Rosor till Mark och några frågor

Ett jättestort grattis till ett sunt beslut om att  socialutskottet  beslutat att de tre barnen nu  får flytta hem. Symboliskt ett fång rosor. Men  med några fråga:  Vad händer nu? Det är uppenbart att familjen behöver stöd för att komma på fötter igen. Inte minst barnen.

Men vem/vilka ska ge det stödet förutom vänner och skolan?  Är det de tjänstemän som så effektivt och felaktigt, enligt bl.a. Edvardssons granskning, på många punkter motarbetat familjen? Såväl  barnens tandstatus (som var OK) som  en bock med horn ansågs av förvaltningen som brist på föräldraansvar!

Utifrån det som hänt hoppas jag att socialutskottet, och hela nämnden,  verkar för att familjen får det stöd de behöver. Och att en nära släkting inte fortsättningsvis kommer  med fler polisanmälningar som socialnämnden – utan eftertanke – accepterar.

Men vad händer med den S-politiker som beslutade om akut omhändertagande av barnen? Ska det tystas ner eller analyseras? Och Förvaltningsrättens beslut om att det var riktigt att akut omhänderta barnen tvärt emot uppfattningen hos ordföranden i socialutskottet.     Kommer det att analyseras?

Och vad händer med de två barnen ”Rasmus” och ”Fanny”. Ett fall där det helt tydligt framgick, och som nämnden också erkänt, begåtts fel. När kommer de barnen hem?  Kommer Gryning Vård AB och deras agerande i Förvaltningsrätten att granskas?    

Markbarnen – ett viktigt fall att lyfta fram

Det är inte den enskilda soc. sekr. som är problemet vid omhändertagande. Det är den föråldrade miljö och kultur som finns på vissa socialförvaltningar. Rättning i ledet för alla. Ytterst ett politiskt ansvar. Soc. sekr är idag stressade och underbemannade. H-t 2009 sökte 8.208 socionom-utb. H-t 2010 sökte 6.680. Minskning  med 19 %. Därtill kommer stora pensionsavgångar. I ”Markfallet” handlar det  om politik.

Det handlar om barnen ”Fanny” och ”Rasmus” som togs ifrån sin fosterfamilj där de bott i nästan hela sitt liv. Tanken var att de skulle återförenas med den biologiska mamman som hade ytterligare tre barn omhändertagna. Ytterst ansvariga politiker var två socialdemokrater.     Hur har detta ärende hanterats?

Den 26 oktober 2010 valdes Anita Lomander, S, till ordförande i socialnämnden efter Owe Eglinger som avgått. Radio Sjuhärad kunde avslöja att Lomander redan under våren hade vägrat att granska fallet med de uppmärksammade fosterbarnen. Men i protokollet stod det senare att uppdraget var fullgjort. Lomander hade dessutom mycket hårt kritiserat de nämndledamöter som ifrågasatt ärendet, enligt samma källa.

Den 17 mars 2011 beslutade socialnämnden om kompletterande utredningar eftersom de två ”superutredare” som kommunen anlitat inte hade klarat sitt uppdrag. Barnens vilja hade inte redovisats. Kritiken blev hård och Uppdrag Granskning, UG, kunde avslöja att informationen om detta redan fanns – dold. Expertutredarna hade undanhållit barnens röster och uppgifter om att barnen ville hem.

–Det var fel att flytta barnen hösten 2009 och det har fattats flera olika felaktiga beslut kring barnen, sa Per Olof Hermansson, KD, socialnämndens nye ordförande vid presskonferensen den 17  mars i år. Samma bedömning gjorde Socialstyrelsen. Janne Josefsson, UG, konfronterade socialchef  Magnus Andersson med det brev som denne skrivit till fosterhemmet. Socialchefen mumlade och försökte skylla på sin myndighetsroll. Han sa också att det funnits oerhört starka krafter som försvarat eller fördömt beslutet. Vad var det för starka krafter? Handlade det inte om barnens bästa? 

Den 17 maj tog en oenig socialnämnd (de rödgröna var emot) beslut om att barnen skulle få komma hem till sina fosterföräldrar. Den biologiska mamman överklagade till Förvaltningsrätten.  

Den 16 juni beslutade utskottet i socialnämnden att barnen skulle få träffa fosterföräldrarna oavsett utgången i Förvaltningsrätten. Socialchef Andersson var ytterst ansvarig för att se till att beslutet i utskottet verkställdes. Men umgänget verkställdes aldrig. 

Den 28 juni blev det känt att vice ordförande i socialnämnden, Lomander, var medlem i en Facebook-grupp som förespråkade att barnen inte skulle få återvända till sitt första fosterhem. Hur opartisk är man om  man, som Lomander, samtidigt sitter i en nämnd och är  myndighetsutövare?  

När det genom utredningar framkommit att fosterhemmet både var kärleksfullt och lämpligt samt att det var fel att omhänderta barnen – vad fanns det då för ytterligare kort att spela ut?

Svar: Två kort. För det första: Lång tid har förflutit – därför bör barnen stanna där de är. (Lomanders medvetna, förhalande linje). För det andra: Begreppet ”samarbetssvårigheter”. Detta diffusa påstående är svårt, nästan omöjligt, att motbevisa. Det var främst förvaltningen, Lomander men även den biologiska mamman som använde begreppet. Varför? Om mamman älskar sina barn och vill deras bästa, men inte själv kunde ta hand om dem, varför skulle hon då förvägra dem att komma till det hem de upplevde som sitt?

Den 22 juni tog Förvaltningsrätten i Jönköping beslut om att barnen skulle stanna i det senaste fosterhemmet. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen. Från Marks kommun kallades ingen.

Gryning Vård AB, anlitad av Marks socialtjänst, förefaller ha intagit en aktiv roll under  Förvaltningsrättens förhandlingar. Chefen för Gryning Vård AB:s skyddsavdelning var med och planerade och genomförde omplaceringen. Det är också genom Gryning Vård AB:s skyddsavdelning som barnen är placerade i sitt nuvarande familjehem. Har Gryning Vård AB andra intressen än barnens? Värt att fundera på.

Detta, förmodligen ett av de senaste årtiondenas mest suspekta omhändertagande, bör bli föremål för ytterligare granskning. Därför bör de olika turerna ända sen 2009, förhalningen av hemtagningen av barnen till fosterhemmet, de olika rapporterna, Gryning Vårds roll och domen i Förvaltningsrätten granskas. Ett rättssamhälle bör innefatta såväl omhändertagna barn som de som vårdar dem.

Markfallet en principfråga

Skickar här synpunkter för kännedom till riksdagspartiernas företrädare i socialutskottet, Håkan Juholt,  Barn- och ungdomsminister Maria Larsson, Socialstyrelsen Region Sydväst, Barnombudsmannen samt Uppdrag Granskning med flera. Bilaga Se nästa artikel.."Synpunkter till Förvaltnings- och Kammarrätten."

Det handlar om de båda barnen ”Fanny” och ”Rasmus” i Mark. Se i övrigt bifogat brev som jag skickade till Kammarrätten som privatperson. Detta, förmodligen ett av de senaste årtiondenas mest suspekta omhändertagande, eller bortförande, bör bli föremål för ytterligare granskning.

Socialstyrelsen, som endast kan rikta allvarlig kritik och föreslå vite, har nu avslutat ärendet. Barn- och ungdomsminister Maria Larsson kan inget göra för i så fall blir det ministerstyre. Fostermamman ger i sin artikel
”Handläggarna som tog ifrån mig barnen ska inte få gå ostraffade" på SvT Debatt förslag på förändringar inom socialtjänsten.

Maria Larssons svar står att läsa på fostermammans blogg. Larsson skriver bl.a. ”Tillsynen är ett av statens viktigaste styrinstrument och vi kan i dag se resultat av en aktiv tillsyn. Genom den nya statliga tillsynen har Socialstyrelsen förmåga att agera mycket kraftfullt och de kan kräva att åtgärder ska vidtas skyndsamt. Socialstyrelsen har även till uppgift att regelbundet följa upp verksamheter.”

Vad innebär det i klartext? Socialstyrelsen ansåg fosterhemmet som lämpligt. Men ändå har de nu avslutat ärendet. Vad kan Socialstyrelsen egentligen göra? Viktig fråga.

Svaret från Larsson till fostermamman berör inte de subtila handlingar av maktutövning som ibland förekommer. Hur kommer man åt de problemen och uttrycken? T.ex. begreppet ”samarbetssvårigheter” som är alltför vanligt när det gäller barnavårdsärenden om vårdnadshavare, eller i detta fall, fosterhemmet vågar ifrågasätta. I fallet med Markbarnen tillkommer även en förhalning av hemtagning av barnen till det första fosterhemmet. Trots att det inte var något fel på fosterhemmet. Läs: Trots att uppenbara fel begicks i fallet.
Läs även: Mer om hur vice ordförande motarbetade en granskning

Även Håkan Juholt, S, får detta brev. Dels för att Juholts partikollegor i Mark förefaller aktivt ha verkat för bortförandet av barnen. Dels för att Juholt och S ställt sig bakom ett beslut att barnkonventionen ska bli svensk lag. På vilket sätt skulle barnkonventionen kunnat påverka detta fall om starka subtila krafter är i rörelse? Hoppet står bl.a. till att Uppdrag Granskning gör ytterligare en genomgång av alla turerna i detta ärende.

Det första fosterhemmet, det som barnen betraktade som sitt hem, kostade 32.000 i månaden inklusive alla utgifter för två barn. Det tredje, och nuvarande fosterhemmet, kostar 108.000 i månaden. Tre gånger så mycket som barnens första hem. Även Gryning Vård AB:s ”skyddsboende” och vad det innebär bör granskas.

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson

Kammarrätten i Jönköping och Förvaltningsrätten i Jönköping

Angående avslag på Förvaltningsrättens dom. Mål nr 2494-11. Dom meddelad 2011-06-22
 
Stockholm den 9 juli 2011
Det handlar om huruvida domen är rättssäker. Det handlar om tveksamma påståenden – ej adekvat belagda. Om nedlåtande, negativa omdömen. Om yttrande- och bloggfrihet i förhållande till demokratin. Om den biologiska mammans emotionella ansvar gentemot barnens önskningar. Om Gryning Vård AB:s uppdrag och roll i barnavårdsärendet. Samt barnens bästa – utifrån de vuxnas eller utifrån ett barnperspektiv. Jag skriver som privatperson och gör det eftersom det, enligt min mening, finns rättosäkerhet i domen. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen. Från Marks socialnämnd kallades    ingen. 

Genom Förvaltningsrättens domslut löper en negativ text gentemot de tidigare fosterföräldrarna. Domen bygger dessutom på en utredning som fostermamman begärt rättelse i. Rättelsen ska enligt lag läggas till den aktuella handlingen. Men det har man inte gjort. Ligger just nu som bilaga till akten. Vidare påstås i domen att av de nu aktuella familjehemmen har det första familjehemmet inte längre skyddad identitet. Man hänvisar till att de visats  i TV samt beskrivits på familjens egen omfattande blogg. 

Det är, ur demokratisk synpunkt, allvarligt om det i domstolsförhandlingar anses att familjehemmet skulle vara mindre lämpligt för att man tillvaratagit meddelarfriheten, när ingen på socialförvaltningen lyssnade. Huruvida hemmet inte längre har skyddad identitet hänvisas till programmen av Uppdrag Granskning, UG. Det går nämligen inte att identifiera var familjehemmet är beläget. Inte heller vad familjen heter. Det påstås vara så men det är inte sant.

Förvaltningsrätten lyfter också fram en utredning som visade att barnen har det bra i sitt nya familjehem och inte bör flyttas. En utredning som har kritiserats hårt för sin brist på barnperspektiv och som av en utrednings- och anknytningsexpert dömts ut helt och hållet. Den utredning som nämnden själva förkastade. Barn utvecklar sin primära anknytning under de första levnadsåren. I det här fallet under nästan 4 år – i samma familj. För dessa barn är det första fosterhemmet deras psykologiska föräldrar.  Det är dem man borde utgå ifrån som viktiga. UG:s program, fyra delar. http://www.youtube.com/watch?v=2JqMGYX5EIg

När barn varit placerade i samma fosterhem under tre år förordar lagen vårdnadsöverflyttning. Det sker då barnen funnit sig väl tillrätta, är trygga i sitt fosterhem och då vårdnadshavaren inte under den närmast överskådliga tiden kan återfå vårdnaden. Det ska ske även om de ursprungliga skälen för placeringen har upphört om barnen hunnit rota sig. Det borde varit aktuellt i detta fall – om inte den biologiska mamman hade flyttat till Mark. Istället tog socialtjänsten, under kuppartade former, barnen och placerade dem till i jourhem.

UG kunde i sitt program avslöja att de expertutredare som gjorde utredningen, som domen bygger på, hade undanhållit barnens önskemål trots att barnen, enligt dokumentation från barnpsykolog, ville tillbaka till det första familjehemmet. Det finns även en utredning där det framkom att familjehemmet var väl lämpade. Även nämnden slog fast att barnen inte skulle flyttats från första början. Någon sådan information fanns inte heller med till Förvaltningsrätten. 

Av chefen för Gryning Vård AB:s skyddsavdelnings framställan framgår att problemen eskalederade när ärendet flyttades över till Marks kommun.  Men i UG:s program finns inga sådana belägg från Vara. Och en ledamot i socialnämnden i Mark sa i UG: ”Detta är ett problem som Marks kommun har skapat.” Så länge den biologiska mamman bodde i Vara framstod inga sådana relationsproblem. Det uppstod då mamman flyttade till Mark. Även andra turer var oklara när det gäller socialförvaltningen agerade gentemot familjehemmet. Man har tydligen inte sett fosterfamiljen som viktig. http://www.youtube.com/watch?v=pcAj5SP2jgY

Dessutom har det visat sig att vice ordföranden i socialnämnden, S, varit med i en Facebook-grupp. En grupp som aktigt driver och förespråkar att barnen inte ska få återvända till sitt första familjehem. http://www.bt.se/nyheter/mark/(2838992).gm Socialstyrelsen såväl som nämndens egna ledamöter tog bestämt avstånd från att förtroendevalda diskuterar enskilda ärenden på Facebook.

Gryning Vård AB förefaller ha intagit en aktiv roll under rättens förhandlingar. Chefen,  för Gryning Vård AB:s skyddsavdelning, var med och planerade och genomförde omplaceringen. Det är också genom Gryning Vård AB som barnen är placerade i sitt nuvarande familjehem. I domen säger  chefen för Gryning Vård AB:s skyddsavdelning att familjehemmet inte borde agera eller lägga sig i då de fråntagits uppdraget. Har Gryning Vård AB andra intressen än barnens? 

Barnen omhändertogs på ett felaktigt sätt vilket också socialnämnden erkänt. För att därutöver kunna fortsätta att driva detta ärende har begreppet ”samarbetssvårigheter” planterats. Men inga bevis för påståendena har framförs och vittnen finns som bekräftar motsatsen.  Det kan finnas visa samarbetssvårigheter men inte av den grad som framställs.  
Borde inte mamman, om hon älskar sina barn och vill deras bästa, se till deras önskemål före sina egna intressen? Sätta barnperspektivet främst. Den frågan bör ställas i Kammarrätten. Domen avslutas med att man anser att barnen skall bo kvar där de nu är därför att det underlättar de inblandade vuxnas samarbete. Men rätten skall väl utgå ifrån barnperspektivet?

Undertecknad vill att ovanstående synpunkter läggs till Marks socialnämnds överklagade. I övrigt vädjar jag till Kammarrätten om förtur i detta ärende. Dels därför att ärendet dragit ut på tiden. Barnen omhändertogs den 28 oktober 2009 – för snart två år sedan. Dels för att ett av barnen snart börjar skolan.

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Personuppgifter
Sänds även per post.

Barn till missbrukande föräldrar behöver stöd!

Barn till missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar har en besvärlig situation. De har numera rätt till stöd. Vilket oftast uteblir. Det handlar ytterst om dessa barns vardag.  Den 1 januari 2010  infördes nya bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen. Alla som ansvarar för behandling av människor med bland annat missbruksproblem och psykiska sjukdomar måste t.ex. ta reda på om det finns barn i familjen. Uppgifterna ska journalföras.

Men det går trögt med genomförandet.  På flera håll diskuterar man fortfarande hur de nya rutinerna ska se ut. De nya bestämmelserna förefaller tandlösa. Det finns inga sanktioner såsom vite eller liknande. Socialstyrelsen överväger nu att undersöka hur bestämmelserna efterlevs. Barnen ska få information, råd och stöd. Men vad händer sen? Jo, frågan skjuts ofta över till de sociala myndigheterna. Där arbetsbelastningen redan är hög. Psyk- och beroendemottagningarna upplever å sin sida att de nya riktlinjerna ska förankras medan de har ständiga krav på sig att genomföra förändringar och besparingar. Det bidrar till att det tar tid innan bestämmelserna efterföljs. Det drabbar barnen. 

Barn och tonåringar som växer upp i familjer där det finns missbruk av alkohol, andra droger och/eller psykiska sjukdomar behöver stöd på olika sätt. Exempelvis genom stödgrupper, kontaktfamiljer och inte minst stöd till den drabbade familjen för att ändra beteendet. 

Dessa viktiga samhällsinsatser har idag stora brister. Förskola, skola, fritidsverksamhet, socialtjänst, stödgrupper, familj, släkt och vänner – alla bör finnas med och involveras. Socialtjänsten bör undersöka dessa möjligheter. Alla barn har dock inte ett fungerande nätverk. Och det finns också en återhållsamhet när det gäller att anmäla misstänkta fall. Så ser verkligheten ut,

Myntet har två sidor. Det finns många problem. Dels finns det en rädsla hos de som jobbar i förskola, skola och socialtjänsten m.fl. att göra en missbedömning av vilka barn som kanske är utsatta. Dels skulle man önska att föräldrar som behöver hjälp oftare sökte stöd hos de sociala myndigheterna. Men här finns det ett annat dilemma. Föräldrarna är ibland rädda för att de frivilliga stödinsatser som de önskar kan resultera i ett omhändertagande enligt lagen om vård av unga (LVU). Även barnen kan vara rädda för att berätta eftersom de kanske inte vill skiljas från sina föräldrar.      

2008 kom en rapport från Socialstyrelsen som pekade på att socialtjänsten missar att upptäcka barn till missbrukare och att det finns stora skillnader i landet när det gäller missbruksvården. Främst drabbar det kvinnor och barn. Alla viktiga sociala samhällsfunktioner är idag hårt ansatta av besparingar. Personaltätheten är oftast låg. Fortutbildningen inom bl.a. socialtjänsten är även eftersatt. Vilket barn- och äldreminister Maria Larsson har framhållit.

Det ska finnas tydligt dokumenterade brister i hemmet för att de sociala myndigheterna ska kunna ingripa och omhänderta barn.  Socialtjänsten måste först, såvida det inte är akut,  påvisa vad de gjort för att ändra familjens beteende och situation. Detta påvisas sällan och ännu mer sällan skriftligen. Socialtjänsten måste skapa ett förtroende hos dessa föräldrar. Det är viktigt. Men ingripa ska socialtjänsten göra om det framkommer omständigheter som visar att barn far illa. Ingripa utifrån aktuella omständigheter. En kontaktfamilj, kanske varannan vecka eller en gång i månaden, kan utgöra en oas, en upplevelse av hemmiljö och lugn från barnets vanliga vardag. Samtidigt kan kontaktfamiljen bygga upp ett förtroende, någon dit barnet dessutom kan vända sig till om det skulle krisa. Men möjligheten till en kontaktfamilj är idag, av resursskäl, ytterst begränsad.

150 socialsekreterare, som arbetar med barn och unga i Stockholm, ifrågasätter sina arbetsvillkor i ett brev till socialborgarrådet. Vi har bara möjlighet att arbeta med de mest utsatta akuta och redan utsatta ungdomarna, skriver de. Socialsekreterarna beskriver bland annat en arbetssituation med ett ökande antal anmälningar, utredningar och placeringar samtidigt som antalet anställda är oförändrat. Socialsekreterarna tar även upp att nyexaminerade socionomer i hög grad får arbeta i de socialt mest belastade områdena där det oftast saknas erfarna kolleger. Källa: SKTF-tidningen nr 4/2011. 

Sammantaget behövs fler och bättre insatser för barn till missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar. Men hur hjälper vi bäst dessa barn? Om det dessutom förefaller svårt att påverka på politisk nivå. Och om de nya bestämmelserna förefaller tandlösa. Med  ständiga krav på förändringar och besparingar även inom hälso- och sjukvården.  Och utifrån socialsekreterarnas pressade situation i kommunerna.  Det går inte ihop med ständiga besparingar och slimmade organisationer samtidigt som de sköraste inte får stöd. Läs min utförligt besvarade motion från 2008. Men vad hände sen? Inte mycket, tyvärr.

http://www.insyn.stockholm.se/kf/document/2010-05-03/Dagordning/36/36%20u09125.pdf