De politiska turerna efter valet 2014 var dramatiska. SD, med sin vågmästarroll, fällde regeringens budget genom att rösta på de fyra Allianspartiernas förslag. S/MP-regeringens budget gick inte igenom och Löfven hade att välja mellan att antingen återremittera budgeten till finansutskottet för vidare förhandlingar. Att regeringen avgick. Eller att utlysa nyval. Det hela slutade med Decemberöverenskommelsen, DÖ.
Politiken står nu inför stora utmaningar. Arbetarrörelsen har svårigheter med att tillväxten inte längre ger jobb åt alla. Och M:s självbild som det ”nya arbetarpartiet” höll inte heller i längden. Det är ett samhällsbyggaruppdrag med nya dimensioner som Sverige står inför. Den ekologiska hållbarheten och den internationella solidariteten utsätts idag också för allt starkare tryck. Urbaniseringen pekar inte heller på att hela landet kan leva.
Det är ingen överdrift att säga att välfärdsstaten är utsatt för stora påfrestningar. Inte minst om vi går ner på mikronivå. Aldrig har det varit så svårt som nu att få rätt till personlig assistans. Det visar statistik för Försäkringskassan. Vid omprövning, vartannat år, förlorar var tionde assistansrätten. Ett annat exempel är gruppen svårt psykiskt sjuka. En psykiskt sjuk person kan numera ligga på gatan utan att vara någon myndighets ansvar.
Men orättvisor handlar också om dagens och framtidens pensionärer. Redan idag lever 225 000 svenska pensionärer under EU:s fattigdomsgräns, enligt Pensionsmyndigheten. Antalet fattiga pensionärer har nästan fördubblats sedan 2006. Att lyfta alla pensionärer över fattigdomsgränsen skulle kosta runt 4,5 miljarder kronor varje år.
Det är alarmerande att så många, efter relativt många yrkesår, får så låg pension vid 65 års ålder att de får nöja sig med garantipension – det som tidigare kallades ”fattigpension”.Framöver ska alla som orkar och vill jobba längre kunna ha kvar sin anställning till 69 år. Men alla kan inte jobba till 69, många är utslitna långt före dagens pensionsålder. Hur skulle de orka jobba två år extra? Detta bör beaktas när man nu granskar pensionssystemet.
Av dem som hamnar under EU:s fattigdomsgräns är 70 procent kvinnor. Gränsen för så kallad relativ fattigdom går i Sverige vid 11.100 kronor i månaden i disponibel inkomst, inklusive bostadstillägg. Inkomsten ligger då på 60 procent av medianinkomsten i landet.
Ibland kommer frågan om ett pensionärsparti upp. Men pensionärerna är ingen homogen grupp och dessutom når ett enfrågeparti inte särskilt långt. Ett parti måste ha minst tre frågor av dignitet som berör stora väljargrupper.
SPI, Sveriges Pensionärers Intresseparti breddade sig i maj 2013 under nya namnet ”SPI Välfärden” och vänder sig idag till alla åldrar. Men väljarna har inte attraherats. SPI har inga mandat i riksdagen men finns representerade i vissa kommuner. Även för Feministiskt initiativ, FI, kan det bli svårt att få sådan tyngd i sina frågor att de kan passera 4-procentspärren. Trots att FI är betydligt mer mediala och färgstarka än SPI.
En valkampanj är en dynamisk process. Ett valresultatet däremot är en faktisk situation som förändrar förutsättningarna. Viktningen av partiernas väljarstöd mot valresultatet visade att 65 + numera är en rörlig grupp. 12,4 procent gav sin röst till ett parti utanför vänster-högerskalan.
För partierna är analysen av varför de inte nådde ut med sitt budskap till vissa grupper en komplicerad uppgift. Men den är nödvändig som grund för den fortsatta politiska processen.
En sak är tydlig: Välfärden är i fara för många människor. Inte minst för pensionärerna..
Infört i Miljömagasinet nr. 14, 2 april -15
Eivor Karlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar