Flyktingkrisen ställer viktiga frågor på sin spets. Hur klarar vi jobben, bostadsbristen, skolan, socialtjänsten, äldreomsorgen, handikapp och psykiatrin. Detta i ett samhälle där skolan och bostadsbristen räknas som två särskilt viktiga politikområden.
Regeringen har kommit fram till att vi måste begränsa eller dämpa flyktingmottagandet. För Sveriges del handlar det om hur många vi kan ta emot och ge ett värdigt mottagande. Allmänhetens oro kan avläsas i opinionsundersökningar. Nationalekonomer tolkar statistik olika, råkar i luven på varandra och försvårar för media och allmänhet att få inblick i hur det verkligen förhåller sig
Just den känsliga frågan om mottagandet av flyktingar – för många eller fler? – gör att olika grupper ofta angriper varandra. Ibland förekommer begrepp som ”rasist” eller de mer odefinierade orden ”Alla människors lika värde”. En nästan ouppnåelig benämning om vi tänker på det som händer i världen. Vi bör lyfta blicken utanför Sveriges gränser
Vad händer utanför Sverige?
Det handlar då bl.a. om Turkiets roll när EU har överlämnat ansvaret för flyktingar till ett land som idag knappast kan räknas som en fullvärdig demokrati. Men som trots det står på tröskeln till framtida EU-medlemskap. Det bör också handla om hur Turkiet behandlar flyktingar, judar och kurder. Samtidigt som president Recep Tayyip Erdogan får allt större makt.
För några månader sedan greps de turkiska journalisterna Cam Dündar och Erdem Gül, anklagade för spionage. Under hösten mördades den kurdiske människorättsaktivisten Tahir Elci i Diyarbakir. Det skedde i ett läge där EU gjorde sig redo för ett betydligt närmare samarbete med myndigheterna i Ankara. Där hade man då upphävt fredsprocessen med kurderna och förväntade sig att Nato och EU vände bort blicken.
Kurdernas kamp för sina rättigheter pågår ständigt. Ändå görs väldigt lite från världssamfundet i syfte att öka trycket på de länder de bor i. Sverige och EU kan göra mer för att uppmärksamma kurdernas situation. Det handlar om att se till att kurder garanteras grundläggande rättigheter i grundlagen. En fråga som är viktig när man nu diskuterar Turkiets konstitution.
Minoriteters rätt till stöd och skydd för att bevara och utveckla sin kultur och sitt språk är begränsade i Turkiet. Även FNs artikel 27 om medborgerliga och politiska rättigheter anger att etniska, språkliga eller religiösa minoriteter ska ha rätt att utveckla sin kultur
De gripna journalisterna Dündar och Gül har manat EU:s ledare att inte gå för långt i sin strävan att få bukt med flyktingkrisen. "Vi skulle vilja hoppas att er önskan att avsluta krisen inte står i vägen för er känslighet inför mänskliga rättigheter, press- och yttrandefrihet, " skrev duon i ett brev från Silviris-fängelset, citerat av Reuters.
En opålitlig aktör
"EU och Turkiet behöver varandra i en mycket, mycket bredare betydelse. Det är två aktörer som har haft mycket nära diskussioner om anslutning till exempel. Så det här är ju ett naturligt samarbete som vi vill utveckla.” Statsminister Stefan Löfven 29 nov. –15. Mer kan ni läsa här. EU vill att Turkiet minskar flyktingtrycket
Nu måste Sverige få EU att agera i syfte att förhindra en fortsatt eskalering av våldet. Turkiet är fortfarande ett kandidatland – det är dags att visa att vi ser vad som pågår i landet.Turkiet är ett muslimskt land med europeiska ambitioner. Drygt 94,0 procent av Turkiets befolkning är muslimer.
”Men det är viktigt att vara balanserad och inte erbjuda Turkiet alltför mycket. Att ta bort visumkraven för turkiska medborgare är en rimlig motprestation från EU:s sida. Det är mer tveksamt att återstarta medlemskapsförhandlingarna. Den legitimiteten bör EU inte ge Recep Tayyip Erdogan.” Tobias Wikström i DI. Men samarbetet fortgår. Nödvändigt ont att samarbeta med Turkiet.
När nu allt fler länder stänger sina gränser är det extra viktigt att följa vad som händer. Redan hårt drabbade människor pressas tillbaka. Inget land vill ha dem. Vad är då mantrat ”Alla människors lika värde” värt? – om vi inte förmår att också se utanför vårt lands gränser.
Hjälp i närområdet är ett sätt att lindra nöden. Det borde göras i större utsträckning. Men det ska vara läger som står under beskydd av UNHCR. Som många flyktingläger i Mellanöstern gör. Det bör även gälla flyktingar i Turkiet.
Turkiet har börjat öka bevakningen av sina kuster. Allt fler flyktingar blir kvar i Turkiet. Många flyktingar tvingas leva under mycket svåra förhållanden.
Det finns planer på ett jättestort läger.
Kriget i Syrien är inne på femte året. Miljoner människor, även i andra länder, är på flykt, hälften är barn. Det är världens största kris. Läget är akut och behoven enorma. De har lockats hit av smugglare och ryktet om Sverige som ett drömland.
EU och andra länder kunde satsat mer på de hjälporganisationer som finns i de krigshärjade ländernas närområde. Dessa organisationer har hjälpt många flyktingar både med det mest basala men också med skolgång. Men för det krävs bidrag från andra länder. Nu återstår att se hur Turkiet behandlar de flyktingar som EU gett dem ansvar – och miljarder till för att ta hand om.
03 januari 2016
05 december 2015
AP-fondernas reformering en het fråga
AP-fonderna är under utredning när det gäller hur de ska förvaltas. Politikerna i riksdagens pensionsgrupp vill inrätta en ny politikerstyrd AP-fondsnämnd som tar över många förvaltningsbeslut från fonderna. En omdiskuterad fråga är hur stort det politiska inflytandet ska vara över fonderna.
Finansdepartementet har utarbetat ett förslag om lagändring Ds 2015:34 ”Nya regler för AP-fonderna”. Pensionsgruppen står bakom förslaget. Gruppen menar att förvaltningen av AP-fonderna och deras runt 1.200 miljarder kronor i tillgångar ska bli mer effektiv.
Urvattnad självständighet
Men i fondledningarna växer oron för urvattnad självständighet. Nämnden flyttar makten över pensionerna från riksdagen till regeringen, hävdar kritikerna.
Bland de som avstyrker förslaget finns Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco, PTK, SKL, samt pensionärsorganisationerna PRO och SPF. I stort sett alla tunga organisationer är kritiska utom Pensionsmyndigheten, Riksbanken och Riksgälden.
Otydligt och byråkratiskt, anser vissa. Förslaget ökar risken för kortsiktig politisk detaljstyrning. Och leder till höga omställningskostnader. Så recenserar AP-fondernas vd:ar Finansdepartementets förslag i en artikel på DN Debatt. De varnar för kortsiktighet och krympande pensionskapital. ”Ekonomiskt handlar det om stora förluster för pensionärerna. De senaste åtta åren har de fyra AP-fonderna tillsammans bidragit med 20 miljarder kronor bara i så kallad aktiv avkastning.” (DN Debatt 23/10).
Ingen hänsyn till miljö
Det finns en kampanjorganisation med namnet ”Schyssta Pensioner”. Ett antal företrädare för organisationen delar AP-fondernas chefers tveksamhet till den föreslagna så kallade ”referensportföljen”, en lösning som de anser riskera att hämma ansvarsfulla och hållbara investeringar. ”Vi håller däremot inte med dem om att dagens lagstiftning ger tillräckliga förutsättningar för långsiktiga investeringar som tar hänsyn till miljö och etik”. (DN 26/10).
LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson tycker att dagens AP-fondsystem är bra som det är. Särskilt kritisk är han mot att en AP-fondnämnd, enligt förslaget, ska besluta om fondernas strategier och innehav.
Finansmarknadsminister Per Bolund: – När marknaden omvärderar fossila bränslen så sitter man med tillgångar som inte är värda så mycket som man trott. Det riskerar att gå ut över pensionerna (SvD Näringsliv 6/11).
Viktiga delar saknas
AP-fondernas vd:ar anser att Pensionsgruppens framtagna förslag är ofullständigt eftersom två viktiga delar saknas – en konsekvensanalys och en beräkning av vad de föreslagna och omfattande förändringarna kommer att kosta.
Det viktigaste är nu vad som händer med huvuduppgiften – att säkra de framtida pensionerna.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 20 nov. -15
Finansdepartementet har utarbetat ett förslag om lagändring Ds 2015:34 ”Nya regler för AP-fonderna”. Pensionsgruppen står bakom förslaget. Gruppen menar att förvaltningen av AP-fonderna och deras runt 1.200 miljarder kronor i tillgångar ska bli mer effektiv.
Urvattnad självständighet
Men i fondledningarna växer oron för urvattnad självständighet. Nämnden flyttar makten över pensionerna från riksdagen till regeringen, hävdar kritikerna.
Bland de som avstyrker förslaget finns Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco, PTK, SKL, samt pensionärsorganisationerna PRO och SPF. I stort sett alla tunga organisationer är kritiska utom Pensionsmyndigheten, Riksbanken och Riksgälden.
Otydligt och byråkratiskt, anser vissa. Förslaget ökar risken för kortsiktig politisk detaljstyrning. Och leder till höga omställningskostnader. Så recenserar AP-fondernas vd:ar Finansdepartementets förslag i en artikel på DN Debatt. De varnar för kortsiktighet och krympande pensionskapital. ”Ekonomiskt handlar det om stora förluster för pensionärerna. De senaste åtta åren har de fyra AP-fonderna tillsammans bidragit med 20 miljarder kronor bara i så kallad aktiv avkastning.” (DN Debatt 23/10).
Ingen hänsyn till miljö
Det finns en kampanjorganisation med namnet ”Schyssta Pensioner”. Ett antal företrädare för organisationen delar AP-fondernas chefers tveksamhet till den föreslagna så kallade ”referensportföljen”, en lösning som de anser riskera att hämma ansvarsfulla och hållbara investeringar. ”Vi håller däremot inte med dem om att dagens lagstiftning ger tillräckliga förutsättningar för långsiktiga investeringar som tar hänsyn till miljö och etik”. (DN 26/10).
LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson tycker att dagens AP-fondsystem är bra som det är. Särskilt kritisk är han mot att en AP-fondnämnd, enligt förslaget, ska besluta om fondernas strategier och innehav.
Finansmarknadsminister Per Bolund: – När marknaden omvärderar fossila bränslen så sitter man med tillgångar som inte är värda så mycket som man trott. Det riskerar att gå ut över pensionerna (SvD Näringsliv 6/11).
Viktiga delar saknas
AP-fondernas vd:ar anser att Pensionsgruppens framtagna förslag är ofullständigt eftersom två viktiga delar saknas – en konsekvensanalys och en beräkning av vad de föreslagna och omfattande förändringarna kommer att kosta.
Det viktigaste är nu vad som händer med huvuduppgiften – att säkra de framtida pensionerna.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 20 nov. -15
26 november 2015
Förslag om höjd pensionsålder
Ett riksdagsbeslut om höjd pensionsålder ska fattas före valet 2018. Det har socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) meddelat. Dagens system har en flexibel regel, som innebär rätt att gå i pension i åldern 61–67 år. Riksdagens politiska Pensionsgrupp anser att rätten att behålla en anställning innan pension bör höjas till 69 år.
Höjd pensionsålder drabbar främst de lågavlönade, som har yrken med dålig arbetsmiljö och många förslitningsskador. De orkar ofta inte jobba så länge att de uppnår full pensionsålder. Vilket leder till lägre pension.
Riksdagens pensionsgrupp består av representanter från Socialdemokraterna, Miljöpartiet (adjungerat) och de fyra allianspatierna. Deras ambition är att vara helt överens om ett förslag för att det inte ska kunna brytas upp vid ett regimskifte. Ett argument för att göra förändringen är att Sverige ska få fler arbetade timmar, vilket behövs för att upprätthålla välfärden. Men socialförsäkringsminister Annika Strandhälls ambition att höja pensionsåldern möter kritik både hos fackförbund och arbetsgivarorganisationer.
– Att bara höja pensionsålder kommer inte innebära att man orkar jobba längre, säger Tobias Baudin, vice ordförande hos LO. – I dagsläget orkar inte ens LO-medlemmarna jobba fram till 65 år och är ännu längre från att jobba fram till 67 år. För stora grupper är det helt orealistiskt. De orkar inte eftersom de har så tuffa arbetsvillkor, dålig arbetsmiljö och slimmade arbetsorganisationer.
Med en höjd pensionsålder följer också flera andra problem som riksdagens pensionsgrupp måste lösa. Detta gäller inte minst åldersgränser i trygghetssystem som a-kassa och sjukförsäkring samt frågor som rör arbetsmiljön. Men hur det ska gå till är fortfarande oklart. 65-årsåldern finns i en hel del lagar som då måste ändras.
Men det finns mer för pensionsgruppen att ta itu med. Det är problematiskt att höja pensionsåldern utan att samtidigt införa förtidspension för de grupper som inte orkar arbeta så länge. Målet bör vara en höjd pensionsålder men i så fall måste arbetsmiljön bli bättre. Hur dessa lösningar ska se ut har ännu inte framkommit.
– Jag håller med om att vi behöver arbeta längre om vi ska kunna behålla vår välfärd, sa Hugo Westerlund, professor vid Stressforskningsinstitutet i Stockholm, till SvT.– Men det är en stor grupp människor som inte orkar jobba fram till 65. Hur man får de människorna att jobba längre, det är en väldigt stor utmaning, sa Westerlund,
Westerlund ser även en risk i att de som har det sämre ställt i samhället drabbas mer negativt av en höjd pensionsålder. Medan professorer och politiker kanske orkar jobba längre hamnar människor i flera andra mindre välavlönade och fysiskt krävande yrken i kläm.
Arbetsmiljön har, totalt sett, inte förbättrats och gjorda satsningar har hittills inte lyckats särskilt bra. Staten har sedan 2008 satsat drygt sex miljarder på att få personer som lider av psykisk ohälsa tillbaka i arbete. Riksrevisionen har gjort en granskning av rehabiliteringsgarantin (DN 27/10).
Resultatet är nedslående: Varje år kostar psykisk ohälsa, utöver det mänskliga lidandet, samhället ungefär 70 miljarder kronor. Av alla sjukskrivningar är drygt 40 procent en följd av mildare psykisk ohälsa. Något som i stor utsträckning drabbar kvinnor.
– Det har inte gjorts en enda utvärdering som pekat på att reformen gett någon effekt vad gäller återgång i arbete och antalet sjukskrivningar har inte heller sjunkit,” säger riksrevisor Margareta Åberg.
Till detta kommer stress och belastningsskador samt förslitningsskador i rörelseorgan. Det är dessutom svårt att få arbetsskador godkända. Om vi inte ska få ännu fler äldre s.k. fattigpensionärer med garantipension måste hänsyn tas till ett arbetsliv med hårt arbete och låg lön.
Infört i Miljömagasinet 20 nov. -15
Höjd pensionsålder drabbar främst de lågavlönade, som har yrken med dålig arbetsmiljö och många förslitningsskador. De orkar ofta inte jobba så länge att de uppnår full pensionsålder. Vilket leder till lägre pension.
Riksdagens pensionsgrupp består av representanter från Socialdemokraterna, Miljöpartiet (adjungerat) och de fyra allianspatierna. Deras ambition är att vara helt överens om ett förslag för att det inte ska kunna brytas upp vid ett regimskifte. Ett argument för att göra förändringen är att Sverige ska få fler arbetade timmar, vilket behövs för att upprätthålla välfärden. Men socialförsäkringsminister Annika Strandhälls ambition att höja pensionsåldern möter kritik både hos fackförbund och arbetsgivarorganisationer.
– Att bara höja pensionsålder kommer inte innebära att man orkar jobba längre, säger Tobias Baudin, vice ordförande hos LO. – I dagsläget orkar inte ens LO-medlemmarna jobba fram till 65 år och är ännu längre från att jobba fram till 67 år. För stora grupper är det helt orealistiskt. De orkar inte eftersom de har så tuffa arbetsvillkor, dålig arbetsmiljö och slimmade arbetsorganisationer.
Med en höjd pensionsålder följer också flera andra problem som riksdagens pensionsgrupp måste lösa. Detta gäller inte minst åldersgränser i trygghetssystem som a-kassa och sjukförsäkring samt frågor som rör arbetsmiljön. Men hur det ska gå till är fortfarande oklart. 65-årsåldern finns i en hel del lagar som då måste ändras.
Men det finns mer för pensionsgruppen att ta itu med. Det är problematiskt att höja pensionsåldern utan att samtidigt införa förtidspension för de grupper som inte orkar arbeta så länge. Målet bör vara en höjd pensionsålder men i så fall måste arbetsmiljön bli bättre. Hur dessa lösningar ska se ut har ännu inte framkommit.
– Jag håller med om att vi behöver arbeta längre om vi ska kunna behålla vår välfärd, sa Hugo Westerlund, professor vid Stressforskningsinstitutet i Stockholm, till SvT.– Men det är en stor grupp människor som inte orkar jobba fram till 65. Hur man får de människorna att jobba längre, det är en väldigt stor utmaning, sa Westerlund,
Westerlund ser även en risk i att de som har det sämre ställt i samhället drabbas mer negativt av en höjd pensionsålder. Medan professorer och politiker kanske orkar jobba längre hamnar människor i flera andra mindre välavlönade och fysiskt krävande yrken i kläm.
Arbetsmiljön har, totalt sett, inte förbättrats och gjorda satsningar har hittills inte lyckats särskilt bra. Staten har sedan 2008 satsat drygt sex miljarder på att få personer som lider av psykisk ohälsa tillbaka i arbete. Riksrevisionen har gjort en granskning av rehabiliteringsgarantin (DN 27/10).
Resultatet är nedslående: Varje år kostar psykisk ohälsa, utöver det mänskliga lidandet, samhället ungefär 70 miljarder kronor. Av alla sjukskrivningar är drygt 40 procent en följd av mildare psykisk ohälsa. Något som i stor utsträckning drabbar kvinnor.
– Det har inte gjorts en enda utvärdering som pekat på att reformen gett någon effekt vad gäller återgång i arbete och antalet sjukskrivningar har inte heller sjunkit,” säger riksrevisor Margareta Åberg.
Till detta kommer stress och belastningsskador samt förslitningsskador i rörelseorgan. Det är dessutom svårt att få arbetsskador godkända. Om vi inte ska få ännu fler äldre s.k. fattigpensionärer med garantipension måste hänsyn tas till ett arbetsliv med hårt arbete och låg lön.
Infört i Miljömagasinet 20 nov. -15
31 oktober 2015
Ambitiös utredning – men var ska fattiga äldre bo ?
Hur ska behovet av boende för äldre människor, friska såväl som personer med ökad ohälsa, kunna tillgodoses framöver?
Utredarna om bostäder för äldre överlämnade den 5 oktober sitt betänkande ”Bostäder att bo kvar i” till bostadsminister Mehmet Kaplan och äldreminister Åsa Regnér.
Utredningen omfattar inte bostäder som fördelas efter biståndsprövning. En avgränsning görs alltså till ”vanliga” bostäder samt seniorboenden, trygghetsbostäder och andra liknande boendeformer, medan särskilt boende hålls utanför denna utredning.
I utredningen föreslås att regeringen tar initiativ till en bred utvärdering av trygghetsbostäder som boendeform. Det är viktigt att regeringen ser till att valfriheten för äldre inte begränsas ytterligare.
Sedan en längre tid är äldrepolitiken inriktad på att spara pengar åt staten och kommunerna. Vi läser varje vecka om äldre och sjuka som nekas att få komma till ett äldreboende. Trygghetsbostäder – som är vanliga hyresrätter eller bostadsrätter – har alltmer framstått som en lösning – för den som har råd. Men för vissa äldre med hög ålder, komplicerad sjukdomsbild, problem med ensamhet och nedstämdhet passar inte den formen av boende.
När betänkandet ”Bo bra hela livet” var ute på remiss, 2008, varnade flera remissinstanser, varav en var Socialstyrelsen, för att trygghetsboenden inte bör byggas på bekostnad av äldreboenden och servicehus. En berättigad varning.
Det finns ett antal bra förslag i utredningen. Som skyldigheten att undanröja enkelt avhjälpta hinder i publika lokaler och på allmänna platser utsträckt till att gälla entréer och trapphus i flerbostadshus. Förenklad biståndsbedömning för hemtjänst som avser hushållsgöromål eller socialt stöd för 75+. Rut-avdrag för hjälp i samband med flytt för 75+.
Omfattande upprustningar väntar nu i stora delar av beståndet. Utmaningen på bostadsmarknaden är större än någonsin. Behoven av upprustning och nyproduktion är rekordstora.
Utredningens 16 olika förslag skulle kosta drygt två miljarder per år att genomföra. Ett viktigt förslag avser stöd till installation av hissar. Behovet av hissar är stort men vissa fastigheter är byggda så att det svårligen går att pressa in en hiss.
I utredningen föreslås också ett investeringsstöd till byggande av trygghetsbostäder. Återstår att se om regeringen kommer med förslag som också innefattar olika former av äldreboenden, inklusive vård- och omsorgsboenden och korttidsplatser – och i vilken omfattning.
Regeringen arbetar med att genomföra ett riktat stöd på 1,25 miljarder kronor för bostäder till äldre under de närmaste fyra åren. Frågan är var satsningarna ska göras? Och hur långt pengarna räcker. Den ledtråd som ges i höstbudgeten är att man vill se ”ny- och ombyggnation av hyresrätter för äldre”. Man kan tänka sig ”mindre anpassning av gemensamma utrymmen i befintliga beståndet”. Vad det nu innebär.
Utredningens förslag att höja taket i bostadstillägget från dagens dryga 5.000 till 7.300 kronor skulle kosta staten drygt 1,5 miljarder per år. Taket för bostadstillägget sattes för många år sedan och måste anpassas till kostnadsutvecklingen, påpekar utredningen. Läget på bostadsmarknaden för många äldre kvinnor med låg pension är också svårt. Det gör frågan om bostadstillägget än mer akut.
En tanke bakom utredningen var också att det skulle skapas flyttkedjor. Äldre skulle välja att sälja sina villor eller radhus och unga skulle ta över. Rubriken i SvD när betänkandet presenterades den 5 okt. var ”Bra boenden för äldre skapar flyttkedjor”. Men så enkelt är det inte.I en blogg Läsardebatt i anslutning till artikeln var rubriken ”Flyttskatten gör oss livegna.”Men skatteeffekterna vid en bostadsförsäljning finns med i betänkandet – men inga förslag till lösningar.
För en del äldre som har svårt att föra sin egen talan borde också problematiken kring nekad plats på äldreboenden lyftas upp. Men det berörs inte i detta betänkande. Det borde åtminstone inrättas nationell statistik över hur många som ansöker om plats på äldreboenden och som inte får en plats beviljad. Mörkertalet är stort. Något för en aktiv riksdagspolitiker att synliggöra?
PRO skriver att det är av yttersta vikt att regeringen lever upp till målsättningen att det byggs fler bra boenden till rimliga kostnader för äldre. Enligt PRO behövs 350.000 nya bostäder för äldre, varav 35.000 i särskilt boende, inom en femtonårsperiod. Men räcker 35.000 platser?
Det är viktigt att komma ihåg att 28.000 platser på äldreboenden stängdes mellan åren 2000 och 2012. De nya boenden som har byggts under samma tid har varit för få för att kompensera bortfallet, enligt Gert Alaby, Socialstyrelsens samordnare för äldrefrågor. I fyra av tio kommuner råder det nu brist på platser, visar en sammanställning som SVT Nyheter gjorde i juni 2015.
Det är en framtidsutredning som tagits fram. I den låga takt som byggandet hittills framskridit är frågan när förslagen kan bli verklighet. Det handlar bl.a. om att få igång markanvisningar och detaljplaner. Bara det tar tid. Kanske behöver bygg- och planlagen ändras om bostäder snabbt ska komma fram.
Det är ett ambitiöst arbete som gjorts inom ramen för uppdraget. Frågan är om de med lägst pension, oftast kvinnor, också får råd att bo i dessa bostäder – till marknadspris. Nu behöver också problematiken kring äldreboenden för personer med hög ålder och sviktande hälsa lyftas fram.
Det finns viss ro för att utredningens begränsningar leder till minskad valfrihet p.g.a hyreskostnaderna i nyproduktion för äldre.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 23 okt. -15
Utredarna om bostäder för äldre överlämnade den 5 oktober sitt betänkande ”Bostäder att bo kvar i” till bostadsminister Mehmet Kaplan och äldreminister Åsa Regnér.
Utredningen omfattar inte bostäder som fördelas efter biståndsprövning. En avgränsning görs alltså till ”vanliga” bostäder samt seniorboenden, trygghetsbostäder och andra liknande boendeformer, medan särskilt boende hålls utanför denna utredning.
I utredningen föreslås att regeringen tar initiativ till en bred utvärdering av trygghetsbostäder som boendeform. Det är viktigt att regeringen ser till att valfriheten för äldre inte begränsas ytterligare.
Sedan en längre tid är äldrepolitiken inriktad på att spara pengar åt staten och kommunerna. Vi läser varje vecka om äldre och sjuka som nekas att få komma till ett äldreboende. Trygghetsbostäder – som är vanliga hyresrätter eller bostadsrätter – har alltmer framstått som en lösning – för den som har råd. Men för vissa äldre med hög ålder, komplicerad sjukdomsbild, problem med ensamhet och nedstämdhet passar inte den formen av boende.
När betänkandet ”Bo bra hela livet” var ute på remiss, 2008, varnade flera remissinstanser, varav en var Socialstyrelsen, för att trygghetsboenden inte bör byggas på bekostnad av äldreboenden och servicehus. En berättigad varning.
Det finns ett antal bra förslag i utredningen. Som skyldigheten att undanröja enkelt avhjälpta hinder i publika lokaler och på allmänna platser utsträckt till att gälla entréer och trapphus i flerbostadshus. Förenklad biståndsbedömning för hemtjänst som avser hushållsgöromål eller socialt stöd för 75+. Rut-avdrag för hjälp i samband med flytt för 75+.
Omfattande upprustningar väntar nu i stora delar av beståndet. Utmaningen på bostadsmarknaden är större än någonsin. Behoven av upprustning och nyproduktion är rekordstora.
Utredningens 16 olika förslag skulle kosta drygt två miljarder per år att genomföra. Ett viktigt förslag avser stöd till installation av hissar. Behovet av hissar är stort men vissa fastigheter är byggda så att det svårligen går att pressa in en hiss.
I utredningen föreslås också ett investeringsstöd till byggande av trygghetsbostäder. Återstår att se om regeringen kommer med förslag som också innefattar olika former av äldreboenden, inklusive vård- och omsorgsboenden och korttidsplatser – och i vilken omfattning.
Regeringen arbetar med att genomföra ett riktat stöd på 1,25 miljarder kronor för bostäder till äldre under de närmaste fyra åren. Frågan är var satsningarna ska göras? Och hur långt pengarna räcker. Den ledtråd som ges i höstbudgeten är att man vill se ”ny- och ombyggnation av hyresrätter för äldre”. Man kan tänka sig ”mindre anpassning av gemensamma utrymmen i befintliga beståndet”. Vad det nu innebär.
Utredningens förslag att höja taket i bostadstillägget från dagens dryga 5.000 till 7.300 kronor skulle kosta staten drygt 1,5 miljarder per år. Taket för bostadstillägget sattes för många år sedan och måste anpassas till kostnadsutvecklingen, påpekar utredningen. Läget på bostadsmarknaden för många äldre kvinnor med låg pension är också svårt. Det gör frågan om bostadstillägget än mer akut.
En tanke bakom utredningen var också att det skulle skapas flyttkedjor. Äldre skulle välja att sälja sina villor eller radhus och unga skulle ta över. Rubriken i SvD när betänkandet presenterades den 5 okt. var ”Bra boenden för äldre skapar flyttkedjor”. Men så enkelt är det inte.I en blogg Läsardebatt i anslutning till artikeln var rubriken ”Flyttskatten gör oss livegna.”Men skatteeffekterna vid en bostadsförsäljning finns med i betänkandet – men inga förslag till lösningar.
För en del äldre som har svårt att föra sin egen talan borde också problematiken kring nekad plats på äldreboenden lyftas upp. Men det berörs inte i detta betänkande. Det borde åtminstone inrättas nationell statistik över hur många som ansöker om plats på äldreboenden och som inte får en plats beviljad. Mörkertalet är stort. Något för en aktiv riksdagspolitiker att synliggöra?
PRO skriver att det är av yttersta vikt att regeringen lever upp till målsättningen att det byggs fler bra boenden till rimliga kostnader för äldre. Enligt PRO behövs 350.000 nya bostäder för äldre, varav 35.000 i särskilt boende, inom en femtonårsperiod. Men räcker 35.000 platser?
Det är viktigt att komma ihåg att 28.000 platser på äldreboenden stängdes mellan åren 2000 och 2012. De nya boenden som har byggts under samma tid har varit för få för att kompensera bortfallet, enligt Gert Alaby, Socialstyrelsens samordnare för äldrefrågor. I fyra av tio kommuner råder det nu brist på platser, visar en sammanställning som SVT Nyheter gjorde i juni 2015.
Det är en framtidsutredning som tagits fram. I den låga takt som byggandet hittills framskridit är frågan när förslagen kan bli verklighet. Det handlar bl.a. om att få igång markanvisningar och detaljplaner. Bara det tar tid. Kanske behöver bygg- och planlagen ändras om bostäder snabbt ska komma fram.
Det är ett ambitiöst arbete som gjorts inom ramen för uppdraget. Frågan är om de med lägst pension, oftast kvinnor, också får råd att bo i dessa bostäder – till marknadspris. Nu behöver också problematiken kring äldreboenden för personer med hög ålder och sviktande hälsa lyftas fram.
Det finns viss ro för att utredningens begränsningar leder till minskad valfrihet p.g.a hyreskostnaderna i nyproduktion för äldre.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 23 okt. -15
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)