Maktkamp och pudel i Mark

 Det var ett klokt beslut som socialutskottet i Mark tog när de bestämde sig för att inte ansöka om LVU vad gäller de tre barnen.  Även om vissa tjänstemän hade en annan åsikt. Men det var ett beslut under galgen där rättssamhället tog över med hjälp av Bo Edvardssons anmärkningar. Socialutskottet tog till sig det han skrev.   

Edvardsson riktade redan i juni  hård kritik mot utredningen http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4559450 Han menade  att utredningen var osaklig, ensidig och hade  bristande källredovisning.  Då hade Erlandsson ännu inte gjort den nu fullständiga utredningen. 

Men frågan är om socialutskottets ordf.  Mia Magné (C) nu har tvingats göra en pudel. I samband  med  det akuta omhändertagandet i maj sa Magné:  – Det är fullständigt häpnadsväckande. Vidare framkom att beslutet  togs över huvudet och under protester från Mia Magné.  – Den här typen av drastiska beslut ska vara en skyddsåtgärd, och här fanns inget akut behov av att skydda barnen, sa Mia Magné.

Nu tonar Mia Magné  ner det hela. Magné säger att hon  har förståelse för att barnen ändå omhändertogs i maj, utifrån det material som vice ordf. Tommy Karlsryd (S) fick presenterat för sig och mot bakgrund av att han inte följt ärendet tidigare. 

Magné sa här: "Utifrån det material (...) och mot bakgrund att han inte följt ärendet tidigare. Är det inte just detta som flertalet anmärkningar har grundat sig på? Nämligen slarvigt lästa utredningar och förhastade, bristfälligt tagna beslut. Kan man akut omhänderta barn med motiveringen att man inte följt ärendet tidigare? Edvardsson talar om organisationspsykos. Det kanske stämmer.

– Men jag hade mer information än hon och var tvungen att fatta beslut, sa  Karlsryd i maj.  Vad var det för nytt som framkommit? I våras beslöt socialnämnden att ta upp den sedan tidigare nedlagda utredningen. Iakttagelser som de tidigare behandlingshemmen gjort. Alltså samma gamla utredning. Men inget nytt. Varför inväntade inte Karlsryd utskottets kommande möte?   

 Just frågan om det akuta omhändertagandet har diskuterats flitigt på bloggar och på Facebook.  Det har handlat om Förvaltningsrätten och dess roll. Så här har det diskuterats:  Tog  Förvaltningsrätten ställning till om LVU var nödvändigt och utgick ifrån att resten var OK. Men grundfrågan om det var rätt att ens ta ett ordförandebeslut – vart tog den vägen? Om grunden för ett ordförandebeslut om omhändertagande inte fanns – hur kan man då gå vidare till att bedöma sakfrågan? Nu förefaller möjligheterna att få svar på de frågorna  än mer avlägsna, genom Magne utspel. Varför gjorde Magné denna pudel?  

Förutom detta senaste uttalande tycker jag att Mia Magné är den politiker i Mark som gett socialförvaltning och dess nämnd det mest mänskliga ansiktet. Magné ”vågade” uttala sig om ett annat fall  ”Fanny” och ”Rasmus”. Ett fall som förmodligen är de senaste årtiondens mest suspekta och tragiska  omhändertagande. Ett fall  som länge kommer att leva kvar och utvärderas.

Vid presskonferensen i mars sa man  från nämnden bl.a. att ”Fanny” och ”Rasmus” ansågs för sköra för att flytta  hem igen just då och därför borde stanna i det nya fosterhemmet.  I Uppdrag Granskning togs detta ämne  upp. Då sa Magné bl.a att :" om vi talar om att de skulle flyttas till ytterligare ett fosterhem så är de för sköra. Men inte om vi talar om att de ska få flytta hem till  första fosterhemmet.  Hur kan man vara för skör för att flytta hem?"

Ärendet med barnen ”Fanny” och ”Rasmus"  visar att utredare  undanhöll information.  Edvardsson menar att det inte rör sig om enskilda misstag utan om en urartad utredningskultur präglad av maktmissbruk.  Och att alla sitter fast i den usla organisationskulturen. Barnen fick inte träffa familjehem som planerat. Socialförvaltningen stoppade – tvärt emot politikernas vilja –  helgumgänget mellan fosterbarnen och det första familjehemmet.

Det är inte första gången tvångsåtgärder mot barnfamiljer i Marks kommun väcker kritik.