Det kommer fortsatt oroande signaler om att föräldrar som ifrågasätter sitt barns stöd i skolan anmäls av skolans rektor till socialtjänsten. Detta fenomen bör utbildningsminister Gustav Fridolin låta undersöka.
Det kan finnas fall där en orosanmälan kan vara helt befogad men de här fallen sammanfaller ofta med föräldrars önskan om bättre stöd till sina barn, alltså elever med särskilda behov.
En orosanmälan görs vanligtvis om någon misstänker att föräldrarnas vårdnadsansvar sviktar – alltså av andra skäl – än skolarbetet.
På såväl Riksförbundet Attention som Autism- och Aspergerförbundet känner man igen det här med orosanmälan. Det inte ovanligt att brister i skolan leder till konflikt mellan hemmet och skolan som kan få till följd att skolan gör en orosanmälan om eleven till socialtjänsten.
Studio Ett, Sveriges Radio, sände den 12 april ett reportage om anmälningar till socialtjänsten. Rubrik: ”Förälder om skolans anmälan: Det är för att få tyst på oss.” Lyssna och läs på Sveriges Radios webbsida. Över tvåhundra berättelser och reaktioner kom in efter programmet på bara några timmar. Många kände igen sig i av vad som framkom.
En socialsekreterare, som ville vara anonym, beskrev i Studie Ett hur mångfacetterad den här frågan är. Och att skolan har ett ofantligt stort uppdrag som de ibland inte mäktar med. Om rektorer som inte ryter till gentemot sina chefer för att få mer hjälp. Och föräldrar som nästen sliter ihjäl sig för sina barn.
En anonym rektor beskrev en nästan orimlig situation med olika elevers diagnoser. Och att man till slut måste göra en orosanmälan för att ”hålla sin egen rygg fri”. Vad som ligger i det begreppet är oklart. Rektorn menade också att det ibland kan vara bra att det görs en orosanmälan. För då kan socialtjänsten fråga rektorn vad skolan gjort för eleven? Om det då brister i stödet så kommer socialtjänsten att ställa krav på skolan att ge det stöd eleven har rätt till, ansåg rektorn.
Det förefaller vara en kryptisk väg för att göra det som alla elever har rätt till enligt skollagen – om skolans ansvar ska gå via en orosanmälan till socialen. En instans som många föräldrar ofta fruktar. Dessutom bör arbetsbelastade och stressade socialsekreterare ha viktigare uppgifter.
Efter SVT Nyheter Värmlands färska granskning av skolan och elever i behov av stöd, har många hört av sig och delat med sig av sina erfarenheter. SvT Nyheter Värmland skriver: ”Bland dem finns flera föräldrar som i sin kamp för stöd upplevt att skolan och kommunen i vissa fall hotar med att anmäla föräldrarna till socialen.” En mamma vars 15-årige son har ADHD och drag av Autism ifrågasatte det stöd sonen fick.
I det fallet ”har problemen i skolan dessutom resulterat i flera tidigare anmälningar till skolinspektionen som i sin tur lett till skarp kritik mot kommunen och krav på förbättringar”. Men trots det har sonen fortfarande stora problem i skolan och mamman menar att han inte får rätt stöd. Kommunen gjorde då en motanmälan och anmälde mamman till socialen.
”Förutom att skolinspektionen har kritiserat kommunen och de två skolor det handlar om, har kommunen också krävts på skadestånd av Barn- och elevombudet bland annat efter en händelse då sonen blev fasthållen av flera personer i skolpersonalen, något som satt djupa spår”. SvT Nyheter Värmland. Sök på: ”Mamman ställde krav på skolan – anmäldes till socialen”.
Det är ibland svåra och komplexa situationer det handlar om. Konflikter uppstår. Problemen blir mångfacetterade. Men något måste göras. Klarar inte skolan sitt uppdrag? Beror det på att man ska spara?
Ekot förberedde i april en enkätundersökning när det gäller användningen av orosanmälningar. Det bör också kunna göras av Skolinspektionen eller annan instans. Men då måste alla turerna kring ett ärende, från början till slut, skriftligt redovisas för att nå resultat.
Därför uppmanar jag Gustav Fridolin, som utbildningsminister, att ta upp och utreda problemen med orosanmälningar. Det får inte fortsätta så här.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 30 september 2016
Aktuella länkar i sammanhanget
Föräldrar om skolans ansvar: Det var för att få tyst på oss.
Åttaåring utsatt för livsfarlig fasthållning
Fallet Oskar – skolpersonal håller ner Oskar gång på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar