”Våga ifrågasätta – för barnens skull.” Det skrev Catharina Carlsson, M, i Dagens Samhälle (DS nr 4 2010 ). Det är dags att bryta tystnaden kring föräldraskap och begåvningshandikapp, ansåg Carlsson, som sitter i nämnden för arbete och välfärd, i Växjö.
Rättigheter upp på bordet
Catharina Carlsson ansåg att utvecklingsstörda personers rättighet att skaffa barn måste upp bordet. Hon skrev att ämnet är känsligt. Det påminner om historiska misstag och skapar etiska dilemman. ”Men genom att stoppa huvudet i sanden riskerar problemen att lastas över på någon annan.” Carlsson rör sig på minerad mark och vad hon egentligen vill säga med sin artikel är oklart. Hon utgår ifrån det så kallade ”barnens bästa”, men vad hon egentligen vill få fram är däremot oklart.
Förvaltarens roll
”Förvaltare är det starkaste skydd en person med förståndshandikapp kan ha. Uppgiften är att förvalta egendom, bevaka rätt och sörja för huvudmannen som person. När en kvinna, med uppenbar oförmåga att ta hand om sig själv, drömmer om att bli mamma, då borde sjukvården och förvaltaren kunna agera tillsammans. I dag upplever sjukvården att den hindras av tystnadsplikt och sekretess”, skrev Carlsson.
Är det förvaltare och vårdpersonal ska ingripa när en person med intellektuell funktionsnedsättning visar sig vilja få barn?
Starka reaktioner
Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB, reagerade starkt på artikeln.”Vi känner en obehagskänsla.” FUB reagerade på undertonen i debattartikeln. Kan det finnas ett dolt syfte? Vad menar Carlsson med att ” genom att stoppa huvudet i sanden riskerar problemen att lastas över på andra. Läs ”någon” drabbas om ”någon” sticker huvudet i sanden, skrev FUB. Lämpliga eller olämpliga att skaffa barn då är man ute på en farlig väg, skrev FUB vidare.
FUB kan dock se en möjlig fördel med Carlssons inlägg då de menar att det kan vara bra att frågorna lyfts ”om det får till effekt att samhällets stöd och informationsflöde ökar”.
Tydlig om brister
Om Catharina Carlsson var otydlig i sin artikel så var Elina Linna, riksdagens socialutskott (V) dessto tydligare vad gäller omsorgens kompetens och organisation. Linna skrev i samma DS att omsorgens personal har dels lång anställningstid och hög medelålder. Dels är det många unga och visstidsanställda som arbetar inom omsorgen. Utbildningsnivån är låg. Många personliga assistenter saknar yrkesutbildning.
”Kvalitetsbrister finns inom vård och omsorg som beror på bristfällig kompetens och arbetets organisering.” Linna ansåg att handikappomsorgen behöver ett kunskapslyft. Det är helt rätt. Bristerna drabbar såväl fysiskt och psykiskt funktionsnedsatta.
Vi talar ofta om äldreomsorg eller äldrevård men mycket sällan berörs omsorgen om de funktionsnedsatta.
Till detta kan läggas: Vad händer generellt inom omsorgen av personer med funktionsnedsättning?
Det finns en hel del frågor som borde lyftas upp när det gäller utvecklingsstörning. Catharina Carlsson, bringade ingen större klarhet i sin artikel. FUB förutsatta att de skulle få svara på sina följdfrågor: Vad är egentligen syftet? Vad vill debattören ska ske? Vem är det som ska ta tag i frågan?
18 februari 2010
03 februari 2010
M raljerar istället för att rehabilitera!
Efter Alliansens hastverk med sjukförsäkringen behöver Sverige få en blocköverskridande överenskommelse, när det gäller socialförsäkringssystemet, som håller över tid och oavsett regering. Det behövs tidiga rehabiliteringsinsatser för att lotsa människor, där så är möjligt, tillbaka till arbetslivet. Moderaterna förefaller inte ha förstått konsekvenserna av det system de själva har skapat. Arbetsförmedlingen kan inte rehabilitera sjuka.
Låg etik
Etiken inom den moderata politiken när det gäller utförsäkrade behöver höjas betydligt. I stället för att föra en saklig debatt kring de problem den nya sjukförsäkringen orsakat, gav sig (AB 25 jan) två etablerade moderater i rikspolitiken, Helena Rivière och Gunnar Axén, ledamot resp. ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott på en enskild, namngiven utförsäkrad person, Alexandra. Det här är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag.
M förefaller för övrigt hålla en härsken ton mot dem de säger sig vilja ”hjälpa”. ”Var femte med sjukersättning fuskade”, skrev Gunnar Axén på sin blogg 09-02–17. Bevisa det Axén!Se blogg Utredarna (senare tillkommen länk)
Dessutom hade Reinfeldt, medvetet eller omedvetet, dålig koll på siffror då han i partiledardebatten i Sveriges Televisions Agenda, 31 jan. framhärdade att det tillkommit 100 000 jobb under mandatperioden. Det var helt fel. Så raljera lagom, du också, Axén.
Rehabilitering viktigt
Ca 15.000 utförsäkrades från årsskiftet från Försäkringskassan. Under hela 2010 blir det sammantaget ca. 54 000 långtidssjuka. Många med komplexa diagnoser. De som har hamnat utanför sjukförsäkringen, alltså förlorat sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, måste få den tillbaka.
Rehabiliteringen måste komma först. Men regeringen ser till diagnos och inte till individ när den beslutar om vilka som ska utförsäkras. Stressen det skapar motverkar tillfrisknandet. Det skrev företrädare för fyra organisationer som arbetar med rehabilitering. De frågade sig också vad som händer med alla som är för sjuka för att antas till introduktionsprogrammet och för friska för att vara kvar med ersättning från socialförsäkringen? Det här är till största delen den grupp som inte fått del av de rehabiliteringsinsatser som skulle satts in i ett tidigt skede, ansåg skribenterna.
Hamnar mellan stolarna
”Bristen på medicinsk rehabilitering kan ge upphov till tillstånd som gör att Arbetsförmedlingen bedömer att man inte har arbetsförmåga. Har man inte tillräcklig arbetsförmåga kan man inte heller antas i ett introduktionsprogram. Dessa personer löper då risk att hamna mellan stolarna och får varken rehabilitering eller ersättning. De blir istället hänvisade till socialtjänsten för sin ekonomiska överlevnad,” skrev de fyra företrädare som arbetar med rehabilitering.
Ordentliga remissrundor
Den svenska utredningsmodellen och dess väl partssammansatta utredningar med ordentliga remissrundor tog lite längre tid att genomföra, men så det blev rätt. Därför välkomnas oppositionens löfte om att medverka till en bred uppgörelse där också arbetsmarknadens parter bidrar. Det är också positivt att oppositionen tydligt markerar att man inte vill upprepa de tidigare misstagen under förra mandatperioden. Då många lämnades utan aktiva insatser och stöd för att komma tillbaka i arbete.
Det behövs tidiga rehabiliteringsinsatser för att lotsa människor tillbaka till arbetslivet, där så är möjligt. Där de efter sin väl prövade förmåga, till 10, 25. 50, 75 eller 100 procent kan arbeta. Den bortre tidsgränsen för sjukpenning bör tas bort då det är helt uppenbart att inte alla människor av medicinska, fysiska eller psykisksociala orsaker kan arbeta.
Kollektiv utförsäkring
Aldrig någonsin under välfärdsstatens existens har så många drabbats så hårt av en regerings brist på human socialpolitik. Förutom att många nu tvingas söka socialbidrag och därmed belasta kommunernas basåtande, skola, vård och omsorg, så hamnar många nu hos kronofogden. Hur kommer dessa, som socialbidragstagare och som icke attraktiva på arbetsmarknaden genom sin långtidssjukskrivning, därifrån? Att utförsäkra Alexandra och tusentals och åter tusentals andra utan individuell prövning, utan vägledning och utan rehabilitering, brukar benämnas ”Stupstock”. Regeringens arbetslinje med kollektiv utförsäkring är en katastrof.
Låg etik
Etiken inom den moderata politiken när det gäller utförsäkrade behöver höjas betydligt. I stället för att föra en saklig debatt kring de problem den nya sjukförsäkringen orsakat, gav sig (AB 25 jan) två etablerade moderater i rikspolitiken, Helena Rivière och Gunnar Axén, ledamot resp. ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott på en enskild, namngiven utförsäkrad person, Alexandra. Det här är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag.
M förefaller för övrigt hålla en härsken ton mot dem de säger sig vilja ”hjälpa”. ”Var femte med sjukersättning fuskade”, skrev Gunnar Axén på sin blogg 09-02–17. Bevisa det Axén!Se blogg Utredarna (senare tillkommen länk)
Dessutom hade Reinfeldt, medvetet eller omedvetet, dålig koll på siffror då han i partiledardebatten i Sveriges Televisions Agenda, 31 jan. framhärdade att det tillkommit 100 000 jobb under mandatperioden. Det var helt fel. Så raljera lagom, du också, Axén.
Rehabilitering viktigt
Ca 15.000 utförsäkrades från årsskiftet från Försäkringskassan. Under hela 2010 blir det sammantaget ca. 54 000 långtidssjuka. Många med komplexa diagnoser. De som har hamnat utanför sjukförsäkringen, alltså förlorat sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, måste få den tillbaka.
Rehabiliteringen måste komma först. Men regeringen ser till diagnos och inte till individ när den beslutar om vilka som ska utförsäkras. Stressen det skapar motverkar tillfrisknandet. Det skrev företrädare för fyra organisationer som arbetar med rehabilitering. De frågade sig också vad som händer med alla som är för sjuka för att antas till introduktionsprogrammet och för friska för att vara kvar med ersättning från socialförsäkringen? Det här är till största delen den grupp som inte fått del av de rehabiliteringsinsatser som skulle satts in i ett tidigt skede, ansåg skribenterna.
Hamnar mellan stolarna
”Bristen på medicinsk rehabilitering kan ge upphov till tillstånd som gör att Arbetsförmedlingen bedömer att man inte har arbetsförmåga. Har man inte tillräcklig arbetsförmåga kan man inte heller antas i ett introduktionsprogram. Dessa personer löper då risk att hamna mellan stolarna och får varken rehabilitering eller ersättning. De blir istället hänvisade till socialtjänsten för sin ekonomiska överlevnad,” skrev de fyra företrädare som arbetar med rehabilitering.
Ordentliga remissrundor
Den svenska utredningsmodellen och dess väl partssammansatta utredningar med ordentliga remissrundor tog lite längre tid att genomföra, men så det blev rätt. Därför välkomnas oppositionens löfte om att medverka till en bred uppgörelse där också arbetsmarknadens parter bidrar. Det är också positivt att oppositionen tydligt markerar att man inte vill upprepa de tidigare misstagen under förra mandatperioden. Då många lämnades utan aktiva insatser och stöd för att komma tillbaka i arbete.
Det behövs tidiga rehabiliteringsinsatser för att lotsa människor tillbaka till arbetslivet, där så är möjligt. Där de efter sin väl prövade förmåga, till 10, 25. 50, 75 eller 100 procent kan arbeta. Den bortre tidsgränsen för sjukpenning bör tas bort då det är helt uppenbart att inte alla människor av medicinska, fysiska eller psykisksociala orsaker kan arbeta.
Kollektiv utförsäkring
Aldrig någonsin under välfärdsstatens existens har så många drabbats så hårt av en regerings brist på human socialpolitik. Förutom att många nu tvingas söka socialbidrag och därmed belasta kommunernas basåtande, skola, vård och omsorg, så hamnar många nu hos kronofogden. Hur kommer dessa, som socialbidragstagare och som icke attraktiva på arbetsmarknaden genom sin långtidssjukskrivning, därifrån? Att utförsäkra Alexandra och tusentals och åter tusentals andra utan individuell prövning, utan vägledning och utan rehabilitering, brukar benämnas ”Stupstock”. Regeringens arbetslinje med kollektiv utförsäkring är en katastrof.
27 januari 2010
”Offentlig avrättning”
När två riksdagspolitiker går ut och offentligt kränker en utförsäkrad har de nått tidvattenmärket. Lägre kan de inte komma.
Beskrev sitt liv
Helene Riviére och Gunnar Axén, ledamot resp. ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, ansåg (AB 25 jan) att Alexandra Johansson inte vill försörja sig själv. 30-åriga trebarnsmamman Alexandra beskrev (AB 15 jan) sitt liv utifrån hur hon och många tusen andra upplever det. Numera utförsäkrad. Rädslan för mat för dagen åt barnen, kan jag hämta mina mediciner? Hyran är nu för hög. Förvirring och oklara budskap.
Hon beskrev mötet på Arbetsförmedlingen, AF. Tre handläggare stirrade på oss. Sa emot varandra när det gällde regler. Alla var osäkra. Vi var ett tiotal personer runt bordet. Rehabilitering nämndes inte. Det sysslar inte AF med. Papper kom fram. Skriv under annars ingen ersättning. Alexandra behövde hjälp med tolka innehållet. Får jag ta med pappret hem? Nej, då blir det ingen ersättning. Hon kryssade i en ruta, 100 % arbetsförmåga.
54 000 utförsäkras
Väl hemma ville hon bara skrika. Ni har förstört så många människors liv! Förstår ni inte? Så beskriver också många andra sin utsatthet, bl.a. inom nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället). Ca 15.000 utförsäkrades från årsskiftet från försäkringskassan.
Under hela 2010 blir det sammantaget ca. 54 000 långtidssjuka. Många med komplexa diagnoser. De som har hamnat utanför sjukförsäkringen måste få komma tillbaka.
Moderaterna beskriver också i sin artikel remissen till psykiatrin. Alexandra var störd över att behöva gå dit. ”Jag skulle inte behövt gå dit alls, om min grundtrygghet inte hade rubbats.”
De båda M-politikerna raljerar över detta. Och drar sina slutsatser. Då bör man fråga sig: Vad är grundtrygghet? Vad är det som har rubbats? Var finns den individuella bedömningen? Rehabiliteringen? Samtalen om framtida arbetsförmåga? Det är pudelns kärna.
Skäms å deras vägnar
Alliansens socialpolitik har medfört stora personliga tragedier. Socialförsäkringsutskottets ordförande Axén raljerade över en enskild och namngiven person. Han var inte heller lyhörd för vad Alexandra skrev i sin artikel. Nämligen: ”Jag är ett bottenskikt i samhället, utan rättigheter och det tär att se vad människor tycker om de som är sjuka.” En 30-årig 3-barnsmamma oroas för framtiden och mat för dagen till sina barn. Hon är inte ensam.
– Som politiker skäms jag å Axén och Rivières vägnar. Det skrev Olle Thorell på Newsmill den 26 jan ”Moderaterna passerar gränsen för anständighet i den politiska debatten då de ger sig på en enskild utsatt person och skamlöst förödmjukar henne.”
Thorell skrev att tala om offentlig avrättning när två etablerade moderater i rikspolitiken har gett sig på en enskild individ. Gränsen har passerats. De ifrågasätter henne in på bara skinnet. Det här är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag.
Det är bara att instämma. I stället för att föra en saklig debatt kring de problem den nya sjukförsäkringen orsakat, ger sig Axén och Riviére på en av de drabbade.
Beskrev sitt liv
Helene Riviére och Gunnar Axén, ledamot resp. ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, ansåg (AB 25 jan) att Alexandra Johansson inte vill försörja sig själv. 30-åriga trebarnsmamman Alexandra beskrev (AB 15 jan) sitt liv utifrån hur hon och många tusen andra upplever det. Numera utförsäkrad. Rädslan för mat för dagen åt barnen, kan jag hämta mina mediciner? Hyran är nu för hög. Förvirring och oklara budskap.
Hon beskrev mötet på Arbetsförmedlingen, AF. Tre handläggare stirrade på oss. Sa emot varandra när det gällde regler. Alla var osäkra. Vi var ett tiotal personer runt bordet. Rehabilitering nämndes inte. Det sysslar inte AF med. Papper kom fram. Skriv under annars ingen ersättning. Alexandra behövde hjälp med tolka innehållet. Får jag ta med pappret hem? Nej, då blir det ingen ersättning. Hon kryssade i en ruta, 100 % arbetsförmåga.
54 000 utförsäkras
Väl hemma ville hon bara skrika. Ni har förstört så många människors liv! Förstår ni inte? Så beskriver också många andra sin utsatthet, bl.a. inom nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället). Ca 15.000 utförsäkrades från årsskiftet från försäkringskassan.
Under hela 2010 blir det sammantaget ca. 54 000 långtidssjuka. Många med komplexa diagnoser. De som har hamnat utanför sjukförsäkringen måste få komma tillbaka.
Moderaterna beskriver också i sin artikel remissen till psykiatrin. Alexandra var störd över att behöva gå dit. ”Jag skulle inte behövt gå dit alls, om min grundtrygghet inte hade rubbats.”
De båda M-politikerna raljerar över detta. Och drar sina slutsatser. Då bör man fråga sig: Vad är grundtrygghet? Vad är det som har rubbats? Var finns den individuella bedömningen? Rehabiliteringen? Samtalen om framtida arbetsförmåga? Det är pudelns kärna.
Skäms å deras vägnar
Alliansens socialpolitik har medfört stora personliga tragedier. Socialförsäkringsutskottets ordförande Axén raljerade över en enskild och namngiven person. Han var inte heller lyhörd för vad Alexandra skrev i sin artikel. Nämligen: ”Jag är ett bottenskikt i samhället, utan rättigheter och det tär att se vad människor tycker om de som är sjuka.” En 30-årig 3-barnsmamma oroas för framtiden och mat för dagen till sina barn. Hon är inte ensam.
– Som politiker skäms jag å Axén och Rivières vägnar. Det skrev Olle Thorell på Newsmill den 26 jan ”Moderaterna passerar gränsen för anständighet i den politiska debatten då de ger sig på en enskild utsatt person och skamlöst förödmjukar henne.”
Thorell skrev att tala om offentlig avrättning när två etablerade moderater i rikspolitiken har gett sig på en enskild individ. Gränsen har passerats. De ifrågasätter henne in på bara skinnet. Det här är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag.
Det är bara att instämma. I stället för att föra en saklig debatt kring de problem den nya sjukförsäkringen orsakat, ger sig Axén och Riviére på en av de drabbade.
24 januari 2010
Jäv i vårdnadsfrågor?
Har socialtjänsten i Luleå berett omhändertagandet av två små barn på ett fullgott sätt? I Norrbottenkuriren den 19 jan. kritiserade Staffan Eriksson (M) socialtjänsten för delikatessjäv. Socialnämndens ordförande Eva Bergström (S) ansåg i stort sett att han borde varit tyst. Milt uttryckt. Men socialtjänsten kan självt bli föremål för granskning.
Särskild vårdnadshavare
Jag rekapitulerar det som jag uppfattar som avgörande händelser. Den 26 augusti 2009 omhändertogs barnen av socialtjänsten efter att pappan dödat mamman. Barnen placerades i ett jourhem. En person, anställd på socialförvaltningen, utsågs till barnens förmyndare. Den 24 september utsåg Luleå tingsrätt, på förslag av socialnämnden i Luleå, en socialsekreterare som tillförordnad vårdnadshavare. Denna uppgift är ny för mig.
Opartiskt juridiskt ombud
Något opartiskt juridiskt ombud utsågs inte för barnen vad jag vet. Med både barnens förmyndare och barnens tillförordnade vårdnadshavare, socialsekreteraren, tjänstgörande på förvaltningen finns det ingen opartisk person som för barnens talan. Detta och utnämningen av socialsekreteraren som särskild vårdnadshavare borde bli föremål för granskning.
Staffan Eriksson (M) ledamot i socialnämnden var kritisk och ansåg att detta var jäv. Det är, enligt Eriksson, endast socialstyrelsen som kan få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt.
”Part i målet”
Vi vet inte heller hur socialtjänsten ser på de närstående för att de varit ute i media. Vi vet däremot att Staffan Eriksson fick en ordentlig avhyvling av socialnämndens ordförande, Bergström i Kuriren den 19 jan. Kanske hög tid att Bergström ser över den situation som hon och nämnden är ansvarig för.
Om socialsekreteraren utsetts som särskild vårdnadshavare blir hon/han part i målet, enligt Socialstyrelsen och kan därmed få befogenhet över placeringen. Om barnen – enligt LVU– har ett juridiskt ombud kan denne överklaga ett beslut.
Staffan Eriksson förefaller ha rätt i sin kritik av att en tjänsteman, utsedd av sin egen förvaltning till vårdnadshavare, är jävig. Jag frågade Socialstyrelsen: Vem kan, om det blir aktuellt, överklaga socialnämndens beslut? Svaret blev:
”Om det inte finns någon vårdnadshavare och inget juridiskt ombud enligt LVU så är det den tillförordnade vårdnadshavaren som har den befogenheten. Han/hon är part i målet.”
"Vårdnadshavaren försumlig"
I ett brev till socialnämndens ordförande, Eva Bergström, kräver mormor och farfar till mördade Frida Stenbergs barn att vårdnadshavaren byts ut. Denne har under fyra månader varken träffat barnen, besökt jourhemmet eller tagit kontakt med barnens släktingar. Mormor och farfar skriver också att vårdnadshavaren varit försumlig. Han skulle bl.a. godkänt att barnen skulle vaccineras mot svininfluensa. Så har inte skett.
De hävdar också att vårdnadshavaren påverkat utredarna så att en placering i familjehem i barnens släktband inte längre rekommenderas. Socialnämndens ordförande skickade brevet vidare till en tjänsteman.
Sic!, skrev jag i ett av mina två inlägg under ”Men mor och farföräldrarna är missnöjda.” Har socialnämnden i Luleå abdikerat från sitt ansvar för barnens väl och ve?
Socialtjänsten ville inte att barnen skulle placeras tillsammans. Den motivering som de anhöriga fick var att barnen inte lekte tillsammans och att pojken behövde extra stöd. Att sära på syskonen väckte ramaski i Luleå. Och under sådana förevändningar. Nu är beslutet att barnen kommer att placeras i samma hem.
Små utsatta barn borde få rätt till opartisk utredning inför en placering.
Men far- och morföräldrarna är missnöjda Kritik mot förmyndare
Särskild vårdnadshavare
Jag rekapitulerar det som jag uppfattar som avgörande händelser. Den 26 augusti 2009 omhändertogs barnen av socialtjänsten efter att pappan dödat mamman. Barnen placerades i ett jourhem. En person, anställd på socialförvaltningen, utsågs till barnens förmyndare. Den 24 september utsåg Luleå tingsrätt, på förslag av socialnämnden i Luleå, en socialsekreterare som tillförordnad vårdnadshavare. Denna uppgift är ny för mig.
Opartiskt juridiskt ombud
Något opartiskt juridiskt ombud utsågs inte för barnen vad jag vet. Med både barnens förmyndare och barnens tillförordnade vårdnadshavare, socialsekreteraren, tjänstgörande på förvaltningen finns det ingen opartisk person som för barnens talan. Detta och utnämningen av socialsekreteraren som särskild vårdnadshavare borde bli föremål för granskning.
Staffan Eriksson (M) ledamot i socialnämnden var kritisk och ansåg att detta var jäv. Det är, enligt Eriksson, endast socialstyrelsen som kan få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt.
”Part i målet”
Vi vet inte heller hur socialtjänsten ser på de närstående för att de varit ute i media. Vi vet däremot att Staffan Eriksson fick en ordentlig avhyvling av socialnämndens ordförande, Bergström i Kuriren den 19 jan. Kanske hög tid att Bergström ser över den situation som hon och nämnden är ansvarig för.
Om socialsekreteraren utsetts som särskild vårdnadshavare blir hon/han part i målet, enligt Socialstyrelsen och kan därmed få befogenhet över placeringen. Om barnen – enligt LVU– har ett juridiskt ombud kan denne överklaga ett beslut.
Staffan Eriksson förefaller ha rätt i sin kritik av att en tjänsteman, utsedd av sin egen förvaltning till vårdnadshavare, är jävig. Jag frågade Socialstyrelsen: Vem kan, om det blir aktuellt, överklaga socialnämndens beslut? Svaret blev:
”Om det inte finns någon vårdnadshavare och inget juridiskt ombud enligt LVU så är det den tillförordnade vårdnadshavaren som har den befogenheten. Han/hon är part i målet.”
"Vårdnadshavaren försumlig"
I ett brev till socialnämndens ordförande, Eva Bergström, kräver mormor och farfar till mördade Frida Stenbergs barn att vårdnadshavaren byts ut. Denne har under fyra månader varken träffat barnen, besökt jourhemmet eller tagit kontakt med barnens släktingar. Mormor och farfar skriver också att vårdnadshavaren varit försumlig. Han skulle bl.a. godkänt att barnen skulle vaccineras mot svininfluensa. Så har inte skett.
De hävdar också att vårdnadshavaren påverkat utredarna så att en placering i familjehem i barnens släktband inte längre rekommenderas. Socialnämndens ordförande skickade brevet vidare till en tjänsteman.
Sic!, skrev jag i ett av mina två inlägg under ”Men mor och farföräldrarna är missnöjda.” Har socialnämnden i Luleå abdikerat från sitt ansvar för barnens väl och ve?
Socialtjänsten ville inte att barnen skulle placeras tillsammans. Den motivering som de anhöriga fick var att barnen inte lekte tillsammans och att pojken behövde extra stöd. Att sära på syskonen väckte ramaski i Luleå. Och under sådana förevändningar. Nu är beslutet att barnen kommer att placeras i samma hem.
Små utsatta barn borde få rätt till opartisk utredning inför en placering.
Men far- och morföräldrarna är missnöjda Kritik mot förmyndare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)