En skamlig äldreomsorg

Detta brev har jag skickat samtliga partiledare, partisekreterare och/eller gruppledare.

Jag har en fråga till dig som politiker: Avser du att i ditt parti ta upp bristerna inom äldreomsorgen?

Bakgrunden till min fråga är följande:

Gamla ska leva värdigt och tryggt – så står i Socialtjänstlagen. Men lagen reglerar inte när en person ska få rätt till plats på äldreboende, det är upp till varje kommun att avgöra. När allvarliga missförhållanden uppdagas skärper sig ofta kommunen. Men vad händer med alla de fall som inte uppmärksammas?

De äldsta och mest skröpliga stod inte i fokus hos Almedalens talare. Ger inte äldrefrågorna tillräcklig medial uppmärksamhet? Eller är det en fråga som politikerna helst vill ducka för p.g.a. kostnaderna?
”Alla duckar för omsorgsnotan;”så löd rubriken i Dagens Samhälle, DS, nr 11/2014.

”Hur äldreomsorgen ska finansieras är den heta potatis som ingen politiker vill ta i. […] Under åren har många aktörer, utan gensvar, framhållit vikten av att finansieringen utreds och får en politisk förankring”, skrev DS. Men inget av de politiska blocken vill befatta sig med frågan

Mycket av den omsorg som inte utgör lagstadgad skyldighet slaktas nu i många kommuner. T.ex. dagverksamheten Gläntan för demenssjuka i Norrköping. Vad innebär socialt innehåll för politikerna?    Politikerna slår undan deras ben.

Enligt Socialtjänstlagen ska äldrevården utformas så att äldre människor får möjlighet ”att leva och bo självständigt under trygga förhållanden” och ha en ”aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra”. Man ska kunna ”leva ett värdigt liv” och känna ”välbefinnande”. Kommunerna kontrar då gentemot Socialtjänstlagen med att vi kan sörja för det behovet genom utökad hemtjänst.

Här några fler exempel från Norrköpings kommun värda att ta upp: ”Det faktum att Kerstin inte har hemtjänst försvårar hennes chanser ytterligare,” enligt ansvariga. På vilket sätt skulle det försvåra möjligheten att få komma till ett äldreboende? Står det i riktlinjerna?   Hon vårdar sin 94-åriga mamma.

Amputerade och i övrigt svårt sjuke Ulf Haag från Norrköping får inte en korttidsplats. Trots att det borde ingå i kvarboendepricipen och i förlängningen därmed en plats på ett permanent boende för Ulf Haag.
Amputerade Ulf ska skickas hem mot sin vilja.

När kvarboendeprincipen infördes var en av förutsättningarna – för att det skulle fungera – att det fanns tillräckligt med korttidsplatser. Nu minskar även dessa platser kraftigt. Eller tas bort helt. Med tilltagande ålder och ökad ohälsa skulle korttidsplatserna, vid behov, utgöra en viktig återhämtningsplats mellan sjukhuset och hemmet.

Linnea från Norrköping har de senaste åren blivit allt sämre. Hjärtinfarkt, stroke och nyligen en stroke till. Efter sjukhusvistelsen återfördes hon direkt till hemmet. Linnea borde fått en tids korttidsboende.

Men i Norrköping är det inte längre biståndshandläggaren som avgör om de äldre som hamnar på sjukhus ska få komma in på ett korttidsboende. Det avgörs numera på chefsnivå med nya och striktare riktlinjer.   Sjuka äldre vårdas hemma mot sin vilja.

– Det är ju ingen som önskar att få bo på särskilt boende eller ett sjukhus, utan alla vill ju vara i sitt hem, förklarade Magnus Johansson, vård- och omsorgsdirektör i Norrköping. Därmed tog sig vård- och omsorgsdirektören rätten att föra de ordlösas talan. Det stämmer dessutom inte. Men tongångarna känns igen. För några år sedan lät det på liknande sätt i Stockholm.

I slutet av år 2013 framkom det att hela 40 procent av ansökningarna till servicehus avslogs i Stockholms stad, trots de redovisade bedömningsgrunderna. Samtidigt stod många servicehusplatser tomma.

Inför valet 2014 sa flera partier att äldre över 85 år skulle, om de så önskade, få en plats på servicehus eller äldreboenden. Vart tog den frågan vägen? Är det ens möjligt efter det som nu händer i Norrköping och andra kommuner? De äldsta och mest hjälpbehövande har på kort tid berörts av stora försämringar.

1. Regeringen lovade en miljardsatsning till äldrevården. Men den största satsningen går till mer personal. Satsningen betalas till största delen genom nedskärningar på andra håll inom just äldreomsorgen. Det blev inte heller någon äldreboendegaranti.

2. Dessutom kommer, om förslaget går igenom i riksdagen, höjda avgifter för hemtjänst och särskilt boende att speciellt drabba äldre med låg pension. Förslaget innebär i korthet att staten drar in 148 miljoner från kommunerna som samtidigt får möjlighet att höja avgiften i hemtjänsten med 220 kronor i månaden vilket ger 148 miljoner i ökade intäkter. Höjda avgifter för hemtjänst och särskilt boende ser ut att äta upp både höjt bostadstillägg och sänkt skatt.

De allra flesta vill bo hemma så länge som möjligt. Men för en del med problematik kring ensamhet, isolering och skröplighet borde ett boende med tillsyn och i gemenskap med andra vara berättigat.

Att kommunerna inte följer socialtjänstlagens syfte och intention är bedrövligt. Att politiken inte förmår utreda finansieringen, utan tar till punktåtgärder som ovan, tyder på beröringsskräck för ämnet. Att vi inte kan ge våra gamla några trygga sista år i livet är en skam.