Medievanorna förändras och förstärker nu alltmer de socioekonomiska skillnaderna i samhället. För demokratin är det viktigt med kunniga och informerade medborgare. Där har såväl media som skola ett ansvar att förmedla var adekvat information kan sökas, diskuteras och ifrågasättas. Inte minst för elever med föräldrar som inte visar vägen.
De traditionella medierna har varit viktiga när det gäller för politiker att informera och för allmänheten att följa, påverka och ifrågasätta. Så är det fortfarande men många har också övergått till sociala medier på Internet.
Facebook med sitt varierande budskap är ett sådant exempel. Där kan man läsa artiklar med information från dagstidningar, radio och TV. Eller föra positiva dialoger som ger många klick. Men där finns också en djungel av åsikter.
Uppsala Nya Tidnings chefredaktör Charlotte Friborg tog nyligen upp problematiken vid ett seminarium på SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle som hade rubriken Det nya medielandskapet. Hon sa att ”det är beklagligt att de människor som är mest beroende av politiska beslut är de som är minst insatta”.
Peter Kadhammar skrädde inte på orden i Aftonbladet den 17/4 med rubriken Siffrorna visar nya klassamhällets intåg. ”Nu vandrar vi raskt mot ett klassamhälle som är värre än ett där den ene har hög inkomst och den andre låg. Vi går tillbaka till ett samhälle där överheten har monopol på vetande, ett samhälle där den ene har kunskap om världen, insikter i politiken och kan tillgodogöra sig komplicerade texter, och där den andre är ett slags funktionell analfabet som glor på kul klipp på Youtube.” Naturligtvis är det viktigt att ta del av det som inspirerar och intresserar oss på Internet, det ska vi inte alls förringa.
Skolans roll är viktig när det gäller att lära eleverna kritiskt tänkande i en växande medial värld där både ansvar och möjligheter måste betonas. Men eleverna behöver stöd och råd i den digitala utvecklingen. Låt oss säga 30 minuter per vecka, med lärarstöd. Timplanen medger förmodligen inget större utrymme för detta, för närvarande.
Tiden för undervisning borde ägnas åt att inhämta kunskap och söka källor, men också att undvika ökade faror på Internet, som mobbning, kränkningar och nätporr med koppling till sexbrott. Viktigt att informera både pojkar och flickor om detta. Skolan borde här ha ett stort ansvar eftersom det är den plats där alla kan få denna information – som man inte kan förutsätta att alla elever får därhemma.
Likvärdighet bör eftersträvas i landets skolor. Vi är inte där idag. Men vi ska inte byta ut penna och papper mot en dator. Datorn ska användas när det finns ett syfte med att använda den. Ett utmärkt verktyg, rätt använt, i skolarbetet.
Det är mer som behöver förstärkas i skolans timplan och som kan konkurrera om ekonomiskt utrymme. En extra undervisningstimme i matte per vecka i årskurs 7-9 skulle, enligt regeringen, kosta en halv miljard per år. Den mattetimme som skulle ha införts hösten 2016 försvann i vårbudgeten, men kan återkomma senare.
Baskunskaper för att få godkänt slutbetyg är nödvändiga, men också kunskap om hur man skall lära sig att navigera och granska information på Internet. Det behövs en nationell satsning på såväl en extra mattetimme som på digitalisering. Skolan måste inte bara förbereda inträdet på arbetsmarknaden utan också förmedla kunskaper i demokrati.
Om vi ska få ”en skola för alla” är en källkritisk medvetenhet helt nödvändig i det nya kunskaps- och mediesamhället.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet 20, 15 maj 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar