Om fler män som utsätter kvinnor och barn för våld skulle
dömas skulle kanske färre kvinnor och barn behöva flytta för
att vara trygga. Man behöver, i första hand, jobba i den änden.
Men även med ett långsiktigt stöd till dessa kvinnor.
23 april 2022
Avgiftsbelägg inte våldsutsatta kvinnor
28 augusti 2021
Oacceptabelt våld i nära relationer
Till problemen hör bostadsbristen. Det gör att många våldsutsatta kvinnor blir kvar länge på de skyddade boendena och att andra kvinnor med stora behov då inte få en plats. Men det kan också leda till att kvinnor och barn flyttar ut från det skyddade boendet – utan att ha ett permanent annat boende. De tvingas flytta runt till olika skyddade platser. Mäns våld mot kvinnor är ingen nyhet! Inte heller det hedersrelaterade våldet.
27 juli 2021
Om Miljöpartiet lämnar regeringen
Men vad blir följderna om MP lämnar? Frågan är inte alldeles enkel att besvara. Men risken finns att landet då får en miljöminister som driver igenom det som MP motsatt sig de senaste veckorna.
03 maj 2021
Väljarna vill ha sakfrågor– inte pajkastning
Hur blir regeringslaget efter 2022? Vilka partier kan tänkas dyka upp i nytt sällskap efter 2022? Väljarna vill att sakfrågorna ska stå i centrum. Men mycket beror också på om massmedia kan intressera sig mer för de sakpolitiska frågorna än för smutskastning.
När diskussioner om ett eventuellt förstatligande av sjukvård och äldreomsorg kommer på tal handlar det också om att ta upp bristerna hos arbetsgivaren. Nämligen att staten, politikerna, är dåliga arbetsgivare på vissa områden.
Väljarna vill ha sakfrågor – inte pajkastning
Infört den 30 april 2021 i Miljömagasinet.
13 mars 2021
Bostadsfrågan ett socialt problem
Länsstyrelsen har i sin senaste rapport om läget i länet påpekat att bostadslösheten måste tacklas som ett bostadsproblem, inte enbart som ett individuellt problem.
[…] Enligt experter är det barnen som drabbas värst av den svåra bostadsmarknaden. Barnkonventionen, som nu är en del av svensk lag, och barnens situation måste bättre tillämpas och tydliggöras på bostadsmarknaden.
[…] Det förekommer också social dumpning eller social export. Det innebär att personer i behov av stöd från samhällets sida uppmanas av en kommun att bosätta sig i en annan kommun. Detta sker oftast utan att den mottagande kommunen informerats. Ofta flyttning till undermåliga bostäder.
Ledare i Miljömagasinet nr 9, 5-mars 2021
[…] Enligt experter är det barnen som drabbas värst av den svåra bostadsmarknaden. Barnkonventionen, som nu är en del av svensk lag, och barnens situation måste bättre tillämpas och tydliggöras på bostadsmarknaden.
[…] Det förekommer också social dumpning eller social export. Det innebär att personer i behov av stöd från samhällets sida uppmanas av en kommun att bosätta sig i en annan kommun. Detta sker oftast utan att den mottagande kommunen informerats. Ofta flyttning till undermåliga bostäder.
Ledare i Miljömagasinet nr 9, 5-mars 2021
25 januari 2021
Risk för antidemokratisk smittspridning
Miljömagasinet: Risk för antidemokratisk smittspridning
Klyftorna är redan stora och har ökat i USA. Det är ett splittrat land när det kommer till ekonomiska och sociala förutsättningar vilket bidrar till spänningar. Utanförskapet ökar och odemokratiska krafter växer fram. Skillnaderna mellan fattiga och rika är stora. Nästan 20 miljoner amerikaner levde i extrem fattigdom redan innan coronakrisen.
[…] Men över 70 miljoner röstade på Trump 2020, och han kan ställa upp som oberoende kandidat och kanske vinna primärvalen. Hans kandidatur skulle innebära röstsplittring på högersidan, något som kan bädda för demokratisk valseger även nästa gång.
Risk för antidemokratisk smittspridning.
22 juni 2020
Tjänstemännen tar över när politiken abdikerar
Världen skakas av coronakrisen. En pandemi som skoningslöst slog till och som – förutom mänskliga tragedier – kommer att få omfattande konsekvenser för ekonomin, välfärden och klimatet. Att vi är på väg in i en mycket djup kris – kanske den djupaste sedan depressionen på 1930-talet – är de flesta bedömare överens om. Det saknas både medicinskt och politiskt vaccin mot corona.
I det läget träder tjänstemännen fram. De har sedan länge varit en form av viktiga men dolda makthavare som idogt har tagit fram underlag till politikerna med förslag till beslut. Men under coronakrisen har de blivit allt annat än doldisar.
Januariavtalet består ännu på den politiska dagordningen. Men flera åtgärder i 73-punktsprogrammet ligger på is tills den värsta krisen är över – eller kanske ännu längre. Till exempel frågan om privatiseringen eller reformeringen av Arbetsförmedlingen. Det illa genomtänkta reformförslaget drevs igenom av Centerpartiet. Andra avtal har bromsats in eller utreds.
Tjänstemännen och byråkratin har fått en framträdande roll i pandemins spår. Dagligen har det rapporterats om pandemins utveckling. Ett Myndighetssverige i all sin glans. En genomgång av fakta med fjärrkontrollen. Vid mikrofonerna okonstlade tjänstemän utan kostymer. Det är tjänstemannarollen i en hypermedial samtid. Tjänstemannens roll i förvaltningsmodellen är att företräda staten och ta fram faktaunderlag. Politikerna beslutar i de viktiga frågorna och har därmed ansvaret. Men vad händer sen ute i verksamheterna?
Folkhälsomyndigheten fick makten när det gäller Sveriges hantering av coronakrisen. Tjänstemännen tog fram en strategi som alla riksdagspartier ställde sig bakom. Nu ser vi resultatet. Med nära 5 000 döda i covid-19 är Sverige bland de länder som har högsta antalet avlidna räknat per capita.
”Skydda våra äldre och sköra” visade sig vara ord utan innehåll. Men ansvaret för det som hänt i äldreomsorgen ligger i grunden hos politiken som genom åren dragit ner på resurserna.
Det har funnits mindre lämpligt agerande från tjänstemän i kommuner och regioner. Allt ifrån överordnade tjänstemän till verksamhetschefer och enhetschefer. Inte bara inom äldreomsorgen utan också inom LSS. Lite nedlåtande tongångar, som antytt lite lägre status, har ibland hörts gentemot personalen inom äldreomsorgen från överordnade. Som att personalen inte riktigt förstår det där med skyddsutrustning.
Men vi vet att det brister när det handlar om resurser för utbildning och gynnsamma arbetsförhållanden. Det är arbetsgivaren som ansvarar för nödvändig utbildning av personalen. Samt att vidtaga åtgärder och instruera personalen när det gäller smittskydd, enligt arbetsmiljölagen. Men det fungerar inte med många korta springjobb inom äldrevården.
Det har också framkommit att chefer på olika nivåer både velat mörka och verkat följsamma gentemot andra myndigheter. Ansvarig utgivare på Sörmlands Media, JO-anmälde t. ex. toppchefer och andra tjänstemän i länets kommuner samt i region Sörmland. Ansvarig utgivare ansåg att cheferna mörkat, fördröjt och motarbetat utlämnande av allmänna handlingar. Detta för att slippa lämna ut siffror kring covid-smitta inom äldreomsorgen.
Det har också pågått ett intensivt lobbyarbete från arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och regioner, SKR. Man kallade till sig Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten för att få dem att tona ner kravet på munskydd vilket också skedde. Facket fick inte vara med. Hjältarna längst fram i kampen mot covid-19 fick inte överallt den utrustning de behövde för att skydda sig själva och de äldre. Personal insjuknade och många äldre dog. Viktiga samtal om kraven på munskydd blev aldrig diarieförda.
Vi har alltså myndigheter som undanhåller offentlig information från dem de är satta att tjäna. Det är viktigt att nu och framöver följa vad som händer inom offentliga verksamheter. Att det våras för tjänstemannen har man kunnat konstatera under en tid präglad av pandemi. Men det får inte innebära att de ytterst ansvariga – politikerna – släpper greppet.
Enligt Irene Wennemo, generalsekreterare för Medlingsinstitutet, har våren kastat om rollfördelningen mellan politiker och tjänstemän. ”Dagens politiker lägger ner väldigt mycket möda på kommunikation. Men det har inte lett till att kommunikationen blivit bättre utan snarare tvärtom. Man har sina talepunkter och man blir lite ointressant att lyssna på.”DN 13 juni.
Det gäller att få igång samhället igen, en nystart som bygger på social rättvisa, ett stärkt näringsliv och ekologiskt ansvar. Det sistnämnda är grundläggande – om vi inte löser klimatproblemen blir det obönhörligt fler pandemier.
Vi vet inte när pandemin tar slut. Men vi vet att granskningskommissionen– som ännu inte är tillsatt – får en hel del att göra. Misstagen får inte upprepas.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet 18 juni 2020
I det läget träder tjänstemännen fram. De har sedan länge varit en form av viktiga men dolda makthavare som idogt har tagit fram underlag till politikerna med förslag till beslut. Men under coronakrisen har de blivit allt annat än doldisar.
Januariavtalet består ännu på den politiska dagordningen. Men flera åtgärder i 73-punktsprogrammet ligger på is tills den värsta krisen är över – eller kanske ännu längre. Till exempel frågan om privatiseringen eller reformeringen av Arbetsförmedlingen. Det illa genomtänkta reformförslaget drevs igenom av Centerpartiet. Andra avtal har bromsats in eller utreds.
Tjänstemännen och byråkratin har fått en framträdande roll i pandemins spår. Dagligen har det rapporterats om pandemins utveckling. Ett Myndighetssverige i all sin glans. En genomgång av fakta med fjärrkontrollen. Vid mikrofonerna okonstlade tjänstemän utan kostymer. Det är tjänstemannarollen i en hypermedial samtid. Tjänstemannens roll i förvaltningsmodellen är att företräda staten och ta fram faktaunderlag. Politikerna beslutar i de viktiga frågorna och har därmed ansvaret. Men vad händer sen ute i verksamheterna?
Folkhälsomyndigheten fick makten när det gäller Sveriges hantering av coronakrisen. Tjänstemännen tog fram en strategi som alla riksdagspartier ställde sig bakom. Nu ser vi resultatet. Med nära 5 000 döda i covid-19 är Sverige bland de länder som har högsta antalet avlidna räknat per capita.
”Skydda våra äldre och sköra” visade sig vara ord utan innehåll. Men ansvaret för det som hänt i äldreomsorgen ligger i grunden hos politiken som genom åren dragit ner på resurserna.
Det har funnits mindre lämpligt agerande från tjänstemän i kommuner och regioner. Allt ifrån överordnade tjänstemän till verksamhetschefer och enhetschefer. Inte bara inom äldreomsorgen utan också inom LSS. Lite nedlåtande tongångar, som antytt lite lägre status, har ibland hörts gentemot personalen inom äldreomsorgen från överordnade. Som att personalen inte riktigt förstår det där med skyddsutrustning.
Men vi vet att det brister när det handlar om resurser för utbildning och gynnsamma arbetsförhållanden. Det är arbetsgivaren som ansvarar för nödvändig utbildning av personalen. Samt att vidtaga åtgärder och instruera personalen när det gäller smittskydd, enligt arbetsmiljölagen. Men det fungerar inte med många korta springjobb inom äldrevården.
Det har också framkommit att chefer på olika nivåer både velat mörka och verkat följsamma gentemot andra myndigheter. Ansvarig utgivare på Sörmlands Media, JO-anmälde t. ex. toppchefer och andra tjänstemän i länets kommuner samt i region Sörmland. Ansvarig utgivare ansåg att cheferna mörkat, fördröjt och motarbetat utlämnande av allmänna handlingar. Detta för att slippa lämna ut siffror kring covid-smitta inom äldreomsorgen.
Det har också pågått ett intensivt lobbyarbete från arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och regioner, SKR. Man kallade till sig Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten för att få dem att tona ner kravet på munskydd vilket också skedde. Facket fick inte vara med. Hjältarna längst fram i kampen mot covid-19 fick inte överallt den utrustning de behövde för att skydda sig själva och de äldre. Personal insjuknade och många äldre dog. Viktiga samtal om kraven på munskydd blev aldrig diarieförda.
Vi har alltså myndigheter som undanhåller offentlig information från dem de är satta att tjäna. Det är viktigt att nu och framöver följa vad som händer inom offentliga verksamheter. Att det våras för tjänstemannen har man kunnat konstatera under en tid präglad av pandemi. Men det får inte innebära att de ytterst ansvariga – politikerna – släpper greppet.
Enligt Irene Wennemo, generalsekreterare för Medlingsinstitutet, har våren kastat om rollfördelningen mellan politiker och tjänstemän. ”Dagens politiker lägger ner väldigt mycket möda på kommunikation. Men det har inte lett till att kommunikationen blivit bättre utan snarare tvärtom. Man har sina talepunkter och man blir lite ointressant att lyssna på.”DN 13 juni.
Det gäller att få igång samhället igen, en nystart som bygger på social rättvisa, ett stärkt näringsliv och ekologiskt ansvar. Det sistnämnda är grundläggande – om vi inte löser klimatproblemen blir det obönhörligt fler pandemier.
Vi vet inte när pandemin tar slut. Men vi vet att granskningskommissionen– som ännu inte är tillsatt – får en hel del att göra. Misstagen får inte upprepas.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet 18 juni 2020
21 maj 2020
Corona sprider död på äldreboenden
Coronasmittan sveper över världen och in i våra vardagsrum. Ett virus som förändrar allt . Plötsligt faller den vanliga politiken i skuggan. Frågan uppstår hur klarar världen och vårt eget land av att möta en biologisk kris av detta slag – och det som kommer i pandemins spår. Och vad får vi för politik?
En finanskris är under uppseglande, börserna är skakiga. Även det finansiella fundamentet är i gungning. Investeringar avstannar och företag går i konkurs. Miljarder efter miljarder skjuts till av nervösa regeringar.
Restauranger flyttar bord, valborgsfirande utan de traditionella eldarna, gudstjänster sker via Skype. I skuggan av allt detta talar vi om ”vårdens hjältar”. Men hur ser deras arbetsförhållanden ut i coronatider?
Vi får dagliga rapporter från myndigheterna om det aktuella läget på coronafronten i Sverige och i världen. Dagligen upprepas att vi ska tvätta händerna, hålla avstånd och värna ”våra allra sköraste". Men det är just de sköraste som drabbats värst. Smittan har nu slagit till mot över 500 äldreboenden runt om i landet och är största orsaken till de ökade dödstalen.
Den1 januari 2011 infördes en värdegrund i socialtjänstlagen. Lydelsen är att ”Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande och syftar till att skapa goda förutsättningar för äldre människor inom socialtjänsten”. Den värdegrunden blev tandlös redan från början.
”Om äldreomsorgen hade haft 2002 års andel av kommunernas driftskostnader även år 2018, hade den haft mer än 20 miljarder kronor mer än den fick – 146,7 miljarder i stället för 126,3. Äldreomsorgens finansiering har alltså stramats åt med 1,3 miljarder kronor per år sedan år 2002 (i 2018 års penningvärde). Detta samtidigt som både antalet och andelen äldre har ökat”. DN 26 april.
Slutsatserna vi kan dra av dagens äldreomsorg är deprimerande. ”Under 2020 planerade 96 procent av kommunerna att skära i äldreomsorgen, lägger man ihop besparingarna blir det sammanlagt två miljarder. Om man jämför med 80-talet blir skillnaden tydlig. Då gick i genomsnitt varje heltidsanställd i hemtjänsten hem till fyra äldre. I dag går de hem till tolv”. AB 3 maj.
Man behöver inte vara matematikprofessor för att förstå varför en omsorg som haft kris under lång tid i vardagen havereras av ett virus. Det handlar om en dåligt organiserad vårdsektor med otillräckliga resurser.
Skyddsombud har i en del kommuner begärt skyddsstopp när munskydd och förkläden har saknats. Det är en sista åtgärd för att försöka skydda personalen och äldre/patienter i en utsatt situation. Skyddsstopp har sedan ofta hävts av Arbetsmiljöverket. Facket har även begärt skyddsstopp för busschaufförer som exponerats vid ingång genom framdörrarna. Alla kommuner har inte hörsammat det utan hävt stoppet.
Partierna har inte riktigt tagit till sig att sjukvården sedan länge är väljarnas viktigaste fråga. Äldreomsorgen har av partierna inte setts som en valvinnare. Men i nästa val är närmare 30 % av väljarna över 65 år och många i den gruppen lär inte rösta på partier som inte lärt sig något av det som nu håller på att hända.
Vi måste ändra på föråldrade byråkratiska strukturer inom offentlig sektor. ”Vårdens hjältar”, de längst fram i kampen mot covid-19, måste också få det stöd de förtjänar för att skydda sitt liv. Till annat viktigt kommer självklart hur ekonomin och arbetslösheten ska hanteras.
En pandemi är global och i en del länder har vi bara sett början. I en världsdel som Afrika – där sjukvården ofta är undermålig och restriktioner saknas – väntar nu en katastrof som kommer att överträffa det som hänt i länder som Italien och Spanien. Hur det ska hanteras är det ingen som vet. Men vi inser att FN:s resurser och förmåga inte kommer att räcka till. Samtidigt som de rika länderna kommer att ha problem med sjukdomen och allt som kommer i dess spår.
Nästa val blir annorlunda i alla länder. I Sverige är nästa val 2022 – om ingenting oförutsett inträffar. Det avgörande blir om partierna då förmår att komma med tillräckligt konstruktiva förslag för tiden efter corona, en tid som förmodligen blir en annan än den gamla.
Infört i Miljömagasinet
30 april 2020
20 mars 2020
Januariavtalet, sen kom coronasmittan.
Den här artikeln är från september 2019 och januariavtalet. Den så kallade jöken, gällde då och gäller fortfarande. Men sen kom coronasmittan emellan och ställde allt på ända. Men i botten så gäller fortfarande januariavtalet och det som står här.
”Stefan Löfvens regeringsförklaring präglades av januariöverenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna. Löfven berättade att en välfärdskommission ska inrättas och citerade några textrader av Kentsångaren Jocke Berg: ”Min släkt är full av hjältar, decennier av slit, brustna hjärtan, trötta leder. Deras stolthet bar mig hit.”
Men en kommission löser inte de problem som finns just nu i många kommuner. Det behövs ekonomiska insatser från staten om inte nedmonteringen av välfärden ska fortsätta.
Miljömagasinet: Klarar regeringen en omförhandling av januariavtalet
”Stefan Löfvens regeringsförklaring präglades av januariöverenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna. Löfven berättade att en välfärdskommission ska inrättas och citerade några textrader av Kentsångaren Jocke Berg: ”Min släkt är full av hjältar, decennier av slit, brustna hjärtan, trötta leder. Deras stolthet bar mig hit.”
Men en kommission löser inte de problem som finns just nu i många kommuner. Det behövs ekonomiska insatser från staten om inte nedmonteringen av välfärden ska fortsätta.
Miljömagasinet: Klarar regeringen en omförhandling av januariavtalet
29 februari 2020
Kommuner och regioner blöder och extraval hotar
Över svensk politik vilar nu januariavtalet, den så kallade jöken, som en våt filt. De enda som har glädje av det är oppositionspartierna till höger och vänster.
Ett av januaripartiernas mål var att hålla V och SD ute. Men för att bromsa en arbetsförmedling i sönderfall och ge blödande kommuner och regioner ökade anslag började det omaka paret Sjöstedt och Åkesson stödja varandra.
Regeringen med samarbetspartierna C och L borde satsat extra på kommunerna redan i den lagda budgeten. Nu skymtar ett extraval vid horisonten och januaripartierna bör skynda sig att försöka ta in V i den egna stugvärmen. Annars kan det bli en högerregering som styr Sverige redan i år.
Löntagarna är inte imponerade av januariavtalet. Inför LO:s kongress i juni mobiliserar nu en rad förbund mot en av jökens mest laddade frågor – den utlovade reformeringen av arbetsrätten. Till detta kommer de aviserade marknadshyrorna.
Arbetsförmedlingen är ett annat exempel. Snabba beslut, utan relevant beslutsunderlag och utan ändamålsenliga alternativa lösningar, löser man inte AF:s problem. Att privata aktörer skulle ta hand om hela matchningen av arbetssökande har inte heller stöd av forskare.
Var fjärde svensk kommun gick med underskott 2018 enligt siffror från Sveriges kommuner och regioner. SKR:s ekonomer ser att i stort sett alla regioner och kommuner jobbar med besparingar och effektiviseringar – som är lika med neddragningar. Det drabbar skolan, äldreomsorgen, sjukvården med flera verksamheter. Dessutom ökat antalet sjukskrivningar.
Ett av januaripartiernas mål var att hålla V och SD ute. Men för att bromsa en arbetsförmedling i sönderfall och ge blödande kommuner och regioner ökade anslag började det omaka paret Sjöstedt och Åkesson stödja varandra.
Regeringen med samarbetspartierna C och L borde satsat extra på kommunerna redan i den lagda budgeten. Nu skymtar ett extraval vid horisonten och januaripartierna bör skynda sig att försöka ta in V i den egna stugvärmen. Annars kan det bli en högerregering som styr Sverige redan i år.
Löntagarna är inte imponerade av januariavtalet. Inför LO:s kongress i juni mobiliserar nu en rad förbund mot en av jökens mest laddade frågor – den utlovade reformeringen av arbetsrätten. Till detta kommer de aviserade marknadshyrorna.
Arbetsförmedlingen är ett annat exempel. Snabba beslut, utan relevant beslutsunderlag och utan ändamålsenliga alternativa lösningar, löser man inte AF:s problem. Att privata aktörer skulle ta hand om hela matchningen av arbetssökande har inte heller stöd av forskare.
Var fjärde svensk kommun gick med underskott 2018 enligt siffror från Sveriges kommuner och regioner. SKR:s ekonomer ser att i stort sett alla regioner och kommuner jobbar med besparingar och effektiviseringar – som är lika med neddragningar. Det drabbar skolan, äldreomsorgen, sjukvården med flera verksamheter. Dessutom ökat antalet sjukskrivningar.
Grånade 40-talister, som en gång gick i bräschen för bättre levnadsförhållanden, borde plocka fram sina plakat och fråga sig hur välfärden och skattepengarna ska fördelas. De kan, om de orkar, inleda sin sista stora strid med ”Ropen skallar, en anständig äldrevård åt alla!”.
Så framtiden för kommuner och regioner ser inte ljus ut. De känner sig övergivna av regering och riksdag som gett dem nya uppdrag utan att skicka tillräckligt med pengar. Väckarklockan borde ha ringt länge på Helgeandsholmen.
Det är inte bara de löpande kostnaderna som är problemet runtom i landet. Kommunerna och regionerna har stora investeringsbehov i och med ett snabbt ökande antal barn, unga och äldre. Mindre kommuner drabbas hårdast. Lånekostnaderna kommer att öka mer och mer.
Det verkar inte finnas några politiker som vågar genomföra de skattehöjningar som skulle krävas för en ekonomi i balans. Snart kan vi få höra frågan: ”Hur och när går vi i konkurs?” Det håller inte i längden att som Lilla Edet låna till driften. Nu väntar där ett stort sparbeting.
Tankesmedjan Intelligence Watch föreslår att små kommuner som hänger ihop geografiskt ska slås samman för att minska administrationskostnaderna och underlätta kompetensförsörjningen. De vill att totalt 77 kommuner i södra Sverige ska bli 44. Kommuner som vill gå ihop ska få statligt stöd. Det är inte nya tankar. Men det är ingen enkel process och medborgarna måste vara med på tåget. Kommunala folkomröstningar kan bli aktuella.
Men det är inte bara kommunernas dåliga ekonomi och ständiga besparingar som står i fokus. Mycket viktiga frågor är också det ökande antalet sprängningar, narkotikaligornas skjutningar, ungdomsrånen, migrations- och integrationspolitiken.
Också bristen på lärare, sjuksköterskor och poliser hör till den akuta problembilden. För alla partier gäller att de har missat att satsa tillräckligt på utbildningen i bland annat dessa branscher.
Partierna bör ta väljarnas oro på allvar och ta del av den forskning som finns inom olika välfärdsområden. Inte bara lyfta fram dåligt underbyggda slutsatser för att försöka höja opinionssiffrorna.
Det gäller också att komma ihåg att sjukvården är väljarnas viktigaste fråga.
Även i övrig vård och omsorg är det kris på grund av brist på pengar och personal.
De partier som inte driver de frågorna med kraft kan vänta sig ett dåligt valresultat. Det är speciellt viktigt för MP och L som i mätningar ligger på eller ibland under 4-procentspärren.
Infört i Miljömagasinet
21 februari 2020
Eivor Karlsson
Så framtiden för kommuner och regioner ser inte ljus ut. De känner sig övergivna av regering och riksdag som gett dem nya uppdrag utan att skicka tillräckligt med pengar. Väckarklockan borde ha ringt länge på Helgeandsholmen.
Det är inte bara de löpande kostnaderna som är problemet runtom i landet. Kommunerna och regionerna har stora investeringsbehov i och med ett snabbt ökande antal barn, unga och äldre. Mindre kommuner drabbas hårdast. Lånekostnaderna kommer att öka mer och mer.
Det verkar inte finnas några politiker som vågar genomföra de skattehöjningar som skulle krävas för en ekonomi i balans. Snart kan vi få höra frågan: ”Hur och när går vi i konkurs?” Det håller inte i längden att som Lilla Edet låna till driften. Nu väntar där ett stort sparbeting.
Tankesmedjan Intelligence Watch föreslår att små kommuner som hänger ihop geografiskt ska slås samman för att minska administrationskostnaderna och underlätta kompetensförsörjningen. De vill att totalt 77 kommuner i södra Sverige ska bli 44. Kommuner som vill gå ihop ska få statligt stöd. Det är inte nya tankar. Men det är ingen enkel process och medborgarna måste vara med på tåget. Kommunala folkomröstningar kan bli aktuella.
Men det är inte bara kommunernas dåliga ekonomi och ständiga besparingar som står i fokus. Mycket viktiga frågor är också det ökande antalet sprängningar, narkotikaligornas skjutningar, ungdomsrånen, migrations- och integrationspolitiken.
Också bristen på lärare, sjuksköterskor och poliser hör till den akuta problembilden. För alla partier gäller att de har missat att satsa tillräckligt på utbildningen i bland annat dessa branscher.
Partierna bör ta väljarnas oro på allvar och ta del av den forskning som finns inom olika välfärdsområden. Inte bara lyfta fram dåligt underbyggda slutsatser för att försöka höja opinionssiffrorna.
Det gäller också att komma ihåg att sjukvården är väljarnas viktigaste fråga.
Även i övrig vård och omsorg är det kris på grund av brist på pengar och personal.
De partier som inte driver de frågorna med kraft kan vänta sig ett dåligt valresultat. Det är speciellt viktigt för MP och L som i mätningar ligger på eller ibland under 4-procentspärren.
Infört i Miljömagasinet
21 februari 2020
Eivor Karlsson
19 november 2019
Social välfärd i fara
Just nu finns det stor politisk enighet kring att det är tillväxt och fler arbetande timmar som är lösningen på våra problem. Men politiken är på väg åt fel håll. Vi ser det genom ett ökat antal sjukskrivningar, inte minst bland kvinnor, bland annat de som jobbar inom hemtjänst och på äldreboenden. Ångest, stresstillstånd, utmattning och depressioner drabbar allt fler människor i Sverige och västvärlden.
Är det möjligt att skruva politiken lite mer mot välbefinnande och livskvalitet, inte bara tillväxt och ekonomiska reformer? Tillväxt behövs men frågan borde vara – tillväxt av vad och för vem? Vi borde ställa konsumtion mot mer fri tid och livskvalitet.
Social välfärd i fara
Är det möjligt att skruva politiken lite mer mot välbefinnande och livskvalitet, inte bara tillväxt och ekonomiska reformer? Tillväxt behövs men frågan borde vara – tillväxt av vad och för vem? Vi borde ställa konsumtion mot mer fri tid och livskvalitet.
Social välfärd i fara
02 november 2019
Pensionsbeslutet ger nya problem
Den nya lagen om höjda pensionsåldrar antogs av riksdagen 16 oktober i år. Förändringarna är positiva för den som redan har pension eftersom mer pengar tillförs systemet. Däremot är det inte lika populärt bland de som arbetar nu eftersom de får jobba längre.
I och med att riksdagen 1994 beslutade om en stor pensionsreform började problemen för pensionärerna. Det förutsågs av MP och V som då reserverade sig och varnade för kraftigt sänkta pensioner. Varningsorden visade sig vara berättigade och trots justeringar har många pensionärer svårt att få ekonomin att gå ihop.
Riksdagens pensionsgrupp består numera av företrädare för Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet.
Riksdagen har alltså sagt ja till regeringens förslag att höja åldersgränsen för när inkomstgrundad ålderspension kan tas ut från 61 till 62 års ålder, och att göra vissa anpassningar till höjningen av åldersgränsen för rätten att kvarstå i anställning till 68 år (den så kallade LAS-åldern) från och med 2020.
Enligt riksdagens beslut, som bygger på blocköverskridande pensionsgruppens arbete, kommer åldrarna att successivt öka de närmsta åren för att 2026 nå det nya åldersspannet på 64 år (som lägsta pensionsålder) till 69 (den nya LAS-åldern).
Svenskarna lever allt längre samtidigt som kostnaderna inom pensionssystemet skenar. Men det handlar också om vi måste täcka upp för ett ohållbart och underfinansierat pensionssystem som visat sig ge skamligt låga pensioner för stora grupper i samhället. Det måste in mer pengar i systemet.
Pensionsåldershöjningen påbörjas utan att ha föregåtts av någon större offentlig debatt om hur det drabbar vissa grupper. Men övriga trygghetssystem som sjukpenning, arbetslöshetsförsäkring, äldreförsörjningsstöd, efterlevandepension och bostadstillägg måste också justeras successivt.
Sent omsider – samma dag som riksdagen tog beslutet – reagerade Jan-Olof Jacke, vd Svenskt Näringsliv, Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO, och Martin Linder, ordförande PTK. De skrev i SvD under rubriken ”Fyra miljoner hotas av lägre pensioner”.
”Sverige är nu mycket nära att införa regler som allvarligt kommer att försämra förutsättningarna för svenska tjänstepensionsföretag och hota de svenska tjänstepensionerna. Det sker i strid med EU-direktivets syfte och innebär en skadlig överreglering som inte är motiverad eller försvarbar. Riksdagen bör därför ändra lagförslaget. Finansinspektionen måste också anpassa föreskrifterna till lagen och EU-direktivets syfte.”
Flera kompletteringar borde gjorts innan beslutet. Den nya riktåldern slår mot vissa grupper. Många medlemmar inom t.ex. Kommunal och Byggnads är utslitna vid 63 års ålder.
Under rubriken ”Sveket mot arbetarklassen” skrev Enna Gerin i Aftonbladet, Kultur: "Exempelvis är införandet av en riktålder som följer den generella medellivslängden djupt orättvis. Medelåldern för kvinnor med kort utbildning stod nästan still mellan 2000 och 2015. Under samma period ökade den med 2,4 år för högutbildade män. Effekten blir att arbetarkvinnor tvingas arbeta allt längre för att välmående tjänstemän blir allt äldre.”
Parallellt med diskussionerna om höjd pensionsålder borde också förbättrad arbetsmiljö, kompetensutbildning och trygghetssystemens utformning ha diskuterats mer ingående. De yrkesgrupper med högst sjukskrivning finns bland Kommunals medlemmar. Därför bör trygghetssystemen utformas så att den som blir utsliten tidigare än vid pensionsåldern kan få sjukersättning (det som tidigare benämndes förtidspension).
Pensionsavgiften måste också höjas för att systemet inte ska haverera.Tanken var tidigare att pensionsnivån skulle motsvara 70 procent av slutlönen. Med dagens nivåer kommer stora grupper att få mindre än hälften av sin slutlön den dagen de går i pension. En pågående utredning om hur framtida garantipensioner ska fungera presenterar sitt förslag för regeringen i slutet av 2019.
Diskrimineringen av äldre på arbetsmarknaden borde också beaktats och aktivt motarbetas. Hur går det för äldre med lägre arbetstakt och utan tillräcklig kompetenshöjning om arbetsgivaren vill ersätta dem med yngre medarbetare?
Höjningen av pensionsåldrarna ansågs oundviklig av ekonomiska skäl. Men konsekvenserna blir negativa för många och det är viktigt att riksdag och regering noga följer utvecklingen.
Publicerat i Miljömagasinet den 1 november 2019.
I och med att riksdagen 1994 beslutade om en stor pensionsreform började problemen för pensionärerna. Det förutsågs av MP och V som då reserverade sig och varnade för kraftigt sänkta pensioner. Varningsorden visade sig vara berättigade och trots justeringar har många pensionärer svårt att få ekonomin att gå ihop.
Riksdagens pensionsgrupp består numera av företrädare för Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet.
Riksdagen har alltså sagt ja till regeringens förslag att höja åldersgränsen för när inkomstgrundad ålderspension kan tas ut från 61 till 62 års ålder, och att göra vissa anpassningar till höjningen av åldersgränsen för rätten att kvarstå i anställning till 68 år (den så kallade LAS-åldern) från och med 2020.
Enligt riksdagens beslut, som bygger på blocköverskridande pensionsgruppens arbete, kommer åldrarna att successivt öka de närmsta åren för att 2026 nå det nya åldersspannet på 64 år (som lägsta pensionsålder) till 69 (den nya LAS-åldern).
Svenskarna lever allt längre samtidigt som kostnaderna inom pensionssystemet skenar. Men det handlar också om vi måste täcka upp för ett ohållbart och underfinansierat pensionssystem som visat sig ge skamligt låga pensioner för stora grupper i samhället. Det måste in mer pengar i systemet.
Pensionsåldershöjningen påbörjas utan att ha föregåtts av någon större offentlig debatt om hur det drabbar vissa grupper. Men övriga trygghetssystem som sjukpenning, arbetslöshetsförsäkring, äldreförsörjningsstöd, efterlevandepension och bostadstillägg måste också justeras successivt.
Sent omsider – samma dag som riksdagen tog beslutet – reagerade Jan-Olof Jacke, vd Svenskt Näringsliv, Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO, och Martin Linder, ordförande PTK. De skrev i SvD under rubriken ”Fyra miljoner hotas av lägre pensioner”.
”Sverige är nu mycket nära att införa regler som allvarligt kommer att försämra förutsättningarna för svenska tjänstepensionsföretag och hota de svenska tjänstepensionerna. Det sker i strid med EU-direktivets syfte och innebär en skadlig överreglering som inte är motiverad eller försvarbar. Riksdagen bör därför ändra lagförslaget. Finansinspektionen måste också anpassa föreskrifterna till lagen och EU-direktivets syfte.”
Flera kompletteringar borde gjorts innan beslutet. Den nya riktåldern slår mot vissa grupper. Många medlemmar inom t.ex. Kommunal och Byggnads är utslitna vid 63 års ålder.
Under rubriken ”Sveket mot arbetarklassen” skrev Enna Gerin i Aftonbladet, Kultur: "Exempelvis är införandet av en riktålder som följer den generella medellivslängden djupt orättvis. Medelåldern för kvinnor med kort utbildning stod nästan still mellan 2000 och 2015. Under samma period ökade den med 2,4 år för högutbildade män. Effekten blir att arbetarkvinnor tvingas arbeta allt längre för att välmående tjänstemän blir allt äldre.”
Parallellt med diskussionerna om höjd pensionsålder borde också förbättrad arbetsmiljö, kompetensutbildning och trygghetssystemens utformning ha diskuterats mer ingående. De yrkesgrupper med högst sjukskrivning finns bland Kommunals medlemmar. Därför bör trygghetssystemen utformas så att den som blir utsliten tidigare än vid pensionsåldern kan få sjukersättning (det som tidigare benämndes förtidspension).
Pensionsavgiften måste också höjas för att systemet inte ska haverera.Tanken var tidigare att pensionsnivån skulle motsvara 70 procent av slutlönen. Med dagens nivåer kommer stora grupper att få mindre än hälften av sin slutlön den dagen de går i pension. En pågående utredning om hur framtida garantipensioner ska fungera presenterar sitt förslag för regeringen i slutet av 2019.
Diskrimineringen av äldre på arbetsmarknaden borde också beaktats och aktivt motarbetas. Hur går det för äldre med lägre arbetstakt och utan tillräcklig kompetenshöjning om arbetsgivaren vill ersätta dem med yngre medarbetare?
Höjningen av pensionsåldrarna ansågs oundviklig av ekonomiska skäl. Men konsekvenserna blir negativa för många och det är viktigt att riksdag och regering noga följer utvecklingen.
Publicerat i Miljömagasinet den 1 november 2019.
31 oktober 2019
Klarar regeringen en omförhandling av januariöverenskommelsen.
Regeringen har enligt Stefan Löfven fyra ödesfrågor att tackla den här mandatperioden. Det är välfärdens finansiering, det ökande gängvåldet, den framtida migrationspolitiken och klimatkrisen. Senast år 2045 ska Sverige inte längre ha några nettoutsläpp av växthusgaser, enligt tidigare överenskommelser.
Klarar regeringen en omförhandling av januariöverenskommelsen.
Klarar regeringen en omförhandling av januariöverenskommelsen.
01 juni 2019
Är verklighetsuppfattningen om sjuka begränsad?
”Försäkringskassans handläggare har nekat dem sjukpenning eller sjukersättning trots att de enligt sunt förnuft och åtskilliga läkarintyg framstår som sjuka. Vi har berättat om jurister som beskriver hur domstolarna avslår överklaganden på löpande band och om fackliga ledare som är förbannade över hur deras medlemmar misshandlas.[…] Kanske borde hon till och med ha bytt ut Ann-Marie Begler för länge sedan.” Ingvar Persson i Aftonbladet, 30 maj.
Alliansen införde ”stupstocken" – den bortre tidsgränsen – där nästan alla utförsäkrades och förlorade rätten till sjukpenning. Endast de som låg på sjukhus eller inte hade någon ”verklighetsuppfattning” kunde få förlängd sjukpenning.
Det var den borgerliga regeringen som införde de hårda tidsgränserna 2008. Men deras så kallade rehabiliteringskedja fungerade inte utan visade sig vara en utsorteringskedja. Uppskattningsvis 90 000 sjuka människor föll ur sjukförsäkringen efter två och ett halvt år sjukskrivning. Många hänvisade till Arbetsförmedlingen – som ansåg dem för sjuka för att arbeta.
Socialdemokraterna infriade sitt vallöfte 2014 och tog bort den bortre tidsgränsen, eller ”stupstocken” som gränsen ofta kallades i debatten. Men istället försökte S pressa ner antalet sjukdagar från 10,2 dagar till 9,0 i december 2020. Vi har idag facit på hur det gick.
Begler gjorde vad hon blivit tillsagd att göra, enligt vissa partier, dock beroende på partiets politiska hemvist. Vi minns regleringsbrevet 2016 som regeringen skickade till FK. ”Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”.Det gällde även sjukskrivningarna. Sverige har redan det tuffaste regelverket för sjukersättning i hela OECD – men ändå har allt fler nu fått sin sjukpenning indragen.
I Ekot den 22 oktober 2015 sa finansminister Magdalena Andersson att assistansersättning och sjukskrivningar är det område där det blir aktuellt att spara pengar för att klara ökade kostnader för flyktingmottagandet. Efter uppmärksamhet gjorde Andersson en viss pudel.
Här står vi idag med allt hårdare krav för att få bland annat sjukpenning. Omänskligt och inhumant. I dag drivs socialförsäkringen som en experimentverkstad, där man söker lösningar efter hand. Och där man experimenterar på människor i utsatta situationer.En strävan efter en budget i balans är viktigare än människors behov.
”Svårt förstå varför väljare sätter populism före välfärd” skriver statsvetaren Bo Rothstein på DN Debatt, 1 juni. ”Genom forskningen vet vi vilka samhällsmodeller som genererar välfärd. Ändå ökar stödet för politiker som i stället sprider hat, fruktan och konspirationsteorier.”
Men i vilken form levereras välfärden idag? I Sverige såväl som i övriga Europa där välfärden monterats ner ökar populistiska partier. Politiker borde förstå att det som nu händer är en grogrund för fattigdom och utanförskap. Långt bortom Rothsteins teorier.
När inte ens ett förslag att hjälp med andning som ska vara ett grundläggande behov och kan ge funktionshindrade barn rätt till personlig assistans skjuts upp och ska beredas ytterligare – inser man problematiken. Det är familjer i akut behov av stöd som får ta smällen. Men också de mycket sjuka eller döende får ta smällen. Varför tolererar vi att detta sker? Har vi något val? Är detta ett exempel på inkompetens eller politiskt ointresse? Eller bådadera? Riksdagen blundade för sjukförsäkringens haveri.
Rothstein för, i sin debattartikel, en avancerad beskrivning av välfärden, den är värd att läsa. Men för människor i vardagen framstår en annan verklighet. I brist på hopp, framtidstro och politiska åtgärder fortsätter populismen att öka. Svårt förstå varför väljare sätter populism före välfärd.
Alliansen införde ”stupstocken" – den bortre tidsgränsen – där nästan alla utförsäkrades och förlorade rätten till sjukpenning. Endast de som låg på sjukhus eller inte hade någon ”verklighetsuppfattning” kunde få förlängd sjukpenning.
Det var den borgerliga regeringen som införde de hårda tidsgränserna 2008. Men deras så kallade rehabiliteringskedja fungerade inte utan visade sig vara en utsorteringskedja. Uppskattningsvis 90 000 sjuka människor föll ur sjukförsäkringen efter två och ett halvt år sjukskrivning. Många hänvisade till Arbetsförmedlingen – som ansåg dem för sjuka för att arbeta.
Socialdemokraterna infriade sitt vallöfte 2014 och tog bort den bortre tidsgränsen, eller ”stupstocken” som gränsen ofta kallades i debatten. Men istället försökte S pressa ner antalet sjukdagar från 10,2 dagar till 9,0 i december 2020. Vi har idag facit på hur det gick.
Begler gjorde vad hon blivit tillsagd att göra, enligt vissa partier, dock beroende på partiets politiska hemvist. Vi minns regleringsbrevet 2016 som regeringen skickade till FK. ”Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”.Det gällde även sjukskrivningarna. Sverige har redan det tuffaste regelverket för sjukersättning i hela OECD – men ändå har allt fler nu fått sin sjukpenning indragen.
I Ekot den 22 oktober 2015 sa finansminister Magdalena Andersson att assistansersättning och sjukskrivningar är det område där det blir aktuellt att spara pengar för att klara ökade kostnader för flyktingmottagandet. Efter uppmärksamhet gjorde Andersson en viss pudel.
Här står vi idag med allt hårdare krav för att få bland annat sjukpenning. Omänskligt och inhumant. I dag drivs socialförsäkringen som en experimentverkstad, där man söker lösningar efter hand. Och där man experimenterar på människor i utsatta situationer.En strävan efter en budget i balans är viktigare än människors behov.
”Svårt förstå varför väljare sätter populism före välfärd” skriver statsvetaren Bo Rothstein på DN Debatt, 1 juni. ”Genom forskningen vet vi vilka samhällsmodeller som genererar välfärd. Ändå ökar stödet för politiker som i stället sprider hat, fruktan och konspirationsteorier.”
Men i vilken form levereras välfärden idag? I Sverige såväl som i övriga Europa där välfärden monterats ner ökar populistiska partier. Politiker borde förstå att det som nu händer är en grogrund för fattigdom och utanförskap. Långt bortom Rothsteins teorier.
När inte ens ett förslag att hjälp med andning som ska vara ett grundläggande behov och kan ge funktionshindrade barn rätt till personlig assistans skjuts upp och ska beredas ytterligare – inser man problematiken. Det är familjer i akut behov av stöd som får ta smällen. Men också de mycket sjuka eller döende får ta smällen. Varför tolererar vi att detta sker? Har vi något val? Är detta ett exempel på inkompetens eller politiskt ointresse? Eller bådadera? Riksdagen blundade för sjukförsäkringens haveri.
Rothstein för, i sin debattartikel, en avancerad beskrivning av välfärden, den är värd att läsa. Men för människor i vardagen framstår en annan verklighet. I brist på hopp, framtidstro och politiska åtgärder fortsätter populismen att öka. Svårt förstå varför väljare sätter populism före välfärd.
29 maj 2019
Skolinspektionens ansvar och verksamhet
Till
Skolinspektionen, Utbildningsminister Anna Ekström, Utbildningsdepartementet. Samt till Kerstin Wersäll Dahlbäck, Kalla Fakta och Nyhetsmorgon TV4.
Stockholm den 29 maj 2019
Från
Eivor Karlsson, Stockholm. eivor.karlsson@comhem.se,
Av TV4:s inslag, 29 maj, framgick efter bl.a. en undersökning som Kalla Faktas reporter Kerstin Wersäll Dahlbäck gjort att Skolinspektionen anmäler föräldrar till elever med hög olovlig frånvaro till Socialtjänsten. Det var något nytt. Att däremot skolan anmäler föräldrarna till Socialtjänsten är ett fenomen som funnits sedan tidigare. Barnen är hemma istället för i skolan – föräldrarna anmäls till socialtjänsten
I programmet medverkade även Therese Sjögren, mamma till två hemmasittande barn. Först utreddes familjen Sjögren av socialtjänsten i Tyresö och blev ”friad”. Skolinspektionen lade sen över ärendet till kommunen som utredde sig själva och fann allt OK. Och därefter lades ärendet ner. Är det verkligen så Skolinspektionen fullföljer sitt uppdrag?
Föräldern Therese Sjögren hittade en lämplig skola för sitt ena barn men då vägrade Tyresö kommun att betala för platsen. Inte ovanligt att hemskolan, av ekonomiska skäl, motsätter sig en plats vid en skola i en annan kommun. Även om lärmiljön är lämplig. En skola som skulle kunna ge eleven en chans att gå i skolan och även inhämta kunskap.
Men det är värt att beakta att en stor del av problemen i skolan handlar om övergripande politiska beslut. På många håll saknas det pengar – även till det mest grundläggande. Och då får inte elever med särskilda behov någon hjälp.
DN har haft flera utmärkta reportage under våren om skolan där även professionen kring elevernas hälsa har kommit till tals. Har inte ansvariga inom skolområdet läst dessa reportage? Klart är dock att riksdag och regering genom myndigheter och regionala skolorgan ska ta ett tydligt ansvar för skolan och elevernas kunskapsutveckling. Så är dock inte fallet.
Jag skrev den 8 april till Skolinspektionen, Barn- och elevombudet, Skolverket, Utbildningsdepartementet samt Utbildningsminister Anna Ekström. I skrivelsen bifogade jag en del viktiga punkter som borde beaktas. Bland annat att Skolinspektionen måste få ökade resurser och vidta snabbare åtgärder för att säkerställa, granska och följa upp skolor som brister i sina åtgärdsprogram eller stöd till eleven.
Men enligt inslaget i TV4 lade alltså Skolinspektionen över ärendet till Tyresö kommun som utredde sig själva – och fann allt OK. Och därefter lades ärendet ner. Det är oroande.
Skolinspektionen är en statlig myndighet som granskar skolor. Myndigheten har ett tillsynsansvar. Varför då anmäla föräldrar till socialtjänsten – istället för att som myndighet utöva sitt eget granskningsansvar?
En fråga är om denna utveckling beror på politisk styrning? Därför får även utbildningsminister Anna Ekström detta inlägg. Minst 5 500 barn är hemma i långa perioder istället för att gå till skolan. Det är allvarligt.
Men om ansvariga myndigheter inklusive – Skolinspektionen –föreställer sig att om föräldrarna anmäls till Socialtjänsten så tvingas vårdnadshavarna att skicka sina barn till skolan. Oavsett konsekvenserna för eleven. På vilket sätt blir skolornas redan ansträngda situation bättre av det? Skolinspektionen och utbildningsministern bör förklara. Läs även min här inlagda skrivelse som också tar upp en annan aktuell fråga: Vitesföreläggande till skolan eller eleverna?
Eivor Karlsson. Stockholm
Skolinspektionen, Utbildningsminister Anna Ekström, Utbildningsdepartementet. Samt till Kerstin Wersäll Dahlbäck, Kalla Fakta och Nyhetsmorgon TV4.
Stockholm den 29 maj 2019
Från
Eivor Karlsson, Stockholm. eivor.karlsson@comhem.se,
Av TV4:s inslag, 29 maj, framgick efter bl.a. en undersökning som Kalla Faktas reporter Kerstin Wersäll Dahlbäck gjort att Skolinspektionen anmäler föräldrar till elever med hög olovlig frånvaro till Socialtjänsten. Det var något nytt. Att däremot skolan anmäler föräldrarna till Socialtjänsten är ett fenomen som funnits sedan tidigare. Barnen är hemma istället för i skolan – föräldrarna anmäls till socialtjänsten
I programmet medverkade även Therese Sjögren, mamma till två hemmasittande barn. Först utreddes familjen Sjögren av socialtjänsten i Tyresö och blev ”friad”. Skolinspektionen lade sen över ärendet till kommunen som utredde sig själva och fann allt OK. Och därefter lades ärendet ner. Är det verkligen så Skolinspektionen fullföljer sitt uppdrag?
Föräldern Therese Sjögren hittade en lämplig skola för sitt ena barn men då vägrade Tyresö kommun att betala för platsen. Inte ovanligt att hemskolan, av ekonomiska skäl, motsätter sig en plats vid en skola i en annan kommun. Även om lärmiljön är lämplig. En skola som skulle kunna ge eleven en chans att gå i skolan och även inhämta kunskap.
Men det är värt att beakta att en stor del av problemen i skolan handlar om övergripande politiska beslut. På många håll saknas det pengar – även till det mest grundläggande. Och då får inte elever med särskilda behov någon hjälp.
DN har haft flera utmärkta reportage under våren om skolan där även professionen kring elevernas hälsa har kommit till tals. Har inte ansvariga inom skolområdet läst dessa reportage? Klart är dock att riksdag och regering genom myndigheter och regionala skolorgan ska ta ett tydligt ansvar för skolan och elevernas kunskapsutveckling. Så är dock inte fallet.
Jag skrev den 8 april till Skolinspektionen, Barn- och elevombudet, Skolverket, Utbildningsdepartementet samt Utbildningsminister Anna Ekström. I skrivelsen bifogade jag en del viktiga punkter som borde beaktas. Bland annat att Skolinspektionen måste få ökade resurser och vidta snabbare åtgärder för att säkerställa, granska och följa upp skolor som brister i sina åtgärdsprogram eller stöd till eleven.
Men enligt inslaget i TV4 lade alltså Skolinspektionen över ärendet till Tyresö kommun som utredde sig själva – och fann allt OK. Och därefter lades ärendet ner. Det är oroande.
Skolinspektionen är en statlig myndighet som granskar skolor. Myndigheten har ett tillsynsansvar. Varför då anmäla föräldrar till socialtjänsten – istället för att som myndighet utöva sitt eget granskningsansvar?
En fråga är om denna utveckling beror på politisk styrning? Därför får även utbildningsminister Anna Ekström detta inlägg. Minst 5 500 barn är hemma i långa perioder istället för att gå till skolan. Det är allvarligt.
Men om ansvariga myndigheter inklusive – Skolinspektionen –föreställer sig att om föräldrarna anmäls till Socialtjänsten så tvingas vårdnadshavarna att skicka sina barn till skolan. Oavsett konsekvenserna för eleven. På vilket sätt blir skolornas redan ansträngda situation bättre av det? Skolinspektionen och utbildningsministern bör förklara. Läs även min här inlagda skrivelse som också tar upp en annan aktuell fråga: Vitesföreläggande till skolan eller eleverna?
Eivor Karlsson. Stockholm
07 maj 2019
Vitesföreläggande till skolan eller eleverna?
Stockholm den 8 april 2019
Från
Eivor Karlsson, Stockholm. E-post: eivor.karlsson@comhem.se,
Till
Skolinspektionen, Barn- och elevombudet, Skolverket, Utbildningsdepartementet, Utbildningsminister Anna Ekström.
Skolan är en komplicerad och svårstyrd verksamhet. Just nu står elevernas höga ogiltiga frånvaro i centrum. Det kan i förlängningen leda till varaktigt skolk – därför måste det snabbt åtgärdas. Följden kan också leda till vitesförelägganden även för de föräldrar som kämpar för att förmå sina barn att gå till skolan.
När resurserna uteblir klarar inte alla elever de olika delmålen i skolan. Men Skollagen är tydlig: alla skolor är skyldiga att göra de anpassningar som krävs för att en elev ska kunna klara undervisningen utifrån sin förmåga. Sök och läs på Samuel slutade gå i skolan – föräldrarna hotas med viten.
Skolorna måste bli bättre på att tidigt upptäcka och ta reda på orsakerna bakom frånvaron på individ-, grupp- och skolnivå och vidta åtgärder utifrån dessa orsaker. Skolinspektionen bör därför rikta sin granskning mot berörda skolor, hur de lever upp till skollagen och vad den höga ogiltiga frånvaron beror på.
Frånvaron kan bero på mobbning, kränkningar, psykisk ohälsa, trassliga hemförhållanden, diagnoser, inlärningssvårigheter – eller skolans lärmiljö. Innan detta är kartlagt bör ingen skola få tillämpa sitt allra hårdaste vapen enligt skollagen – vitesföreläggande mot vårdnadshavare – för deras barns höga ogiltiga frånvaro.
Ett åtgärdsprogram bör upprättas eller vid behov aktualiseras och som ska beskriva det särskilda stöd som en elev ska få – alltså insatser och undervisning. Åtgärderna måste vara konkreta och utvärderingsbara vilket innebär att det måste framgå på vilket sätt och i vilken omfattning som eleven ska få stöd.
En pedagogisk kartläggning av elevens eventuella behov av särskilt stöd och av färskt datum kan vara motiverat. Även en psykologisk kartläggning av elevens hälsa och av färskt datum bör finnas. Det kan finns ångest, självskadebeteende (främst hos flickor) psykosociala problem eller en oupptäckt diagnos med i bilden. En tidsram ska finnas som anger när utredningen eller kartläggningen ska genomföras och hur omfattande utredningen ska vara.
Särskilt svårt har elever med (NPF) neuropsykiatriska diagnoser. Under 2015-2016 blev fenomenet orosanmälningar allt mer framträdande. Skolan och vårdnadshavaren kom i konflikt när det gällde otillräckliga resurser till eleven. Mamman ställde krav på skolan – anmäldes till socialen.
Jag skrev då till utbildningsministern. Se blogg: Orosanmälningar – en fråga för utbildningsministern.
En stor del av problemen i skolan handlar om övergripande politiska beslut. På många håll saknas det pengar – även till det mest grundläggande.
Det behövs fler specialpedagoger, BUP-samarbete, elevhälsan, skolpsykologer, kuratorer, systematiskt arbete, tidiga insatser – och skolsociala team. I detta team bör även socialtjänsten ingå.
Hur åstadkommer man detta när köerna till BUP blir allt längre? När sju av tio skolkuratorer har så hög arbetsbelastning att de inte hinner med arbetet. När kommuner över hela landet tvingas skära ner på anslagen till skolan. När rektorerna tvingas att prioritera bland behoven. Då är inte en ekonomisk piska (vitesföreläggande) rätt åtgärd till elever och vårdnadshavare. De mest behövande drabbas först. Och där föräldrarna ibland redan har en svag ekonomi. Det är inte en skola för alla.
Behov av konkreta åtgärder:
Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Från
Eivor Karlsson, Stockholm. E-post: eivor.karlsson@comhem.se,
Till
Skolinspektionen, Barn- och elevombudet, Skolverket, Utbildningsdepartementet, Utbildningsminister Anna Ekström.
Skolan är en komplicerad och svårstyrd verksamhet. Just nu står elevernas höga ogiltiga frånvaro i centrum. Det kan i förlängningen leda till varaktigt skolk – därför måste det snabbt åtgärdas. Följden kan också leda till vitesförelägganden även för de föräldrar som kämpar för att förmå sina barn att gå till skolan.
När resurserna uteblir klarar inte alla elever de olika delmålen i skolan. Men Skollagen är tydlig: alla skolor är skyldiga att göra de anpassningar som krävs för att en elev ska kunna klara undervisningen utifrån sin förmåga. Sök och läs på Samuel slutade gå i skolan – föräldrarna hotas med viten.
Skolorna måste bli bättre på att tidigt upptäcka och ta reda på orsakerna bakom frånvaron på individ-, grupp- och skolnivå och vidta åtgärder utifrån dessa orsaker. Skolinspektionen bör därför rikta sin granskning mot berörda skolor, hur de lever upp till skollagen och vad den höga ogiltiga frånvaron beror på.
Frånvaron kan bero på mobbning, kränkningar, psykisk ohälsa, trassliga hemförhållanden, diagnoser, inlärningssvårigheter – eller skolans lärmiljö. Innan detta är kartlagt bör ingen skola få tillämpa sitt allra hårdaste vapen enligt skollagen – vitesföreläggande mot vårdnadshavare – för deras barns höga ogiltiga frånvaro.
Ett åtgärdsprogram bör upprättas eller vid behov aktualiseras och som ska beskriva det särskilda stöd som en elev ska få – alltså insatser och undervisning. Åtgärderna måste vara konkreta och utvärderingsbara vilket innebär att det måste framgå på vilket sätt och i vilken omfattning som eleven ska få stöd.
En pedagogisk kartläggning av elevens eventuella behov av särskilt stöd och av färskt datum kan vara motiverat. Även en psykologisk kartläggning av elevens hälsa och av färskt datum bör finnas. Det kan finns ångest, självskadebeteende (främst hos flickor) psykosociala problem eller en oupptäckt diagnos med i bilden. En tidsram ska finnas som anger när utredningen eller kartläggningen ska genomföras och hur omfattande utredningen ska vara.
Särskilt svårt har elever med (NPF) neuropsykiatriska diagnoser. Under 2015-2016 blev fenomenet orosanmälningar allt mer framträdande. Skolan och vårdnadshavaren kom i konflikt när det gällde otillräckliga resurser till eleven. Mamman ställde krav på skolan – anmäldes till socialen.
Jag skrev då till utbildningsministern. Se blogg: Orosanmälningar – en fråga för utbildningsministern.
En stor del av problemen i skolan handlar om övergripande politiska beslut. På många håll saknas det pengar – även till det mest grundläggande.
Det behövs fler specialpedagoger, BUP-samarbete, elevhälsan, skolpsykologer, kuratorer, systematiskt arbete, tidiga insatser – och skolsociala team. I detta team bör även socialtjänsten ingå.
Hur åstadkommer man detta när köerna till BUP blir allt längre? När sju av tio skolkuratorer har så hög arbetsbelastning att de inte hinner med arbetet. När kommuner över hela landet tvingas skära ner på anslagen till skolan. När rektorerna tvingas att prioritera bland behoven. Då är inte en ekonomisk piska (vitesföreläggande) rätt åtgärd till elever och vårdnadshavare. De mest behövande drabbas först. Och där föräldrarna ibland redan har en svag ekonomi. Det är inte en skola för alla.
Behov av konkreta åtgärder:
- Skolinspektionen måste få ökade resurser och vidta snabbare åtgärder för att säkerställa, granska och följa upp skolor som brister i sina åtgärdsprogram eller stöd till eleven.
- Kraftfullare kritik och vitesföreläggande till skolor som inte uppvisar agerande i form av konkreta, tydliga och utvärderingsbara åtgärder.
- Ökat socialt och psykologiskt expertstöd och t. ex. skolsociala team, kring eleven från aktuell kommun och skola.
- Föräldraansvaret och samarbetet mellan skola och föräldrar är viktigt. Men vitesföreläggande istället för stöd, är fel väg att gå.
- Riksdag och regering ska genom myndigheter och regionala skolorgan ta ett tydligt ansvar för skolan och elevernas kunskapsutveckling.
Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
03 maj 2019
De sociala klyftorna ökar.
Skillnaderna mellan rika och fattiga ökar vilket påverkar vår hälsa, skolgång och våra liv.
De sociala klyftorna ökar.
De sociala klyftorna ökar.
11 mars 2019
Gå inte vilse i det nya landskapet!
Vi har nu ett nytt politiskt landskap. Flertalet partier går mot mitten men också mot det konservativa hållet. Kvar blev en vänsterflank med ett parti. Sverige – och faktiskt hela världen – står inför några ödesfrågor: klimatförändringar, fattigdom och social utslagning. En intressant fråga är i vilken utsträckning partierna i 4-klövern kan hantera detta utan att få problem med väljarstödet.
Hos Socialdemokraterna morras det om ökande klyftor och en ny S-förening, Reformisterna, har debuterat både som intern och utåtriktad vänsteropposition. För att nå sina mål föreslår föreningen ett reformprogram med sju punkter.
Med ökande motsättningar kan fler organisationer och partier komma att bildas. Några medlemmar har lämnat MP och bildat Partiet Vändpunkt (PV). Om Liberalerna åker ur riksdagen lär det hända ett och annat även där. Om både C och L får problem kan vi räkna med att frågan om sammanslagning kommer upp igen. Centerliberalerna?
Oavsett vilka partier eller föreningar som kan bildas behöver vi en ekonomisk politik som håller ihop samhället. Utmaningarna är stora. Det behöver byggas ett stort antal hyresrätter för att unga och andra grupper ska någonstans att bo. Hyran bör vara skälig. Bostadsbristen är nu så svår att Sverige behöver "social housing" – enligt Boverkets generaldirektör Anders Sjelvgren: ”Nya siffror visar att bostadsproduktionen faller brant i år och att fallet fortsätter 2019”. (SvD Näringsliv 13 december 2018). Men vilka partier vill driva fram den sortens klasskiljande bostäder? Har inte Sverige fått nog av segregation?
Det blir intressant att se hur regeringen klarar den nya balansgången. Partierna i 4-klövern har ju skilda utgångspunkter i flera frågor. Exempelvis marknadshyror och förändring av arbetsrätten.
Socialförsäkringarna behöver en översyn. Arvs-, gåvo-, förmögenhets-, och fastighetsskatten kan komma ifråga som motvikt mot stora skattesänkningar i en skattereform. Och enligt 4-klöverns avtal ska ”minst” 15 miljarder användas för grön skatteväxling. Transporterna måste bli miljömässigt hållbara. Inom den offentliga sektorn, vård, omsorg och skola pågår ständiga besparingar. Många som ”står långt från arbetsmarknaden” har svårt att få jobb, trots för närvarande en låg arbetslöshet.
De borgerliga lovade i valrörelsen att Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form skulle läggas ner. Privata aktörer ska få ta över. Tidigare privatiseringar som t. ex. jobbcoacher borde avskräcka.
Arbetsmarknadsforskarna Eskil Wadensjö och Madelene Nordlund vid Stockholms respektive Umeå universitet ifrågasätter privatiseringar. Personer som står långt från arbetsmarknaden är de som i första hand behöver hjälp av en stark statlig myndighet.
”Jag förstår inte hur det skulle bli bättre om de ska få hjälp av privata aktörer som får betalt per individ som matchas”, säger Nordlund i Publikt 31 (jan –19). Men stora delar av verksamheten kan komma att privatiseras.
Lägg till detta risken för en eventuell ny finanskris om ett par år eller så. Hur kommer regeringen med samarbetspartners då att ställa sig till avgörande frågor, exempelvis finanskapitalismen och bankerna, som tidigare fått miljarder i statligt stöd och som nu är en vinstmaskin. Om problemen åter tornar upp sig balanserar Sverige, liksom omvärlden, farligt mellan tillväxt och olösta sociala konflikter.
Gå inte vilse i det nya politiska landskapet. Det behöver föras en politik som håller ihop samhället, minimerar sociala klyftor och värnar miljön. De gula västarna kan komma även i Sverige och det nya högerblocket (M, KD, SD) behöver inte mer än ytterligare 21 mandat för att ta makten i riksdagen. 4-klövern har stora utmaningar framför sig.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 9, 1 mars 2019.
Hos Socialdemokraterna morras det om ökande klyftor och en ny S-förening, Reformisterna, har debuterat både som intern och utåtriktad vänsteropposition. För att nå sina mål föreslår föreningen ett reformprogram med sju punkter.
Med ökande motsättningar kan fler organisationer och partier komma att bildas. Några medlemmar har lämnat MP och bildat Partiet Vändpunkt (PV). Om Liberalerna åker ur riksdagen lär det hända ett och annat även där. Om både C och L får problem kan vi räkna med att frågan om sammanslagning kommer upp igen. Centerliberalerna?
Oavsett vilka partier eller föreningar som kan bildas behöver vi en ekonomisk politik som håller ihop samhället. Utmaningarna är stora. Det behöver byggas ett stort antal hyresrätter för att unga och andra grupper ska någonstans att bo. Hyran bör vara skälig. Bostadsbristen är nu så svår att Sverige behöver "social housing" – enligt Boverkets generaldirektör Anders Sjelvgren: ”Nya siffror visar att bostadsproduktionen faller brant i år och att fallet fortsätter 2019”. (SvD Näringsliv 13 december 2018). Men vilka partier vill driva fram den sortens klasskiljande bostäder? Har inte Sverige fått nog av segregation?
Det blir intressant att se hur regeringen klarar den nya balansgången. Partierna i 4-klövern har ju skilda utgångspunkter i flera frågor. Exempelvis marknadshyror och förändring av arbetsrätten.
Socialförsäkringarna behöver en översyn. Arvs-, gåvo-, förmögenhets-, och fastighetsskatten kan komma ifråga som motvikt mot stora skattesänkningar i en skattereform. Och enligt 4-klöverns avtal ska ”minst” 15 miljarder användas för grön skatteväxling. Transporterna måste bli miljömässigt hållbara. Inom den offentliga sektorn, vård, omsorg och skola pågår ständiga besparingar. Många som ”står långt från arbetsmarknaden” har svårt att få jobb, trots för närvarande en låg arbetslöshet.
De borgerliga lovade i valrörelsen att Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form skulle läggas ner. Privata aktörer ska få ta över. Tidigare privatiseringar som t. ex. jobbcoacher borde avskräcka.
Arbetsmarknadsforskarna Eskil Wadensjö och Madelene Nordlund vid Stockholms respektive Umeå universitet ifrågasätter privatiseringar. Personer som står långt från arbetsmarknaden är de som i första hand behöver hjälp av en stark statlig myndighet.
”Jag förstår inte hur det skulle bli bättre om de ska få hjälp av privata aktörer som får betalt per individ som matchas”, säger Nordlund i Publikt 31 (jan –19). Men stora delar av verksamheten kan komma att privatiseras.
Lägg till detta risken för en eventuell ny finanskris om ett par år eller så. Hur kommer regeringen med samarbetspartners då att ställa sig till avgörande frågor, exempelvis finanskapitalismen och bankerna, som tidigare fått miljarder i statligt stöd och som nu är en vinstmaskin. Om problemen åter tornar upp sig balanserar Sverige, liksom omvärlden, farligt mellan tillväxt och olösta sociala konflikter.
Gå inte vilse i det nya politiska landskapet. Det behöver föras en politik som håller ihop samhället, minimerar sociala klyftor och värnar miljön. De gula västarna kan komma även i Sverige och det nya högerblocket (M, KD, SD) behöver inte mer än ytterligare 21 mandat för att ta makten i riksdagen. 4-klövern har stora utmaningar framför sig.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 9, 1 mars 2019.
27 februari 2019
Vad händer med IS-terroristerna, anhängarna och deras barn?
Utspelen avlöser varandra gällande hur Sverige bör agera när det gäller svenska IS-anhängare. En viktig fråga är hur det politiska systemet har hanterat frågan – bakom kulisserna. Vad kan vi vänta oss av fortsättningen?
Varje land måste ta sitt ansvar, det sa Nasrin Abdullah, befälhavare för YPJ, den kvinnliga delen av YPG, till TT under ett besök i Stockholm redan i februari för ett år sedan. Sverige uppmanades hämta gripna is-svenskar Vad har hänt sedan dess?
Kurderna slog då fast att deras styrkor betraktade fångarna som terrorister, inte krigsfångar. ”Med krigsfångar är tanken att när stridigheterna är slut så släpps man utan att straffas för att man deltagit i striderna. Om man inte har krigsfångestatus är tanken att man kan straffas för att ha deltagit i striderna. Det är förmodligen därför de gör den här distinktionen.” Det sa Mark Klamberg, docent i folkrätt, Stockholms universitet. Aftonbladet 8 februari 2018 – för ett år sedan.
"Sverige uppmanas hämta hem gripna is-svenskar".
Statsministern sa nyligen att Sverige och utrikesdepartementet har avrått sedan 2011 att resa till regionen och de som ändå gör det ska inte räkna med någon konsulär hjälp från Sverige. Men avrådan räckte inte.
Moderaterna har gjort utspel om att har man dubbelt medborgarskap bör man kunna bli av med sitt svenska pass.Men då måste grundlagen ändras och det kan ta fyra år.
Justitieminister Morgan Johansson sa i SvT, 25/2,
"IS-återvändare borde dömas av en specialdomstol, en internationell tribunal".
Men Ove Bring, professor i nationell rätt, delade inte den åsikten, SvT 26/2. – Det finns ju redan internationellt ett system för den här typen av brott, den internationella brottsdomstolen i Haag. Man har ju mandat där att ta hand om krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten. Även om man först bör försöka uttömma möjligheterna i nationella domstolar.
I Studio Ett, 25 februari, fanns ett inslag ”Internationella tribunaler löser inte politikernas huvudvärk”.I studion debatt mellan Andreas Carlson (KD) och Fredrik Lundh Sammeli (S).. Mot slutet av inslaget deltog Mark Klamberg, docent i folkrätt, som klargjorde några punkter i en debatt där det annars inte framkom något konkret nytt.
Men vad har regeringen och oppositionen hittills gjort i IS-frågan? Har Sverige varit senfärdigt? Den frågan borde belysas.
”Problemet med Sveriges svaga lagstiftning är att förstärkningarna nu kommer för sent och straffskalorna fortfarande är låga. Det är inte heller Sverige som är motor i processen.” Det skriver Ledarsidorna se, som här tar upp frågan under rubriken:
"Därför har Sverige Europas lägsta ambition att lagföra IS-terrorister".
Vad händer med barnen?
Mitt i detta fruktansvärda dödande, utfört av IS-terrorister, finns barnen. De är oskyldiga till sina föräldrars brott. Vad tänker Sverige göra med barnen? Hur långt sträcker sig FN:s Barnkonvention? Är det inte rimligt att ta hem barnen tillsammans med sina mödrar? Om dessa mödrar har begått brott ska de straffas. Om inte – måste de återanpassas till vårt samhälle tillsammans med sina barn. .
När man hör politiker aningslöst säga, om de nu aktuella IS-barnen, att det får socialtjänsten ta hand om – ger det rysningar. Hur kan socialtjänsten lyckas med det samhället hittills misslyckats med? Dessa barn kan behöva stora insatser.
SVT visade 2016 en dokumentär inifrån IS: ”Ensamma mot IS” Där skildrades två föräldrars desperata kamp för att få hem sin dotter. Marilyn, 15, som rymde från Sverige för att ansluta sig till IS med sin pojkvän. Hon blev gravid. Han dödades senare. Tre fritagningsförsök krävdes innan föräldrarna fick hem sin dotter. Ett livsfarligt uppdrag i ett IS-kontrollerat område.
I dokumentären framkom också att insatsen från socialtjänsten vid hemkomsten var marginell för både Marilyn och hennes barn. I en efterföljande analys av programmet framkom en del av vikt. Det behövs psykologisk experthjälp och upplagt program för att kunna bearbeta sådana trauman. Det måste till ett förberett mottagande.
– Det saknas kunskaper och erfarenheter att ta emot återvändande IS-medlemmar i svenska komuner, särskilt de som kommer med barn. De har varit med om saker som inget barn ska behöva uppleva. Det säger Jonas Trolle, chef för Center mot våldsbejakande extremism. DN 27/2.
Så frågan är om Sverige klarar av den situation som samhället delvis självt försatt sig i.Nu handlar det om att lagfara IS-terrorister och även ta ansvar för barnens anpassning in i det svenska samhället. Nu måste politikerna tala klarspråk och sluta trassla in sig i olika tolkningar av lagar som ännu inte finns eller som av andra orsaker inte kan eller bör tillämpas.
Varje land måste ta sitt ansvar, det sa Nasrin Abdullah, befälhavare för YPJ, den kvinnliga delen av YPG, till TT under ett besök i Stockholm redan i februari för ett år sedan. Sverige uppmanades hämta gripna is-svenskar Vad har hänt sedan dess?
Kurderna slog då fast att deras styrkor betraktade fångarna som terrorister, inte krigsfångar. ”Med krigsfångar är tanken att när stridigheterna är slut så släpps man utan att straffas för att man deltagit i striderna. Om man inte har krigsfångestatus är tanken att man kan straffas för att ha deltagit i striderna. Det är förmodligen därför de gör den här distinktionen.” Det sa Mark Klamberg, docent i folkrätt, Stockholms universitet. Aftonbladet 8 februari 2018 – för ett år sedan.
"Sverige uppmanas hämta hem gripna is-svenskar".
Statsministern sa nyligen att Sverige och utrikesdepartementet har avrått sedan 2011 att resa till regionen och de som ändå gör det ska inte räkna med någon konsulär hjälp från Sverige. Men avrådan räckte inte.
Moderaterna har gjort utspel om att har man dubbelt medborgarskap bör man kunna bli av med sitt svenska pass.Men då måste grundlagen ändras och det kan ta fyra år.
Justitieminister Morgan Johansson sa i SvT, 25/2,
"IS-återvändare borde dömas av en specialdomstol, en internationell tribunal".
Men Ove Bring, professor i nationell rätt, delade inte den åsikten, SvT 26/2. – Det finns ju redan internationellt ett system för den här typen av brott, den internationella brottsdomstolen i Haag. Man har ju mandat där att ta hand om krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten. Även om man först bör försöka uttömma möjligheterna i nationella domstolar.
I Studio Ett, 25 februari, fanns ett inslag ”Internationella tribunaler löser inte politikernas huvudvärk”.I studion debatt mellan Andreas Carlson (KD) och Fredrik Lundh Sammeli (S).. Mot slutet av inslaget deltog Mark Klamberg, docent i folkrätt, som klargjorde några punkter i en debatt där det annars inte framkom något konkret nytt.
Men vad har regeringen och oppositionen hittills gjort i IS-frågan? Har Sverige varit senfärdigt? Den frågan borde belysas.
”Problemet med Sveriges svaga lagstiftning är att förstärkningarna nu kommer för sent och straffskalorna fortfarande är låga. Det är inte heller Sverige som är motor i processen.” Det skriver Ledarsidorna se, som här tar upp frågan under rubriken:
"Därför har Sverige Europas lägsta ambition att lagföra IS-terrorister".
Vad händer med barnen?
Mitt i detta fruktansvärda dödande, utfört av IS-terrorister, finns barnen. De är oskyldiga till sina föräldrars brott. Vad tänker Sverige göra med barnen? Hur långt sträcker sig FN:s Barnkonvention? Är det inte rimligt att ta hem barnen tillsammans med sina mödrar? Om dessa mödrar har begått brott ska de straffas. Om inte – måste de återanpassas till vårt samhälle tillsammans med sina barn. .
När man hör politiker aningslöst säga, om de nu aktuella IS-barnen, att det får socialtjänsten ta hand om – ger det rysningar. Hur kan socialtjänsten lyckas med det samhället hittills misslyckats med? Dessa barn kan behöva stora insatser.
SVT visade 2016 en dokumentär inifrån IS: ”Ensamma mot IS” Där skildrades två föräldrars desperata kamp för att få hem sin dotter. Marilyn, 15, som rymde från Sverige för att ansluta sig till IS med sin pojkvän. Hon blev gravid. Han dödades senare. Tre fritagningsförsök krävdes innan föräldrarna fick hem sin dotter. Ett livsfarligt uppdrag i ett IS-kontrollerat område.
I dokumentären framkom också att insatsen från socialtjänsten vid hemkomsten var marginell för både Marilyn och hennes barn. I en efterföljande analys av programmet framkom en del av vikt. Det behövs psykologisk experthjälp och upplagt program för att kunna bearbeta sådana trauman. Det måste till ett förberett mottagande.
– Det saknas kunskaper och erfarenheter att ta emot återvändande IS-medlemmar i svenska komuner, särskilt de som kommer med barn. De har varit med om saker som inget barn ska behöva uppleva. Det säger Jonas Trolle, chef för Center mot våldsbejakande extremism. DN 27/2.
Så frågan är om Sverige klarar av den situation som samhället delvis självt försatt sig i.Nu handlar det om att lagfara IS-terrorister och även ta ansvar för barnens anpassning in i det svenska samhället. Nu måste politikerna tala klarspråk och sluta trassla in sig i olika tolkningar av lagar som ännu inte finns eller som av andra orsaker inte kan eller bör tillämpas.
15 januari 2019
Överenskommelsen: Sänkta skatter, otrygg arbetsmarknad och höjda hyror.
Om den mycket omfattande överenskommelsen i sin nuvarande form genomförs står vi inför ett nytt politiskt landskap kanske under flera mandatperioder. Det finns ingen stark politisk opposition till vänster.
Socialdemokraterna kan inte längre opponera sig mot den högerpolitik de själva bidragit till. Och Centerpartiet, den störste vinnaren, har lovat att vara en nagel i ögat på regeringen så att överenskomna reformer genomförs. Även Liberalerna har får igenom paradfrågor.
Även Miljöpartiet är till viss del vinnare. De miljö- och klimatsatsningar samt miljöskatter som partiet gjort blir kvar. Dessutom en grön skatteväxling på 15 miljarder, d.v.s. ytterligare höjda skatter på miljö- och klimatskadliga verksamheter.
V:s inflytande däremot – begränsas – jämfört med förra mandatperioden.
Socialdemokraterna är den stora maktpolitiska vinnaren eftersom man har avvärjt ett stort hot mot sitt eget maktinnehav. I och med överenskommelsen har man också undanröjt M och KD:s möjligheter att med stöd av SD ta makten. Men priset är högt.
S gick till val genom att stenhårt kritisera Alliansens förslag till skattesänkningar. Reformutrymmet anges nu till 4,5 miljarder. Med tanke på 30 miljarder i sänkta skatter för jobb och företag, slopad värnskatt på högre inkomster och färre som betalar statlig skatt är utrymmet ytterst begränsat.
Centern har fått igenom långtgående förändringar i uppluckrad arbetsrätt och marknadshyror genom fri hyressättning i nybyggnation, samt en översyn av hur lägenheters kvalitet och läge ska avspeglas mer i hyresnivån. Vidare konkurrensutsättning av arbetsförmedlingen som ska genomföras liksom tredubblat rut-avdrag och vinster i välfärden.Surt för Löfven att administrera allt detta.
Nu ska Socialdemokraterna (med LO:s godkännande) genomföra en lång rad politiska beslut som S tog hård strid mot i hela valrörelsen. Det handlar om kärnfrågor i partiets politik. Det handlar också inte minst om fördelningspolitik.
Frågan är om detta är rätt väg för S och en redan försvagad arbetarrörelse att gå. Vi ser hur högerkrafter tar över alltmer i Europa medan socialdemokratiska partier krymper eller närmast faller ihop. När samhällen sviker så står högerkrafterna beredda. Missnöjet gror och det blir oroligt i samhället.
Låt oss hoppas att det blir en seriös regering och att det inte finns grogrund för samma folkliga vrede här som i Frankrike där gula västarna blev högerliberale Macrons främsta motståndare.
Det har försatt Macron i sin hittills djupaste kris som president. I det läget väljer han att skriva ett långt brev till folket med 32 frågor. En stor nationell konsultation av folket kan man säga.
”Vilka skattesänkningar ska prioriteras? Är det för mycket administration? Hur kan folk ges större möjlighet att höras i styret av det här landet?”
På onsdag kan vi ha en ny regering. Nu krävs besinning på alla plan för att klara av konsekvenserna av denna politiska överenskommelse.
Socialdemokraterna kan inte längre opponera sig mot den högerpolitik de själva bidragit till. Och Centerpartiet, den störste vinnaren, har lovat att vara en nagel i ögat på regeringen så att överenskomna reformer genomförs. Även Liberalerna har får igenom paradfrågor.
Även Miljöpartiet är till viss del vinnare. De miljö- och klimatsatsningar samt miljöskatter som partiet gjort blir kvar. Dessutom en grön skatteväxling på 15 miljarder, d.v.s. ytterligare höjda skatter på miljö- och klimatskadliga verksamheter.
V:s inflytande däremot – begränsas – jämfört med förra mandatperioden.
Socialdemokraterna är den stora maktpolitiska vinnaren eftersom man har avvärjt ett stort hot mot sitt eget maktinnehav. I och med överenskommelsen har man också undanröjt M och KD:s möjligheter att med stöd av SD ta makten. Men priset är högt.
S gick till val genom att stenhårt kritisera Alliansens förslag till skattesänkningar. Reformutrymmet anges nu till 4,5 miljarder. Med tanke på 30 miljarder i sänkta skatter för jobb och företag, slopad värnskatt på högre inkomster och färre som betalar statlig skatt är utrymmet ytterst begränsat.
Centern har fått igenom långtgående förändringar i uppluckrad arbetsrätt och marknadshyror genom fri hyressättning i nybyggnation, samt en översyn av hur lägenheters kvalitet och läge ska avspeglas mer i hyresnivån. Vidare konkurrensutsättning av arbetsförmedlingen som ska genomföras liksom tredubblat rut-avdrag och vinster i välfärden.Surt för Löfven att administrera allt detta.
Nu ska Socialdemokraterna (med LO:s godkännande) genomföra en lång rad politiska beslut som S tog hård strid mot i hela valrörelsen. Det handlar om kärnfrågor i partiets politik. Det handlar också inte minst om fördelningspolitik.
Frågan är om detta är rätt väg för S och en redan försvagad arbetarrörelse att gå. Vi ser hur högerkrafter tar över alltmer i Europa medan socialdemokratiska partier krymper eller närmast faller ihop. När samhällen sviker så står högerkrafterna beredda. Missnöjet gror och det blir oroligt i samhället.
Låt oss hoppas att det blir en seriös regering och att det inte finns grogrund för samma folkliga vrede här som i Frankrike där gula västarna blev högerliberale Macrons främsta motståndare.
Det har försatt Macron i sin hittills djupaste kris som president. I det läget väljer han att skriva ett långt brev till folket med 32 frågor. En stor nationell konsultation av folket kan man säga.
”Vilka skattesänkningar ska prioriteras? Är det för mycket administration? Hur kan folk ges större möjlighet att höras i styret av det här landet?”
På onsdag kan vi ha en ny regering. Nu krävs besinning på alla plan för att klara av konsekvenserna av denna politiska överenskommelse.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)