Att försöka rädda sitt äktenskap eller samboförhållande kan bli dyrt. Alla som så begär ska från kommunen kunna få rådgivning i samtalsform för att bearbeta samlevnadskonflikter i parrelationer och familjer. Idag kostar det 250 kr/timme. Nu föreslås en höjning från årsskiftet till 450 kr/timme. Familjerådgivningen i Stockholm blir därmed en av de dyraste i länet. Jag tog upp frågan under budgetdebatten i Stockholms stadshus.
Unga och familjler med utländsk härkomst
De som inte har råd kan få familjerådgivning som biståndsbedömd. Men i ett redan trängt läge så vill kanske många helst undgå att söka socialbidrag och vända ut och in på sitt liv som för tillfället redan är turbulent. Om de nu ens skulle få något bidrag.
Det har också visat sig att idag är det även unga familjer och familjer med utländsk härkomst som i ökande grad vänder sig till familjerådgivningen.
Det borde inte få bli en inkomstfråga att kunna gå till familjerådgivningen. Det kan betyda väldigt mycket för en familj och deras barns framtid. Ibland blossar också vårdnadsstrider upp. Det gäller att dämpa dem i sin linda.
Mindre angelägen uppgift
Socialborgarrådet i Stockholm Ulf Kristersson, sa till DN 26 oktober ”att om jag ställer familjerådgivningen mot hemlöshet och barn som blir slagna, så tycker jag inte att det är den mest angelägna uppgiften vi har”. Familjerådgivningen tillhör inte våra allra mest prioriterade uppgifter, sa han.
Jag tycker inte man ska ställa olika grupper mot varandra. De här barnen kan i värsta fall i framtiden bli sin tids hemlösa om de får problem i samband med en skilsmässa och ibland en strulig uppväxt som följd. När föräldrarna går skilda vägar blir det också svårt för barnen. Vi bör ha råd att stötta familjer och barn, sa jag i KF.
Håller inte med
Chefen för Familjerådgivningen delade inte heller Kristerssons uppfattning. Chefen sa i samma DN-artikel: "Det är min bestämda uppfattning att 450 kronor kommer att avhålla enskilda från att kontakta oss." Hon fortsatte: Det är ju dyrt redan med 250 kronor om man inte har en stor plånbok. Familjerådgivarna tror att samtalstaxan skrämmer bort låginkomstagare.
Enligt Socialstyrelsen bör avgiften ”inte läggas på en sådan nivå att den avhåller enskilda från att vända sig till familjerådgivningen. Är 450 kronor – en höjning med 80 procent – en rimlig nivå?
Borgarna inte eniga.
När jag lämnade fullmäktigesalen på kvällen den 12 okt. efter budgetdebatten sa en man från den borgerliga sidan som just passerade mig. Bra att du tog upp familjerådgivningen. Jag tycker inte heller att avgiften ska höjas.
Abit Dundar (FP) som sitter både i KF och är ordförande i Hägersten-Liljeholmens stadsdelsnämnd tar också upp frågan på sin hemsida under rubriken: ”Familjerådgivningen är viktig”. Han finner Kristerssons uttalande i DN märkligt. Att ställa grupper mot varandra – familjerådgivningen mot hemlöshet och barn som blir slagna.
Samhällsekonomiskt lönsamt
Dunder skriver: ”Jag förstår att pengarna i kristider inte räcker till. Men man behöver inte ställa grupperna mot varandra. Rådgivning syftar till att föräldrar inte ska slå sina barn eller att man inte ska bli hemlös vid en skilsmässa. Familjerådgivning är en effektiv förebyggande åtgärd när det gäller sociala problem. Samhällsekonomiskt är det en bra verksamhet och individen får hjälp i ett tidigt skede. Familjerådgivningen bör inte försämras för stockholmarna.”
Lever socialborgarrådet Kristersson och M, FP och KD alldeles för långt från ”verklighetens folk”?
23 november 2009
16 november 2009
Dikeskörningar i SD-debatten
SD tar i den senaste undersökningen ännu ett kliv över riksdagsspärren och får 5,8 procent. Dock inte statistisk säkerställd. Telefonmätningen är gjord efter AB-artikeln och efter Maud Olofsson dikeskörning mot Jimmie Åkesson i SVT. Men innan Vellingeincidenten helt briserade.
TV4 gav uppmärksamhet genom att vägra SD redaktionell medverkan samtidigt som de får köpa reklamtid. AB gjorde tvärtom. Men effekten blev densamma. Efter spaltkilometrar av negativa inslag mot SD ökar de.
Enligt Sifoundersökningen (SvD 15 nov) opinionsmätning dansar KD på strecket. ”Verklighetens folk” gick inte hem i stugorna. C med 4,5% lever farligt nära. Olofsson gjorde en 180-gradig vänding i kärnkraftsfrågan. Stureplanscentern har inte slagit väl ut i storstäderna. Banderollen ”Hela Sverige ska leva” viks knappast längre ut.
Ordens valörer
Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet handlade om hur Sverige, enligt hans mening, håller på att islamiseras. Men han förbigick att det finns många olika sorters muslimer, precis som det finns olika sorters kristna.
Den 20 oktober sände STV en duell i morgonsoffan mellan Jimmie Åkesson och Maud Olofsson. Programledare var Marianne Rundström. Det har vistat sig förr att det inte är så lätt att debattera med Åkesson. Olofsson upprepade flera gånger ”kollektiv bestraffning” och ”alla människors lika värde.
Åkesson använde sig vid några tillfällen av ordens valör och signalerade, genom kända vardagliga begrepp, ut till allmänheten. Han sa t.ex. Vi får inte längre sjunga ”Den blomstertid” på skolavslutningarna. Han sa också ”Man har på förskolorna i Malmö slutat servera fläskkött”. Vad som mer sas kan ni själva ta del av nedan.
Fläskköttet i Malmö`
Under 2007 slutade tre förskolor i Malmö att ge barnen fläskkött. Fläskkött är billigare än nötkött, så varför då sluta med fläskkött? En officiell orsak var att det blev för dyrt med två olika sorters kött i sortimentet och att en majoritet av barnen hade muslimsk bakgrund.
Varje dagis i landet har förmodligen ständigt ett eller flera barn som av medicinska skäl inte får äta den mat som de andra barnen äter.
Olika”merbesvär”
Jag känner två småtjejer som är intoleranta mot all form av mjölkprodukter. Plättar, såser, margarin och leverpastej. Ja, allt som innehåller mjölk och det är inte lite. Mjölken ersätts av Oatly havredryck berikad med protein och kolhydrater. Det finns också barn som har glutenintolerans m.m. Ett ganska stort merbesvär för dagispersonalen. Kan man tycka.
De här barnen har en mycket mer komplicerad matsituation än att ha både nöt- och det billigare fläskköttet på dagis och skola. Så varför så komplicerat i Malmö? Åkesson fick chansen att i en mening föra ut den frågan.
En pedagogisk förskolelärare skulle mycket väl på ett entusiasmerande sätt kunna förklara för barnen, visa på karta eller jordglob, att en del barn kommer långt ifrån till vårt land. De kanske t.o.m. har sina mor- och farföräldrar kvar. Och där borta äter man inte fläskkött. Där borde integrationen börja. Det blev istället nej till fläskkött. Och SD såg chansen.
Vardagsintegration
Det jag beskriver kan tyckas befinna sig på detaljnivå. Men det är inte oväsentligt. Det handlar om vardagsintegrationen och hur vi ska hantera den. Sverige blir inte mindre invandrarnegativt om svenskarna inte får utöva sin kultur och sjunga ”Den blomstertid”. Eller om det inte får serveras både fläsk- och nötkött på dagis och skola.
Valet 2006 blev en stor framgång för SD, särskilt i Landskrona. Nu skulle politikerna minsann försöka komma till rätta med integrationen. Jan Björklund fick en fråga av Sveriges Radio, SR, en tid efter valet: Tror du SD kommer in i riksdagen 2010? Det trodde inte Björklund. ”Det beror i så fall på om vi skulle misslyckas med integrationen."
Statsvetaren Göran Bostedt säger i SvD (16 nov.) att om SD får en vågmästarroll i nästa val är det delvis de etablerade partierna som själva skapat situationen.
Saknar genomtänkt strategi
Och medan bilarna har brunnit i Malmö, Göteborg, Uppsala och Fittja, ambulanserna inte kunnat ta sig fram, unga vilsna arbetslösa invandrare saknar identitet, invandrarfamiljer är extremt trångbodda med ohyra i lägenheter som en svensk aldrig skulle behöva acceptera så står politikerna mer eller mindre handfallna. De saknar insikt från invandrarnas vardag. Än mindre hur de ska komma tillrätta med problemen.
Om man ska beskriva invandring kontra SD på högre nivå så handlar det om Sverige och svenskheten, vad som menas med mångkultur (innefattar det även ”Den blomstertid” en av de mest älskade svenska sommarpsalmerna) och om islam och religion.
Men i debatten mot SD är det, som Marie Söderqvist skriver i bifogad artikel, inte bara Maud Olofsson, i Agenda, som saknar en genomtänkt strategi för hur SD ska bemötas. Inget parti har det.
TV4 gav uppmärksamhet genom att vägra SD redaktionell medverkan samtidigt som de får köpa reklamtid. AB gjorde tvärtom. Men effekten blev densamma. Efter spaltkilometrar av negativa inslag mot SD ökar de.
Enligt Sifoundersökningen (SvD 15 nov) opinionsmätning dansar KD på strecket. ”Verklighetens folk” gick inte hem i stugorna. C med 4,5% lever farligt nära. Olofsson gjorde en 180-gradig vänding i kärnkraftsfrågan. Stureplanscentern har inte slagit väl ut i storstäderna. Banderollen ”Hela Sverige ska leva” viks knappast längre ut.
Ordens valörer
Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet handlade om hur Sverige, enligt hans mening, håller på att islamiseras. Men han förbigick att det finns många olika sorters muslimer, precis som det finns olika sorters kristna.
Den 20 oktober sände STV en duell i morgonsoffan mellan Jimmie Åkesson och Maud Olofsson. Programledare var Marianne Rundström. Det har vistat sig förr att det inte är så lätt att debattera med Åkesson. Olofsson upprepade flera gånger ”kollektiv bestraffning” och ”alla människors lika värde.
Åkesson använde sig vid några tillfällen av ordens valör och signalerade, genom kända vardagliga begrepp, ut till allmänheten. Han sa t.ex. Vi får inte längre sjunga ”Den blomstertid” på skolavslutningarna. Han sa också ”Man har på förskolorna i Malmö slutat servera fläskkött”. Vad som mer sas kan ni själva ta del av nedan.
Fläskköttet i Malmö`
Under 2007 slutade tre förskolor i Malmö att ge barnen fläskkött. Fläskkött är billigare än nötkött, så varför då sluta med fläskkött? En officiell orsak var att det blev för dyrt med två olika sorters kött i sortimentet och att en majoritet av barnen hade muslimsk bakgrund.
Varje dagis i landet har förmodligen ständigt ett eller flera barn som av medicinska skäl inte får äta den mat som de andra barnen äter.
Olika”merbesvär”
Jag känner två småtjejer som är intoleranta mot all form av mjölkprodukter. Plättar, såser, margarin och leverpastej. Ja, allt som innehåller mjölk och det är inte lite. Mjölken ersätts av Oatly havredryck berikad med protein och kolhydrater. Det finns också barn som har glutenintolerans m.m. Ett ganska stort merbesvär för dagispersonalen. Kan man tycka.
De här barnen har en mycket mer komplicerad matsituation än att ha både nöt- och det billigare fläskköttet på dagis och skola. Så varför så komplicerat i Malmö? Åkesson fick chansen att i en mening föra ut den frågan.
En pedagogisk förskolelärare skulle mycket väl på ett entusiasmerande sätt kunna förklara för barnen, visa på karta eller jordglob, att en del barn kommer långt ifrån till vårt land. De kanske t.o.m. har sina mor- och farföräldrar kvar. Och där borta äter man inte fläskkött. Där borde integrationen börja. Det blev istället nej till fläskkött. Och SD såg chansen.
Vardagsintegration
Det jag beskriver kan tyckas befinna sig på detaljnivå. Men det är inte oväsentligt. Det handlar om vardagsintegrationen och hur vi ska hantera den. Sverige blir inte mindre invandrarnegativt om svenskarna inte får utöva sin kultur och sjunga ”Den blomstertid”. Eller om det inte får serveras både fläsk- och nötkött på dagis och skola.
Valet 2006 blev en stor framgång för SD, särskilt i Landskrona. Nu skulle politikerna minsann försöka komma till rätta med integrationen. Jan Björklund fick en fråga av Sveriges Radio, SR, en tid efter valet: Tror du SD kommer in i riksdagen 2010? Det trodde inte Björklund. ”Det beror i så fall på om vi skulle misslyckas med integrationen."
Statsvetaren Göran Bostedt säger i SvD (16 nov.) att om SD får en vågmästarroll i nästa val är det delvis de etablerade partierna som själva skapat situationen.
Saknar genomtänkt strategi
Och medan bilarna har brunnit i Malmö, Göteborg, Uppsala och Fittja, ambulanserna inte kunnat ta sig fram, unga vilsna arbetslösa invandrare saknar identitet, invandrarfamiljer är extremt trångbodda med ohyra i lägenheter som en svensk aldrig skulle behöva acceptera så står politikerna mer eller mindre handfallna. De saknar insikt från invandrarnas vardag. Än mindre hur de ska komma tillrätta med problemen.
Om man ska beskriva invandring kontra SD på högre nivå så handlar det om Sverige och svenskheten, vad som menas med mångkultur (innefattar det även ”Den blomstertid” en av de mest älskade svenska sommarpsalmerna) och om islam och religion.
Men i debatten mot SD är det, som Marie Söderqvist skriver i bifogad artikel, inte bara Maud Olofsson, i Agenda, som saknar en genomtänkt strategi för hur SD ska bemötas. Inget parti har det.
01 november 2009
Omhändertagen !
Att omhänderta ett barn är det mest känsliga ett samhälle kan göra. Det är ibland dock nödvändigt. Vid missbruk, eller där föräldrarna kraftigt sviktar i sin föräldraroll (och/eller inte får stöd), vid incest eller våld i hemmet. Men det finns också andra fall av omhändertaganden som inte rör de nämnda grupperna. Vad händer vid ett omhändertagande? Sekretessen lägger hinder i vägen en adekvat utomstående bedömning.
"Det händer att barn far illa i sina hem och att socialtjänsten inte ingriper i tid, eller på rätt sätt. Men det händer också att socialtjänsten omhändertar barn på felaktiga grunder. Ett sådant ingripande med separation mellan föräldrar och barn kan också få mycket svåra konsekvenser för framför allt barnen.” Det säger Bo Edvardsson. Han har sysslat med de här frågorna i 25 års tid och har granskat väldigt många utredningar,
Båda problemen: att socialtjänsten inte ingriper tillräckligt – eller att den ingriper "för mycket" – har samma bakgrund, hävdar Bo Edvardsson. Nämligen: Undermåliga utredningar där uppgifter inte kontrollerats, där man låtit bli att hämta in viktiga uppgifter, där man bygger på subjektiva omdömen och "skvaller", och där man ofta har strävat efter att bekräfta en bild som man bestämt sig för redan på förhand.
Omhändertagande är ett känsligt ämne. Det förefaller också de synpunkter som framkommer i denna fråga vara. För eller emot vissa omhändertaganden. För eller emot vårdnadsöverföring, på sikt kanske adoption.
Men hur väl införstådda är vi som diskuterar denna fråga, inklusive berörda politiker, i alla turer som föregår ett omhändertagande? Och vad som sker efter omhändertagandet? När barn inte får sina lagstadgade, minst två besök per år, för enskilt samtal med socialsekreteraren. Trots att lagen på den punkten är tydlig. Vad säger politikerna då?
Ibland kan bedömningarna förefalla subjektivt när det gäller omhändertagande av barn.Insynen är minimal. Men lagen är tydlig på vissa punkter. Ändå följs inte lagen alltid. Samtidigt har socialsekreterarna ett stort ansvar och en tung uppgift. Ofta underbemannade, sin viktiga uppgift till trots.
Organisationen ”De glömda barnen” vill återinföra tjänstemannaansvar. Anledningen till det måste vara att politikerna i de sociala nämnderna inte tar sitt ansvar och kräver insyn i hur ett omhändertagande går till. Inte begär att få en uppföljning av fallen, minst var sjätte månad. Och inte bevakar de biologiska föräldrarnas behov och rättigheter. Nämligen att de får det stöd de behöver för att förändra orsaken till omhändertagandet.
Ett känt fall – ”Fick rätt men för sent” – beskrivs på min hemsida. I det fallet överväger jag att ställa mig på ”De glömda barnens” sida när det gäller tjänstemannaansvar. Läs och avgör själv.
Det handlar också om barn som plötsligt och tragiskt blir föräldralösa. Om fall där pappan t.ex. dödar mamman och själv hamnar i fängelse. Vid ett flertal tillfällen har då anhöriga, systrar eller anhöriga till mamman, gått ut i media och sagt att socialen inte vill att vi tar hand om vår systers/anhörigs barn. De har offentligt vänt ut och in på sina sociala liv. Vad mer begär socialtjänsten i sådana fall?
Närståendeplacering är oftast en fördel. Där så är möjligt och de anhöriga vill och orkar. Då får barnet växa upp i sin biologiska miljö och behöver inte senare söka sina biologiska rötter. De har redan nog med ärr i själen att bearbeta, som jag uppfattar att Bo Edvardsson, docent i utredningsmetodik, underförstått också uttrycker det.
"Det händer att barn far illa i sina hem och att socialtjänsten inte ingriper i tid, eller på rätt sätt. Men det händer också att socialtjänsten omhändertar barn på felaktiga grunder. Ett sådant ingripande med separation mellan föräldrar och barn kan också få mycket svåra konsekvenser för framför allt barnen.” Det säger Bo Edvardsson. Han har sysslat med de här frågorna i 25 års tid och har granskat väldigt många utredningar,
Båda problemen: att socialtjänsten inte ingriper tillräckligt – eller att den ingriper "för mycket" – har samma bakgrund, hävdar Bo Edvardsson. Nämligen: Undermåliga utredningar där uppgifter inte kontrollerats, där man låtit bli att hämta in viktiga uppgifter, där man bygger på subjektiva omdömen och "skvaller", och där man ofta har strävat efter att bekräfta en bild som man bestämt sig för redan på förhand.
Omhändertagande är ett känsligt ämne. Det förefaller också de synpunkter som framkommer i denna fråga vara. För eller emot vissa omhändertaganden. För eller emot vårdnadsöverföring, på sikt kanske adoption.
Men hur väl införstådda är vi som diskuterar denna fråga, inklusive berörda politiker, i alla turer som föregår ett omhändertagande? Och vad som sker efter omhändertagandet? När barn inte får sina lagstadgade, minst två besök per år, för enskilt samtal med socialsekreteraren. Trots att lagen på den punkten är tydlig. Vad säger politikerna då?
Ibland kan bedömningarna förefalla subjektivt när det gäller omhändertagande av barn.Insynen är minimal. Men lagen är tydlig på vissa punkter. Ändå följs inte lagen alltid. Samtidigt har socialsekreterarna ett stort ansvar och en tung uppgift. Ofta underbemannade, sin viktiga uppgift till trots.
Organisationen ”De glömda barnen” vill återinföra tjänstemannaansvar. Anledningen till det måste vara att politikerna i de sociala nämnderna inte tar sitt ansvar och kräver insyn i hur ett omhändertagande går till. Inte begär att få en uppföljning av fallen, minst var sjätte månad. Och inte bevakar de biologiska föräldrarnas behov och rättigheter. Nämligen att de får det stöd de behöver för att förändra orsaken till omhändertagandet.
Ett känt fall – ”Fick rätt men för sent” – beskrivs på min hemsida. I det fallet överväger jag att ställa mig på ”De glömda barnens” sida när det gäller tjänstemannaansvar. Läs och avgör själv.
Det handlar också om barn som plötsligt och tragiskt blir föräldralösa. Om fall där pappan t.ex. dödar mamman och själv hamnar i fängelse. Vid ett flertal tillfällen har då anhöriga, systrar eller anhöriga till mamman, gått ut i media och sagt att socialen inte vill att vi tar hand om vår systers/anhörigs barn. De har offentligt vänt ut och in på sina sociala liv. Vad mer begär socialtjänsten i sådana fall?
Närståendeplacering är oftast en fördel. Där så är möjligt och de anhöriga vill och orkar. Då får barnet växa upp i sin biologiska miljö och behöver inte senare söka sina biologiska rötter. De har redan nog med ärr i själen att bearbeta, som jag uppfattar att Bo Edvardsson, docent i utredningsmetodik, underförstått också uttrycker det.
04 oktober 2009
Projekt utförsäkring
Tar regeringen och socialminister Cristina Husmark Pehrsson ansvar för de drygt 50.000 långtidssjukskriva eller de som har aktivitetsstöd (tidigare förtidspension) som nu kommer att utfasas från sjukförsäkringen?
Det är ett gigantiskt projekt som Husmark Pehrsson har sjösatt. Frågan är om hon ror det i land. Självklart ska alla som kan, efter förmåga, arbeta. Men nu drabbas alla. Kollektiv bestraffning! Hur många av dessa, drygt 50.000, kommer att kunna arbeta?
Förmodligen röstade en hel del av de som nu utförsäkras på Alliansen. Lanseringen som det ”nya arbetarpartiet” och moderaternas tal om ”utanförskapet” fick många, som upplevde sig utanför, att rösta på Alliansen. Det blev inte bättre – utan sämre. Frågan är hur situationen ser ut framåt sommaren 2010 då konsekvenser blir helt tydliga. Det är den ena sidan av myntet.
Den andra sidan av myntet är den brist på tydlighet och ansvar som socialministern inte förefaller besitta i denna fråga. Många är frustrerade. Medan Försäkringskassan, FK, utförsäkrar dem och de väntar på att eventuellt få sin sjukskrivning prövad i högts 180 dagar till, då drar FK in deras ersättning.
Om de vänder sig till Arbetsförmedlingen, AF, säger man att deras chanser till att få sin sak prövad av FK kan försämras om de står till ”arbetsmarknadens förfogande”. De tvingas, ofta för första gången, söka tillfälligt socialbidrag. Ännu en myndighet de blir i beroendeställning till.
De sover inte om natten. Barnen påverkas av familjens, ibland ensamståendes, situation. Föräldern skriver över vad de möjligen äger av lösöre, t.ex. den gamla bilen, på anhöriga för att socialen inte ska ta den. Ute i de berördas verklighet råder kaos.
Föräldrarna tar ut barnens ringa besparingar från kontot. Slantar som anhöriga, ibland med tunna plånböcker, gett till sina barnbarn. Det kan vara 1.000 kr i dopgåva, 500 kr vid födelsedag. Småslantar. Allt för att försöka rädda vad som räddas kan. Även om det förefaller orealistiskt att socialen under en tillfällig, påtvingad försörjningsperiod, skulle gå fram så hårt. Men de litar inte på myndigheterna i en ytterst trängd situation. Samtidigt sitter Husmark Pehrsson i morgonsoffor och annan media och säger att ingen behöver oroa sig.
Varför inte ta ansvaret fullt ut för det projekt Alliansen sjösatt? Varför visade inte socialförsäkringsministern så mycket ansvar och civilkurage att hon kom då oppositionen begärde ett extra möte i riksdagens socialförsäkringsutskott i september. Då hade det funnits tillfälle att förklara hur regeringen tänker hantera situation. Men socialförsäkringsministern uteblev. Vad det handlar om är en hjärtlös försämring av väldigt mångas livskvalité.
PS. På hemsidan http://www.alternativ-debatt.se/ under "Nya artiklar" har jag lagt det inlägg som jag i morgon skickar till Veroinca Palm (S) vice ordf. i socialförsäkringsutskottet, Lieslotte Olsson (V) och Gunvor G Eriksson (MP) ledamöter i samma utskott samt socialförsäkringsministern.Oppositionen har skrivit åtskilliga debattartiklar i frågan. Det är bra. Men nu måste de pressa socialförsäkringsminstern att gå ut och tydligt tala om vilka regler som gäller.Nu får hon inte ducka.
Det är ett gigantiskt projekt som Husmark Pehrsson har sjösatt. Frågan är om hon ror det i land. Självklart ska alla som kan, efter förmåga, arbeta. Men nu drabbas alla. Kollektiv bestraffning! Hur många av dessa, drygt 50.000, kommer att kunna arbeta?
Förmodligen röstade en hel del av de som nu utförsäkras på Alliansen. Lanseringen som det ”nya arbetarpartiet” och moderaternas tal om ”utanförskapet” fick många, som upplevde sig utanför, att rösta på Alliansen. Det blev inte bättre – utan sämre. Frågan är hur situationen ser ut framåt sommaren 2010 då konsekvenser blir helt tydliga. Det är den ena sidan av myntet.
Den andra sidan av myntet är den brist på tydlighet och ansvar som socialministern inte förefaller besitta i denna fråga. Många är frustrerade. Medan Försäkringskassan, FK, utförsäkrar dem och de väntar på att eventuellt få sin sjukskrivning prövad i högts 180 dagar till, då drar FK in deras ersättning.
Om de vänder sig till Arbetsförmedlingen, AF, säger man att deras chanser till att få sin sak prövad av FK kan försämras om de står till ”arbetsmarknadens förfogande”. De tvingas, ofta för första gången, söka tillfälligt socialbidrag. Ännu en myndighet de blir i beroendeställning till.
De sover inte om natten. Barnen påverkas av familjens, ibland ensamståendes, situation. Föräldern skriver över vad de möjligen äger av lösöre, t.ex. den gamla bilen, på anhöriga för att socialen inte ska ta den. Ute i de berördas verklighet råder kaos.
Föräldrarna tar ut barnens ringa besparingar från kontot. Slantar som anhöriga, ibland med tunna plånböcker, gett till sina barnbarn. Det kan vara 1.000 kr i dopgåva, 500 kr vid födelsedag. Småslantar. Allt för att försöka rädda vad som räddas kan. Även om det förefaller orealistiskt att socialen under en tillfällig, påtvingad försörjningsperiod, skulle gå fram så hårt. Men de litar inte på myndigheterna i en ytterst trängd situation. Samtidigt sitter Husmark Pehrsson i morgonsoffor och annan media och säger att ingen behöver oroa sig.
Varför inte ta ansvaret fullt ut för det projekt Alliansen sjösatt? Varför visade inte socialförsäkringsministern så mycket ansvar och civilkurage att hon kom då oppositionen begärde ett extra möte i riksdagens socialförsäkringsutskott i september. Då hade det funnits tillfälle att förklara hur regeringen tänker hantera situation. Men socialförsäkringsministern uteblev. Vad det handlar om är en hjärtlös försämring av väldigt mångas livskvalité.
PS. På hemsidan http://www.alternativ-debatt.se/ under "Nya artiklar" har jag lagt det inlägg som jag i morgon skickar till Veroinca Palm (S) vice ordf. i socialförsäkringsutskottet, Lieslotte Olsson (V) och Gunvor G Eriksson (MP) ledamöter i samma utskott samt socialförsäkringsministern.Oppositionen har skrivit åtskilliga debattartiklar i frågan. Det är bra. Men nu måste de pressa socialförsäkringsminstern att gå ut och tydligt tala om vilka regler som gäller.Nu får hon inte ducka.
28 september 2009
Öppet brev till socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson
Öppet brev till socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson Stockholm den 28 september 2009.
Från årsskiftet beräknas ca 50.000 sjukskrivna och personer som har aktivitetsstöd, tidigare förtidspension att utförsäkras. I media har du gett lugnande besked. Men verkligheten ser annorlunda ut. Det förefaller som om regeringen inte förstått konsekvenserna av de beslut man tagit. Det är inte heller säkert att de lokala Försäkringskassorna, FK förstår de krångliga reglerna.
Det har talats om utförsäkring från årsskiftet men redan idag pågår utförsäkringar utan att någon annan instans tar vid. Så har du, Cristina Husmark Pehrsson, inte beskrivit situationen i media. Ingen skulle falla mellan stolarna utan någon form rehabilitering, ersättning (dock ej socialbidrag). Vilket stöd får de som utförsäkras redan nu? Utförsäkrade kommer att drabbas av olika problem.
Ett exempel: En ensamstående småbarnsmamma, som haft sjukersättning i 2 år, fick i juli anmodan att inkomma med en ny ansökan om tillståndet var oförändrat. Dock max 180 dagars, sjukersättning. Först i september fick hon läkartid och skickade därefter in sin ansökan. Nu drar FK in hennes sjukersättning från 1 oktober i väntan på 4 månaders utredning. Denna mamma är sedan länge med i a-kassan och hoppas på någon, om än låg, ersättning därifrån. Såvida hon inte är utförsäkrad också därifrån. Men vad händer, i liknande situationer, med de som inte är med i a-kassan?
Inte heller har det framgått om småbarnsföräldrar, i den nya aktivitet som ska komma, har rätt att få vara hemma för vård av sjukt barn, inskolning på dagis och skola samt kortare arbetsdag för barn under åtta år. När det gäller dem som har ett arbete gäller föräldraledighetslagen. Vad gäller för dem som utförsäkrats och till låg ersättning ska utföra någon form av aktivitet hela dagarna?
Enligt uppgift måste alla som kommer att utförsäkras från årsskiftet att före den 1 oktober i år anmäla sig på arbetsförmedlingen, AF. Alltså ställa sig till AF:s förfogande. Detta skapar förvirring. Många sjuka menar att om de ställer sig till arbetsmarknadens förfogande, rots sjukdom, då kommer de INTE, efter prövning, att få fortsatt sjukskrivning/förtidspension under ytterligare högst 180 dagar.
Nu utförsäkras personer redan från den 1 oktober, i vissa fall ännu tidigare, av FK utan att fått någon hänvisning om vad som ska ersätta sjukskrivning/förtidspension. Så har inte du Husmark Pehrsson beskrivit det i media. Det förefaller helt orimligt om regeringen lämnar utförsäkrade helt utan stöd.
Om så inte är fallet, meddela då vad som gäller så att nu utförsäkrade kan uppvisa det inför FK.
Mina frågor:
Från årsskiftet beräknas ca 50.000 sjukskrivna och personer som har aktivitetsstöd, tidigare förtidspension att utförsäkras. I media har du gett lugnande besked. Men verkligheten ser annorlunda ut. Det förefaller som om regeringen inte förstått konsekvenserna av de beslut man tagit. Det är inte heller säkert att de lokala Försäkringskassorna, FK förstår de krångliga reglerna.
Det har talats om utförsäkring från årsskiftet men redan idag pågår utförsäkringar utan att någon annan instans tar vid. Så har du, Cristina Husmark Pehrsson, inte beskrivit situationen i media. Ingen skulle falla mellan stolarna utan någon form rehabilitering, ersättning (dock ej socialbidrag). Vilket stöd får de som utförsäkras redan nu? Utförsäkrade kommer att drabbas av olika problem.
Ett exempel: En ensamstående småbarnsmamma, som haft sjukersättning i 2 år, fick i juli anmodan att inkomma med en ny ansökan om tillståndet var oförändrat. Dock max 180 dagars, sjukersättning. Först i september fick hon läkartid och skickade därefter in sin ansökan. Nu drar FK in hennes sjukersättning från 1 oktober i väntan på 4 månaders utredning. Denna mamma är sedan länge med i a-kassan och hoppas på någon, om än låg, ersättning därifrån. Såvida hon inte är utförsäkrad också därifrån. Men vad händer, i liknande situationer, med de som inte är med i a-kassan?
Inte heller har det framgått om småbarnsföräldrar, i den nya aktivitet som ska komma, har rätt att få vara hemma för vård av sjukt barn, inskolning på dagis och skola samt kortare arbetsdag för barn under åtta år. När det gäller dem som har ett arbete gäller föräldraledighetslagen. Vad gäller för dem som utförsäkrats och till låg ersättning ska utföra någon form av aktivitet hela dagarna?
Enligt uppgift måste alla som kommer att utförsäkras från årsskiftet att före den 1 oktober i år anmäla sig på arbetsförmedlingen, AF. Alltså ställa sig till AF:s förfogande. Detta skapar förvirring. Många sjuka menar att om de ställer sig till arbetsmarknadens förfogande, rots sjukdom, då kommer de INTE, efter prövning, att få fortsatt sjukskrivning/förtidspension under ytterligare högst 180 dagar.
Nu utförsäkras personer redan från den 1 oktober, i vissa fall ännu tidigare, av FK utan att fått någon hänvisning om vad som ska ersätta sjukskrivning/förtidspension. Så har inte du Husmark Pehrsson beskrivit det i media. Det förefaller helt orimligt om regeringen lämnar utförsäkrade helt utan stöd.
Om så inte är fallet, meddela då vad som gäller så att nu utförsäkrade kan uppvisa det inför FK.
Mina frågor:
- Ska alla sjukskrivna/förtidspensionerade anmäla sig till AF före den 1 okt utan att riskera att ”friskförklaras” under pågående utredning?
- Vad händer med dem som inte anmält sig till AF före den 1 oktober?
- Hur ska de som redan utförsäkrats av FK, utan stöd och ersättning, klara ekonomin utan pengar?
- Gäller föräldraledighetslägen även för dem som kommer att ingå i någon form av rehabilitering och/eller aktivitet?
- Vad händer med dem som redan nu utförsäkras, eller får vänta lång tid utan ersättning på prövning av intyg, om de inte är med i a-kassan?
Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson, skribent och bloggare
PS. Den 1 oktober är på torsdag. Ett förtydligande från Din sida, angående anmälan till a-kassan, måste ske snabbt.
22 september 2009
Verklighetens folk
Nisha Besara, chefredaktör på Dagens Arena skriver på Newsmill om ”Göran Hägglunds folkförakt” Vi är alla individer. Det stämmer. Men vi behandlas inte som sådana. Vi buntas ihop i grupper som arbetslösa, sjukskrivna, socialbidragstagare, pensionärer o.s.v. Många bedöms som arbetsskygga, tärande o.s.v.
Mindre dignitet
Kvinnor behandlas styvmoderligt. Det förefaller viktigare att företräda kvinnors plats i styrelserummen än de som torkar bajs på äldreboenden eller inte ens vågar anmäla missförhållanden enligt Lex Sarah. Medelsvensson finns inte längre, skriver Nisha Besara. Nja. Medelklassen finns i varje fall. Alla partiers eftertraktade väljarunderlag. Men därutöver har vi arbetarklassen, underklassen och utanförskapets folk. De och deras barn utgör inte samma eftertraktade dignitet som mittenväljarna.
Läs Nisha Besaras artikel såväl som Marcus Birros ”Därför är Göran Hägglund en rebell”, båda på Newsmill.
Upprörd debatt
Varför har Göran Hägglund väckt en så upprörd debatt allt sedan talet i Almedalen till i Newsmill den 6 juli då hade han artikeln ”Vi i Allians för Sverige måste sätta stopp för kulturdekadensen”? Hägglunds utspel tolkas olika och vissa anser att KD är mycket konservativa. Nu har han kommit ut som kulturkonservativ. Han riktar udden mot ”kulturvänstern” Då kan vi fråga oss om Alliansens politik leder oss in i Anna Anka-land.
Riktig frihet
”Riktig frihet innefattat också rätten att slippa få sitt privata liv tillrättalagt och påpassat av finskrittande ideologer”, skrev Göran Hägglund i ett ytterligare debattinlägg i DN Debatt den 17 sept. Problemet för många av ”verklighetens folk” är att de inte har något privatliv därför att de är beroende av politiska beslut som inte gynnar dem. Det gäller alla de ovan nämnda grupperna och många fler. Som handikappade eller personer som blir eller upplever sig diskriminerade.
Social norm
En del tar till storsläggan mot Hägglund men utan att själva komma med något konstruktivt istället. Begreppet ”verklighetetens folk”inbjuder till en hel del tankeverksamhet. Det stora problemet är, som en bloggare skrev, när ”verklighetens folk” blir social norm, d. v. s. när de som avviker från ”verklighetens folk” blir diskriminerade i lagstiftning och i samhällsliv. Var finns politikerna bl.a Hägglund, då?
Mindre dignitet
Kvinnor behandlas styvmoderligt. Det förefaller viktigare att företräda kvinnors plats i styrelserummen än de som torkar bajs på äldreboenden eller inte ens vågar anmäla missförhållanden enligt Lex Sarah. Medelsvensson finns inte längre, skriver Nisha Besara. Nja. Medelklassen finns i varje fall. Alla partiers eftertraktade väljarunderlag. Men därutöver har vi arbetarklassen, underklassen och utanförskapets folk. De och deras barn utgör inte samma eftertraktade dignitet som mittenväljarna.
Läs Nisha Besaras artikel såväl som Marcus Birros ”Därför är Göran Hägglund en rebell”, båda på Newsmill.
Upprörd debatt
Varför har Göran Hägglund väckt en så upprörd debatt allt sedan talet i Almedalen till i Newsmill den 6 juli då hade han artikeln ”Vi i Allians för Sverige måste sätta stopp för kulturdekadensen”? Hägglunds utspel tolkas olika och vissa anser att KD är mycket konservativa. Nu har han kommit ut som kulturkonservativ. Han riktar udden mot ”kulturvänstern” Då kan vi fråga oss om Alliansens politik leder oss in i Anna Anka-land.
Riktig frihet
”Riktig frihet innefattat också rätten att slippa få sitt privata liv tillrättalagt och påpassat av finskrittande ideologer”, skrev Göran Hägglund i ett ytterligare debattinlägg i DN Debatt den 17 sept. Problemet för många av ”verklighetens folk” är att de inte har något privatliv därför att de är beroende av politiska beslut som inte gynnar dem. Det gäller alla de ovan nämnda grupperna och många fler. Som handikappade eller personer som blir eller upplever sig diskriminerade.
Social norm
En del tar till storsläggan mot Hägglund men utan att själva komma med något konstruktivt istället. Begreppet ”verklighetetens folk”inbjuder till en hel del tankeverksamhet. Det stora problemet är, som en bloggare skrev, när ”verklighetens folk” blir social norm, d. v. s. när de som avviker från ”verklighetens folk” blir diskriminerade i lagstiftning och i samhällsliv. Var finns politikerna bl.a Hägglund, då?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)