Förslag om höjd pensionsålder

Ett riksdagsbeslut om höjd pensionsålder ska fattas före valet 2018. Det har socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) meddelat. Dagens system har en flexibel regel, som innebär rätt att gå i pension i åldern 61–67 år. Riksdagens politiska Pensionsgrupp anser att rätten att behålla en anställning innan pension bör höjas till 69 år.

Höjd pensionsålder drabbar främst de lågavlönade, som har yrken med dålig arbetsmiljö och många förslitningsskador. De orkar ofta inte jobba så länge att de uppnår full pensionsålder. Vilket leder till lägre pension.

Riksdagens pensionsgrupp består av representanter från Socialdemokraterna, Miljöpartiet (adjungerat) och de fyra allianspatierna. Deras ambition är att vara helt överens om ett förslag för att det inte ska kunna brytas upp vid ett regimskifte. Ett argument för att göra förändringen är att Sverige ska få fler arbetade timmar, vilket behövs för att upprätthålla välfärden. Men socialförsäkringsminister Annika Strandhälls ambition att höja pensionsåldern möter kritik både hos fackförbund och arbetsgivarorganisationer.

– Att bara höja pensionsålder kommer inte innebära att man orkar jobba längre, säger Tobias Baudin, vice ordförande hos LO. – I dagsläget orkar inte ens LO-medlemmarna jobba fram till 65 år och är ännu längre från att jobba fram till 67 år. För stora grupper är det helt orealistiskt. De orkar inte eftersom de har så tuffa arbetsvillkor, dålig arbetsmiljö och slimmade arbetsorganisationer.

Med en höjd pensionsålder följer också flera andra problem som riksdagens pensionsgrupp måste lösa. Detta gäller inte minst åldersgränser i trygghetssystem som a-kassa och sjukförsäkring samt frågor som rör arbetsmiljön. Men hur det ska gå till är fortfarande oklart. 65-årsåldern finns i en hel del lagar som då måste ändras.

Men det finns mer för pensionsgruppen att ta itu med. Det är problematiskt att höja pensionsåldern utan att samtidigt införa förtidspension för de grupper som inte orkar arbeta så länge. Målet bör vara en höjd pensionsålder men i så fall måste arbetsmiljön bli bättre. Hur dessa lösningar ska se ut har ännu inte framkommit.

– Jag håller med om att vi behöver arbeta längre om vi ska kunna behålla vår välfärd, sa Hugo Westerlund, professor vid Stressforskningsinstitutet i Stockholm, till SvT.– Men det är en stor grupp människor som inte orkar jobba fram till 65. Hur man får de människorna att jobba längre, det är en väldigt stor utmaning, sa Westerlund,

Westerlund ser även en risk i att de som har det sämre ställt i samhället drabbas mer negativt av en höjd pensionsålder. Medan professorer och politiker kanske orkar jobba längre hamnar människor i flera andra mindre välavlönade och fysiskt krävande yrken i kläm.

Arbetsmiljön har, totalt sett, inte förbättrats och gjorda satsningar har hittills inte lyckats särskilt bra. Staten har sedan 2008 satsat drygt sex miljarder på att få personer som lider av psykisk ohälsa tillbaka i arbete. Riksrevisionen har gjort en granskning av rehabiliteringsgarantin (DN 27/10).

Resultatet är nedslående: Varje år kostar psykisk ohälsa, utöver det mänskliga lidandet, samhället ungefär 70 miljarder kronor. Av alla sjukskrivningar är drygt 40 procent en följd av mildare psykisk ohälsa. Något som i stor utsträckning drabbar kvinnor.

– Det har inte gjorts en enda utvärdering som pekat på att reformen gett någon effekt vad gäller återgång i arbete och antalet sjukskrivningar har inte heller sjunkit,” säger riksrevisor Margareta Åberg.

Till detta kommer stress och belastningsskador samt förslitningsskador i rörelseorgan. Det är dessutom svårt att få arbetsskador godkända. Om vi inte ska få ännu fler äldre s.k. fattigpensionärer med garantipension måste hänsyn tas till ett arbetsliv med hårt arbete och låg lön.

Infört i Miljömagasinet 20 nov. -15