Varför så tyst från oppositionen?

 Missnöjet med socialförsäkringarna ökar.  Även bland dem som uppger att de sympatiserar med moderaterna.  Det framgår av den  nationella SOM-undersökningen som presenterades den 16 april.

Oppositionen – som ju vill ta över –  borde vid  det här laget varit tydliga med hur de ser på viktiga samhällsfrågor, t..ex. trygghetssystemen.

Här ett exempel och se tabell i artikeln.  Total nöjdhet med sjukförsäkringen låg år 2008 på plus 3. För att 2012 ligga på minus 15.  Moderaternas nöjdhetmed sjukförsäkringen var 2008 plus 11 men låg 2012 på  0.
 

Detta är alltså valfrågor kring trygghetssystemen. Men huvudfrågorna kommer gissningsvis  att handla om  arbetslösheten,  ekonomin, sjukvården, klimatfrågor, skolan/utbildningen, i viss mån landsbygds- och äldrefrågor.

Men frågor kring utförsäkring och socialbidrag, inklusive det nya lagförslaget i socialtjänstlagen från 1 juli 2013 kommer att segla upp. Och trots att Socialstyrelsen 2010 konstaterat att det generella kravet på motprestation inte är förenligt med lagen har det i praktiken funnits i många kommuner i flera år. 

När nu inte ens flertalet  moderatväljare helt ställer sig bakom försämringarna i trygghetssystemen, som också innefattar socialbidrag, bör oppositionen också tala klarspråk. Moderaternas tillbakagång kan delvis bero på deras hårda socialpolitik.

Utdrag ur  LO-bloggen med ett antal länkar. ”De nya sjukreglerna har också, enligt en rapport från Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF), ökat behoven av försörjningsstöd (socialbidrag). Samtidigt verkar det som att vissa kommuner har skärpt villkoren för att bevilja försörjningsstöd.[…]  Att i det läget besluta om  ett ännu stramare regelverk är direkt kontraproduktivt, i alla fall om man ska lyssna till vad de drabbade själva och den medicinska expertisen på området har att säga”.   

”Socialförsäkringarnas funktion och utformning hör till de mest brännande politiska frågorna. Nivåerna och kvalificeringskraven i sjukförsäkring, pensioner och a-kassa diskuteras ständigt och hör till de frågor som kan bli avgörande i valet 2014,” skriver SOM-institutet.

Men trots Alliansens hårdföra politik  fick socialminister Ulf Kristersson, M, tre getingar i Expressens ledarsida (21 juni) ”Betygsdags för regeringen”. Detta under mottot: ”Har lyckats tysta debatten kring sjukförsäkringen, vilket måste räknas som en bedrift.” 

Idag den 15 sept.-13 kom det en ny undersökning vilken bekräftar fortsatt och ökat missnöje.. 

Tänker oppositionen nu agera kraftfullt och tydligt? 

Finns det valmöjligheter för äldre sjuka?

Boendetiderna på vård- och omsorgsboenden – dit den äldre oftast kommer riktigt sjuk sin sista tid i livet – minskar. Därför ska två stadsdelar under hösten genomföra försök med möblerade korttidsboenden som inte kräver hyreskontrakt. Bra med olika försök.

Men hur sjuka är de som kommer till detta projekt? Hur länge innan dess, har de vårdats hemma? Med eller mot sin egen vilja? Hur mycket har innan dess krävts  av maka/make  och anhöriga? Vi vet att trycket ständigt ökar inom äldrevården. Vårdtiderna inom såväl somatisk vård  som demensvård har stadigt minskat trots att behovet ökar.

Trycket på hemtjänsten ökar samtidigt som allt fler närstående tvingas gå ner i arbetstid för att vårda sina anhöriga eftersom beviljad hemtjänsttid inte täcker de äldres behov.

”Cirka 20 procent av dem som flyttar till ett vård- och omsorgsboende bor där endast under en så kort tid som två månader”, står det i  den länkande artikeln nedan. Vart tar de sedan vägen? Det förmäler inte artikeln. De dör förmodligen. Är det enligt eget önskemål eller vad biståndsbedömningen medger?

Politikerna i äldrenämnden i Stockholm har sagt ja – men en utvärdering krävs. Många vill, när de ännu har krafter, få komma till ett äldreboende eller servicehus,  men där blir det oftast nej. Då får de vänta hemma tills döden närmar sig.

  
Kanske ett fall för professorn inom geriatrik Yngre Gustafsson, sedan 40 år engagerad i äldrefrågor, och nu senast aktuell  i dokumentärserien ”Sveriges bästa äldreboende”?

Hur länge bor de äldre hemma? Och på vilka grunder – självvalda eller enligt biståndsbedömningen?

En viktig fråga om vi ska kunna upprätthålla en värdig äldrepolitik är: Finns det valmöjligheter medan den äldre ännu kan välja? 

Korttidsboende utan hyreskontrakt på försök i höst

 

Vad händer med "resursbarnen"?

Framtiden för de återstående resursskolorna i Stockholms stad är oviss. Hur tänker politikerna framöver hantera resursskolorna? Den frågan borde besvaras snarast av de ansvariga. Den senaste förändringen borde varit föremål för en seriös debatt innan beslutet togs.

Det var först den 14 augusti i år– två arbetsdagar före skolstart –  som rektorerna vid resursskolorna fick beskedet om nedskärningar. Kaos uppstod och frågan kom i fokus. De som tidigare hade fått tilläggsbelopp fick det nu kraftigt minskat. Andra skolor fick tilläggsbeloppet indragit. Men oron bland resursskolorna fanns även för ett år sedan.  

I DN den 13 april –12 kunde vi läsa om en organisatorisk förändring. Redan från den 1 augusti. Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) ville tona ned frågan och hävdade att det inte handlade om S:t Örjans dåliga ekonomi.
 
Under en annan länk i samma DN med rubriken ”Personalen – otroligt oproffsigt skött”, står: ”Många rektorer försöker in i det längsta att klara av elevernas stödbehov på den egna skolan. Och det krävs omfattande utredningar innan ett barn får placeras inom S:t Örjan.” Något värt att beakta för politikerna. Detta var april 2012.

Enig nämnd
Ett år senare, den 18 april 2013, var frågan om resursskolorna åter aktuell. Samtliga ledamöter var överens om ett beslut som kraftigt förändrar elevernas situation och deras lärmiljö. Vad var det för information som gavs?  Och vad var det i informationen som övertygade oppositionen? 

Några berörda anser så här: ”Det är en anmärkningsvärd skillnad mellan den teoretiska ”provtryckning” utbildningsförvaltningen gjorde före beslut i april och hur tillämpningen blivit. I beslutsunderlaget till nämnden i april anges att 50 (äldre) ansökningar granskats och av dessa skulle 30 godkännas i nya systemet.  Alltså 60 %.      OBS! Det går inte längre  att länka direkt till  ärendet. Gå ner till punkt §32

 

”I utfallet som publicerades  2013-08-22 hade 443 av 1485 ansökningar beviljats. Alltså 30 %. Det är en mycket stor skillnad och det finns inte någon konsekvensbeskrivning i beslutsunderlag utöver ekonomisk prognos. En fråga är om alla i utbildningsnämnden kände sig bekväma med denna differens.” Oppositionen hade, den 18 april, var sitt särskilt uttalande. Detta innebär att de ställde sig bakom beslutet men hade några vaga egna tillägg som inte påverkade beslutet.  

”En grupp föräldrar som befann sig på  utbildningsförvaltningen för att få information säger att det gick till så här: De nya bedömningarna gjordes helt summariskt av tre specialpedagoger som knappt läste de bedömningar de ändrade. Sedan skrevs de under olästa av en inhyrd konsult, som själv erkände detta för föräldrarna.  

Protester
När protesterna kom i augusti sköt Skolborgarrådet Lotta Edholm över mycket av ansvaret och skulden på resursskolorna istället för att ta sitt eget ansvar. Det skymde sikten för en seriös debatt. Någon relevant konsekvensbeskrivning i beslutsunderlaget utöver ekonomisk prognos hade inte tagits fram.  Begreppet ”de bryter mot skollagen”behöver också en vidare tolkning. 

Inför nämndmötet den 22 augusti samlades ett stort antal berörda och engagerade utanför stadshuset för en demonstation. Där överlämnades också en skrivelse till utbildningsnämnden. Inför de överraskande reaktionerna från elever, föräldrar, personal och allmänhet som kom efter det sena beslutet till rektorerna hade politikerna vaknat. Nu skrev, i varje fall MP, några skrivelser och vid nämndmötet bestämdes det om en utvärdering av varför beskedet till resursskolorna kom så sent. Men det så dags att reagera när beslutet togs redan den 18 april. Det borde handla om elevernas behov.  

Inkludering
Inkludering är för många ett okänt begrepp och används bl.a. i skolan. Det innebär att allas unika förutsättningar accepteras. Men myntet har två sidor. Bra om alla får inlemmas i gemenskap och delaktighet i den svenska skolan. Men alla platsar inte i laget. Det passar långt ifrån alla elever med neuropsykiatriska funktionshinder – NPF. Frågan är också om vare sig skolborgarrådet eller andra politiker hade något relevant underlag från t.ex. skolpsykologer innan beslut togs den 18 april.

Skolpsykologer som har god insyn i skolan  har vittnat om att  elever med NFP-diagnoser inte får det stöd de behöver för att klara skolan. De talade inte om ”inkludering” utan om små klasser, hög lärartäthet och en lärmiljö efter elevernas förutsättningar och behov. Se artikel nedan. Där berättas också om att Kevins problem accentuerades när hans lilla skola slogs ihop med flera andra mindre enheter. Kevin skulle inkluderas. 

 I oktober 2012 lade Miljöpartier i riksdagen en motion om ”Särskilt stöd och tilläggsbelopp, dvs. skolpeng för elever i behov av särskilt stöd i fristående förskolor och skolor.” Motionärerna var förutseende i en fråga som berör resursskolorna och deras verksamhet. 

En viktig fråga är: Varför ökar antalet elever vid  Stockholms resursskolor? Den frågan borde grundligt utretts av utbildningsförvaltningen – innan beslut. Skolborgarrådet har gång på gång i media framhållit det ökade antalet elever utan att ge någon förklaring till ökningen. Det har framställts och tolkats som att skulden ligger hos rektorerna på resursskolorna.

Men är det inte så att elever som befinner sig på gränsen för att klara den vanliga skolan slås ut av de brister som finns i dagens skola? Den skola som Folkpartiet gett sig själv äran av som ”skolparti”, håller inte måttet.

 Det är viktigt att många engagerar sig när det gäller resursskolorna – de utgör  en del av det svenska skolsystemet. En resurs för elever som inte klarar den vanliga kommunala skolan. Bristande ekonomiska resurser i skolan påverkar idag dessa elevers skolgång.  Det går inte längre att bromsa sig ur en uppförsbacke .

Men Lotta Edholm säger att politikerna har varit för generösa.  Nu blir det tydligare, menar skolborgarrådet. Generösare med vad? Tydligare – på vilket sätt? Intressant valfråga eftersom vi aldrig kommer att få en bättre skola utan att också se till alla elevers olika behov.
 
I andra uttalanden av Edholm framkommer att det handlar om besparingar.
Nu behövs snabba åtgärder och en grundläggande utredning. Oppositionen stödjer fortfarande det nya systemet. Men vill kartlägga effekterna av ändringen. Vad blir då resultatet? 

Tre  länkar som  inte längre är klickbara på Sourze-artikeln finns här. 

Kaliber 

Rektorn  försvinner  då drabbas barnen. Länken finns även ovan.

En skattereduktion skulle ge möjlighet för vissa elever att få stöd…  

De nya bidragspartierna!

Vem minns inte valrörelsen 2006.  Då gick de gamla moderaterna till val som ”det nya arbetarpartiet”. Löftet till väljarna var att minska arbetslösheten, bidragen och utanförskapet.

Inför valen 2006 och 2010,  har Alliansen framhållit att 144 personer förtidspensionerades per dag när Socialdemokraterna hade makten. Men rörde det sig om heltid, eller 25 procent, 50 procent eller 75 procent? Forskare nämner 55 personer per dag.

Hur många utförsäkrar alliansen nu istället?  Ibland får de drabbade inte ens socialbidrag. Detta om de inte orkar följa socialtjänstens motprestationskrav.  Då blir det närstående, frivilligorganisationer, kyrkan  – eller i en 60-årings fall – gamla mamma som får ta över samhällets ansvar. Nu har istället allianspartierna blivit bidragspartier. Vi befinner oss i en formlig socialbidragsexplosion!
 
Det är staten som via Arbetsförmedlingen ska ha hand om arbetslösa. Försörjningsstöd eller ekonomiskt bistånd (tidigare benämnt socialbidrag) bör vara renodlat och återgå till det som
det var avsett för. Nämligen ett sista skyddsnät och ett tillfälligt stöd. Utförsäkring och arbetslöshet ska inte finansieras via kommunernas socialbidrag. Det reducerar dessutom kommunernas ekonomi, något som drabbar skola, vård  och omsorg.

En undersökning gjord av SOM-institutet presenterades av SVT, 21/4. Undersökningen visade att även moderatväljarna idag är missnöjda med trygghetssystemen, däribland socialförsäkringen. Total nöjdhet med sjukförsäkringen låg år 2008 på plus 3. För att 2012 ligga på minus 15. De moderata väljarnas nöjdhet med sjukförsäkringen var 2008 plus 11. Men låg 2012 på 0.

Urholkningar av välfärden har stjälpt över stora kostnader från staten till kommunerna i form av försörjningsstöd/socialbidrag. Det drabbar skola, vård och omsorg.  Uppåt åtta av tio socialbidragstagare skulle i stället kunna få statligt stöd, enligt en rapport. Det finns ett stort behov av att reformera, sa Tapio Salonen, professor i socialt arbete, under Almedalsveckan.

Salonen ansåg att 60-80 procent av landets 250.000-300.000 socialbidragstagare istället  kunde få statligt stöd om systemen fungerade som tänkt. Tapio Salonen tycker att det är alldeles för tyst från politikerna om problemet. Han tror att det beror på att socialbidragstagare är en grupp utan starka intressen som talar för dem.