01 juni 2019

Är verklighetsuppfattningen om sjuka begränsad?

”Försäkringskassans handläggare har nekat dem sjukpenning eller sjukersättning trots att de enligt sunt förnuft och åtskilliga läkarintyg framstår som sjuka. Vi har berättat om jurister som beskriver hur domstolarna avslår överklaganden på löpande band och om fackliga ledare som är förbannade över hur deras medlemmar misshandlas.[…] Kanske borde hon till och med ha bytt ut Ann-Marie Begler för länge sedan.” Ingvar Persson i Aftonbladet, 30 maj.

Alliansen införde ”stupstocken" – den bortre tidsgränsen – där nästan alla utförsäkrades och förlorade rätten till sjukpenning. Endast de som låg på sjukhus eller inte hade någon ”verklighetsuppfattning” kunde få förlängd sjukpenning.

Det var den borgerliga regeringen som införde de hårda tidsgränserna 2008. Men deras så kallade rehabiliteringskedja fungerade inte utan visade sig vara en utsorteringskedja. Uppskattningsvis 90 000 sjuka människor föll ur sjukförsäkringen efter två och ett halvt år sjukskrivning. Många hänvisade till Arbetsförmedlingen – som ansåg dem för sjuka för att arbeta.

Socialdemokraterna infriade sitt vallöfte 2014 och tog bort den bortre tidsgränsen, eller ”stupstocken” som gränsen ofta kallades i debatten. Men istället försökte S pressa ner antalet sjukdagar från 10,2 dagar till 9,0 i december 2020. Vi har idag facit på hur det gick.

Begler gjorde vad hon blivit tillsagd att göra, enligt vissa partier, dock beroende på partiets politiska hemvist. Vi minns regleringsbrevet 2016 som regeringen skickade till FK. ”Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”.Det gällde även sjukskrivningarna. Sverige har redan det tuffaste regelverket för sjukersättning i hela OECD – men ändå har allt fler nu fått sin sjukpenning indragen.

I Ekot den 22 oktober 2015 sa finansminister Magdalena Andersson att assistansersättning och sjukskrivningar är det område där det blir aktuellt att spara pengar för att klara ökade kostnader för flyktingmottagandet. Efter uppmärksamhet gjorde Andersson en viss pudel.

Här står vi idag med allt hårdare krav för att få bland annat sjukpenning. Omänskligt och inhumant. I dag drivs socialförsäkringen som en experimentverkstad, där man söker lösningar efter hand. Och där man experimenterar på människor i utsatta situationer.En strävan efter en budget i balans är viktigare än människors behov.

”Svårt förstå varför väljare sätter populism före välfärd” skriver statsvetaren Bo Rothstein på DN Debatt, 1 juni. ”Genom forskningen vet vi vilka samhällsmodeller som genererar välfärd. Ändå ökar stödet för politiker som i stället sprider hat, fruktan och konspirationsteorier.”

Men i vilken form levereras välfärden idag? I Sverige såväl som i övriga Europa där välfärden monterats ner ökar populistiska partier. Politiker borde förstå att det som nu händer är en grogrund för fattigdom och utanförskap. Långt bortom Rothsteins teorier.

När inte ens ett förslag att hjälp med andning som ska vara ett grundläggande behov och kan ge funktionshindrade barn rätt till personlig assistans skjuts upp och ska beredas ytterligare – inser man problematiken. Det är familjer i akut behov av stöd som får ta smällen. Men också de mycket sjuka eller döende får ta smällen. Varför tolererar vi att detta sker? Har vi något val? Är detta ett exempel på inkompetens eller politiskt ointresse? Eller bådadera?  Riksdagen blundade för sjukförsäkringens haveri.

Rothstein för, i sin debattartikel, en avancerad beskrivning av välfärden, den är värd att läsa. Men för människor i vardagen framstår en annan verklighet. I brist på hopp, framtidstro och politiska åtgärder fortsätter populismen att öka. Svårt förstå varför väljare sätter populism före välfärd.

29 maj 2019

Skolinspektionens ansvar och verksamhet

Till
Skolinspektionen, Utbildningsminister Anna Ekström, Utbildningsdepartementet. Samt till Kerstin Wersäll Dahlbäck, Kalla Fakta och Nyhetsmorgon TV4.

Stockholm den 29 maj 2019
Från
Eivor Karlsson, Stockholm. eivor.karlsson@comhem.se,

Av TV4:s inslag, 29 maj, framgick efter bl.a. en undersökning som Kalla Faktas reporter Kerstin Wersäll Dahlbäck gjort att Skolinspektionen anmäler föräldrar till elever med hög olovlig frånvaro till Socialtjänsten. Det var något nytt. Att däremot skolan anmäler föräldrarna till Socialtjänsten är ett fenomen som funnits sedan tidigare. Barnen är hemma istället för i skolan – föräldrarna anmäls till socialtjänsten

I programmet medverkade även Therese Sjögren, mamma till två hemmasittande barn. Först utreddes familjen Sjögren av socialtjänsten i Tyresö och blev ”friad”. Skolinspektionen lade sen över ärendet till kommunen som utredde sig själva och fann allt OK. Och därefter lades ärendet ner. Är det verkligen så Skolinspektionen fullföljer sitt uppdrag?

Föräldern Therese Sjögren hittade en lämplig skola för sitt ena barn men då vägrade Tyresö kommun att betala för platsen. Inte ovanligt att hemskolan, av ekonomiska skäl, motsätter sig en plats vid en skola i en annan kommun. Även om lärmiljön är lämplig. En skola som skulle kunna ge eleven en chans att gå i skolan och även inhämta kunskap.

Men det är värt att beakta att en stor del av problemen i skolan handlar om övergripande politiska beslut. På många håll saknas det pengar – även till det mest grundläggande. Och då får inte elever med särskilda behov någon hjälp.

DN har haft flera utmärkta reportage under våren om skolan där även professionen kring elevernas hälsa har kommit till tals. Har inte ansvariga inom skolområdet läst dessa reportage? Klart är dock att riksdag och regering genom myndigheter och regionala skolorgan ska ta ett tydligt ansvar för skolan och elevernas kunskapsutveckling. Så är dock inte fallet.

Jag skrev den 8 april till Skolinspektionen, Barn- och elevombudet, Skolverket, Utbildningsdepartementet samt Utbildningsminister Anna Ekström. I skrivelsen bifogade jag en del viktiga punkter som borde beaktas. Bland annat att Skolinspektionen måste få ökade resurser och vidta snabbare åtgärder för att säkerställa, granska och följa upp skolor som brister i sina åtgärdsprogram eller stöd till eleven.

Men enligt inslaget i TV4 lade alltså Skolinspektionen över ärendet till Tyresö kommun som utredde sig själva – och fann allt OK. Och därefter lades ärendet ner. Det är oroande.

Skolinspektionen är en statlig myndighet som granskar skolor. Myndigheten har ett tillsynsansvar. Varför då anmäla föräldrar till socialtjänsten – istället för att som myndighet utöva sitt eget granskningsansvar?

En fråga är om denna utveckling beror på politisk styrning? Därför får även utbildningsminister Anna Ekström detta inlägg. Minst 5 500 barn är hemma i långa perioder istället för att gå till skolan. Det är allvarligt.

Men om ansvariga myndigheter inklusive – Skolinspektionen –föreställer sig att om föräldrarna anmäls till Socialtjänsten så tvingas vårdnadshavarna att skicka sina barn till skolan. Oavsett konsekvenserna för eleven. På vilket sätt blir skolornas redan ansträngda situation bättre av det? Skolinspektionen och utbildningsministern bör förklara. Läs även min här inlagda skrivelse som också tar upp en annan aktuell fråga: Vitesföreläggande till skolan eller eleverna?

Eivor Karlsson. Stockholm

07 maj 2019

Vitesföreläggande till skolan eller eleverna?

Stockholm den 8 april 2019

Från
Eivor Karlsson, Stockholm. E-post: eivor.karlsson@comhem.se,

Till
Skolinspektionen, Barn- och elevombudet, Skolverket, Utbildningsdepartementet, Utbildningsminister Anna Ekström.

Skolan är en komplicerad och svårstyrd verksamhet. Just nu står elevernas höga ogiltiga frånvaro i centrum. Det kan i förlängningen leda till varaktigt skolk – därför måste det snabbt åtgärdas. Följden kan också leda till vitesförelägganden även för de föräldrar som kämpar för att förmå sina barn att gå till skolan.

När resurserna uteblir klarar inte alla elever de olika delmålen i skolan. Men Skollagen är tydlig: alla skolor är skyldiga att göra de anpassningar som krävs för att en elev ska kunna klara undervisningen utifrån sin förmåga. Sök och läs på Samuel slutade gå i skolan – föräldrarna hotas med viten.

Skolorna måste bli bättre på att tidigt upptäcka och ta reda på orsakerna bakom frånvaron på individ-, grupp- och skolnivå och vidta åtgärder utifrån dessa orsaker. Skolinspektionen bör därför rikta sin granskning mot berörda skolor, hur de lever upp till skollagen och vad den höga ogiltiga frånvaron beror på.

Frånvaron kan bero på mobbning, kränkningar, psykisk ohälsa, trassliga hemförhållanden, diagnoser, inlärningssvårigheter – eller skolans lärmiljö. Innan detta är kartlagt bör ingen skola få tillämpa sitt allra hårdaste vapen enligt skollagen – vitesföreläggande mot vårdnadshavare – för deras barns höga ogiltiga frånvaro.

Ett åtgärdsprogram bör upprättas eller vid behov aktualiseras och som ska beskriva det särskilda stöd som en elev ska få – alltså insatser och undervisning. Åtgärderna måste vara konkreta och utvärderingsbara vilket innebär att det måste framgå på vilket sätt och i vilken omfattning som eleven ska få stöd.

En pedagogisk kartläggning av elevens eventuella behov av särskilt stöd och av färskt datum kan vara motiverat. Även en psykologisk kartläggning av elevens hälsa och av färskt datum bör finnas. Det kan finns ångest, självskadebeteende (främst hos flickor) psykosociala problem eller en oupptäckt diagnos med i bilden. En tidsram ska finnas som anger när utredningen eller kartläggningen ska genomföras och hur omfattande utredningen ska vara.

Särskilt svårt har elever med (NPF) neuropsykiatriska diagnoser. Under 2015-2016 blev fenomenet orosanmälningar allt mer framträdande. Skolan och vårdnadshavaren kom i konflikt när det gällde otillräckliga resurser till eleven. Mamman ställde krav på skolan – anmäldes till socialen.
Jag skrev då till utbildningsministern. Se blogg: Orosanmälningar – en fråga för utbildningsministern.

En stor del av problemen i skolan handlar om övergripande politiska beslut. På många håll saknas det pengar – även till det mest grundläggande.

Det behövs fler specialpedagoger, BUP-samarbete, elevhälsan, skolpsykologer, kuratorer, systematiskt arbete, tidiga insatser – och skolsociala team. I detta team bör även socialtjänsten ingå.

Hur åstadkommer man detta när köerna till BUP blir allt längre? När sju av tio skolkuratorer har så hög arbetsbelastning att de inte hinner med arbetet. När kommuner över hela landet tvingas skära ner på anslagen till skolan. När rektorerna tvingas att prioritera bland behoven. Då är inte en ekonomisk piska (vitesföreläggande) rätt åtgärd till elever och vårdnadshavare. De mest behövande drabbas först. Och där föräldrarna ibland redan har en svag ekonomi. Det är inte en skola för alla.

Behov av konkreta åtgärder:
  • Skolinspektionen måste få ökade resurser och vidta snabbare åtgärder för att säkerställa, granska och följa upp skolor som brister i sina åtgärdsprogram eller stöd till eleven.
  • Kraftfullare kritik och vitesföreläggande till skolor som inte uppvisar agerande i form av konkreta, tydliga och utvärderingsbara åtgärder.
  • Ökat socialt och psykologiskt expertstöd och t. ex. skolsociala team, kring eleven från aktuell kommun och skola.
  • Föräldraansvaret och samarbetet mellan skola och föräldrar är viktigt. Men vitesföreläggande istället för stöd, är fel väg att gå.
  • Riksdag och regering ska genom myndigheter och regionala skolorgan ta ett tydligt ansvar för skolan och elevernas kunskapsutveckling.

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson

03 maj 2019

De sociala klyftorna ökar.

Skillnaderna mellan rika och fattiga ökar vilket påverkar vår hälsa, skolgång och våra liv.

De sociala klyftorna ökar.

11 mars 2019

Gå inte vilse i det nya landskapet!

Vi har nu ett nytt politiskt landskap. Flertalet partier går mot mitten men också mot det konservativa hållet. Kvar blev en vänsterflank med ett parti. Sverige – och faktiskt hela världen – står inför några ödesfrågor: klimatförändringar, fattigdom och social utslagning. En intressant fråga är i vilken utsträckning partierna i 4-klövern kan hantera detta utan att få problem med väljarstödet.
     Hos Socialdemokraterna morras det om ökande klyftor och en ny S-förening, Reformisterna, har debuterat både som intern och utåtriktad vänsteropposition. För att nå sina mål föreslår föreningen ett reformprogram med sju punkter.
     Med ökande motsättningar kan fler organisationer och partier komma att bildas. Några medlemmar har lämnat MP och bildat Partiet Vändpunkt (PV). Om Liberalerna åker ur riksdagen lär det hända ett och annat även där. Om både C och L får problem kan vi räkna med att frågan om sammanslagning kommer upp igen. Centerliberalerna?
     Oavsett vilka partier eller föreningar som kan bildas behöver vi en ekonomisk politik som håller ihop samhället. Utmaningarna är stora. Det behöver byggas ett stort antal hyresrätter för att unga och andra grupper ska någonstans att bo. Hyran bör vara skälig. Bostadsbristen är nu så svår att Sverige behöver "social housing" – enligt Boverkets generaldirektör Anders Sjelvgren: ”Nya siffror visar att bostadsproduktionen faller brant i år och att fallet fortsätter 2019”. (SvD Näringsliv 13 december 2018). Men vilka partier vill driva fram den sortens klasskiljande bostäder? Har inte Sverige fått nog av segregation?

Det blir intressant att se hur regeringen klarar den nya balansgången. Partierna i 4-klövern har ju skilda utgångspunkter i flera frågor. Exempelvis marknadshyror och förändring av arbetsrätten.
     Socialförsäkringarna behöver en översyn. Arvs-, gåvo-, förmögenhets-, och fastighetsskatten kan komma ifråga som motvikt mot stora skattesänkningar i en skattereform. Och enligt 4-klöverns avtal ska ”minst” 15 miljarder användas för grön skatteväxling. Transporterna måste bli miljömässigt hållbara. Inom den offentliga sektorn, vård, omsorg och skola pågår ständiga besparingar. Många som ”står långt från arbetsmarknaden” har svårt att få jobb, trots för närvarande en låg arbetslöshet.

De borgerliga lovade i valrörelsen att Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form skulle läggas ner. Privata aktörer ska få ta över. Tidigare privatiseringar som t. ex. jobbcoacher borde avskräcka.
      Arbetsmarknadsforskarna Eskil Wadensjö och Madelene Nordlund vid Stockholms respektive Umeå universitet ifrågasätter privatiseringar. Personer som står långt från arbetsmarknaden är de som i första hand behöver hjälp av en stark statlig myndighet.
     ”Jag förstår inte hur det skulle bli bättre om de ska få hjälp av privata aktörer som får betalt per individ som matchas”, säger Nordlund i Publikt 31 (jan –19). Men stora delar av verksamheten kan komma att privatiseras.

Lägg till detta risken för en eventuell ny finanskris om ett par år eller så. Hur kommer regeringen med samarbetspartners då att ställa sig till avgörande frågor, exempelvis finanskapitalismen och bankerna, som tidigare fått miljarder i statligt stöd och som nu är en vinstmaskin. Om problemen åter tornar upp sig balanserar Sverige, liksom omvärlden, farligt mellan tillväxt och olösta sociala konflikter.
     Gå inte vilse i det nya politiska landskapet. Det behöver föras en politik som håller ihop samhället, minimerar sociala klyftor och värnar miljön. De gula västarna kan komma även i Sverige och det nya högerblocket (M, KD, SD) behöver inte mer än ytterligare 21 mandat för att ta makten i riksdagen. 4-klövern har stora utmaningar framför sig.

Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 9, 1 mars 2019.

27 februari 2019

Vad händer med IS-terroristerna, anhängarna och deras barn?

Utspelen avlöser varandra gällande hur Sverige bör agera när det gäller svenska IS-anhängare. En viktig fråga är hur det politiska systemet har hanterat frågan – bakom kulisserna. Vad kan vi vänta oss av fortsättningen?

Varje land måste ta sitt ansvar, det sa Nasrin Abdullah, befälhavare för YPJ, den kvinnliga delen av YPG, till TT under ett besök i Stockholm redan i februari för ett år sedan. Sverige uppmanades hämta gripna is-svenskar Vad har hänt sedan dess?
     Kurderna slog då fast att deras styrkor betraktade fångarna som terrorister, inte krigsfångar. ”Med krigsfångar är tanken att när stridigheterna är slut så släpps man utan att straffas för att man deltagit i striderna. Om man inte har krigsfångestatus är tanken att man kan straffas för att ha deltagit i striderna. Det är förmodligen därför de gör den här distinktionen.” Det sa Mark Klamberg, docent i folkrätt, Stockholms universitet. Aftonbladet 8 februari 2018 – för ett år sedan.
"Sverige uppmanas hämta hem gripna is-svenskar".

Statsministern sa nyligen att Sverige och utrikesdepartementet har avrått sedan 2011 att resa till regionen och de som ändå gör det ska inte räkna med någon konsulär hjälp från Sverige. Men avrådan räckte inte.
     Moderaterna har gjort utspel om att har man dubbelt medborgarskap bör man kunna bli av med sitt svenska pass.Men då måste grundlagen ändras och det kan ta fyra år.
     Justitieminister Morgan Johansson sa i SvT, 25/2,
"IS-återvändare borde dömas av en specialdomstol, en internationell tribunal".
     Men Ove Bring, professor i nationell rätt, delade inte den åsikten, SvT 26/2. – Det finns ju redan internationellt ett system för den här typen av brott, den internationella brottsdomstolen i Haag. Man har ju mandat där att ta hand om krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten. Även om man först bör försöka uttömma möjligheterna i nationella domstolar.

I Studio Ett, 25 februari, fanns ett inslag ”Internationella tribunaler löser inte politikernas huvudvärk”.I studion debatt mellan Andreas Carlson (KD) och Fredrik Lundh Sammeli (S).. Mot slutet av inslaget deltog Mark Klamberg, docent i folkrätt, som klargjorde några punkter i en debatt där det annars inte framkom något konkret nytt.
     Men vad har regeringen och oppositionen hittills gjort i IS-frågan? Har Sverige varit senfärdigt? Den frågan borde belysas.
     ”Problemet med Sveriges svaga lagstiftning är att förstärkningarna nu kommer för sent och straffskalorna fortfarande är låga. Det är inte heller Sverige som är motor i processen.” Det skriver Ledarsidorna se, som här tar upp frågan under rubriken:
"Därför har Sverige Europas lägsta ambition att lagföra IS-terrorister".

Vad händer med barnen?

Mitt i detta fruktansvärda dödande, utfört av IS-terrorister, finns barnen. De är oskyldiga till sina föräldrars brott. Vad tänker Sverige göra med barnen? Hur långt sträcker sig FN:s Barnkonvention? Är det inte rimligt att ta hem barnen tillsammans med sina mödrar? Om dessa mödrar har begått brott ska de straffas. Om inte – måste de återanpassas till vårt samhälle tillsammans med sina barn. .
     När man hör politiker aningslöst säga, om de nu aktuella IS-barnen, att det får socialtjänsten ta hand om – ger det rysningar. Hur kan socialtjänsten lyckas med det samhället hittills misslyckats med? Dessa barn kan behöva stora insatser.

SVT visade 2016 en dokumentär inifrån IS: ”Ensamma mot IS” Där skildrades två föräldrars desperata kamp för att få hem sin dotter. Marilyn, 15, som rymde från Sverige för att ansluta sig till IS med sin pojkvän. Hon blev gravid. Han dödades senare. Tre fritagningsförsök krävdes innan föräldrarna fick hem sin dotter. Ett livsfarligt uppdrag i ett IS-kontrollerat område.
     I dokumentären framkom också att insatsen från socialtjänsten vid hemkomsten var marginell för både Marilyn och hennes barn. I en efterföljande analys av programmet framkom en del av vikt. Det behövs psykologisk experthjälp och upplagt program för att kunna bearbeta sådana trauman. Det måste till ett förberett mottagande.

– Det saknas kunskaper och erfarenheter att ta emot återvändande IS-medlemmar i svenska komuner, särskilt de som kommer med barn. De har varit med om saker som inget barn ska behöva uppleva. Det säger Jonas Trolle, chef för Center mot våldsbejakande extremism. DN 27/2.
     Så frågan är om Sverige klarar av den situation som samhället delvis självt försatt sig i.Nu handlar det om att lagfara IS-terrorister och även ta ansvar för barnens anpassning in i det svenska samhället. Nu måste politikerna tala klarspråk och sluta trassla in sig i olika tolkningar av lagar som ännu inte finns eller som av andra orsaker inte kan eller bör tillämpas.

15 januari 2019

Överenskommelsen: Sänkta skatter, otrygg arbetsmarknad och höjda hyror.

Om den mycket omfattande överenskommelsen i sin nuvarande form genomförs står vi inför ett nytt politiskt landskap kanske under flera mandatperioder. Det finns ingen stark politisk opposition till vänster.
     Socialdemokraterna kan inte längre opponera sig mot den högerpolitik de själva bidragit till. Och Centerpartiet, den störste vinnaren, har lovat att vara en nagel i ögat på regeringen så att överenskomna reformer genomförs. Även Liberalerna har får igenom paradfrågor.
     Även Miljöpartiet är till viss del vinnare. De miljö- och klimatsatsningar samt miljöskatter som partiet gjort blir kvar. Dessutom en grön skatteväxling på 15 miljarder, d.v.s. ytterligare höjda skatter på miljö- och klimatskadliga verksamheter.
     V:s inflytande däremot – begränsas – jämfört med förra mandatperioden.

Socialdemokraterna är den stora maktpolitiska vinnaren eftersom man har avvärjt ett stort hot mot sitt eget maktinnehav. I och med överenskommelsen har man också undanröjt M och KD:s möjligheter att med stöd av SD ta makten. Men priset är högt.
     S gick till val genom att stenhårt kritisera Alliansens förslag till skattesänkningar. Reformutrymmet anges nu till 4,5 miljarder. Med tanke på 30 miljarder i sänkta skatter för jobb och företag, slopad värnskatt på högre inkomster och färre som betalar statlig skatt är utrymmet ytterst begränsat.

Centern har fått igenom långtgående förändringar i uppluckrad arbetsrätt och marknadshyror genom fri hyressättning i nybyggnation, samt en översyn av hur lägenheters kvalitet och läge ska avspeglas mer i hyresnivån. Vidare konkurrensutsättning av arbetsförmedlingen som ska genomföras liksom tredubblat rut-avdrag och vinster i välfärden.Surt för Löfven att administrera allt detta.

Nu ska Socialdemokraterna (med LO:s godkännande) genomföra en lång rad politiska beslut som S tog hård strid mot i hela valrörelsen. Det handlar om kärnfrågor i partiets politik. Det handlar också inte minst om fördelningspolitik.
     Frågan är om detta är rätt väg för S och en redan försvagad arbetarrörelse att gå. Vi ser hur högerkrafter tar över alltmer i Europa medan socialdemokratiska partier krymper eller närmast faller ihop. När samhällen sviker så står högerkrafterna beredda. Missnöjet gror och det blir oroligt i samhället.

Låt oss hoppas att det blir en seriös regering och att det inte finns grogrund för samma folkliga vrede här som i Frankrike där gula västarna blev högerliberale Macrons främsta motståndare.
     Det har försatt Macron i sin hittills djupaste kris som president. I det läget väljer han att skriva ett långt brev till folket med 32 frågor. En stor nationell konsultation av folket kan man säga.
     ”Vilka skattesänkningar ska prioriteras? Är det för mycket administration? Hur kan folk ges större möjlighet att höras i styret av det här landet?”
     På onsdag kan vi ha en ny regering. Nu krävs besinning på alla plan för att klara av konsekvenserna av denna politiska överenskommelse.

12 januari 2019

En osund politik drabbar utsatta.

Kan vi lita på våra politiker och på media? Frågan är inte ny men har alltmer aktualiserats inom olika samhällsområden. Turerna kring LSS är bara ett exempel på hur en del politiker hanterar sanningen. Allas lika värde är ett svagt begrepp och kan manipuleras.

Må vara hur som helst i det här fallet, frågan är större än så. Vad händer om allmänhetens förtroende sjunker och övriga krafter tar över? Urvattnad politik och övergiven ideologi banar väg för missnöje som i sin tur banar väg för mer extrem politik. Under helt demokratiska val. Det är bakgrunden till den här artikeln om LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

I Ekot den 22 oktober 2015 sa finansminister Magdalena Andersson att assistansersättning och sjukskrivningar är områden där det blir aktuellt att spara pengar för att klara ökade kostnader för flyktingmottagandet. När flera stora medier uppmärksammade frågan gjorde Andersson en mindre pudel – men frågan har fortsatt att skava.
     Efter att ha följt frågan om LSS sedan hösten 2015 skrev jag
till partiledare och ledamöterna i Socialförsäkringsutskottet.

2016 kom regeringens regleringsbrev om att Kassan ska ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar”. 2017 och 2018 fick vi, via media, ta del av alltmer absurda konsekvenser för barn och vuxna som nekades assistans. Enligt RBU (Rörelsehindrade barn och ungdomar), har 1 600 färre personer statlig assistansersättning i dag jämfört med när regeringen tillträdde. Kommer dessa personer att retroaktivt få en justering eller ett nytt omtag?

Regeringens tidigare utredare, Stig Svensson, har gjort en översyn av kostnaderna inom LSS. Han skrev på DN Debatt (7/2) att utgifterna för LSS på sikt riskerar att fördubblas. Det verkade som ren skrämselpropaganda. För att riktigt, som utredare, försöka påverka allmänhet och media tog Svensson till storsläggan.Han torde ha överträffat regeringens förväntningar på en följsam utredare.
     Förutom skrämselpropaganda om dagen och framtidens kostnader för LSS beskrev Svensson en LSS-användare som ”lyx-lirare” med eget hus i Portugal och en stab runt omkring sig”. Svensson fick kraftigt mothugg från bl.a. professionen.

I april 2017 framkom att svårt sjuka barn tvingas bo långa tider på sjukhus istället för hemma med sin familj. Detta som ett direkt resultat av Försäkringskassans snävare bedömning av vem som har rätt till personlig assistans.
Funktionshindrade barn får inte assistans
– kvar på sjukhus i månader.

Efter mycket kritik tog regeringen i april 2018 bort vissa sparkrav inom LSS. –Det är fullständigt självklart att andning också ska vara ett grundläggande behov och att man ska få assistans för andningshjälp, sa Maria Persdotter, RBU. Regeringen tar bort sparkrav på personlig assistans.

När allt fler inhumana fall, nådde oss via media, vaknade inte bara allmänhetens utan också politikernas intresse för LSS under valrörelsen. Plötsligt flammade det till – häftigt – men kort. Frågan handlade om barnboende i Sverige. En form av institutionsboende. Annie Lööv (C) tog upp frågan vid partiledardebatten den 28 augusti 2018.
     Stefan Löfven svarade med att öppna upp för ett samarbete och en ”bred överenskommelse om ett starkt LSS”. – Det här är inte ett värdigt Sverige om inte barn får de rättigheter de ska ha, sa Löfven. Man tar sig för pannan. Det är ju S som drivit frågan om besparingar inom LSS.
I Sverige får barnen återigen åka in på institutioner.
     Efter SVT:s avslöjande blev det aktiviteter i landets kommuner – det var nära valdagen. Tjänstemän och kommunala politiker förbryllades. Och fel uppstod. De till och från förnekade barnboenden. Efter SVT:s rapportering har flera kommuner ändrat sig och vill ta tillbaka sina svar i SVT:s enkät. Kommuner tar tillbaka uppgifter om barnboenden
     Barnboende blev en stor valfråga. Men den 30 aug. alldeles innan valet, bekräftades det slutligen att inga barnboenden byggs.

Det här var några nedslag i det stora flödet med inslag sedan Ekot den 22 oktober 2015 och finansminister Magdalena Anderssons uttalanden om besparingskraven. Den 10 jan. kom presentationen av LSS-utredningen. Den kan läsas på samtliga medier. Men vad framgår egentligen där? Hur ska utredningen tolkas? Nu ska den ut på remiss. Eller till papperskorgen.

Lydia Wålsten, vik.ledarskribent i SvD skrev (11/1). Rubrik:”Förr eller senare måste LSS-kostnaderna hanteras.” Wålsten skrev: ”Eftersom debatten om assistansstöd rör upp känslor finns det få uppsidor med jobbet som utredare. Det insåg riksdagsledamoten Désirée Pethrus (KD) drygt ett år efter att ansvarig minister Åsa Regnér (S) gett henne jobbet 2016.”

Wålsten fortsatte: ”Pethrus menade att hon hoppade av för att uppdraget var för brett. Men på Facebook skrev hon att "debatten i samhället har den senaste tiden ökat [...] särskilt i fråga om personlig assistans. ”Man anade att insikten slagit henne. Frågan är ett sänke, framför allt för en kristdemokrat,” skrev Wålsten.

Men i Dagens Samhälle nr 28/17 var Pethrus tydligare om sitt avhopp. Finns i min skrivelse ovan. Där står bl.a: ”Det saknades kompetens, ekonomiska beräkningar och fler resurser till utredningen efterlyses.”
     Lydia Wålsten tog också upp det som nyss skrivits om Stig Svensson, regeringens lojale utredare. Wålsten skrev: ”Ett viktigare skäl till kostnadsökningen är hur lagstiftningen är skriven. Den är otydlig och allt mer generösa tolkningar görs menade Stig Svensson, som varnade för utvecklingen ”DN Debatt (6/2). Det var just Svensson som talade om ”lyx-lirare” med eget hus i Portugal och en stab runt omkring sig”.Det kände kanske inte Wålsten till.

Visst är LSS en dyr reform. Därför är det viktigt att beräkningarna görs på ett seriöst sätt. Allt är inte kostnader. Det är svårt att uppskatta plus och minuskonto men i en samhällsekonomisk analys måste det ändå beaktas. Synpunkter på detta finns i min skrivelse.
     Olika åsikter och riktningar krockar med varandra. Många händelser försvinner i ett medialt flöde. Politiker undanhåller eller vinklar ibland information. Media är inte alltid så insatt eller sätter på sig egna politiska glasögon. När allmänheten inte anser sig ha några företrädare, i sin viktiga vardag, varken politiker eller media – gror missnöjet.