”Politik är det möjligas konst” – det uttrycket tillskrivs den tyske rikskanslern Otto von Bismarck (1815–1898). Men vad är egentligen möjligt att göra för ett parti som sitter i koalition med ett större parti? Det sägs att det krävs rätt inställning för att klara ett regeringssamarbete. Men vad är då "rätt" inställning och vad händer om denna inställning främst är det som förespråkas av det stora partiet?
Svaret är att det lätt blir problem för det mindre partiet. Detta har blivit speciellt tydligt i det nuvarande regeringssamarbetet mellan MP och S. Ett spirande missnöje ledde så småningom till motsättningar inom MP.
Det förekommer konflikter i alla partier och riksdagsgrupper. Aktuella exempel finns i L, M, V och inte minst SD. Men motsättningarna inom MP och riksdagsgruppen har fått speciell uppmärksamhet i media.
Kritiken har bland annat handlat om värdlandsavtalet med Nato, flyktingfrågan, kärnkraften, Vattenfalls försäljning av brunkolet och nu senast handelsavtalet med Kanada. Här har grundläggande gröna värderingar ställts mot realpolitik. Det är vanligt både lokalt och regionalt – men blir medialt extra intressant – när det gång efter annan inträffar i riksdagen.
En viktig fråga är hur stora eftergifter ett parti kan göra utan att förlora sin politiska ideologi. Samt om man har mer att vinna om man ändrar sin inställning efter ett val för att behålla makten. Det är två ämnen som medlemmar i alla partier bör diskutera innan partiprogram och valmanifest beslutas av kongressen.
I början av juni blev krisen i MP:s riksdagsgrupp tydlig. Carl Schlyter och Valter Mutt petades från sina uppdrag som ordförande i EU-nämnden respektive utrikespolitisk talesperson. I protest mot petningen lämnade Jabar Amin och Annika Lillemets sina poster som utbildningspolitisk talesperson respektive folkbildningspolitisk talesperson.
Det är uppenbart att många medlemmar är besvikna på MP:s riksdagsledamöter och deras agerande i viktiga ideologiska frågor. Men mest besvikna över kompromisserna är ändå de gröna väljarna. Det avspeglar sig i opinionsmätningarna där 4-procentsspärren är oroväckande nära.
Det som händer i riksdagen får lätt effekter också i kommuner och regioner. Många medlemmar – omkring en fjärdedel – har lämnat partiet efter valet 2014. I det gröna fästet Stockholm har stödet minskat från 14,3 procent till 8 procent, enligt Ipsos, DN. Kvar finns nu ett antal mer eller mindre besvikna väljare och medlemmar. Var ska de bedriva sina politiska diskussioner och föra fram sina åsikter om rikspolitiken?
För att öka medlemmarnas möjligheter har några miljöpartister startat gruppen "Grön omstart" på Facebook. Gruppen har drygt 1.200 deltagare. Bredden av åsikter bör ses som en tillgång för ett parti. Polarisering är inte någon hållbar lösning. Nu gäller det för MP att gå vidare på ett konstruktivt sätt.
I media står det gång efter annan att de fyra "utbrytarna" går emot partilinjen. Men vad är då partilinjen? Jo, det är den linje som fastställs av kongressen i partiprogram, valprogram med mera. Riksdagsgruppen är inte partiet utan just en grupp. Men det är riksdagsgruppens agerande som får den stora uppmärksamheten.
Var finns då den gröna ideologin i dagens praktiska rikspolitik? Det är en fråga som många ställer. Svaret är att den finns i flera delar av regeringens politik. Men det handlar också om den linje som de så kallade utbrytarna hävdar i några viktiga frågor. Många hävdar att dessa fyra faktiskt står för partilinjen – medan övriga i riksdagsgruppen står för grupplinjen.
Media har, som vanligt, frossat i problemformuleringar. Inte minst Dagens Industri. Nyligen hade tidningen en artikel med rubriken ”Fridolin ryter till mot MP-utbrytarna”.
Kanske borde Fridolin istället ryta till mot Löfven & Co som har kopplat greppet om regeringspolitiken och fört ner MP till närheten av de 4 procenten – den yttersta smärtgränsen. Om Fridolin då istället skulle ”ryta till” i regeringen – vad blir då effekten? Då kan Löfven säga att i så fall får ni lämna regeringen – så kör vi själva. Skulle det rentav vara en bra lösning för MP – en räddning inför valet 2018?
Politik är värderingar, ställningstaganden och handlingskraft. Det handlar i praktiken om komplicerade samband. I ett koalitionssamarbete är det hela tiden fråga om problem som måste lösas. Men när problemlösningarna innebär så stora eftergifter att den egna partisjälen skadas – då är det fara å färde.
Därför krävs nu gemensam samling och en konstruktiv debatt om hur MP går vidare – och återhämtar sig.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet 4 oktober 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar