22 juni 2020

Tjänstemännen tar över när politiken abdikerar

Världen skakas av coronakrisen. En pandemi som skoningslöst slog till och som – förutom mänskliga tragedier – kommer att få omfattande konsekvenser för ekonomin, välfärden och klimatet. Att vi är på väg in i en mycket djup kris – kanske den djupaste sedan depressionen på 1930-talet – är de flesta bedömare överens om. Det saknas både medicinskt och politiskt vaccin mot corona.
      I det läget träder tjänstemännen fram. De har sedan länge varit en form av viktiga men dolda makthavare som idogt har tagit fram underlag till politikerna med förslag till beslut. Men under coronakrisen har de blivit allt annat än doldisar.
      Januariavtalet består ännu på den politiska dagordningen. Men flera åtgärder i 73-punktsprogrammet ligger på is tills den värsta krisen är över – eller kanske ännu längre. Till exempel frågan om privatiseringen eller reformeringen av Arbetsförmedlingen. Det illa genomtänkta reformförslaget drevs igenom av Centerpartiet. Andra avtal har bromsats in eller utreds.

Tjänstemännen och byråkratin har fått en framträdande roll i pandemins spår. Dagligen har det rapporterats om pandemins utveckling. Ett Myndighetssverige i all sin glans. En  genomgång av fakta med fjärrkontrollen. Vid mikrofonerna okonstlade tjänstemän utan kostymer. Det är tjänstemannarollen i en hypermedial samtid. Tjänstemannens roll i förvaltningsmodellen är att företräda staten och ta fram faktaunderlag. Politikerna beslutar i de viktiga frågorna och har därmed ansvaret. Men vad händer sen ute i verksamheterna?
     Folkhälsomyndigheten fick makten när det gäller Sveriges hantering av coronakrisen. Tjänstemännen tog fram en strategi som alla riksdagspartier ställde sig bakom. Nu ser vi resultatet. Med nära 5 000 döda i covid-19 är Sverige bland de länder som har högsta antalet avlidna räknat per capita.
      ”Skydda våra äldre och sköra” visade sig vara ord utan innehåll. Men ansvaret för det som hänt i äldreomsorgen ligger i grunden hos politiken som genom åren dragit ner på resurserna.

Det har funnits mindre lämpligt agerande från tjänstemän i kommuner och regioner. Allt ifrån överordnade tjänstemän till verksamhetschefer och enhetschefer. Inte bara inom äldreomsorgen utan också inom LSS. Lite nedlåtande tongångar, som antytt lite lägre status, har ibland hörts gentemot personalen inom äldreomsorgen från överordnade. Som att personalen inte riktigt förstår det där med skyddsutrustning.
      Men vi vet att det brister när det handlar om resurser för utbildning och gynnsamma arbetsförhållanden. Det är arbetsgivaren som ansvarar för nödvändig utbildning av personalen. Samt att vidtaga åtgärder och instruera personalen när det gäller smittskydd, enligt arbetsmiljölagen. Men det fungerar inte med många korta springjobb inom äldrevården.

Det har också framkommit att chefer på olika nivåer både velat mörka och verkat följsamma gentemot andra myndigheter. Ansvarig utgivare på Sörmlands Media, JO-anmälde t. ex. toppchefer och andra tjänstemän i länets kommuner samt i region Sörmland. Ansvarig utgivare ansåg att cheferna mörkat, fördröjt och motarbetat utlämnande av allmänna handlingar. Detta för att slippa lämna ut siffror kring covid-smitta inom äldreomsorgen.
      Det har också pågått ett intensivt lobbyarbete från arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och regioner, SKR. Man kallade till sig Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten för att få dem att tona ner kravet på munskydd vilket också skedde. Facket fick inte vara med. Hjältarna längst fram i kampen mot covid-19 fick inte överallt den utrustning de behövde för att skydda sig själva och de äldre. Personal insjuknade och många äldre dog. Viktiga samtal om kraven på munskydd blev aldrig diarieförda.

Vi har alltså myndigheter som undanhåller offentlig information från dem de är satta att tjäna. Det är viktigt att nu och framöver följa vad som händer inom offentliga verksamheter. Att det våras för tjänstemannen har man kunnat konstatera under en tid präglad av pandemi. Men det får inte innebära att de ytterst ansvariga – politikerna – släpper greppet.
     Enligt Irene Wennemo, generalsekreterare för Medlingsinstitutet, har våren kastat om rollfördelningen mellan politiker och tjänstemän. ”Dagens politiker lägger ner väldigt mycket möda på kommunikation. Men det har inte lett till att kommunikationen blivit bättre utan snarare tvärtom. Man har sina talepunkter och man blir lite ointressant att lyssna på.”DN 13 juni.

Det gäller att få igång samhället igen, en nystart som bygger på social rättvisa, ett stärkt näringsliv och ekologiskt ansvar. Det sistnämnda är grundläggande – om vi inte löser klimatproblemen blir det obönhörligt fler pandemier.
      Vi vet inte när pandemin tar slut. Men vi vet att granskningskommissionen– som ännu inte är tillsatt – får en hel del att göra. Misstagen får inte upprepas.

Eivor Karlsson

Publicerat i Miljömagasinet 18 juni 2020

21 maj 2020

Corona sprider död på äldreboenden

Coronasmittan sveper över världen och in i våra vardagsrum. Ett virus som förändrar allt . Plötsligt faller den vanliga politiken i skuggan. Frågan uppstår hur klarar världen och vårt eget land av att möta en biologisk kris av detta slag – och det som kommer i pandemins spår. Och vad får vi för politik?

      En finanskris är under uppseglande, börserna är skakiga. Även det finansiella fundamentet är i gungning. Investeringar avstannar och företag går i konkurs. Miljarder efter miljarder skjuts till av nervösa regeringar.

      När ett dödligt virus styr normalt fungerande samhällen så befinner vi oss plötsligt, ekonomiskt och socialt, nära ruinens brant. En kedjereaktion uppstod när restriktionerna från myndigheterna inskränkte både vårt umgänge och vår möjlighet att tillverka och sälja varor och tjänster när efterfrågan minskade.
Restauranger flyttar bord, valborgsfirande utan de traditionella eldarna, gudstjänster sker via Skype. I skuggan av allt detta talar vi om ”vårdens hjältar”. Men hur ser deras arbetsförhållanden ut i coronatider?

      Vi får dagliga rapporter från myndigheterna om det aktuella läget på coronafronten i Sverige och i världen. Dagligen upprepas att vi ska tvätta händerna, hålla avstånd och värna ”våra allra sköraste". Men det är just de sköraste som drabbats värst. Smittan har nu slagit till mot över 500 äldreboenden runt om i landet och är största orsaken till de ökade dödstalen.

      Den1 januari 2011 infördes en värdegrund i socialtjänstlagen. Lydelsen är att ”Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande och syftar till att skapa goda förutsättningar för äldre människor inom socialtjänsten”. Den värdegrunden blev tandlös redan från början.

      ”Om äldreomsorgen hade haft 2002 års andel av kommunernas driftskostnader även år 2018, hade den haft mer än 20 miljarder kronor mer än den fick – 146,7 miljarder i stället för 126,3. Äldreomsorgens finansiering har alltså stramats åt med 1,3 miljarder kronor per år sedan år 2002 (i 2018 års penningvärde). Detta samtidigt som både antalet och andelen äldre har ökat”. DN 26 april.

      Slutsatserna vi kan dra av dagens äldreomsorg är deprimerande. ”Under 2020 planerade 96 procent av kommunerna att skära i äldreomsorgen, lägger man ihop besparingarna blir det sammanlagt två miljarder. Om man jämför med 80-talet blir skillnaden tydlig. Då gick i genomsnitt varje heltidsanställd i hemtjänsten hem till fyra äldre. I dag går de hem till tolv”. AB 3 maj.

      Man behöver inte vara matematikprofessor för att förstå varför en omsorg som haft kris under lång tid i vardagen havereras av ett virus. Det handlar om en dåligt organiserad vårdsektor med otillräckliga resurser.

      Skyddsombud har i en del kommuner begärt skyddsstopp när munskydd och förkläden har saknats. Det är en sista åtgärd för att försöka skydda personalen och äldre/patienter i en utsatt situation. Skyddsstopp har sedan ofta hävts av Arbetsmiljöverket. Facket har även begärt skyddsstopp för busschaufförer som exponerats vid ingång genom framdörrarna. Alla kommuner har inte hörsammat det utan hävt stoppet.

      Partierna har inte riktigt tagit till sig att sjukvården sedan länge är väljarnas viktigaste fråga. Äldreomsorgen har av partierna inte setts som en valvinnare. Men i nästa val är närmare 30 % av väljarna över 65 år och många i den gruppen lär inte rösta på partier som inte lärt sig något av det som nu håller på att hända.

      Vi måste ändra på föråldrade byråkratiska strukturer inom offentlig sektor. ”Vårdens hjältar”, de längst fram i kampen mot covid-19, måste också få det stöd de förtjänar för att skydda sitt liv. Till annat viktigt kommer självklart hur ekonomin och arbetslösheten ska hanteras.

     En pandemi är global och i en del länder har vi bara sett början. I en världsdel som Afrika – där sjukvården ofta är undermålig och restriktioner saknas – väntar nu en katastrof som kommer att överträffa det som hänt i länder som Italien och Spanien. Hur det ska hanteras är det ingen som vet. Men vi inser att FN:s resurser och förmåga inte kommer att räcka till. Samtidigt som de rika länderna kommer att ha problem med sjukdomen och allt som kommer i dess spår.

      Nu väntar en klimatkris om hörnet och den kan få förödande effekter inte minst på hälsan. Utsläppen har minskat under pandemin. Det är nu mycket viktigt att också klimatpolitikens mål verkligen uppnås. Klimat, ekonomi och hälsa hänger ihop.

      Nästa val blir annorlunda i alla länder. I Sverige är nästa val 2022 – om ingenting oförutsett inträffar. Det avgörande blir om partierna då förmår att komma med tillräckligt konstruktiva förslag för tiden efter corona, en tid som förmodligen blir en annan än den gamla.

Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet
30 april 2020

20 mars 2020

Januariavtalet, sen kom coronasmittan.

Den här artikeln är från september 2019 och januariavtalet. Den så kallade jöken, gällde då och gäller fortfarande. Men sen kom coronasmittan emellan och ställde allt på ända. Men i botten så gäller fortfarande januariavtalet och det som står här.

”Stefan Löfvens regeringsförklaring präglades av januariöverenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna. Löfven berättade att en välfärdskommission ska inrättas och citerade några textrader av Kentsångaren Jocke Berg: ”Min släkt är full av hjältar, decennier av slit, brustna hjärtan, trötta leder. Deras stolthet bar mig hit.”

Men en kommission löser inte de problem som finns just nu i många kommuner. Det behövs ekonomiska insatser från staten om inte nedmonteringen av välfärden ska fortsätta.

”Klarar regeringen en omförhandling av januariavtalet

29 februari 2020

Kommuner och regioner blöder och extraval hotar

Över svensk politik vilar nu januariavtalet, den så kallade jöken, som en våt filt. De enda som har glädje av det är oppositionspartierna till höger och vänster.
Ett av januaripartiernas mål var att hålla V och SD ute. Men för att bromsa en arbetsförmedling i sönderfall och ge blödande kommuner och regioner ökade anslag började det omaka paret Sjöstedt och Åkesson stödja varandra.

Regeringen med samarbetspartierna C och L borde satsat extra på kommunerna redan i den lagda budgeten. Nu skymtar ett extraval vid horisonten och januaripartierna bör skynda sig att försöka ta in V i den egna stugvärmen. Annars kan det bli en högerregering som styr Sverige redan i år.
Löntagarna är inte imponerade av januariavtalet. Inför LO:s kongress i juni mobiliserar nu en rad förbund mot en av jökens mest laddade frågor – den utlovade reformeringen av arbetsrätten. Till detta kommer de aviserade marknadshyrorna.

Arbetsförmedlingen är ett annat exempel. Snabba beslut, utan relevant beslutsunderlag och utan ändamålsenliga alternativa lösningar, löser man inte AF:s problem. Att privata aktörer skulle ta hand om hela matchningen av arbetssökande har inte heller stöd av forskare.

Var fjärde svensk kommun gick med underskott 2018 enligt siffror från Sveriges kommuner och regioner. SKR:s ekonomer ser att i stort sett alla regioner och kommuner jobbar med besparingar och effektiviseringar – som är lika med neddragningar. Det drabbar skolan, äldreomsorgen, sjukvården med flera verksamheter. Dessutom ökat antalet sjukskrivningar.

Grånade 40-talister, som en gång gick i bräschen för bättre levnadsförhållanden, borde plocka fram sina plakat och fråga sig hur välfärden och skattepengarna ska fördelas. De kan, om de orkar, inleda sin sista stora strid med ”Ropen skallar, en anständig äldrevård åt alla!”.
Så framtiden för kommuner och regioner ser inte ljus ut. De känner sig övergivna av regering och riksdag som gett dem nya uppdrag utan att skicka tillräckligt med pengar. Väckarklockan borde ha ringt länge på Helgeandsholmen.

Det är inte bara de löpande kostnaderna som är problemet runtom i landet. Kommunerna och regionerna har stora investeringsbehov i och med ett snabbt ökande antal barn, unga och äldre. Mindre kommuner drabbas hårdast. Lånekostnaderna kommer att öka mer och mer.
Det verkar inte finnas några politiker som vågar genomföra de skattehöjningar som skulle krävas för en ekonomi i balans. Snart kan vi få höra frågan: ”Hur och när går vi i konkurs?” Det håller inte i längden att som Lilla Edet låna till driften. Nu väntar där ett stort sparbeting.

Tankesmedjan Intelligence Watch föreslår att små kommuner som hänger ihop geografiskt ska slås samman för att minska administrationskostnaderna och underlätta kompetensförsörjningen. De vill att totalt 77 kommuner i södra Sverige ska bli 44. Kommuner som vill gå ihop ska få statligt stöd. Det är inte nya tankar. Men det är ingen enkel process och medborgarna måste vara med på tåget. Kommunala folkomröstningar kan bli aktuella.

Men det är inte bara kommunernas dåliga ekonomi och ständiga besparingar som står i fokus. Mycket viktiga frågor är också det ökande antalet sprängningar, narkotikaligornas skjutningar, ungdomsrånen, migrations- och integrationspolitiken.

Också bristen på lärare, sjuksköterskor och poliser hör till den akuta problembilden. För alla partier gäller att de har missat att satsa tillräckligt på utbildningen i bland annat dessa branscher.

Partierna bör ta väljarnas oro på allvar och ta del av den forskning som finns inom olika välfärdsområden. Inte bara lyfta fram dåligt underbyggda slutsatser för att försöka höja opinionssiffrorna.

Det gäller också att komma ihåg att sjukvården är väljarnas viktigaste fråga.
Även i övrig vård och omsorg är det kris på grund av brist på pengar och personal.

De partier som inte driver de frågorna med kraft kan vänta sig ett dåligt valresultat. Det är speciellt viktigt för MP och L som i mätningar ligger på eller ibland under 4-procentspärren.

Infört i Miljömagasinet
21 februari 2020

Eivor Karlsson