Ett riksdagsbeslut om höjd pensionsålder ska fattas före valet 2018. Det har socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) meddelat. Dagens system har en flexibel regel, som innebär rätt att gå i pension i åldern 61–67 år. Riksdagens politiska Pensionsgrupp anser att rätten att behålla en anställning innan pension bör höjas till 69 år.
Höjd pensionsålder drabbar främst de lågavlönade, som har yrken med dålig arbetsmiljö och många förslitningsskador. De orkar ofta inte jobba så länge att de uppnår full pensionsålder. Vilket leder till lägre pension.
Riksdagens pensionsgrupp består av representanter från Socialdemokraterna, Miljöpartiet (adjungerat) och de fyra allianspatierna. Deras ambition är att vara helt överens om ett förslag för att det inte ska kunna brytas upp vid ett regimskifte. Ett argument för att göra förändringen är att Sverige ska få fler arbetade timmar, vilket behövs för att upprätthålla välfärden. Men socialförsäkringsminister Annika Strandhälls ambition att höja pensionsåldern möter kritik både hos fackförbund och arbetsgivarorganisationer.
– Att bara höja pensionsålder kommer inte innebära att man orkar jobba längre, säger Tobias Baudin, vice ordförande hos LO. – I dagsläget orkar inte ens LO-medlemmarna jobba fram till 65 år och är ännu längre från att jobba fram till 67 år. För stora grupper är det helt orealistiskt. De orkar inte eftersom de har så tuffa arbetsvillkor, dålig arbetsmiljö och slimmade arbetsorganisationer.
Med en höjd pensionsålder följer också flera andra problem som riksdagens pensionsgrupp måste lösa. Detta gäller inte minst åldersgränser i trygghetssystem som a-kassa och sjukförsäkring samt frågor som rör arbetsmiljön. Men hur det ska gå till är fortfarande oklart. 65-årsåldern finns i en hel del lagar som då måste ändras.
Men det finns mer för pensionsgruppen att ta itu med. Det är problematiskt att höja pensionsåldern utan att samtidigt införa förtidspension för de grupper som inte orkar arbeta så länge. Målet bör vara en höjd pensionsålder men i så fall måste arbetsmiljön bli bättre. Hur dessa lösningar ska se ut har ännu inte framkommit.
– Jag håller med om att vi behöver arbeta längre om vi ska kunna behålla vår välfärd, sa Hugo Westerlund, professor vid Stressforskningsinstitutet i Stockholm, till SvT.– Men det är en stor grupp människor som inte orkar jobba fram till 65. Hur man får de människorna att jobba längre, det är en väldigt stor utmaning, sa Westerlund,
Westerlund ser även en risk i att de som har det sämre ställt i samhället drabbas mer negativt av en höjd pensionsålder. Medan professorer och politiker kanske orkar jobba längre hamnar människor i flera andra mindre välavlönade och fysiskt krävande yrken i kläm.
Arbetsmiljön har, totalt sett, inte förbättrats och gjorda satsningar har hittills inte lyckats särskilt bra. Staten har sedan 2008 satsat drygt sex miljarder på att få personer som lider av psykisk ohälsa tillbaka i arbete. Riksrevisionen har gjort en granskning av rehabiliteringsgarantin (DN 27/10).
Resultatet är nedslående: Varje år kostar psykisk ohälsa, utöver det mänskliga lidandet, samhället ungefär 70 miljarder kronor. Av alla sjukskrivningar är drygt 40 procent en följd av mildare psykisk ohälsa. Något som i stor utsträckning drabbar kvinnor.
– Det har inte gjorts en enda utvärdering som pekat på att reformen gett någon effekt vad gäller återgång i arbete och antalet sjukskrivningar har inte heller sjunkit,” säger riksrevisor Margareta Åberg.
Till detta kommer stress och belastningsskador samt förslitningsskador i rörelseorgan. Det är dessutom svårt att få arbetsskador godkända. Om vi inte ska få ännu fler äldre s.k. fattigpensionärer med garantipension måste hänsyn tas till ett arbetsliv med hårt arbete och låg lön.
Infört i Miljömagasinet 20 nov. -15
26 november 2015
31 oktober 2015
Ambitiös utredning – men var ska fattiga äldre bo ?
Hur ska behovet av boende för äldre människor, friska såväl som personer med ökad ohälsa, kunna tillgodoses framöver?
Utredarna om bostäder för äldre överlämnade den 5 oktober sitt betänkande ”Bostäder att bo kvar i” till bostadsminister Mehmet Kaplan och äldreminister Åsa Regnér.
Utredningen omfattar inte bostäder som fördelas efter biståndsprövning. En avgränsning görs alltså till ”vanliga” bostäder samt seniorboenden, trygghetsbostäder och andra liknande boendeformer, medan särskilt boende hålls utanför denna utredning.
I utredningen föreslås att regeringen tar initiativ till en bred utvärdering av trygghetsbostäder som boendeform. Det är viktigt att regeringen ser till att valfriheten för äldre inte begränsas ytterligare.
Sedan en längre tid är äldrepolitiken inriktad på att spara pengar åt staten och kommunerna. Vi läser varje vecka om äldre och sjuka som nekas att få komma till ett äldreboende. Trygghetsbostäder – som är vanliga hyresrätter eller bostadsrätter – har alltmer framstått som en lösning – för den som har råd. Men för vissa äldre med hög ålder, komplicerad sjukdomsbild, problem med ensamhet och nedstämdhet passar inte den formen av boende.
När betänkandet ”Bo bra hela livet” var ute på remiss, 2008, varnade flera remissinstanser, varav en var Socialstyrelsen, för att trygghetsboenden inte bör byggas på bekostnad av äldreboenden och servicehus. En berättigad varning.
Det finns ett antal bra förslag i utredningen. Som skyldigheten att undanröja enkelt avhjälpta hinder i publika lokaler och på allmänna platser utsträckt till att gälla entréer och trapphus i flerbostadshus. Förenklad biståndsbedömning för hemtjänst som avser hushållsgöromål eller socialt stöd för 75+. Rut-avdrag för hjälp i samband med flytt för 75+.
Omfattande upprustningar väntar nu i stora delar av beståndet. Utmaningen på bostadsmarknaden är större än någonsin. Behoven av upprustning och nyproduktion är rekordstora.
Utredningens 16 olika förslag skulle kosta drygt två miljarder per år att genomföra. Ett viktigt förslag avser stöd till installation av hissar. Behovet av hissar är stort men vissa fastigheter är byggda så att det svårligen går att pressa in en hiss.
I utredningen föreslås också ett investeringsstöd till byggande av trygghetsbostäder. Återstår att se om regeringen kommer med förslag som också innefattar olika former av äldreboenden, inklusive vård- och omsorgsboenden och korttidsplatser – och i vilken omfattning.
Regeringen arbetar med att genomföra ett riktat stöd på 1,25 miljarder kronor för bostäder till äldre under de närmaste fyra åren. Frågan är var satsningarna ska göras? Och hur långt pengarna räcker. Den ledtråd som ges i höstbudgeten är att man vill se ”ny- och ombyggnation av hyresrätter för äldre”. Man kan tänka sig ”mindre anpassning av gemensamma utrymmen i befintliga beståndet”. Vad det nu innebär.
Utredningens förslag att höja taket i bostadstillägget från dagens dryga 5.000 till 7.300 kronor skulle kosta staten drygt 1,5 miljarder per år. Taket för bostadstillägget sattes för många år sedan och måste anpassas till kostnadsutvecklingen, påpekar utredningen. Läget på bostadsmarknaden för många äldre kvinnor med låg pension är också svårt. Det gör frågan om bostadstillägget än mer akut.
En tanke bakom utredningen var också att det skulle skapas flyttkedjor. Äldre skulle välja att sälja sina villor eller radhus och unga skulle ta över. Rubriken i SvD när betänkandet presenterades den 5 okt. var ”Bra boenden för äldre skapar flyttkedjor”. Men så enkelt är det inte.I en blogg Läsardebatt i anslutning till artikeln var rubriken ”Flyttskatten gör oss livegna.”Men skatteeffekterna vid en bostadsförsäljning finns med i betänkandet – men inga förslag till lösningar.
För en del äldre som har svårt att föra sin egen talan borde också problematiken kring nekad plats på äldreboenden lyftas upp. Men det berörs inte i detta betänkande. Det borde åtminstone inrättas nationell statistik över hur många som ansöker om plats på äldreboenden och som inte får en plats beviljad. Mörkertalet är stort. Något för en aktiv riksdagspolitiker att synliggöra?
PRO skriver att det är av yttersta vikt att regeringen lever upp till målsättningen att det byggs fler bra boenden till rimliga kostnader för äldre. Enligt PRO behövs 350.000 nya bostäder för äldre, varav 35.000 i särskilt boende, inom en femtonårsperiod. Men räcker 35.000 platser?
Det är viktigt att komma ihåg att 28.000 platser på äldreboenden stängdes mellan åren 2000 och 2012. De nya boenden som har byggts under samma tid har varit för få för att kompensera bortfallet, enligt Gert Alaby, Socialstyrelsens samordnare för äldrefrågor. I fyra av tio kommuner råder det nu brist på platser, visar en sammanställning som SVT Nyheter gjorde i juni 2015.
Det är en framtidsutredning som tagits fram. I den låga takt som byggandet hittills framskridit är frågan när förslagen kan bli verklighet. Det handlar bl.a. om att få igång markanvisningar och detaljplaner. Bara det tar tid. Kanske behöver bygg- och planlagen ändras om bostäder snabbt ska komma fram.
Det är ett ambitiöst arbete som gjorts inom ramen för uppdraget. Frågan är om de med lägst pension, oftast kvinnor, också får råd att bo i dessa bostäder – till marknadspris. Nu behöver också problematiken kring äldreboenden för personer med hög ålder och sviktande hälsa lyftas fram.
Det finns viss ro för att utredningens begränsningar leder till minskad valfrihet p.g.a hyreskostnaderna i nyproduktion för äldre.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 23 okt. -15
Utredarna om bostäder för äldre överlämnade den 5 oktober sitt betänkande ”Bostäder att bo kvar i” till bostadsminister Mehmet Kaplan och äldreminister Åsa Regnér.
Utredningen omfattar inte bostäder som fördelas efter biståndsprövning. En avgränsning görs alltså till ”vanliga” bostäder samt seniorboenden, trygghetsbostäder och andra liknande boendeformer, medan särskilt boende hålls utanför denna utredning.
I utredningen föreslås att regeringen tar initiativ till en bred utvärdering av trygghetsbostäder som boendeform. Det är viktigt att regeringen ser till att valfriheten för äldre inte begränsas ytterligare.
Sedan en längre tid är äldrepolitiken inriktad på att spara pengar åt staten och kommunerna. Vi läser varje vecka om äldre och sjuka som nekas att få komma till ett äldreboende. Trygghetsbostäder – som är vanliga hyresrätter eller bostadsrätter – har alltmer framstått som en lösning – för den som har råd. Men för vissa äldre med hög ålder, komplicerad sjukdomsbild, problem med ensamhet och nedstämdhet passar inte den formen av boende.
När betänkandet ”Bo bra hela livet” var ute på remiss, 2008, varnade flera remissinstanser, varav en var Socialstyrelsen, för att trygghetsboenden inte bör byggas på bekostnad av äldreboenden och servicehus. En berättigad varning.
Det finns ett antal bra förslag i utredningen. Som skyldigheten att undanröja enkelt avhjälpta hinder i publika lokaler och på allmänna platser utsträckt till att gälla entréer och trapphus i flerbostadshus. Förenklad biståndsbedömning för hemtjänst som avser hushållsgöromål eller socialt stöd för 75+. Rut-avdrag för hjälp i samband med flytt för 75+.
Omfattande upprustningar väntar nu i stora delar av beståndet. Utmaningen på bostadsmarknaden är större än någonsin. Behoven av upprustning och nyproduktion är rekordstora.
Utredningens 16 olika förslag skulle kosta drygt två miljarder per år att genomföra. Ett viktigt förslag avser stöd till installation av hissar. Behovet av hissar är stort men vissa fastigheter är byggda så att det svårligen går att pressa in en hiss.
I utredningen föreslås också ett investeringsstöd till byggande av trygghetsbostäder. Återstår att se om regeringen kommer med förslag som också innefattar olika former av äldreboenden, inklusive vård- och omsorgsboenden och korttidsplatser – och i vilken omfattning.
Regeringen arbetar med att genomföra ett riktat stöd på 1,25 miljarder kronor för bostäder till äldre under de närmaste fyra åren. Frågan är var satsningarna ska göras? Och hur långt pengarna räcker. Den ledtråd som ges i höstbudgeten är att man vill se ”ny- och ombyggnation av hyresrätter för äldre”. Man kan tänka sig ”mindre anpassning av gemensamma utrymmen i befintliga beståndet”. Vad det nu innebär.
Utredningens förslag att höja taket i bostadstillägget från dagens dryga 5.000 till 7.300 kronor skulle kosta staten drygt 1,5 miljarder per år. Taket för bostadstillägget sattes för många år sedan och måste anpassas till kostnadsutvecklingen, påpekar utredningen. Läget på bostadsmarknaden för många äldre kvinnor med låg pension är också svårt. Det gör frågan om bostadstillägget än mer akut.
En tanke bakom utredningen var också att det skulle skapas flyttkedjor. Äldre skulle välja att sälja sina villor eller radhus och unga skulle ta över. Rubriken i SvD när betänkandet presenterades den 5 okt. var ”Bra boenden för äldre skapar flyttkedjor”. Men så enkelt är det inte.I en blogg Läsardebatt i anslutning till artikeln var rubriken ”Flyttskatten gör oss livegna.”Men skatteeffekterna vid en bostadsförsäljning finns med i betänkandet – men inga förslag till lösningar.
För en del äldre som har svårt att föra sin egen talan borde också problematiken kring nekad plats på äldreboenden lyftas upp. Men det berörs inte i detta betänkande. Det borde åtminstone inrättas nationell statistik över hur många som ansöker om plats på äldreboenden och som inte får en plats beviljad. Mörkertalet är stort. Något för en aktiv riksdagspolitiker att synliggöra?
PRO skriver att det är av yttersta vikt att regeringen lever upp till målsättningen att det byggs fler bra boenden till rimliga kostnader för äldre. Enligt PRO behövs 350.000 nya bostäder för äldre, varav 35.000 i särskilt boende, inom en femtonårsperiod. Men räcker 35.000 platser?
Det är viktigt att komma ihåg att 28.000 platser på äldreboenden stängdes mellan åren 2000 och 2012. De nya boenden som har byggts under samma tid har varit för få för att kompensera bortfallet, enligt Gert Alaby, Socialstyrelsens samordnare för äldrefrågor. I fyra av tio kommuner råder det nu brist på platser, visar en sammanställning som SVT Nyheter gjorde i juni 2015.
Det är en framtidsutredning som tagits fram. I den låga takt som byggandet hittills framskridit är frågan när förslagen kan bli verklighet. Det handlar bl.a. om att få igång markanvisningar och detaljplaner. Bara det tar tid. Kanske behöver bygg- och planlagen ändras om bostäder snabbt ska komma fram.
Det är ett ambitiöst arbete som gjorts inom ramen för uppdraget. Frågan är om de med lägst pension, oftast kvinnor, också får råd att bo i dessa bostäder – till marknadspris. Nu behöver också problematiken kring äldreboenden för personer med hög ålder och sviktande hälsa lyftas fram.
Det finns viss ro för att utredningens begränsningar leder till minskad valfrihet p.g.a hyreskostnaderna i nyproduktion för äldre.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 23 okt. -15
20 juli 2015
Oron för välfärden
Lever vi i en osäker värld? Vad styr? I
Storbritannien vill premiärminister David Cameron förändra strejkrätten. I ett
nytt förslag som presenterats i Storbritanniens parlament vill man bland annat
tillåta för företagen att ta in bemanningspersonal för att täcka upp för de som
strejkar. Strejkrätten för busschaufförer, lärare, läkare och brandmän kan
komma att stramas åt.
Men det är inte bara Storbritannien som vill vrida tiden tillbaka. Flera EU-länder sneglar åt samma håll. Det finns drag åt det hållet även inom svensk politik.
Det är viktigt att strejkrätten skyddas i såväl Sverige som i andra länder. Syftet med konfliktåtgärder är att de ska användas som en sista utväg för att få till stånd ett avtal. Eller där arbetskraften utnyttjas till orimligt låga löner och arbetsförhållanden. Arbetstagarna ska inte behöva acceptera vilka skitjobb som helst.
Skitjobb handlar
delvis även nedanstående inslag från God morgon, världen! om. Allt färre litar på välfärd och trygghet vid
behov. Människor försöker bli sin egen lyckas smed när välfärden känns alltmer
osäker. När äldre inte får plats på äldreboende, När sjukskrivningen blir
underkänd trots påvisbar ohälsa och oförmåga till arbete. När människor i Fas 3
går runt i ett ekorrhjul. Då upplever
även de – för tillfället icke berörda –
oro.
En ny studie
pekar mot att människor har fått en ny syn på pengar. I stället för trygghet vill folk nu ha en ökad
"värdetillväxt". Enligt ekonomiforskaren Tony Apéria kan otrygghet vara en anledning
till förändringen. Men hur kommer det i så fall att påverka det svenska
samhället i grunden? Och vad händer om arbetsrätten även i
Sverige skulle förändras?
I dagens Aftonblad, 20 juli, har ledaren rubriken:
”Socialdemokratins mäktigaste fiende”. Ledaren utgår bl.a. från det som nämns
ovan och i inslaget nedan. Det är ett problem om människor känner att
välfärden kommer att svika dem. Vi ser det redan inom äldreomsorgen och det som
nu tillåts hända i Norrköping. Utan hittills någon nämnvärd reaktion från något
parti. Men allmänheten påverkas.
”Att skapa tro på att skyddsnätet verkligen kommer att hålla
är Socialdemokraternas svåraste utmaning,” enligt ledaren. Men det gäller inte
bara S utan samtliga partier som blivit alltmer lika, samarbetsvilliga – och tysta. Varför ändrar svensken attityd till pengar?
Eivor Karlsson
09 juli 2015
En skamlig äldreomsorg
Detta brev har jag skickat samtliga partiledare, partisekreterare och/eller gruppledare.
Jag har en fråga till dig som politiker: Avser du att i ditt parti ta upp bristerna inom äldreomsorgen?
Bakgrunden till min fråga är följande:
Gamla ska leva värdigt och tryggt – så står i Socialtjänstlagen. Men lagen reglerar inte när en person ska få rätt till plats på äldreboende, det är upp till varje kommun att avgöra. När allvarliga missförhållanden uppdagas skärper sig ofta kommunen. Men vad händer med alla de fall som inte uppmärksammas?
De äldsta och mest skröpliga stod inte i fokus hos Almedalens talare. Ger inte äldrefrågorna tillräcklig medial uppmärksamhet? Eller är det en fråga som politikerna helst vill ducka för p.g.a. kostnaderna?
”Alla duckar för omsorgsnotan;”så löd rubriken i Dagens Samhälle, DS, nr 11/2014.
”Hur äldreomsorgen ska finansieras är den heta potatis som ingen politiker vill ta i. […] Under åren har många aktörer, utan gensvar, framhållit vikten av att finansieringen utreds och får en politisk förankring”, skrev DS. Men inget av de politiska blocken vill befatta sig med frågan
Mycket av den omsorg som inte utgör lagstadgad skyldighet slaktas nu i många kommuner. T.ex. dagverksamheten Gläntan för demenssjuka i Norrköping. Vad innebär socialt innehåll för politikerna? Politikerna slår undan deras ben.
Enligt Socialtjänstlagen ska äldrevården utformas så att äldre människor får möjlighet ”att leva och bo självständigt under trygga förhållanden” och ha en ”aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra”. Man ska kunna ”leva ett värdigt liv” och känna ”välbefinnande”. Kommunerna kontrar då gentemot Socialtjänstlagen med att vi kan sörja för det behovet genom utökad hemtjänst.
Här några fler exempel från Norrköpings kommun värda att ta upp: ”Det faktum att Kerstin inte har hemtjänst försvårar hennes chanser ytterligare,” enligt ansvariga. På vilket sätt skulle det försvåra möjligheten att få komma till ett äldreboende? Står det i riktlinjerna? Hon vårdar sin 94-åriga mamma.
Amputerade och i övrigt svårt sjuke Ulf Haag från Norrköping får inte en korttidsplats. Trots att det borde ingå i kvarboendepricipen och i förlängningen därmed en plats på ett permanent boende för Ulf Haag.
Amputerade Ulf ska skickas hem mot sin vilja.
När kvarboendeprincipen infördes var en av förutsättningarna – för att det skulle fungera – att det fanns tillräckligt med korttidsplatser. Nu minskar även dessa platser kraftigt. Eller tas bort helt. Med tilltagande ålder och ökad ohälsa skulle korttidsplatserna, vid behov, utgöra en viktig återhämtningsplats mellan sjukhuset och hemmet.
Linnea från Norrköping har de senaste åren blivit allt sämre. Hjärtinfarkt, stroke och nyligen en stroke till. Efter sjukhusvistelsen återfördes hon direkt till hemmet. Linnea borde fått en tids korttidsboende.
Men i Norrköping är det inte längre biståndshandläggaren som avgör om de äldre som hamnar på sjukhus ska få komma in på ett korttidsboende. Det avgörs numera på chefsnivå med nya och striktare riktlinjer. Sjuka äldre vårdas hemma mot sin vilja.
– Det är ju ingen som önskar att få bo på särskilt boende eller ett sjukhus, utan alla vill ju vara i sitt hem, förklarade Magnus Johansson, vård- och omsorgsdirektör i Norrköping. Därmed tog sig vård- och omsorgsdirektören rätten att föra de ordlösas talan. Det stämmer dessutom inte. Men tongångarna känns igen. För några år sedan lät det på liknande sätt i Stockholm.
I slutet av år 2013 framkom det att hela 40 procent av ansökningarna till servicehus avslogs i Stockholms stad, trots de redovisade bedömningsgrunderna. Samtidigt stod många servicehusplatser tomma.
Inför valet 2014 sa flera partier att äldre över 85 år skulle, om de så önskade, få en plats på servicehus eller äldreboenden. Vart tog den frågan vägen? Är det ens möjligt efter det som nu händer i Norrköping och andra kommuner? De äldsta och mest hjälpbehövande har på kort tid berörts av stora försämringar.
1. Regeringen lovade en miljardsatsning till äldrevården. Men den största satsningen går till mer personal. Satsningen betalas till största delen genom nedskärningar på andra håll inom just äldreomsorgen. Det blev inte heller någon äldreboendegaranti.
2. Dessutom kommer, om förslaget går igenom i riksdagen, höjda avgifter för hemtjänst och särskilt boende att speciellt drabba äldre med låg pension. Förslaget innebär i korthet att staten drar in 148 miljoner från kommunerna som samtidigt får möjlighet att höja avgiften i hemtjänsten med 220 kronor i månaden vilket ger 148 miljoner i ökade intäkter. Höjda avgifter för hemtjänst och särskilt boende ser ut att äta upp både höjt bostadstillägg och sänkt skatt.
De allra flesta vill bo hemma så länge som möjligt. Men för en del med problematik kring ensamhet, isolering och skröplighet borde ett boende med tillsyn och i gemenskap med andra vara berättigat.
Att kommunerna inte följer socialtjänstlagens syfte och intention är bedrövligt. Att politiken inte förmår utreda finansieringen, utan tar till punktåtgärder som ovan, tyder på beröringsskräck för ämnet. Att vi inte kan ge våra gamla några trygga sista år i livet är en skam.
Jag har en fråga till dig som politiker: Avser du att i ditt parti ta upp bristerna inom äldreomsorgen?
Bakgrunden till min fråga är följande:
Gamla ska leva värdigt och tryggt – så står i Socialtjänstlagen. Men lagen reglerar inte när en person ska få rätt till plats på äldreboende, det är upp till varje kommun att avgöra. När allvarliga missförhållanden uppdagas skärper sig ofta kommunen. Men vad händer med alla de fall som inte uppmärksammas?
De äldsta och mest skröpliga stod inte i fokus hos Almedalens talare. Ger inte äldrefrågorna tillräcklig medial uppmärksamhet? Eller är det en fråga som politikerna helst vill ducka för p.g.a. kostnaderna?
”Alla duckar för omsorgsnotan;”så löd rubriken i Dagens Samhälle, DS, nr 11/2014.
”Hur äldreomsorgen ska finansieras är den heta potatis som ingen politiker vill ta i. […] Under åren har många aktörer, utan gensvar, framhållit vikten av att finansieringen utreds och får en politisk förankring”, skrev DS. Men inget av de politiska blocken vill befatta sig med frågan
Mycket av den omsorg som inte utgör lagstadgad skyldighet slaktas nu i många kommuner. T.ex. dagverksamheten Gläntan för demenssjuka i Norrköping. Vad innebär socialt innehåll för politikerna? Politikerna slår undan deras ben.
Enligt Socialtjänstlagen ska äldrevården utformas så att äldre människor får möjlighet ”att leva och bo självständigt under trygga förhållanden” och ha en ”aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra”. Man ska kunna ”leva ett värdigt liv” och känna ”välbefinnande”. Kommunerna kontrar då gentemot Socialtjänstlagen med att vi kan sörja för det behovet genom utökad hemtjänst.
Här några fler exempel från Norrköpings kommun värda att ta upp: ”Det faktum att Kerstin inte har hemtjänst försvårar hennes chanser ytterligare,” enligt ansvariga. På vilket sätt skulle det försvåra möjligheten att få komma till ett äldreboende? Står det i riktlinjerna? Hon vårdar sin 94-åriga mamma.
Amputerade och i övrigt svårt sjuke Ulf Haag från Norrköping får inte en korttidsplats. Trots att det borde ingå i kvarboendepricipen och i förlängningen därmed en plats på ett permanent boende för Ulf Haag.
Amputerade Ulf ska skickas hem mot sin vilja.
När kvarboendeprincipen infördes var en av förutsättningarna – för att det skulle fungera – att det fanns tillräckligt med korttidsplatser. Nu minskar även dessa platser kraftigt. Eller tas bort helt. Med tilltagande ålder och ökad ohälsa skulle korttidsplatserna, vid behov, utgöra en viktig återhämtningsplats mellan sjukhuset och hemmet.
Linnea från Norrköping har de senaste åren blivit allt sämre. Hjärtinfarkt, stroke och nyligen en stroke till. Efter sjukhusvistelsen återfördes hon direkt till hemmet. Linnea borde fått en tids korttidsboende.
Men i Norrköping är det inte längre biståndshandläggaren som avgör om de äldre som hamnar på sjukhus ska få komma in på ett korttidsboende. Det avgörs numera på chefsnivå med nya och striktare riktlinjer. Sjuka äldre vårdas hemma mot sin vilja.
– Det är ju ingen som önskar att få bo på särskilt boende eller ett sjukhus, utan alla vill ju vara i sitt hem, förklarade Magnus Johansson, vård- och omsorgsdirektör i Norrköping. Därmed tog sig vård- och omsorgsdirektören rätten att föra de ordlösas talan. Det stämmer dessutom inte. Men tongångarna känns igen. För några år sedan lät det på liknande sätt i Stockholm.
I slutet av år 2013 framkom det att hela 40 procent av ansökningarna till servicehus avslogs i Stockholms stad, trots de redovisade bedömningsgrunderna. Samtidigt stod många servicehusplatser tomma.
Inför valet 2014 sa flera partier att äldre över 85 år skulle, om de så önskade, få en plats på servicehus eller äldreboenden. Vart tog den frågan vägen? Är det ens möjligt efter det som nu händer i Norrköping och andra kommuner? De äldsta och mest hjälpbehövande har på kort tid berörts av stora försämringar.
1. Regeringen lovade en miljardsatsning till äldrevården. Men den största satsningen går till mer personal. Satsningen betalas till största delen genom nedskärningar på andra håll inom just äldreomsorgen. Det blev inte heller någon äldreboendegaranti.
2. Dessutom kommer, om förslaget går igenom i riksdagen, höjda avgifter för hemtjänst och särskilt boende att speciellt drabba äldre med låg pension. Förslaget innebär i korthet att staten drar in 148 miljoner från kommunerna som samtidigt får möjlighet att höja avgiften i hemtjänsten med 220 kronor i månaden vilket ger 148 miljoner i ökade intäkter. Höjda avgifter för hemtjänst och särskilt boende ser ut att äta upp både höjt bostadstillägg och sänkt skatt.
De allra flesta vill bo hemma så länge som möjligt. Men för en del med problematik kring ensamhet, isolering och skröplighet borde ett boende med tillsyn och i gemenskap med andra vara berättigat.
Att kommunerna inte följer socialtjänstlagens syfte och intention är bedrövligt. Att politiken inte förmår utreda finansieringen, utan tar till punktåtgärder som ovan, tyder på beröringsskräck för ämnet. Att vi inte kan ge våra gamla några trygga sista år i livet är en skam.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)