning också är viktigt.

Men det är inte säkert att barnfamiljer från andra delar av världen är i majoritet. Många svenska barnfamiljer vräks också. Barnombudsmannen, som jag hänvisade till, var tydlig när det gäller vräkning av barnfamiljer. Det är inte förenligt med svensk lagstiftning.   

Jag påpekade också att av svaret framgår att den kö som  tidigare  fanns inom SHIS, Stiftelsen Stockholms Hotellhem, för att få lägenhet  idag är, enligt svaret,  i stort sett borta. Stiftelsen Stockholms stads bostadssociala resurs ska sörja för att familjer och personer som har särskilt svårt att få  en bostad – även på sikt – ska få hjälp. Är det möjligt? undrade jag.  

Svart blev att Stockholm planerar för 500 lägenheter för SHIS räkning. Svaret övertygade inte mig. Problemet är att i takt med att fler och fler i Stockholm blir akut bostadslösa, har kön  blivit allt längre till att få en tillfällig bostad genom SHIS.

Stockholm borde investerat i nya fastigheter och minskat bostadsbristen på den öppna bostadsmarknaden och därmed också underlättat för utsatta grupper i behov av en bostadssocial resurs, som SHIS. Miljardvinst från de kommunala bolagen går till andra verksamheter än bostadsbyggande inom kommunen. 

Senare denna kväll, 26/5,  behandlades motionen  Program för  att motverka hemlöshet i Stockholm.  Motionen borde fått en återremiss för översyn.

Jag sa bl.a. i mitt anförande: Hemlöshetsfrågan kan inte bara begränsas till socialtjänsten. Det handlar om bostads- och arbetsmarknadspolitik.  Socialtjänsten måste samarbeta med andra aktörer som stadens förvaltningar, hyresvärdar, myndigheter, idéburna organisationer etc.

 I övrigt kan sägas att det finns inte ens något delmål eller övergripande mål  om att färre barnfamiljer ska vräkas från sina hem. I stället sätts delmål om att en barnkonsekvensanalys ska göras inför en avhysning av en barnfamilj och att barnfamiljer som vräks ska erbjudas en  ”återbesökstid inom 5 dagar” efter att vräkningen verkställts.

Ambitionsnivån ligger inte högt här. Barnombudsmannen skulle nog skaka på huvudet om han läste eller hörde detta, ansåg jag. Tillsätt istället en särskild handläggare som är lätt tillgänglig om hyran eller andra viktiga räkningar inte blir betalda av barnfamiljer i riskzonen. Den största orsaken till vräkningar av barnfamiljer är  obetald hyra.

Tillgången på försökslägenheter och akutboende såväl som lämpligt boende för vräkta, avhysta barnfamiljer är otillräcklig.

En ”ny” riskgrupp hemlösa är äldre personer, som t ex på grund av sjukdom eller annan orsak har svårt att sköta sin ekonomi och därmed riskerar att bli vräkta. Antalet hemlösa 65 +  måste snabbt  minska och inga 65 + ska hänvisas till härbärgen eller andra akuta boendelösningar som camping eller vandrarhem. 

Vi har också en annan ny grupp hemlösa. Det är hemlösa EU—medborgare Här  bör strategin  kompletteras med en handlingsplan för arbetet med hemlösa EU-medborgare. Frågan är inte enkel –  men vi kan ändå inte blunda för behovet av en strategi.

Slutligen sa jag: Ett förslag borde vi alla vara  överens om – här och nu: Nämligen 0-tolerans mot vräkningar  av äldre och barnfamiljer.

Inhumana utvisningar – vad gör politikerna?

Just hemkommen efter valsedelsutdelning får jag insyn i en annan verklighet. Om en pappa som ska utvisas efter tio år i Sverige.

Den svenska invandringspolitiken är inte tydlig. Få medborgare vet vad den egentligen handlar om. Svenskarna är generellt vänligt inställda till invandring men vill ändå veta vad den innebär. Vissa partier vill ha fri invandring, de flesta anser dock att det måste finnas en viss begränsning samt att alla EU-länder bör ta ett större gemensamt ansvar.

Politiker bör också vara tydliga med vad de menar med arbetskraftsinvandring. När man talar om invandring, asyl och liknande bör det också införas det som tidigare betraktades som ”särskilt ömmande fall”.

Tvååriga Maria Gevokiyan från Armenien skulle utvisas tillsammans med föräldrar hon inte känner och som dessutom inte haft vårdnaden om henne. Maria är nämligen fosterhemsplacerad. Uppemot 400 personer deltog i en manifestation i Piteå mot den inhumana utvisningen av Maria. Utvisningen sköts då upp så att en ordentlig utredning ska kunna genomföras.

Så var det fallet med den 4-åriga handikappade flickan vars pappa hade dött i cancer. Mamman stod ensam med sorgen och omsorgen om sonen och dottern. Hemlandet, Albanien, kunde inte ge dottern den vård som hon behövde. Om detta fall har det varit tyst.

Igår fick jag höra om en uppseendeväckande utvisning. Den man som jag, barnbarn, föräldrar och andra boende kring Lindövägen, Oxenbergen i Norrköping brukar handla smågodis, glass och annat hos, ska utvisas. Han är delägare i den blå Pressbyråkiosken på Lindövägen.

Han har arbete, bostad, familj och betalat skatt. Nu är han redan i förvar på Migrationsverket i Flen. På tisdag ska han, om inget nytt framkommer, utvisas. Det finns inte ens tid att protestera.

Politiker som skapar lagar kring invandring borde – de är t.o.m. skyldiga – att förklara för allmänheten vad lagarna innebär.Vilka direktiv får t. ex. Migrationsverket? Vi medborgare ska, tillsammans med EU, ta hand om människor som har ett skyddsbehov. Men vad innebär arbetskraftsinvandring? Vilka räknas dit och på vilka premisser? Det vill vi veta.

Skulle det inte finnas plats för en skötsam 26-åring med fast arbete och bostad i Sverige? Det är inkonsekvent, inhumant men också en förlust för samhället att skicka ut en person som bott här i tio år.

Det skyddsbehov han kan tänkas ha i Sverige kan han inte uppge. Landet han skickas till är nämligen Iran. Småbarnspappa kan utvisas till Iran.

Socialen –myntet har två sidor.

Socialtjänsten, det sista skyddsnätet, är den förvaltning som sannolikt har mest kontakter med befolkningen i samhället. Från enkla till svårare frågor. Det är också socialtjänstens verksamheter som tydligast märker konsekvenserna av förändringar och konjunktursvängningar i lokalsamhället.

Socialtjänsten är en myndighet med dubbla uppdrag. Maktutövning och stöd. Människor som kommer i kontakt med socialtjänsten befinner sig i en beroendeställning och har ofta svårt att hävda sin roll. Svårast är barnavårdsärenden där en konfliktsituation ofta uppstår.

Sekretessen är, å ena sidan viktig, å andra sidan ett hinder för kontroll utifrån. Bristen på insyn  skapar problem vad gäller barn som far illa, barn som omhändertas felaktigt men också vad gäller insatser, uppföljning och resurser med mera. På många socialförvaltningar finns stora problem. Inte minst vad gäller ekonomin.      

Socialsekreterarna  har en dubbelbottnad yrkesroll. De ska både arbeta för att ge hjälp till försörjning och hjälp till självförsörjning.De ska omhänderta barn som far illa men också vara ytterst lyhörda för de fall som befinner sig i en gråzon för omhändertagande.

Detta  är myndighetsutövning, sekretess, kultur och makt i en komplicerad sektor. I detta klimat ska socialsekreterarna verka och fatta svåra beslut. Det handlar om deras arbetsmiljö och där bristen på ekonomiska förutsättningar är starkt begränsade. 2011 tog socialsekreterarna i Stockholm, men också på flera andra håll i landet, upp sin situation.

Nu bryter vi tystnaden, var socialsekreterarnas motto i Stockholm 2011. Och jag skrev interpellationen om  ”Höga mål och  minskade  resurser inom socialtjänsten.”

Men socialtjänsten består av mycket, mycket mer än  socialsekreterarnas löner, bristande resurser, stress och ibland felaktiga beslut. Det handlar om en maktutövning som kan få oerhörda konsekvenser för de som berörs. Det handlar också om rättssäkerheten. Ytterst är det politikerna i socialnämnden som bär ansvaret. Just nu är det felaktiga omhändertagandet av de två barnen i Mark föremål för rättegång.

 Å ena sidan sviker socialtjänsten barn i behov av omhändertagande – som i Karlskrona. Å andra sidan överreagerar man – som i Mark. I Karlskrona med ond bråd död som följd för ett litet barn där orosanmälningar inte tagits på allvar. Dit nådde inte Lex Bobby fram.

Eller då socialtjänsten, tillsammans med ansvariga politiker i Mark, ryckte upp två små barn från en lycklig tillvaro. Dessutom skedde det utan dokumentation och utan att ha prövat den biologiska förälderns förmåga att ta hand om sitt barn vid den aktuella tidpunkten.

Det har skrivits mängder av artiklar om Markfallet. Dokument har tagits fram och intervjuer har gjorts. Åtskilliga  radiointervjuer  och Uppdrag granskning, UG,  har gjort två dokumentärer. Av dokument från UG  framgick att barnen sagt att de ville hem – men där dokument undanhölls. Den dokumentation som fanns var undermålig.  
  
Radio Sjuhärad  kunde tidigt avslöja att nye ordf. i socialnämnden, Anita Lomander, S, (som kom efter den nu åtalade S-politikern) vägrat att granska fallet med de uppmärksammade fosterbarnen. Det räknas som långsamhetsfel. En barnavårdsutredning ska ske ”skyndsamt”. Ingen i socialnämnden agerade.Tiden gick och barnen fick inte komma hem.  

Vad bör allmänhet, berörda och  myndigheter kräva av en vice ordföranden i en socialnämnd? Vad säger lagen? Att inta dubbla roller i myndighetsutövning kan inte vara intentionen i Socialtjänstlagen.  Socialstyrelsen tog bestämt avstånd i fallet nedan men inte heller Socialstyrelsen äger några större maktbefogenheter. Här vice ordförande i Mark som då var med i en mindre lyckad Faecbook-grupp.

UG intervjuade den socialsekreterare som stod för det felaktiga omhändertagandet av de två  Markbarnen. Hon hade inte träffat barnen, inte gjort hembesök –men trodde sig ändå veta. Hon stöddes eller puffades fram av ordförande, S, i socialutskottet, markpolitikern som nu är åtalad.  ”Socialtjänsten har makt och vi vill se maktens ansikte.”

Av Kammarrättens dom framgick att barnen skulle stanna i det senaste fosterhemmet. Men att  det var viktigt att barnen, som ett led i sin bearbetning, fick fortsatt möjlighet att umgås med fosterföräldrarna. Men Marks socialnämnd trotsade Kammarrättens dom. 

En ledamot i socialnämnden anmälde i mars i år Mark för det utebliva umgänget till  IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Ordförande i socialutskottet, som nu gått från C till M, anmärkte på anmälan.  Trots att socialutskottet haft sedan 2011 på sig att uppfylla Kammarrätten dom. Socialutskottets rykte föreföll viktigare, för nyblivna M-politikern, än barnens behov av kontakt med sitt ursprungliga fosterhem.  

Landets socialförvaltningar är i ett historiskt perspektiv intakta maktstrukturer som har byggts på, lappats och lagats under årens lopp –men  inte förändrats i grunden. Det finns systemfel i den myndighet som berör så många personligt.  Efter Markskandalen uttalade sig experter och  professionen om krav på lagändring – men inget har hänt. Krav på lagändring efter markskandalen  Ytterst är det regering och riksdagen som har ansvar för gällande lagar.  

Barnombudsmannen, BO, Fredrik Malmberg, säger i nedanstående länkade inslag  att det finns inga bindande regler om att socialtjänsten ska öppna en utredning om inkomna orosanmälningar, t ex. Karlskrona. BO talar om systemfel. Och att politikerna borde engagera sig, men barn som far illa är ingen politisk toppfråga i en valrörelse.
Vidare konstaterar BO att på få andra områden skulle man acceptera så stora skillnader mellan  hur skyddsnätet fungerar. 

Yaras liv kunde räddats

Den  brutala död som drabbade lilla Yara i Karlskrona är svår att ta till sig. Hennes utsatthet, den brutala misshandeln, kanske över en längre tid, ingen att våga anförtro sig till och säkert också en längtan efter sina föräldrar. En grym värld för ett litet oskyldigt barn. 

Pappan höll kontakt vis Skype med dottern. Han såg  misstänkta blåmärkena och frågade men fick lugnande besked av dottern.Lärarna såg också  blåmärkena men fick förklaring och reagerade inte mer. Men det fanns privatpersoner i omgivningen som reagerade och anmälningar om missförhållanden gjordes. En anmälan gjordes redan i mars 2013.

Trots det anser  Socialtjänsten att de agerat enligt rutinerna. Ända fram till faxet kom. Kommande utredning klargör förhoppningsvis vissa dunkla turer kring socialtjänsten.

I det första chockartade besked som kom i samband med att 8-åringen mördats sades det att föräldrarna befann sig utomlands. Då trodde man att de var på semester. Strax därefter framkom att Yara kommit ensam till Sverige. Polisen sökte under flera dagar att få kontakt med föräldrarna. Det föreföll finnas vissa svårigheter.

Men  bl.a en ”Ansökan om stämning” (bruklig formulering)  vid Blekinge tingsrätt, utfärdad  13-11-05, liksom handlingar av vårdnadshavarna av annan art, fanns uppgifter. Vid, i varje ett tillfälle, enligt obekräftade uppgifter, men noterat i en rapport, skulle Yara blivit ofrivilligt inblandad i vuxnas förehavanden. Men förundersökningar blev senare nedlagda.

I ”Ansökan om stämning” stod bl.a. att enligt § 10(Lgeb) Lagen om god man för ensamankommande barn, skall socialnämnden i den kommun där barnet vistas väcka talan eller anmäla behov av särskilt förordnad vårdnadshavare i domstol där barnet beviljats uppehållstillstånd.

 
 Därefter stod namn och personnummer på Yara, att vårdnaden överflyttats till morbrodern (personuppgifter) då  vårdnadshavarna – Yaras  biologiska föräldrar med namn, adress  och personnummer – är varaktigt förhindrade att utöva vårdnaden.Vidare stod det  att Yara  kom utan vårdnadshavare 2013-02-05 och har tagits om hand  av morbrodern och hans fru.

När man läser handlingen från Karlskrona kommun till Blekinge tingsrätt står var föräldrarna bodde, personnummer samt  deras telefonnummer. Det borde inte varit svårt att finna dem.  

Sist i dokumentet står ” Sedan Yara kom till Sverige har hon haft en god man,  här fingerat namn NN. Då NN sagt upp sina uppdrag som god man på grund av sjukdom står Yara idag utan god  man varav stort behov av att tillsätta en särskilt förordnad vårdnadshavare.” Så långt dokumentet ”Ansökan om stämning”

I akter och handlingar kring Yara, vårdnadshavarna och föräldrarna, i vårdnadsdokument mm och  dokument från Gaza för en återförening med dottern i Sverige fanns uppgifter om föräldrarna. Polisen har också fått kritik för sin senfärdighet. En polis i Gaza eller annan lämplig tjänsteman  kunde snabbt underrättat föräldrarna  om den  tragiska händelsen.

När det gäller gode man, en äldre kvinna, som tydligen gett Yara trygghet, kan förlusten av henne även det ses som en bidragande orsak till den tragiska utgången.  Enligt uppgift är NN nu avliden och kan inte höras om sina iaktagelser. Morbrodern, som nu är misstänkt för mord, blev utsedd till särskilt förordnad vårdnadshavare.

Att Yara miste sin gode man, att socialtjänsten inte tog tidigare inkomna orosanmälningar på allvar, bristande kontroll av vårdnadshavaren och hemmiljön, det olästa faxet – när tid ännu fanns – bidrag förmodligen till Yaras död.
 
Tragedin med lilla Yara berör allmänheten djupt. Gjort kan inte göras ogjort.  Men låt oss få en seriös utredning. Men också en kartläggning av vad som händer alla övriga ensamkommande, utsatta barn. Förutom utsedd vårdnadshavare bör alla  ensamkommande barn få en god man. Familjen trodde att flickan hade det bra.

Romerna – en utsatt minoritet

EU har satsat miljarder på att hjälpa Rumäniens fattiga. Men EU:s pengar kommer inte, som tänkt, fattiga och romer till del – annat än i begränsad utsträckning.  Rumänien inte är ett u-land vad gäller myndigheter och administration. Det finns en parlamentarisk demokrati, även om det finns mer att önska av den. Men den politiska viljan förefaller saknas.

Många romer saknar formell identitet. De är papperslösa i sitt eget land. Det hindrar många fattiga att t. ex. få vård. Kampen mot mutor och korruption måste också förstärkas. Är man politiker i Rumänien men hjälper romer riskerar man att inte bli återvald. Är det demokrati? Det enda sättet att bemöta detta är med kunskap och öppenhet. 

 
”Romerna i Europa – en förföljd minoritet”  var ämnet på en föreläsning i ABF-huset i Stockholm. Inledare var Thomas Hammarberg, tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter samt tidigare ordförande för både Amnesty och Rädda Barnen. Nu leder Hammarberg en kommission mot antiziganism. 

–Vi måste åtminstone försöka förstå dessa människors situation och inte bara avhumanisera dem med argument som att det är kriminellt, en sanitetsfråga, att det inte ser bra ut, sa Hammarberg

Rumänienkännaren Rickard Klerfors som talar rumänska och hjälpt romer på plats i Rumänien mot myndigheter under ca sju år, kom med intressant information. Klerfors berättade om förtryck och fattigdom i Rumänien. Om att romer varit slavar under mer än fyrahundra år i de tidigare furstendömen som idag utgör det moderna Rumänien. 

Klerfors anser att alla medborgare borde folkbokföras och få identitetshandlingar. Att vara statslös i sitt eget land och inte ens ha de enklaste ID-handlingar får stora konsekvenser.Romer som saknar identitet och officiell adress hamnar utanför bidragssystemen.

Många romer har inga lagliga dokument som bevisar att de äger jorden som deras hus byggts på. De kan vräkas när som helst. Jordlösa romer måste få möjlighet att arrendera, bruka jord och därmed få en inkomst, berättade Rickard Klerfors. Och gav ett bra exempel på lyckat resultat där en familj kunde starta grönsakshandel. Så långt Klerfors.

Det finns i övrigt mycket att säga om romernas situation som uppmärksammats allt mer den senaste tiden i media.  Där framkommer att många bor i ruckel utan vatten, avlopp eller elektricitet. Hälsostandarden är låg, barnadödligheten hög och medellivslängden kort. Funktionsnedsatta barn på institution har ansetts som icke rehabiliteringsbara.

Förutom problemområden som mutor, även inom sjukvården, brist på ID-handlingar, arbete och beboliga bostäder för romer utgör utbildningen och  skolan en viktig roll  som snabbt måste förbättras.

Barn och unga är alla länders framtid. Det bör även gälla Rumänien. En dellösning kan vara att införa skolpeng så att alla romska barn kan inhämta kunskap. Skolan är gratis men skolmaterial kostar och det har inte alla föräldrar råd med. Många barn lämnar skolan i förtid, inte sällan drabbade av mobbning. Även skolan är segregerad, utbildningen bristfällig och analfabetismen bland romer hög.

Det finns mycket som Sverige och övriga EU kan göra för att hjälpa romerna i deras eget land. Europa kan bidra till att minska tiggeriet. Att människor tigger på våra gator kan ses som ett symtom på att Rumänien inte tillvaratar romernas behov och intressen. EU måste sätta ner foten.
Eivor Karlsson

Infört i Miljömagasinet 25 april -14

Romer – är ett monument möjligt idag?

Äntligen förefaller romernas situation i nutid att uppmärksammas och diskuteras där den hör hemma – i EU. EU-miljarderna  når inte fram till Rumänien än mindre till dem som tigger och plockar burkar på Sveriges gator. Även historien förefaller förbli glömd.

Den 9 april deltog Birgitta Ohlsson, FP, (EU-minister) och Anna Hed, S, (EU-parlamentariker) TV-programmet Godmorron.

Samma morgon, i samma TV-kanal, deltog Majgull Axelsson som skrivit boken ”Jag heter inte Miriam”. En stark roman om identitet, utanförskap och mörka hemligheter. Boken handlar om den romska flicka som tog på sig en judisk tröja med de gula trianglarna för att överleva. Hon kom därmed med de vita bussarna till Sverige. Vi hade nämligen en lag i Sverige mellan 1914 till 1954 om invandringsförbud för romer. Miriam levde med sin falska identitet till sin 85-årsdag.

Frågan är: Kommer romernas lidande i koncentrationslägren någonsin att erkännas på bred front i Sverige? Cirka ca 500.000 romer mördades. Som Majgull Axelsson påpekade i TV-inslaget var det många människor sett till denna inte alltför stora folkgrupp.

Jag skrev den 2 september 2013 en motion om ett monument över Förintelsens romska offer. En vitbok har också just kommit med den verkan den nu kan innebära. Motionen är nu på väg till Stockholms kommunfullmäktige. Men kommer det att innebära ett Ja till ett monument efter nämndbehandling? Tiden borde vara mogen.

I oktober 2012 invigdes det tyska minnesmonumentet i Berlin över nazisternas folkmord på romer under andra världskriget. Monumentet hade föregåtts av kontroverser och det hade tagit 20 år från det att beslutet om att det skulle byggas kom, tills det invigdes.

Svaren på motionen kommer att kunna ses som ett tecken på vår politiska samtid 2014.

Det handlar om en plats för minne och reflektion över ondskans väg i Europa under andra världskriget. Det handlar om den ”bortglömda förintelsen”. Om alla de män, kvinnor, barn och äldre som tvingades in i gaskamrarna eller avrättades på andra sätt under andra världskriget.

Det handlar om alla människors lika värde. Är Stockholms stad och Sverige moget för ett sådant monument?

LOV under lupp!

LOV, lagen om valfrihet, inom hemtjänsten reduceras ofta till frågan om rätten att välja utförare. Det har skymt en seriös diskussion om hemtjänstens kvalitet. Det skrev författarna Peter Lorentzon, aktiv i PRO och i nätverket Gemensam välfärd och Lars Wettergren, f d ordförande PRO i Dagens Samhälle, DS, i maj 2013.

De menade att den av regeringen tillsatta utredningen om LOV måste därför göra en allsidig utvärdering av LOV. Samt att i den bör ingå en genomlysning av förhållandena i Stockholm. De ansåg att personal och de äldre med hemtjänst vittnar om en mycket stressad arbetssituation med allt kortare tid för olika insatser i hemmet och bristande resurser.

Peter Lorentzon och Lars Wettergren beskrev LOV som en uppsplittring av verksamheten. Samt att den fria etableringen har lett till att det i dag finns cirka 150 privata och 40 kommunala utförare. ”Det innebär att en biståndsbedömare i en stadsdel kan ha kontakt med 80 utförare av hemtjänst plus 5-10 vårdcentraler samt korttidshem med flera. För distriktssköterska och rehab. gäller motsvarande. Kontinuitet och temaarbete är svårt att skapa och tidigare väl fungerande samarbeten har upphört. Detta till men för de mest sjuka äldre.”

De båda författarna från PRO ansåg också att transaktionskostnaderna, alltså kostnaderna för hemtjänsten i Stockholm har fördyrats genom LOV och det stora antalet utförare. Det handlar om förfrågningsunderlag, bedöma ansökningar om etablering, fakturera, följa upp, kontrollera och informera med mera.

Äldreborgarrådet Joakim Larsson, Stockholms stad, gav en annan syn på saken i DS maj –14. Han ansåg inte att LOV är en byråkratisk teknikalitet, som det ibland framstår i debatten, utan ett viktigt verktyg för att öka människors inflytande i de välfärdsverksamheter som de själva betalat för via skatten,

Äldreborgarråd undrade vad som skulle hända om oppositionen fick tillfälle att avskaffa LOV till exempel i Stockholm. Konsekvenserna skulle bli förödande. Larsson befarade att bara omkring 10 procent av hemtjänstutövarna skulle få vara kvar, resten skulle på ett eller annat sätt läggas ner eller så småningom få övergå i kommunal regi. De äldres möjlighet att välja och välja bort skulle åter ifrågasättas i grunden.

Larsson ansåg att den nya valfriheten har gjort det möjligt att driva mer småskaliga verksamheter. Och tog som exempel spanska boendet La Casa och Ersta diakonis finska verksamhet. Äldreborgarrådet menade samtidigt att allt detta inte skulle försvinna helt på sikt även om LOV skulle avskaffas.

Nu pekar det mesta på att det kan bli skifte vid makten i Stockholms stad i hösten 2014. Då återstår att se om LOV kommer att vara kvar. I Stockholm är möjligheten liten att visa upp sin profil. Konsekvensen har blivit att alla utförare ser likadana ut och skaffar sig namn som börjar på A för att komma högst upp på listan. Valfrihet utan valmöjlighet

Vi äldrenämndens möte i Stockholm 14-03-25 fanns ett ärende ”Remiss om betänkandet framtidens valfrihetssystem”. Där skrev S bl.a:”Vi är starka mot ståndare till att tvinga kommunerna att använda sig av LOV när det gäller upphandling av äldreomsorg. […] Varje kommun måste fritt få välja om man vill behålla äldreomsorgen i egen regi, använda sig av LOV eller LOU. Därför är det bra om betänkandet har landat på att kommunerna ska få välja själv och hoppas att regeringen i så fall går på den linjen.”

Även V hade förslag till beslut: ”Vänsterpartiet anser inte att samtliga kommuner i Sverige ska vara skyldiga att skapa förutsättningar för brukarna att välja mellan olika utförare i hemtjänsten. […] Vi ställer oss också mycket frågande till uppgiften att kostnadsökningarna varit lägre i de kommuner som tillämpar LOV, flera har påpekat att utredningen brister då transaktionskostnader inte räknas in. De utredningar där transaktionskostnader har räknats in visar på motsatsen..”

Men det står ganska klart att om de rödgröna kommer till makten i Stockholms stad kommer LOV, i någon form, att sättas under lupp.

Till partiledare och företrädare i äldrefrågor!

Äldreomsorgen behöver belysas ur olika perspektiv. Det behövs ett nationellt rådslag och samsyn i hur man tar ett samlat grepp om samtliga boendeformer för äldre.

Hela 80 000 utskrivningsklara patienter fick t.ex. under 2012 stanna kvar på sjukhus för att deras kommuner inte tog över ansvaret i tid. Varför tog inte kommunerna sitt ansvar och tog hem sina äldre och gav dem en korttidsplats istället?

Men även korttidsplatserna blir allt färre. Samtidigt har antalet sjukvårdsplatser stadigt minskat sedan 20 år. Fler anses allt tidigare färdigbehandlade. Ett ansvar även för sjukhusen.

Hur äldreomsorgen ska finansieras är den heta potatis som ingen politiker vill ta i.
”Alla  duckar för omsorgsnotan;” rubrik i Dagens Samhälle, nr 11 2014.

De äldre lever allt längre och blir till slut allt mer vårdkrävande. Frågan är var dessa äldre sjuka ska vistas sitt kanske sista år i livet. 

En  viktig åtgärd, bland flera när det gäller de äldres boende, vore att göra en nationell översyn av hur långt framskridna personerna är i sin sjukdom när de kommer till sitt sista vårdboende. Var har de vistats dessförinnan? I sitt ordinarie hem?  Eller på servicehus/äldreboenden? I vilken utsträckning har de närstående nödgats ta hand som sina anhöriga när beviljad hemtjänst/hemsjukvård inte räckt till?     

Minskningen av platser i äldreboenden har inte kompenserats av utökad hemtjänst, sett till antalet hjälptimmar.

Kö till landets äldreboenden        Färre får plats på äldreboende   
 
Starta nationellt rådslag om äldres boendesituation!

 
Stockholm den 26 mars 2014

Med vänlig hälsning

Eivor Karlsson

070-433 67 62

eivor.karlsson@comhem.se

Tillägg

Ovanstående artikel skickades per mail den 26 mars. Och som utlovat nu per brev.  Då  var det inte känt att  regeringen den 20 mars utsett en  samordnare för boendefrågorna för äldre.

I kommittédirektivet står bl.a.  att  ”syftet är att mot bakgrund av den demografiska utvecklingen, kunna tillgodose äldres bostadsbehov på den ”ordinarie bostadsmarknaden”  i alla delar av landet.  Det var inte den utgångspunkt som jag avsåg med mitt brev utan ett nationellt rådslag om äldres behov av ett, idag, biståndsbedömt boende.

Utredningar kring äldrefrågor som är av parlamentarisk art är svåra att få till stånd. Kristdemokraterna på socialdepartementet ville tillsätta en utredning angående finansieringen av äldreomsorgen. Men Moderaterna  på finansen sa  nej. Men ett  nationellt rådslag om de äldres boendesituation borde vara möjligt.

2008 redovisade  Äldreboendedelegationen sitt  uppdrag ”Bo bra hela livet”. Av  Socialstyrelsens yttrande över Äldreboendedelegationens slutbetänkande ”Bo bra hela livet” framgick bl.a:

* Socialstyrelsen ser med stor oro på de senaste årens minskning av antalet platser i särskilt boende. Det är därför av största vikt att utbyggnaden av trygghetsbostäder inte sker på bekostnad av platser  i vård- och omsorgsboenden.

* Korttidsvårdens roll och funktion i dessa olika sammanhang bör  klargöras och förtydligas ytterligare.

Det var 2008. Det är kring dessa frågor det fortfarande rör sig – 2014. Sedan 2008 har allt fler servicehus och äldreboenden omvandlats till trygghetsboende eller använts på annat sätt.

I slutet av förra året kunde vi läsa att hela 40 procent av ansökningarna till servicehus avslogs i Stockholms stad, trots de redovisade bedömningsgrunderna. Samtidigt stod  många servicehusplatser tomma. Det har också blivit allt svårare att få en korttidsplats. Även ett ökat antal personer med demenssjukdom behöver plats på gruppboende.

Det är viktigt att frågan om ett nationellt rådslag om boendet för äldre sjuka, allmänt åldersskröpliga  eller isolerade personer och deras behov av ett tryggt boende snarast tas upp i riksdagen. Det räcker inte med att tillgodose de äldres bostadsbehov på den ”ordinarie bostadsmarknaden”. 

Stockholm 29 mars 2014

Eivor Karlsson
  

.

Äldre har inte mycket val.

Ingen har idag laglig rätt till en plats på äldreboende. Det är upp till kommunerna att bestämma. Socialtjänstlagen reglerar kommunernas ansvar gentemot sina medborgare.

Men bestämmelserna är svårtolkade och tänjbara. Det heter att ”äldre människor ska få möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden.” De äldre ska få möjlighet att ”ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.” Vidare står det  ”man ska kunna leva ett värdigt liv”  och känna ”välbefinnande.” Men det finns ett stort gap mellan bestämmelser och verklighet.

För den äldre som vill leva hemma som långt som möjligt, och de är i majoritet, utgör inte själva boendet några större problem. Om de får tillräckligt med hemtjänst. Det handlar om de som p.g.a ålder, skröplighet eller psykosocial ensamhet och/eller nedstämdhet vill komma till ett tryggt boende. Enligt Mats Thorslund, professor i socialgerontologi, har de äldre inte mycket val.

Bra att tänka på när valmanifest, broschyrer och politiska budskap nu snart säger något helt annat. Det skulle krävas en justering av Socialtjänstlagen. Allt annat är upp till kommunernas ekonomi och godtycke. Vad säger politikerna om det?  Bör de slå näven i bordet?  

Politikerna måste slå näven i bordet!

Hur de äldre mår förmedlas ofta av media, rapporter och undersökningar. Det är sällan genom politiker i en äldrenämnd eller socialnämnd runt om i landet. Partiernas intresse för äldres förhållanden varierar också. Från bra till låg nivå.

– Byt jobb är äldreminister Maria Larssons budskap till anställda i hemtjänsten som har dåliga arbetsvillkor. Rådet får Kommunals Annelie Nordström att koka av ilska. –Det är så korkat. Åtstramningens pris i en alltmer slimmad äldreomsorg är högt för de äldre, de anhöriga och för personalen

Det borde finnas mer djuplodande utvärdering kring den äldreomsorg som gradvis har monterats ner i landet. Denna nedmontering är ingen ny fråga men verkar idag än mer aktuell. Men omvandlingen av äldreboenden och servicehus, ibland nedläggning, är ingen självgående process. Det styrs av politiska beslut.

Marta Szebehely och Petra Ulmanen presenterade i november 2012 en tänkvärd rapport "Åtstramningens pris – hur påverkas de medelålders barnen av äldreomsorgens minskning”.

Vad är det då som de äldre allra mest behöver för att kunna leva ett socialt och tryggt liv?De behöver, liksom oss alla andra, trygghet och värdighet i olika former. Men snäva budgetramar gör att villkoren för biståndshandläggare och hemtjänstpersonal ger mindre omsorg till de äldre.

Grundläggande behov
De mest grundläggande behoven är: En trygg bostad, vällagad mat, utevistelse och social samvaro. Idag finns inte valfriheten att få välja mellan att bo kvar hemma eller att få komma till ett servicehus/äldreboende. Inte ens för den som fyllt 90 år. Den äldre bedöms allt oftare som ”för pigg” för plats på äldreboende.

Andra behov är vällagad, näringsrik mat. Antingen hemlagad, vilket idag tidsmässigt är svårt att uppnå. Eller upphandlad mat där beställarna ställer krav på maten ska vara näringsrik och god. Anpassad efter de äldres önskemål. Många äldre är idag undernärda.

Att få vistas utomhus borde vara ett självklart inslag i ett värdigt liv. Att få känna vinden blåsa i ansikte och hår. Få känna årstidens dofter. Att få minnas. Men så är det inte alltid. En äldre person tickar pengar om den behöver hjälp med att komma ut. Och de krympande anslagen, minskad personalstyrka, stress och underbemanning gör att de äldre kommer ut alltför sällan.

Allra svårast har de dementa som bor kvar hemma. Demens är också anhörigas sjukdom med all den oro som följer.Och stor ensamhet för den demente. Demensförbundet undrade i ett reportage vad tre minuters samtal och ett lunchpaket – ger för de dementa.

I rapporten ”Matlåda – med eller utan samtal” gav Kommunal och Akademikerförbundet, SSR, en rad förslag till hur målet om god kvalitet i vården kan nås. Ökad grundbemanning i äldreomsorgen och kontinuitet genom god planering och uppföljning av insatser. Det är A och O inom vården. Matlåda – med eller utan samtal

Plats för återhämtning
För de äldre som bor kvar hemma är möjligheten att få en tids återhämtning, en korttidsplats (tidigare benämnt korttidsboende) viktigt. När man minskade på servicehus/äldreboenden och sjukhusen ansåg de äldre allt fortare färdigbehandlade var förutsättningen att det skulle finnas tillräckligt med korttidsplatser. Idag är dessa platser mycket svåra att få. Politikerna måste skärpa sig.

Som exemplet med Erik som svag och medtagen efter en sjukhusvistelse behövde tillsyn minst fyra gånger natt och dag. Borde inte Erik ha fått en korttidsplats för återhämtning under några dagar eller en vecka? Att sen vårdbiträdet som tjänstgjort natt på morgonen upptäckte att hon gått till fel person – vid fem tillfällen under natten utgör förhoppningsvis ett undantag.

Svenska Dagbladet hade under början av 2010 flera reportage om hur de hade granskat äldreomsorgen i Stockholms kommun för år 2009. Om detta, Erik och mer därtill, kan ni läsa i min interpellation om "Kontinuerlig granskning av äldrevården".

Det är ofta tidningar och TV som ger oss, politiker såväl som allmänhet, information om vad som hänt. Det tackar vi för. Det är bra att media granskar men det blir en något omvänd turordning. Det borde vara politikerna som i första hand granskade sin kommuns egen verksamhet. Inte minst när det handlar om vård och omsorg, alltså äldre och funktionsnedsatta.

Nu är det viktigt att alla politiker börjar förstå situationens allvar och slår näven i bordet!