03 januari 2016

Flyktingarna och den opålitlige Erdogan

Flyktingkrisen ställer viktiga frågor på sin spets. Hur klarar vi jobben, bostadsbristen, skolan, socialtjänsten, äldreomsorgen, handikapp och psykiatrin. Detta i ett samhälle där skolan och bostadsbristen räknas som två särskilt viktiga politikområden.

Regeringen har kommit fram till att vi måste begränsa eller dämpa flyktingmottagandet. För Sveriges del handlar det om hur många vi kan ta emot och ge ett värdigt mottagande. Allmänhetens oro kan avläsas i opinionsundersökningar. Nationalekonomer tolkar statistik olika, råkar i luven på varandra och försvårar för media och allmänhet att få inblick i hur det verkligen förhåller sig

Just den känsliga frågan om mottagandet av flyktingar – för många eller fler? – gör att olika grupper ofta angriper varandra. Ibland förekommer begrepp som ”rasist” eller de mer odefinierade orden ”Alla människors lika värde”. En nästan ouppnåelig benämning om vi tänker på det som händer i världen. Vi bör lyfta blicken utanför Sveriges gränser

Vad händer utanför Sverige?
Det handlar då bl.a. om Turkiets roll när EU har överlämnat ansvaret för flyktingar till ett land som idag knappast kan räknas som en fullvärdig demokrati. Men som trots det står på tröskeln till framtida EU-medlemskap. Det bör också handla om hur Turkiet behandlar flyktingar, judar och kurder. Samtidigt som president Recep Tayyip Erdogan får allt större makt.

För några månader sedan greps de turkiska journalisterna Cam Dündar och Erdem Gül, anklagade för spionage. Under hösten mördades den kurdiske människorättsaktivisten Tahir Elci i Diyarbakir. Det skedde i ett läge där EU gjorde sig redo för ett betydligt närmare samarbete med myndigheterna i Ankara. Där hade man då upphävt fredsprocessen med kurderna och förväntade sig att Nato och EU vände bort blicken.

Kurdernas kamp för sina rättigheter pågår ständigt. Ändå görs väldigt lite från världssamfundet i syfte att öka trycket på de länder de bor i. Sverige och EU kan göra mer för att uppmärksamma kurdernas situation. Det handlar om att se till att kurder garanteras grundläggande rättigheter i grundlagen. En fråga som är viktig när man nu diskuterar Turkiets konstitution.

Minoriteters rätt till stöd och skydd för att bevara och utveckla sin kultur och sitt språk är begränsade i Turkiet. Även FNs artikel 27 om medborgerliga och politiska rättigheter anger att etniska, språkliga eller religiösa minoriteter ska ha rätt att utveckla sin kultur

De gripna journalisterna Dündar och Gül har manat EU:s ledare att inte gå för långt i sin strävan att få bukt med flyktingkrisen. "Vi skulle vilja hoppas att er önskan att avsluta krisen inte står i vägen för er känslighet inför mänskliga rättigheter, press- och yttrandefrihet, " skrev duon i ett brev från Silviris-fängelset, citerat av Reuters.

En opålitlig aktör
"EU och Turkiet behöver varandra i en mycket, mycket bredare betydelse. Det är två aktörer som har haft mycket nära diskussioner om anslutning till exempel. Så det här är ju ett naturligt samarbete som vi vill utveckla.” Statsminister Stefan Löfven 29 nov. –15. Mer kan ni läsa här. EU vill att Turkiet minskar flyktingtrycket

Nu måste Sverige få EU att agera i syfte att förhindra en fortsatt eskalering av våldet. Turkiet är fortfarande ett kandidatland – det är dags att visa att vi ser vad som pågår i landet.Turkiet är ett muslimskt land med europeiska ambitioner. Drygt 94,0 procent av Turkiets befolkning är muslimer.

 ”Men det är viktigt att vara balanserad och inte erbjuda Turkiet alltför mycket. Att ta bort visumkraven för turkiska medborgare är en rimlig motprestation från EU:s sida. Det är mer tveksamt att återstarta medlemskapsförhandlingarna. Den legitimiteten bör EU inte ge Recep Tayyip Erdogan.” Tobias Wikström i DI. Men samarbetet fortgår. Nödvändigt ont att samarbeta med Turkiet.

När nu allt fler länder stänger sina gränser är det extra viktigt att följa vad som händer. Redan hårt drabbade människor pressas tillbaka. Inget land vill ha dem. Vad är då mantrat ”Alla människors lika värde” värt? – om vi inte förmår att också se utanför vårt lands gränser.

Hjälp i närområdet är ett sätt att lindra nöden. Det borde göras i större utsträckning. Men det ska vara läger som står under beskydd av UNHCR. Som många flyktingläger i Mellanöstern gör. Det bör även gälla flyktingar i Turkiet.

Turkiet har börjat öka bevakningen av sina kuster. Allt fler flyktingar blir kvar i Turkiet. Många flyktingar tvingas leva under mycket svåra förhållanden.
Det finns planer på ett jättestort läger.

Kriget i Syrien är inne på femte året. Miljoner människor, även i andra länder, är på flykt, hälften är barn. Det är världens största kris. Läget är akut och behoven enorma. De har lockats hit av smugglare och ryktet om Sverige som ett drömland.

EU och andra länder kunde satsat mer på de hjälporganisationer som finns i de krigshärjade ländernas närområde. Dessa organisationer har hjälpt många flyktingar både med det mest basala men också med skolgång. Men för det krävs bidrag från andra länder. Nu återstår att se hur Turkiet behandlar de flyktingar som EU gett dem ansvar – och miljarder till för att ta hand om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar