Världen skakas av coronakrisen. En pandemi som skoningslöst slog till och som – förutom mänskliga tragedier – kommer att få omfattande konsekvenser för ekonomin, välfärden och klimatet. Att vi är på väg in i en mycket djup kris – kanske den djupaste sedan depressionen på 1930-talet – är de flesta bedömare överens om. Det saknas både medicinskt och politiskt vaccin mot corona.
I det läget träder tjänstemännen fram. De har sedan länge varit en form av viktiga men dolda makthavare som idogt har tagit fram underlag till politikerna med förslag till beslut. Men under coronakrisen har de blivit allt annat än doldisar.
Januariavtalet består ännu på den politiska dagordningen. Men flera åtgärder i 73-punktsprogrammet ligger på is tills den värsta krisen är över – eller kanske ännu längre. Till exempel frågan om privatiseringen eller reformeringen av Arbetsförmedlingen. Det illa genomtänkta reformförslaget drevs igenom av Centerpartiet. Andra avtal har bromsats in eller utreds.
Tjänstemännen och byråkratin har fått en framträdande roll i pandemins spår. Dagligen har det rapporterats om pandemins utveckling. Ett Myndighetssverige i all sin glans. En genomgång av fakta med fjärrkontrollen. Vid mikrofonerna okonstlade tjänstemän utan kostymer. Det är tjänstemannarollen i en hypermedial samtid. Tjänstemannens roll i förvaltningsmodellen är att företräda staten och ta fram faktaunderlag. Politikerna beslutar i de viktiga frågorna och har därmed ansvaret. Men vad händer sen ute i verksamheterna?
Folkhälsomyndigheten fick makten när det gäller Sveriges hantering av coronakrisen. Tjänstemännen tog fram en strategi som alla riksdagspartier ställde sig bakom. Nu ser vi resultatet. Med nära 5 000 döda i covid-19 är Sverige bland de länder som har högsta antalet avlidna räknat per capita.
”Skydda våra äldre och sköra” visade sig vara ord utan innehåll. Men ansvaret för det som hänt i äldreomsorgen ligger i grunden hos politiken som genom åren dragit ner på resurserna.
Det har funnits mindre lämpligt agerande från tjänstemän i kommuner och regioner. Allt ifrån överordnade tjänstemän till verksamhetschefer och enhetschefer. Inte bara inom äldreomsorgen utan också inom LSS. Lite nedlåtande tongångar, som antytt lite lägre status, har ibland hörts gentemot personalen inom äldreomsorgen från överordnade. Som att personalen inte riktigt förstår det där med skyddsutrustning.
Men vi vet att det brister när det handlar om resurser för utbildning och gynnsamma arbetsförhållanden. Det är arbetsgivaren som ansvarar för nödvändig utbildning av personalen. Samt att vidtaga åtgärder och instruera personalen när det gäller smittskydd, enligt arbetsmiljölagen. Men det fungerar inte med många korta springjobb inom äldrevården.
Det har också framkommit att chefer på olika nivåer både velat mörka och verkat följsamma gentemot andra myndigheter. Ansvarig utgivare på Sörmlands Media, JO-anmälde t. ex. toppchefer och andra tjänstemän i länets kommuner samt i region Sörmland. Ansvarig utgivare ansåg att cheferna mörkat, fördröjt och motarbetat utlämnande av allmänna handlingar. Detta för att slippa lämna ut siffror kring covid-smitta inom äldreomsorgen.
Det har också pågått ett intensivt lobbyarbete från arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och regioner, SKR. Man kallade till sig Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten för att få dem att tona ner kravet på munskydd vilket också skedde. Facket fick inte vara med. Hjältarna längst fram i kampen mot covid-19 fick inte överallt den utrustning de behövde för att skydda sig själva och de äldre. Personal insjuknade och många äldre dog. Viktiga samtal om kraven på munskydd blev aldrig diarieförda.
Vi har alltså myndigheter som undanhåller offentlig information från dem de är satta att tjäna. Det är viktigt att nu och framöver följa vad som händer inom offentliga verksamheter. Att det våras för tjänstemannen har man kunnat konstatera under en tid präglad av pandemi. Men det får inte innebära att de ytterst ansvariga – politikerna – släpper greppet.
Enligt Irene Wennemo, generalsekreterare för Medlingsinstitutet, har våren kastat om rollfördelningen mellan politiker och tjänstemän. ”Dagens politiker lägger ner väldigt mycket möda på kommunikation. Men det har inte lett till att kommunikationen blivit bättre utan snarare tvärtom. Man har sina talepunkter och man blir lite ointressant att lyssna på.”DN 13 juni.
Det gäller att få igång samhället igen, en nystart som bygger på social rättvisa, ett stärkt näringsliv och ekologiskt ansvar. Det sistnämnda är grundläggande – om vi inte löser klimatproblemen blir det obönhörligt fler pandemier.
Vi vet inte när pandemin tar slut. Men vi vet att granskningskommissionen– som ännu inte är tillsatt – får en hel del att göra. Misstagen får inte upprepas.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet 18 juni 2020
