Skolinspektionens ansvar och verksamhet

Till
Skolinspektionen, Utbildningsminister Anna Ekström, Utbildningsdepartementet. Samt till Kerstin Wersäll Dahlbäck, Kalla Fakta och Nyhetsmorgon TV4.

Stockholm den 29 maj 2019
Från
Eivor Karlsson, Stockholm. eivor.karlsson@comhem.se,

Av TV4:s inslag, 29 maj, framgick efter bl.a. en undersökning som Kalla Faktas reporter Kerstin Wersäll Dahlbäck gjort att Skolinspektionen anmäler föräldrar till elever med hög olovlig frånvaro till Socialtjänsten. Det var något nytt. Att däremot skolan anmäler föräldrarna till Socialtjänsten är ett fenomen som funnits sedan tidigare. Barnen är hemma istället för i skolan – föräldrarna anmäls till socialtjänsten

I programmet medverkade även Therese Sjögren, mamma till två hemmasittande barn. Först utreddes familjen Sjögren av socialtjänsten i Tyresö och blev ”friad”. Skolinspektionen lade sen över ärendet till kommunen som utredde sig själva och fann allt OK. Och därefter lades ärendet ner. Är det verkligen så Skolinspektionen fullföljer sitt uppdrag?

Föräldern Therese Sjögren hittade en lämplig skola för sitt ena barn men då vägrade Tyresö kommun att betala för platsen. Inte ovanligt att hemskolan, av ekonomiska skäl, motsätter sig en plats vid en skola i en annan kommun. Även om lärmiljön är lämplig. En skola som skulle kunna ge eleven en chans att gå i skolan och även inhämta kunskap.

Men det är värt att beakta att en stor del av problemen i skolan handlar om övergripande politiska beslut. På många håll saknas det pengar – även till det mest grundläggande. Och då får inte elever med särskilda behov någon hjälp.

DN har haft flera utmärkta reportage under våren om skolan där även professionen kring elevernas hälsa har kommit till tals. Har inte ansvariga inom skolområdet läst dessa reportage? Klart är dock att riksdag och regering genom myndigheter och regionala skolorgan ska ta ett tydligt ansvar för skolan och elevernas kunskapsutveckling. Så är dock inte fallet.

Jag skrev den 8 april till Skolinspektionen, Barn- och elevombudet, Skolverket, Utbildningsdepartementet samt Utbildningsminister Anna Ekström. I skrivelsen bifogade jag en del viktiga punkter som borde beaktas. Bland annat att Skolinspektionen måste få ökade resurser och vidta snabbare åtgärder för att säkerställa, granska och följa upp skolor som brister i sina åtgärdsprogram eller stöd till eleven.

Men enligt inslaget i TV4 lade alltså Skolinspektionen över ärendet till Tyresö kommun som utredde sig själva – och fann allt OK. Och därefter lades ärendet ner. Det är oroande.

Skolinspektionen är en statlig myndighet som granskar skolor. Myndigheten har ett tillsynsansvar. Varför då anmäla föräldrar till socialtjänsten – istället för att som myndighet utöva sitt eget granskningsansvar?

En fråga är om denna utveckling beror på politisk styrning? Därför får även utbildningsminister Anna Ekström detta inlägg. Minst 5 500 barn är hemma i långa perioder istället för att gå till skolan. Det är allvarligt.

Men om ansvariga myndigheter inklusive – Skolinspektionen –föreställer sig att om föräldrarna anmäls till Socialtjänsten så tvingas vårdnadshavarna att skicka sina barn till skolan. Oavsett konsekvenserna för eleven. På vilket sätt blir skolornas redan ansträngda situation bättre av det? Skolinspektionen och utbildningsministern bör förklara. Läs även min här inlagda skrivelse som också tar upp en annan aktuell fråga: Vitesföreläggande till skolan eller eleverna?

Eivor Karlsson. Stockholm

Vitesföreläggande till skolan eller eleverna?

Stockholm den 8 april 2019

Från
Eivor Karlsson, Stockholm. E-post: eivor.karlsson@comhem.se,

Till
Skolinspektionen, Barn- och elevombudet, Skolverket, Utbildningsdepartementet, Utbildningsminister Anna Ekström.

Skolan är en komplicerad och svårstyrd verksamhet. Just nu står elevernas höga ogiltiga frånvaro i centrum. Det kan i förlängningen leda till varaktigt skolk – därför måste det snabbt åtgärdas. Följden kan också leda till vitesförelägganden även för de föräldrar som kämpar för att förmå sina barn att gå till skolan.

När resurserna uteblir klarar inte alla elever de olika delmålen i skolan. Men Skollagen är tydlig: alla skolor är skyldiga att göra de anpassningar som krävs för att en elev ska kunna klara undervisningen utifrån sin förmåga. Sök och läs på Samuel slutade gå i skolan – föräldrarna hotas med viten.

Skolorna måste bli bättre på att tidigt upptäcka och ta reda på orsakerna bakom frånvaron på individ-, grupp- och skolnivå och vidta åtgärder utifrån dessa orsaker. Skolinspektionen bör därför rikta sin granskning mot berörda skolor, hur de lever upp till skollagen och vad den höga ogiltiga frånvaron beror på.

Frånvaron kan bero på mobbning, kränkningar, psykisk ohälsa, trassliga hemförhållanden, diagnoser, inlärningssvårigheter – eller skolans lärmiljö. Innan detta är kartlagt bör ingen skola få tillämpa sitt allra hårdaste vapen enligt skollagen – vitesföreläggande mot vårdnadshavare – för deras barns höga ogiltiga frånvaro.

Ett åtgärdsprogram bör upprättas eller vid behov aktualiseras och som ska beskriva det särskilda stöd som en elev ska få – alltså insatser och undervisning. Åtgärderna måste vara konkreta och utvärderingsbara vilket innebär att det måste framgå på vilket sätt och i vilken omfattning som eleven ska få stöd.

En pedagogisk kartläggning av elevens eventuella behov av särskilt stöd och av färskt datum kan vara motiverat. Även en psykologisk kartläggning av elevens hälsa och av färskt datum bör finnas. Det kan finns ångest, självskadebeteende (främst hos flickor) psykosociala problem eller en oupptäckt diagnos med i bilden. En tidsram ska finnas som anger när utredningen eller kartläggningen ska genomföras och hur omfattande utredningen ska vara.

Särskilt svårt har elever med (NPF) neuropsykiatriska diagnoser. Under 2015-2016 blev fenomenet orosanmälningar allt mer framträdande. Skolan och vårdnadshavaren kom i konflikt när det gällde otillräckliga resurser till eleven. Mamman ställde krav på skolan – anmäldes till socialen.
Jag skrev då till utbildningsministern. Se blogg: Orosanmälningar – en fråga för utbildningsministern.

En stor del av problemen i skolan handlar om övergripande politiska beslut. På många håll saknas det pengar – även till det mest grundläggande.

Det behövs fler specialpedagoger, BUP-samarbete, elevhälsan, skolpsykologer, kuratorer, systematiskt arbete, tidiga insatser – och skolsociala team. I detta team bör även socialtjänsten ingå.

Hur åstadkommer man detta när köerna till BUP blir allt längre? När sju av tio skolkuratorer har så hög arbetsbelastning att de inte hinner med arbetet. När kommuner över hela landet tvingas skära ner på anslagen till skolan. När rektorerna tvingas att prioritera bland behoven. Då är inte en ekonomisk piska (vitesföreläggande) rätt åtgärd till elever och vårdnadshavare. De mest behövande drabbas först. Och där föräldrarna ibland redan har en svag ekonomi. Det är inte en skola för alla.

Behov av konkreta åtgärder:

• Skolinspektionen måste få ökade resurser och vidta snabbare åtgärder för att säkerställa, granska och följa upp skolor som brister i sina åtgärdsprogram eller stöd till eleven.
• Kraftfullare kritik och vitesföreläggande till skolor som inte uppvisar agerande i form av konkreta, tydliga och utvärderingsbara åtgärder.
• Ökat socialt och psykologiskt expertstöd och t. ex. skolsociala team, kring eleven från aktuell kommun och skola.
• Föräldraansvaret och samarbetet mellan skola och föräldrar är viktigt. Men vitesföreläggande istället för stöd, är fel väg att gå.
• Riksdag och regering ska genom myndigheter och regionala skolorgan ta ett tydligt ansvar för skolan och elevernas kunskapsutveckling.

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson

De sociala klyftorna ökar.

Skillnaderna mellan rika och fattiga ökar vilket påverkar vår hälsa, skolgång och våra liv.

De sociala klyftorna ökar.