”Våga ifrågasätta – för barnens skull.” Det skrev Catharina Carlsson, M, i Dagens Samhälle (DS nr 4 2010 ). Det är dags att bryta tystnaden kring föräldraskap och begåvningshandikapp, ansåg Carlsson, som sitter i nämnden för arbete och välfärd, i Växjö.
Rättigheter upp på bordet
Catharina Carlsson ansåg att utvecklingsstörda personers rättighet att skaffa barn måste upp bordet. Hon skrev att ämnet är känsligt. Det påminner om historiska misstag och skapar etiska dilemman. ”Men genom att stoppa huvudet i sanden riskerar problemen att lastas över på någon annan.” Carlsson rör sig på minerad mark och vad hon egentligen vill säga med sin artikel är oklart. Hon utgår ifrån det så kallade ”barnens bästa”, men vad hon egentligen vill få fram är däremot oklart.
Förvaltarens roll
”Förvaltare är det starkaste skydd en person med förståndshandikapp kan ha. Uppgiften är att förvalta egendom, bevaka rätt och sörja för huvudmannen som person. När en kvinna, med uppenbar oförmåga att ta hand om sig själv, drömmer om att bli mamma, då borde sjukvården och förvaltaren kunna agera tillsammans. I dag upplever sjukvården att den hindras av tystnadsplikt och sekretess”, skrev Carlsson.
Är det förvaltare och vårdpersonal ska ingripa när en person med intellektuell funktionsnedsättning visar sig vilja få barn?
Starka reaktioner
Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB, reagerade starkt på artikeln.”Vi känner en obehagskänsla.” FUB reagerade på undertonen i debattartikeln. Kan det finnas ett dolt syfte? Vad menar Carlsson med att ” genom att stoppa huvudet i sanden riskerar problemen att lastas över på andra. Läs ”någon” drabbas om ”någon” sticker huvudet i sanden, skrev FUB. Lämpliga eller olämpliga att skaffa barn då är man ute på en farlig väg, skrev FUB vidare.
FUB kan dock se en möjlig fördel med Carlssons inlägg då de menar att det kan vara bra att frågorna lyfts ”om det får till effekt att samhällets stöd och informationsflöde ökar”.
Tydlig om brister
Om Catharina Carlsson var otydlig i sin artikel så var Elina Linna, riksdagens socialutskott (V) dessto tydligare vad gäller omsorgens kompetens och organisation. Linna skrev i samma DS att omsorgens personal har dels lång anställningstid och hög medelålder. Dels är det många unga och visstidsanställda som arbetar inom omsorgen. Utbildningsnivån är låg. Många personliga assistenter saknar yrkesutbildning.
”Kvalitetsbrister finns inom vård och omsorg som beror på bristfällig kompetens och arbetets organisering.” Linna ansåg att handikappomsorgen behöver ett kunskapslyft. Det är helt rätt. Bristerna drabbar såväl fysiskt och psykiskt funktionsnedsatta.
Vi talar ofta om äldreomsorg eller äldrevård men mycket sällan berörs omsorgen om de funktionsnedsatta.
Till detta kan läggas: Vad händer generellt inom omsorgen av personer med funktionsnedsättning?
Det finns en hel del frågor som borde lyftas upp när det gäller utvecklingsstörning. Catharina Carlsson, bringade ingen större klarhet i sin artikel. FUB förutsatta att de skulle få svara på sina följdfrågor: Vad är egentligen syftet? Vad vill debattören ska ske? Vem är det som ska ta tag i frågan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar