En ljusning i barnavårdsärenden?

En mycket läsvärd artikel på DN Debatt idag där S, V och MP  tar upp viktiga frågor i barnavårdsärenden.

”Utredningar drar ut på tiden, vuxnas åsikter och situation prioriteras framför barnens behov och handläggares beslut är bristfälligt motiverade. Konsekvenserna är ödesdigra för de barn som samhället misslyckas med att hjälpa.”

De skriver vidare: ”Även när hjälp ges blir det många gånger fel. Barn tas från sina föräldrar utan tillräcklig grund. Barn tas från familjehem – där de rotat sig, mår bra och själva ger uttryck för att de vill stanna – för att socialtjänsten tycker att de har samarbetsproblem med fosterfamiljen eller för att de biologiska föräldrarnas rätt i handläggarnas och i vissa fall även domstolarnas ögon väger tyngre än barnens rätt till en trygg uppväxt.”

Författarna tar upp försämringar i a-kassa och socialförsäkring som bidragande orsaker  till att socialtjänsten har en tung arbetsbörda.

Men, tillägger de: ”Det undantar dock inte kommunerna från att ta sitt ansvar och se till att socialtjänsten har resurser, personal och rutiner som krävs för att personalen ska kunna göra ett bra jobb. I lagen finns inget utrymme för långa handläggningstider eller begränsade insatser för barn på grund av brist på pengar.

De  tar också upp att barn bör ges rätt till eget offentligt biträde i mål som rör vårdnad, boende och umgänge.”I de fall där barn varit familjehemsplacerade bör även familjehemmet ses som part och ha talan när det gäller fråga om vårdnad och umgänge.”

Tilläggas kan att även närstående bör omfattas. För några år sedan dödade en pappa barnens mamma. De närstående betraktades en tid som lämpliga vårdnadshavare. De träffade barnen regelbundet enligt ett schema. Så uppstod en schism. De närstående, inkl mor- och farföräldrar, hade lovats umgänge med barnen några dagar vid jul. Julklappar var inköpta, granen pyntad.

Då ändrade sig plötsligt socialtjänsten. ”Det kunde bli för mycket gråt vid juletid.” En förtvivlad mormor, vars dotter mördats, gick ut i kvällspressen och berättade om besvikelsen. Därefter ansåg socialtjänsten att det fanns samarbetssvårigheter och de närstående ansågs inte som lämpliga.  Därför bör även närstående räknas som ”part i målet” och  få ett offentligt biträde.

Förhoppningsvis börjar det hända något när det gäller barnavårdsärenden. Händelsen i Marks kommun, där två små barn togs från sina fosterföräldrar på ett felaktigt sätt, har säkert gett avtryck. Tjänstefel att ta barnen från Eva och maken. 

 Även fallet  med Melinda  vars egen berättelse nu går att läsa i  Nya Wermlands-Tidningen, NWT och på sociala medier har gett en och annan seriös politiker en tankeställare. 

Men hittills har det varit få politiker som engagerat sig i utsatta barns situation på ett mer djupgående plan. Därför välkomnas artikeln av S, V och  MP. Hoppas fler följer efter och sätter sig in i  komplicerade fall där barn tas från sina föräldrar. Ibland helt nödvändigt. Ibland på ett felaktigt sätt.Här en länk till DN-artikeln.
Nu måste Sverige göra barnkonventionen till lag