Den 26 augusti 2009 omhändertogs Agne och Moa Stenberg, av socialtjänsten efter att pappan dödat mamman. Barnen placerades i ett jourhem. En person, anställd på socialförvaltningen, utsågs till barnens förmyndare.
Vad som inte tydligt har framgått i händelseförloppet är att barnen befann sig omgivna av tre trygga familjer. På ett något annorlunda, gammeldags och tryggt sätt på landet. De hade vistats omväxlande med sina föräldrar hos mor- och farföräldrarna. De hade också vistats hos den tidigare tilltänkta fosterfamiljen, där deras halvbror bor. Barnen kände trygghet och tillit hos de närstående vid den tid tragedin inträffade. Efter händelsen den 26 augusti fick de anhöriga, när de som bäst behövdes, inte träffa barnen på tre veckor.
Därefter har barnen, förutom vid jul, umgåtts med de tre familjerna en halvdag var, tre dagar i veckan. Just nu har barnen ett stabilt och tryggt liv. De har fått trygghet hos jourfamiljen och träffar sina tre närståendefamiljer, tre halvdagar i veckan. Men denna trygghet kan när som helst ryckas från dem. Socialtjänsten tänker placera barnen hos en för dem okänd familj. Då kommer också den trygga kontakten med de närstående att starkt begränsas.
Den familj som nu inte längre anses som lämplig blev först tillfrågad om de ville ta emot ett av barnen. Men de ville, liksom mor- och farföräldrarna, att barnen inte skulle skiljas åt. De var beredda att emot båda barnen. Socialtjänsten ville då inte att barnen skulle placeras tillsammans. Socialtjänsten ändrade senare detta beslut.
Den 24 september utsåg Luleå tingsrätt, på rekommendation av socialnämnden i Luleå, barnens förmyndare, en socialsekreterare på förvaltningen, som särskilt tillförordnad vårdnadshavare. Socialförvaltningen/nämnden tog inte kontakt med de anhöriga vare sig före eller efter det att socialsekreteraren blivit utnämnd. Uppgifterna fick de anhöriga själva ta fram.
I Norrbottens-Kuriren den 19 jan. kritiserade en politiker, som själv sitter i Luleå socialnämnd, socialtjänsten för delikatessjäv. Det är endast Socialstyrelsen som kan få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt, ansåg politikern. Socialförvaltningen borde ha sökt en företrädare för barnen utanför den egna kretsen, ansåg politikern. Jag instämmer i detta.
Strax före jul fick de anhöriga veta att barnen inte skulle få fira jul med dem enligt tidigare schema, tre gånger i veckan. Mormodern gick då ut i media och berättade om det som inträffat. Även den tilltänkta närståendefamiljen framförde synpunkter på detta till socialtjänsten. Men ordföranden i socialnämnden, Eva Bergström, ytterst ansvarig, lade ansvaret för det uteblivna julfirandet på verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen, Gerd Bergman. Detta tyder på brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller ansvarsfrågan.
Det är viktigt att JO även talar med de anhöriga och om den nära kontakt familjerna haft med de små barnen såväl som med deras halvsyskon. Om barnbarnen och de anhöriga tvingas skiljas åt kan det få stora konsekvenser, främst för de små barnen, men också för de anhöriga. Barnpsykolog bör kontaktas för utlåtande.
1 kommentarer:
Anonym sa...
Jag kan bara säga av min egen erfarenhet att vissa kvinor på socialen enhetschefer borde sparkas långt bort från barn och fråntas dennna makten.
Många kan läsa på nätet hur barn och föräldrar behandlas i vårdnadstvister när dom kommer i kontakt med socialtjänsten och familjrätten.
Jag själv blev omyndigförklarat på Familjrätten under vårdnadstvisten.Familerättssekretetaren tog kontakt med min advokat och skvallrade att jag missade tider som hon aldrig bokade. Jag har varit tvungen att flytta till en annan kommun för att rädda mitt barn.Socialen och Familjerättens personal borde granskas varje morgon och se till att vettiga personer jobbar på viktiga ställen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar