16 november 2009

Dikeskörningar i SD-debatten

SD tar i den senaste undersökningen ännu ett kliv över riksdagsspärren och får 5,8 procent. Dock inte statistisk säkerställd. Telefonmätningen är gjord efter AB-artikeln och efter Maud Olofsson dikeskörning mot Jimmie Åkesson i SVT. Men innan Vellingeincidenten helt briserade.
     TV4 gav uppmärksamhet genom att vägra SD redaktionell medverkan samtidigt som de får köpa reklamtid. AB gjorde tvärtom. Men effekten blev densamma. Efter spaltkilometrar av negativa inslag mot SD ökar de.
     Enligt Sifoundersökningen (SvD 15 nov) opinionsmätning dansar KD på strecket. ”Verklighetens folk” gick inte hem i stugorna. C med 4,5% lever farligt nära. Olofsson gjorde en 180-gradig vänding i kärnkraftsfrågan. Stureplanscentern har inte slagit väl ut i storstäderna. Banderollen ”Hela Sverige ska leva” viks knappast längre ut.

Ordens valörer
Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet handlade om hur Sverige, enligt hans mening, håller på att islamiseras. Men han förbigick att det finns många olika sorters muslimer, precis som det finns olika sorters kristna.
   Den 20 oktober sände STV en duell i morgonsoffan mellan Jimmie Åkesson och Maud Olofsson. Programledare var Marianne Rundström. Det har vistat sig förr att det inte är så lätt att debattera med Åkesson. Olofsson upprepade flera gånger ”kollektiv bestraffning” och ”alla människors lika värde.
    Åkesson använde sig vid några tillfällen av ordens valör och signalerade, genom kända vardagliga begrepp, ut till allmänheten. Han sa t.ex. Vi får inte längre sjunga ”Den blomstertid” på skolavslutningarna. Han sa också ”Man har på förskolorna i Malmö slutat servera fläskkött”. Vad som mer sas kan ni själva ta del av nedan.

Fläskköttet i Malmö`
Under 2007 slutade tre förskolor i Malmö att ge barnen fläskkött. Fläskkött är billigare än nötkött, så varför då sluta med fläskkött? En officiell orsak var att det blev för dyrt med två olika sorters kött i sortimentet och att en majoritet av barnen hade muslimsk bakgrund.
    Varje dagis i landet har förmodligen ständigt ett eller flera barn som av medicinska skäl inte får äta den mat som de andra barnen äter.

Olika”merbesvär”
Jag känner två småtjejer som är intoleranta mot all form av mjölkprodukter. Plättar, såser, margarin och leverpastej. Ja, allt som innehåller mjölk och det är inte lite. Mjölken ersätts av Oatly havredryck berikad med protein och kolhydrater. Det finns också barn som har glutenintolerans m.m. Ett ganska stort merbesvär för dagispersonalen. Kan man tycka.
     De här barnen har en mycket mer komplicerad matsituation än att ha både nöt- och det billigare fläskköttet på dagis och skola. Så varför så komplicerat i Malmö? Åkesson fick chansen att i en mening föra ut den frågan.
    En pedagogisk förskolelärare skulle mycket väl på ett entusiasmerande sätt kunna förklara för barnen, visa på karta eller jordglob, att en del barn kommer långt ifrån till vårt land. De kanske t.o.m. har sina mor- och farföräldrar kvar. Och där borta äter man inte fläskkött. Där borde integrationen börja. Det blev istället nej till fläskkött. Och SD såg chansen.

Vardagsintegration
Det jag beskriver kan tyckas befinna sig på detaljnivå. Men det är inte oväsentligt. Det handlar om vardagsintegrationen och hur vi ska hantera den. Sverige blir inte mindre invandrarnegativt om svenskarna inte får utöva sin kultur och sjunga ”Den blomstertid”. Eller om det inte får serveras både fläsk- och nötkött på dagis och skola.
    Valet 2006 blev en stor framgång för SD, särskilt i Landskrona. Nu skulle politikerna minsann försöka komma till rätta med integrationen. Jan Björklund fick en fråga av Sveriges Radio, SR, en tid efter valet: Tror du SD kommer in i riksdagen 2010? Det trodde inte Björklund. ”Det beror i så fall på om vi skulle misslyckas med integrationen."
    Statsvetaren Göran Bostedt säger i SvD (16 nov.) att om SD får en vågmästarroll i nästa val är det delvis de etablerade partierna som själva skapat situationen.

Saknar genomtänkt strategi
Och medan bilarna har brunnit i Malmö, Göteborg, Uppsala och Fittja, ambulanserna inte kunnat ta sig fram, unga vilsna arbetslösa invandrare saknar identitet, invandrarfamiljer är extremt trångbodda med ohyra i lägenheter som en svensk aldrig skulle behöva acceptera så står politikerna mer eller mindre handfallna. De saknar insikt från invandrarnas vardag. Än mindre hur de ska komma tillrätta med problemen.
    Om man ska beskriva invandring kontra SD på högre nivå så handlar det om Sverige och svenskheten, vad som menas med mångkultur (innefattar det även ”Den blomstertid” en av de mest älskade svenska sommarpsalmerna) och om islam och religion.
    Men i debatten mot SD är det, som Marie Söderqvist skriver i bifogad artikel, inte bara Maud Olofsson, i Agenda, som saknar en genomtänkt strategi för hur SD ska bemötas. Inget parti har det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar