Situationen för vräkta och hemlösa barn är alarmerande,
särskilt i storstäderna, Det behövs en särskild handläggare, lätt tillgänglig
så att elräkningen, hyran eller andra viktiga räkningar blir betalda av
barnfamiljer i riskzonen. Den största orsaken till vräkningar av barnfamiljer
är obetald hyra.
Den andra stora orsaken är bristen på bostäder. Inte minst i storstäderna där man omvandlat många hyresrätter till bostadsrätter. Här interpellationen Vräkta och hemlösa barn.
Borgarrådet sa bl.a. i debatten att de siffror som
interpellanten Eivor Karlsson hänvisar till är i sig helt korrekta, tagna
direkt ur stadens databas. Däremot framgår det inte av interpellationen att
detta är rådata som inte är analyserade och därmed inte ger en
helhetsbild.
Det var intressant information från borgarrådet. Och nytt. Vilket värde har då den statistik som framkommer runt om i landet när man talar om vräkning och hemlöshet bland barn?
Vidare sa borgarrådet sa
att vi kommer att få en mer genomgripande analys av statistiken.
Vartannat år får socialnämnden statistik om familjer i osäkra boenden.
Borgarrådet hade många förklaringar till vräkta och hemlösa barn. Men det kan
också vara så att många bor i andra hand, sa borgarrådet. Ofta ser vi att det är familjer som kommit
till Sverige från utlandet.
De har befunnit sig i Sverige men har saknat arbete, oftast under mer än tre års tid, och de lever i osäkra boendeförhållanden. Vi har tagit emot många människor från andra delar av världen därför att vi vill ha det så, sa borgarrådet och påpekade att budget och skuldrådgivning också är viktigt.
Men det är inte säkert att barnfamiljer från andra delar av världen är i majoritet. Många svenska barnfamiljer vräks också. Barnombudsmannen, som jag hänvisade till, var tydlig när det gäller vräkning av barnfamiljer. Det är inte förenligt med svensk lagstiftning.
De har befunnit sig i Sverige men har saknat arbete, oftast under mer än tre års tid, och de lever i osäkra boendeförhållanden. Vi har tagit emot många människor från andra delar av världen därför att vi vill ha det så, sa borgarrådet och påpekade att budget och skuldrådgivning också är viktigt.
Men det är inte säkert att barnfamiljer från andra delar av världen är i majoritet. Många svenska barnfamiljer vräks också. Barnombudsmannen, som jag hänvisade till, var tydlig när det gäller vräkning av barnfamiljer. Det är inte förenligt med svensk lagstiftning.
Jag
påpekade också att av svaret framgår att den kö som tidigare fanns inom SHIS,
Stiftelsen Stockholms Hotellhem, för att få lägenhet
idag är, enligt svaret, i stort sett borta. Stiftelsen Stockholms stads bostadssociala resurs ska sörja för att familjer
och personer som har särskilt svårt att få
en bostad – även på sikt – ska få hjälp. Är det möjligt? undrade jag.
Svart blev att Stockholm planerar för 500 lägenheter för SHIS räkning. Svaret övertygade inte mig. Problemet är att i takt med att fler och fler i Stockholm blir akut bostadslösa, har kön blivit allt längre till att få en tillfällig bostad genom SHIS.
Svart blev att Stockholm planerar för 500 lägenheter för SHIS räkning. Svaret övertygade inte mig. Problemet är att i takt med att fler och fler i Stockholm blir akut bostadslösa, har kön blivit allt längre till att få en tillfällig bostad genom SHIS.
Stockholm borde investerat i nya fastigheter och minskat
bostadsbristen på den öppna bostadsmarknaden och därmed också underlättat för
utsatta grupper i behov av en bostadssocial resurs, som SHIS. Miljardvinst från de kommunala bolagen går till andra verksamheter än bostadsbyggande inom kommunen.
Senare denna kväll, 26/5, behandlades motionen
Program för att motverka hemlöshet i Stockholm. Motionen borde
fått en återremiss för översyn.
Jag sa bl.a. i mitt anförande: Hemlöshetsfrågan kan inte bara begränsas till
socialtjänsten. Det handlar om bostads- och arbetsmarknadspolitik. Socialtjänsten
måste samarbeta med andra aktörer som stadens förvaltningar, hyresvärdar,
myndigheter, idéburna organisationer etc.
I övrigt kan sägas att det finns inte ens något delmål eller övergripande mål om att färre barnfamiljer ska vräkas från sina hem. I stället sätts delmål om att en barnkonsekvensanalys ska göras inför en avhysning av en barnfamilj och att barnfamiljer som vräks ska erbjudas en ”återbesökstid inom 5 dagar” efter att vräkningen verkställts.
Ambitionsnivån ligger inte högt här. Barnombudsmannen skulle nog skaka på huvudet om han läste eller hörde detta, ansåg jag. Tillsätt istället en särskild handläggare som är lätt tillgänglig om hyran eller andra viktiga räkningar inte blir betalda av barnfamiljer i riskzonen. Den största orsaken till vräkningar av barnfamiljer är obetald hyra.
Tillgången på försökslägenheter och akutboende såväl som lämpligt boende för vräkta, avhysta barnfamiljer är otillräcklig.
En ”ny” riskgrupp hemlösa är äldre personer, som t ex på
grund av sjukdom eller annan orsak har svårt att sköta sin ekonomi och därmed
riskerar att bli vräkta. Antalet hemlösa 65 +
måste snabbt minska och inga 65
+ ska hänvisas till härbärgen eller andra akuta boendelösningar som camping
eller vandrarhem.
Vi har också en annan ny grupp hemlösa. Det är hemlösa EU—medborgare Här bör strategin kompletteras med en handlingsplan för arbetet med hemlösa EU-medborgare. Frågan är inte enkel – men vi kan ändå inte blunda för behovet av en strategi.
Slutligen sa jag: Ett förslag borde vi alla vara överens om – här och nu: Nämligen 0-tolerans
mot vräkningar av äldre och
barnfamiljer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar