Socialen –myntet har två sidor.

Socialtjänsten, det sista skyddsnätet, är den förvaltning som sannolikt har mest kontakter med befolkningen i samhället. Från enkla till svårare frågor. Det är också socialtjänstens verksamheter som tydligast märker konsekvenserna av förändringar och konjunktursvängningar i lokalsamhället.

Socialtjänsten är en myndighet med dubbla uppdrag. Maktutövning och stöd. Människor som kommer i kontakt med socialtjänsten befinner sig i en beroendeställning och har ofta svårt att hävda sin roll. Svårast är barnavårdsärenden där en konfliktsituation ofta uppstår.

Sekretessen är, å ena sidan viktig, å andra sidan ett hinder för kontroll utifrån. Bristen på insyn  skapar problem vad gäller barn som far illa, barn som omhändertas felaktigt men också vad gäller insatser, uppföljning och resurser med mera. På många socialförvaltningar finns stora problem. Inte minst vad gäller ekonomin.      

Socialsekreterarna  har en dubbelbottnad yrkesroll. De ska både arbeta för att ge hjälp till försörjning och hjälp till självförsörjning.De ska omhänderta barn som far illa men också vara ytterst lyhörda för de fall som befinner sig i en gråzon för omhändertagande.

Detta  är myndighetsutövning, sekretess, kultur och makt i en komplicerad sektor. I detta klimat ska socialsekreterarna verka och fatta svåra beslut. Det handlar om deras arbetsmiljö och där bristen på ekonomiska förutsättningar är starkt begränsade. 2011 tog socialsekreterarna i Stockholm, men också på flera andra håll i landet, upp sin situation.

Nu bryter vi tystnaden, var socialsekreterarnas motto i Stockholm 2011. Och jag skrev interpellationen om  ”Höga mål och  minskade  resurser inom socialtjänsten.”

Men socialtjänsten består av mycket, mycket mer än  socialsekreterarnas löner, bristande resurser, stress och ibland felaktiga beslut. Det handlar om en maktutövning som kan få oerhörda konsekvenser för de som berörs. Det handlar också om rättssäkerheten. Ytterst är det politikerna i socialnämnden som bär ansvaret. Just nu är det felaktiga omhändertagandet av de två barnen i Mark föremål för rättegång.

 Å ena sidan sviker socialtjänsten barn i behov av omhändertagande – som i Karlskrona. Å andra sidan överreagerar man – som i Mark. I Karlskrona med ond bråd död som följd för ett litet barn där orosanmälningar inte tagits på allvar. Dit nådde inte Lex Bobby fram.

Eller då socialtjänsten, tillsammans med ansvariga politiker i Mark, ryckte upp två små barn från en lycklig tillvaro. Dessutom skedde det utan dokumentation och utan att ha prövat den biologiska förälderns förmåga att ta hand om sitt barn vid den aktuella tidpunkten.

Det har skrivits mängder av artiklar om Markfallet. Dokument har tagits fram och intervjuer har gjorts. Åtskilliga  radiointervjuer  och Uppdrag granskning, UG,  har gjort två dokumentärer. Av dokument från UG  framgick att barnen sagt att de ville hem – men där dokument undanhölls. Den dokumentation som fanns var undermålig.  
  
Radio Sjuhärad  kunde tidigt avslöja att nye ordf. i socialnämnden, Anita Lomander, S, (som kom efter den nu åtalade S-politikern) vägrat att granska fallet med de uppmärksammade fosterbarnen. Det räknas som långsamhetsfel. En barnavårdsutredning ska ske ”skyndsamt”. Ingen i socialnämnden agerade.Tiden gick och barnen fick inte komma hem.  

Vad bör allmänhet, berörda och  myndigheter kräva av en vice ordföranden i en socialnämnd? Vad säger lagen? Att inta dubbla roller i myndighetsutövning kan inte vara intentionen i Socialtjänstlagen.  Socialstyrelsen tog bestämt avstånd i fallet nedan men inte heller Socialstyrelsen äger några större maktbefogenheter. Här vice ordförande i Mark som då var med i en mindre lyckad Faecbook-grupp.

UG intervjuade den socialsekreterare som stod för det felaktiga omhändertagandet av de två  Markbarnen. Hon hade inte träffat barnen, inte gjort hembesök –men trodde sig ändå veta. Hon stöddes eller puffades fram av ordförande, S, i socialutskottet, markpolitikern som nu är åtalad.  ”Socialtjänsten har makt och vi vill se maktens ansikte.”

Av Kammarrättens dom framgick att barnen skulle stanna i det senaste fosterhemmet. Men att  det var viktigt att barnen, som ett led i sin bearbetning, fick fortsatt möjlighet att umgås med fosterföräldrarna. Men Marks socialnämnd trotsade Kammarrättens dom. 

En ledamot i socialnämnden anmälde i mars i år Mark för det utebliva umgänget till  IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Ordförande i socialutskottet, som nu gått från C till M, anmärkte på anmälan.  Trots att socialutskottet haft sedan 2011 på sig att uppfylla Kammarrätten dom. Socialutskottets rykte föreföll viktigare, för nyblivna M-politikern, än barnens behov av kontakt med sitt ursprungliga fosterhem.  

Landets socialförvaltningar är i ett historiskt perspektiv intakta maktstrukturer som har byggts på, lappats och lagats under årens lopp –men  inte förändrats i grunden. Det finns systemfel i den myndighet som berör så många personligt.  Efter Markskandalen uttalade sig experter och  professionen om krav på lagändring – men inget har hänt. Krav på lagändring efter markskandalen  Ytterst är det regering och riksdagen som har ansvar för gällande lagar.  

Barnombudsmannen, BO, Fredrik Malmberg, säger i nedanstående länkade inslag  att det finns inga bindande regler om att socialtjänsten ska öppna en utredning om inkomna orosanmälningar, t ex. Karlskrona. BO talar om systemfel. Och att politikerna borde engagera sig, men barn som far illa är ingen politisk toppfråga i en valrörelse.
Vidare konstaterar BO att på få andra områden skulle man acceptera så stora skillnader mellan  hur skyddsnätet fungerar.