Till partiledare och företrädare i äldrefrågor!

Äldreomsorgen behöver belysas ur olika perspektiv. Det behövs ett nationellt rådslag och samsyn i hur man tar ett samlat grepp om samtliga boendeformer för äldre.

Hela 80 000 utskrivningsklara patienter fick t.ex. under 2012 stanna kvar på sjukhus för att deras kommuner inte tog över ansvaret i tid. Varför tog inte kommunerna sitt ansvar och tog hem sina äldre och gav dem en korttidsplats istället?

Men även korttidsplatserna blir allt färre. Samtidigt har antalet sjukvårdsplatser stadigt minskat sedan 20 år. Fler anses allt tidigare färdigbehandlade. Ett ansvar även för sjukhusen.

Hur äldreomsorgen ska finansieras är den heta potatis som ingen politiker vill ta i.
”Alla  duckar för omsorgsnotan;” rubrik i Dagens Samhälle, nr 11 2014.

De äldre lever allt längre och blir till slut allt mer vårdkrävande. Frågan är var dessa äldre sjuka ska vistas sitt kanske sista år i livet. 

En  viktig åtgärd, bland flera när det gäller de äldres boende, vore att göra en nationell översyn av hur långt framskridna personerna är i sin sjukdom när de kommer till sitt sista vårdboende. Var har de vistats dessförinnan? I sitt ordinarie hem?  Eller på servicehus/äldreboenden? I vilken utsträckning har de närstående nödgats ta hand som sina anhöriga när beviljad hemtjänst/hemsjukvård inte räckt till?     

Minskningen av platser i äldreboenden har inte kompenserats av utökad hemtjänst, sett till antalet hjälptimmar.

Kö till landets äldreboenden        Färre får plats på äldreboende   
 
Starta nationellt rådslag om äldres boendesituation!

 
Stockholm den 26 mars 2014

Med vänlig hälsning

Eivor Karlsson

070-433 67 62

eivor.karlsson@comhem.se

Tillägg

Ovanstående artikel skickades per mail den 26 mars. Och som utlovat nu per brev.  Då  var det inte känt att  regeringen den 20 mars utsett en  samordnare för boendefrågorna för äldre.

I kommittédirektivet står bl.a.  att  ”syftet är att mot bakgrund av den demografiska utvecklingen, kunna tillgodose äldres bostadsbehov på den ”ordinarie bostadsmarknaden”  i alla delar av landet.  Det var inte den utgångspunkt som jag avsåg med mitt brev utan ett nationellt rådslag om äldres behov av ett, idag, biståndsbedömt boende.

Utredningar kring äldrefrågor som är av parlamentarisk art är svåra att få till stånd. Kristdemokraterna på socialdepartementet ville tillsätta en utredning angående finansieringen av äldreomsorgen. Men Moderaterna  på finansen sa  nej. Men ett  nationellt rådslag om de äldres boendesituation borde vara möjligt.

2008 redovisade  Äldreboendedelegationen sitt  uppdrag ”Bo bra hela livet”. Av  Socialstyrelsens yttrande över Äldreboendedelegationens slutbetänkande ”Bo bra hela livet” framgick bl.a:

* Socialstyrelsen ser med stor oro på de senaste årens minskning av antalet platser i särskilt boende. Det är därför av största vikt att utbyggnaden av trygghetsbostäder inte sker på bekostnad av platser  i vård- och omsorgsboenden.

* Korttidsvårdens roll och funktion i dessa olika sammanhang bör  klargöras och förtydligas ytterligare.

Det var 2008. Det är kring dessa frågor det fortfarande rör sig – 2014. Sedan 2008 har allt fler servicehus och äldreboenden omvandlats till trygghetsboende eller använts på annat sätt.

I slutet av förra året kunde vi läsa att hela 40 procent av ansökningarna till servicehus avslogs i Stockholms stad, trots de redovisade bedömningsgrunderna. Samtidigt stod  många servicehusplatser tomma. Det har också blivit allt svårare att få en korttidsplats. Även ett ökat antal personer med demenssjukdom behöver plats på gruppboende.

Det är viktigt att frågan om ett nationellt rådslag om boendet för äldre sjuka, allmänt åldersskröpliga  eller isolerade personer och deras behov av ett tryggt boende snarast tas upp i riksdagen. Det räcker inte med att tillgodose de äldres bostadsbehov på den ”ordinarie bostadsmarknaden”. 

Stockholm 29 mars 2014

Eivor Karlsson
  

.