Till
Socialstyrelsen i Västsverige
OROSANMÄLAN Marks socialnämnd följer inte Kammarrättens beslut.
Stockholm den 29 januari 2012
Från Eivor Karlsson
Adressupgifter
Kopia till:
Barn- och ungdomsminister Maria Larsson
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg
Rädda Barnen, pressavdelningen
Anders Broberg, professor i psykologi.
Bo Edvardsson, docent i bl.a. psykologi och utredningsmetodik
Uppdrag Granskning
Den 12 december 2011 gjorde jag en orosanmälan till Socialstyrelsen samt för kännedom då också till ovanstående mottagare. Orosanmälan utmynnade då i samma anmälan som nedan. Men nytt har tillkommit. Marks kommun ska nu göra en egen utredning – då ställs umgänget in.
Fosterföräldrarna har, enligt uppgift, endast fått träffa barnen två gånger sen Kammarrättens dom, 2011-10-17. Hur upplever barnen frånvaron av sina psykologiska fosterföräldrar? Barnen måste tro att de svikit dem. Vad säger bio-mamman och ansvarig personal till barnen om fosterföräldrarna?
I domen står att barnen fått sin första grundläggande anknytning till det första fosterhemmet. Det skulle vara skadligt om barnen inte fick träffa EH och AH, de tidigare fosterföräldrarna igen. Barnen bör också, som ett led i sin bearbetning, få tillfälle att umgås med EH och AH i deras hem. Men nu följer inte Marks socialnämnd Kammarrättens dom
För någon dag sedan fick det första fosterhemmet veta, läser jag på fostermammans blogg, att inget beslut har tagits om eller när fosterhemmet ska få träffa barnen igen. Det kan dröja på obestämd tid. Nu skall socialförvaltning/nämnd i Mark istället utreda barnens behov av fosterföräldrarna och om barnen överhuvudet taget har något behov av fosterföräldrarna. Och vad det i så fall skulle innebära. Det handlar alltså inte längre om när de skall få träffas utan om de skall träffas överhuvudet taget.
Trots att domen är tydlig vill Marks kommun alltså utreda om Kammarrättens dom stämmer och om nämnden behöver göra som domen säger. Det verkar snarare vara så att man letar efter någon som bekräftar deras tes att fosterfamiljen inte skulle vara viktig för barnen utan kan plockas bort. Tillsyn behövs. Som tidigare riktar jag samma uppmärksamhet mot Gryning Vård som har kontakt med barnen samt dito socialsekreterare. Ingen utanför socialförvaltning/nämnd och den sfären har kontakt med barnen.
Framställan av orosanmälan
– Nu måste Marks socialnämnd klargöra hur umgänget mellan fosterhemmet och barnen ska regleras.
– En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår.
– Gryning Vård bör förklara vad de menar med texten i Kammarrättens dom sidan 23 angående umgänget familjehem och barnen. Inte mer trixande och beskyllningar i detta ärende. Det handlar om barn. Inte vuxna. Även fosterföräldrarna, som mottagit barnen vid umgänge, bör ge sin syn på saken.
Enligt artikel 25 i Barnkonventionen (UNICEF i Sverige) ska staten göra regelbunden översyn av situationen för ett barn som är omhändertaget av myndigheterna. Staten bör här jämställas med Socialstyrelsen och inte Marks socialförvaltning/nämnds tillsyn över dessa placerade barn. Därtill har det förekommit och förekommer situationer där barnens hälsa, trygghet, framtid och umgänge bör stå under granskning av en instans också utanför socialtjänsten i Mark. Kammarrättens dom 2268-11
29 januari 2012
12 januari 2012
Förslag till förändringar och översyn av Socialtjänstlagen
Detta brev går var för sig till Socialutskottets ordförande Kenneth Johansson samt till Barn- och ungdomsminister Maria Larsson.Bifogar här en artikel som jag har haft på Sourze ”Socialtjänsten har immunitet vid omhändertagande av barn”.
Jag utgår från Markfallet dit flera av nedanstående frågeställningar kan härledas. I min artikel finns också ett citat där jag återger ett av Riksdagens protokoll under familjerättsliga frågor: 2009/10:73 Anf. 15 av J.E. (FP). Ledamoten tog upp frågan om att riksdagen borde kunna utse ett särskilt juridiskt biträde åt barn vid vårdnads- och umgängestvister. Detsamma anser Barnombudsmannen. Men det förefaller bli dyrt enligt vad som framgår av anförandet.
Barn- och ungdomsminister, Maria Larsson, talar om en ”egen socialsekreterare till omhändertagna barn”. Det får nog ringa eller ingen effekt. Bristfällig dokumentation, långa utredningar och lagar som inte är up to date riskerar rättsäkerheten. Vi lever i en ny tid. En egen socialsekreterare för barn som behöver hjälp räcker inte.
Regeringen har aviserat ett regeringsförslag om skärpt lagstiftning och där man avsatt 500 miljoner kronor under tre år för att förbättra situationen inom socialtjänsten. Det är bra. Men det går inte att lappa och laga en åldrad myndighet i en modern tid och med så många människor som befinner sig i frustrerande situationer. Ofta med bristande kunskap om hur man ska hanterar situation.
Mot bakgrund av att Du är ordförande i Socialutskottet vill jag ha svar på några frågor kring lagar och eventuella lagändringar: Vårdnadsöverföring borde varit aktuellt i det riksbekanta Markfallet. Här behövs tydliga regler. Var och vilka ska avgöra när sådant är lämpligt? Och efter hur lång tid i fosterhemmet? Ca fyra år i Markfallet. Hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad ska tas. Det gjordes inte i Markfallet. Och hur ska reglerna utformas vid inhemsk adoption?
Fosterföräldrar, såväl som närstående/nätverk där föräldrarna hastigt rycks bort eller som i ett fall där pappan dräpte mamman och sitter i fängelse (Luleåfallet ), var inte ” inte part i målet”. De hade alltså ingen talan. Fosterföräldrarna i Mark hade – efter fyra år (längre tid än vad som ofta gäller vid vårdnadsöverföring) – ingen talan. Hur påverkar Markfallet andra framtida fall av vårdnadsöverföring?
Luleåfallet. September 2009 utsåg Luleå tingsrätt, på rekommendation av socialnämnden i Luleå, barnens förmyndare, en socialsekreterare på förvaltningen, som särskilt t.f. vårdnadshavare. Han hade socialförvaltningen som arbetsgivare och utredarna som kolleger. Vems tillsyn stod då den särskilt t.f. vårdnadshavaren under? En lokal politiker (M) ansåg att detta var delikatessjäv.
Risken är att förmyndaren inte hävdar barnens intressen, sa han. Beslutet kan bara överklagas av vårdnadshavare. Barnens mor är död och pappan sitter i fängelse och har fråntagits vårdnaden. Så i realiteten kan beslutet inte överklagas, enligt politikern. Det var enligt M-politikern endast Socialstyrelsen som kunde få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt. Det är tveksamt. Vad gäller?
De närstående i Luleå kom i ”konflikt” med socialtjänsten och barnen fick inte stanna i släkten. De närstående hade ingen juridisk talan. Anser Du att detta är ett adekvat sätt när det gäller barnavårdsärenden? Borde inte barnen här fått ett opartiskt juridiskt biträde istället för en anställd på socialförvaltningen? Det behövs ett opartiskt juridiskt ombud till omhändertagna barn vilket flera experter framhållit. Även Barnombudsmannen. Delar Du den uppfattningen? Se motion nedan.
Anser du att alla medborgare bör ha en juridisk röst? Då behövs en lagändring av nuvarande: ”Ej part i målet”. Tjänsteansvar bör tillämpas när någon grovt åsidosätter sin uppgift. Vad säger Socialtjänstlagen? Vilken myndighet står över socialtjänsten när fel begås? Det bör klargöras. Socialstyrelsen kan idag bara utdöma vite.
Lagen om vård av unga, LVU, behöver ses över. Det handlar om barn som placerats i familjehem som spädbarn och som hunnit rota sig där under mer än tre års tid. Det här är frågor som söker svar. Men Socialdepartementet, utskottet och Barnminister Larsson för inte ens upp frågorna på dagordningen.
En riksdagspolitiker, som 2009 satt i socialutskottet skrev, angående Markfallet, i Nya Lidköpings-tidningen: Vara kommun borde aldrig ha släppt ansvaret till Marks kommun dit den biologiska mamman senare flyttade. Det gör man vanligtvis bara med riktigt okomplicerade fall, det här är verkligen inte ett sådant, skrev riksdagsmannen. Vad gäller när det handlar om två kommuner? Vem avgör? Det bör tydliggöras.
Det handlar även om vårdnadstvister mellan föräldrar och vilken roll socialtjänsten intar vid vårdnadstvister Barnkonventionen föreslås att införas som svensk lag. Men vad skulle en Barnkonvention, som svensk lag, kunnat göra i t.ex. Markfallet? Om man inte också inför förändringar av Socialtjänstlagen och utkräver tjänsteansvar.
Sammanfattningsvis så tillgodoser inte det regeringsförslag som kommer att presenteras i vår omhändertagna barns behov gentemot en otydlig, ibland godtycklig myndighet, socialtjänsten, i en ny tid.
Förslag till förändringar, översyn och granskning av Socialtjänstlagen med hänvisning till ovanstående text: Det gäller vårdnadsöverföring där det förefaller otydligt vad gäller tiden i fosterhemmet från späd ålder. Det handlar också om de som saknar en juridisk röst, alltså ”Ej part i målet”. Men också om att omhändertagna barn bör få ett opartiskt juridiskt ombud.
Vidare behöver Lagen om vård av unga, LVU, ses över när det gäller små barn. En annan viktig del när det gäller rättssäkerhet är tjänsteansvar. När och hur tillämpas tjänsteansvar? Överföring av ansvar från en socialtjänst till en annan, som i Markfallet, är också viktigt att tydliggöra. Vad gäller? Samt opartisk bedömning av vårdnadskonflikter. Bör sociala myndigheter kvotera in fler män i verksamheten? Skulle det hjälpa pappor i vårdnadskonflikt? Eller handlar det om en ibland föråldrad, auktoritär kultur?
Jag länkar en motion om behovet av att stärka barnens ställning i beslut rörande fosterhemsärenden. Samt Krav på lagändring efter Markskandalen.
Bifogar här docent Bo Edvardsson, expert på utredningsmetodik, och hans utredning gjord utifrån socialtjänstens bristfälliga utredning i ett annat fall av omhändertagande. Följde socialtjänsten denna mall vad gäller dokumentation och annat skulle problemen inte bli så omfattande för berörda barn med familjer. Edvardssons granskning
Eivor Karlsson
Jag utgår från Markfallet dit flera av nedanstående frågeställningar kan härledas. I min artikel finns också ett citat där jag återger ett av Riksdagens protokoll under familjerättsliga frågor: 2009/10:73 Anf. 15 av J.E. (FP). Ledamoten tog upp frågan om att riksdagen borde kunna utse ett särskilt juridiskt biträde åt barn vid vårdnads- och umgängestvister. Detsamma anser Barnombudsmannen. Men det förefaller bli dyrt enligt vad som framgår av anförandet.
Barn- och ungdomsminister, Maria Larsson, talar om en ”egen socialsekreterare till omhändertagna barn”. Det får nog ringa eller ingen effekt. Bristfällig dokumentation, långa utredningar och lagar som inte är up to date riskerar rättsäkerheten. Vi lever i en ny tid. En egen socialsekreterare för barn som behöver hjälp räcker inte.
Regeringen har aviserat ett regeringsförslag om skärpt lagstiftning och där man avsatt 500 miljoner kronor under tre år för att förbättra situationen inom socialtjänsten. Det är bra. Men det går inte att lappa och laga en åldrad myndighet i en modern tid och med så många människor som befinner sig i frustrerande situationer. Ofta med bristande kunskap om hur man ska hanterar situation.
Mot bakgrund av att Du är ordförande i Socialutskottet vill jag ha svar på några frågor kring lagar och eventuella lagändringar: Vårdnadsöverföring borde varit aktuellt i det riksbekanta Markfallet. Här behövs tydliga regler. Var och vilka ska avgöra när sådant är lämpligt? Och efter hur lång tid i fosterhemmet? Ca fyra år i Markfallet. Hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad ska tas. Det gjordes inte i Markfallet. Och hur ska reglerna utformas vid inhemsk adoption?
Fosterföräldrar, såväl som närstående/nätverk där föräldrarna hastigt rycks bort eller som i ett fall där pappan dräpte mamman och sitter i fängelse (Luleåfallet ), var inte ” inte part i målet”. De hade alltså ingen talan. Fosterföräldrarna i Mark hade – efter fyra år (längre tid än vad som ofta gäller vid vårdnadsöverföring) – ingen talan. Hur påverkar Markfallet andra framtida fall av vårdnadsöverföring?
Luleåfallet. September 2009 utsåg Luleå tingsrätt, på rekommendation av socialnämnden i Luleå, barnens förmyndare, en socialsekreterare på förvaltningen, som särskilt t.f. vårdnadshavare. Han hade socialförvaltningen som arbetsgivare och utredarna som kolleger. Vems tillsyn stod då den särskilt t.f. vårdnadshavaren under? En lokal politiker (M) ansåg att detta var delikatessjäv.
Risken är att förmyndaren inte hävdar barnens intressen, sa han. Beslutet kan bara överklagas av vårdnadshavare. Barnens mor är död och pappan sitter i fängelse och har fråntagits vårdnaden. Så i realiteten kan beslutet inte överklagas, enligt politikern. Det var enligt M-politikern endast Socialstyrelsen som kunde få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt. Det är tveksamt. Vad gäller?
De närstående i Luleå kom i ”konflikt” med socialtjänsten och barnen fick inte stanna i släkten. De närstående hade ingen juridisk talan. Anser Du att detta är ett adekvat sätt när det gäller barnavårdsärenden? Borde inte barnen här fått ett opartiskt juridiskt biträde istället för en anställd på socialförvaltningen? Det behövs ett opartiskt juridiskt ombud till omhändertagna barn vilket flera experter framhållit. Även Barnombudsmannen. Delar Du den uppfattningen? Se motion nedan.
Anser du att alla medborgare bör ha en juridisk röst? Då behövs en lagändring av nuvarande: ”Ej part i målet”. Tjänsteansvar bör tillämpas när någon grovt åsidosätter sin uppgift. Vad säger Socialtjänstlagen? Vilken myndighet står över socialtjänsten när fel begås? Det bör klargöras. Socialstyrelsen kan idag bara utdöma vite.
Lagen om vård av unga, LVU, behöver ses över. Det handlar om barn som placerats i familjehem som spädbarn och som hunnit rota sig där under mer än tre års tid. Det här är frågor som söker svar. Men Socialdepartementet, utskottet och Barnminister Larsson för inte ens upp frågorna på dagordningen.
En riksdagspolitiker, som 2009 satt i socialutskottet skrev, angående Markfallet, i Nya Lidköpings-tidningen: Vara kommun borde aldrig ha släppt ansvaret till Marks kommun dit den biologiska mamman senare flyttade. Det gör man vanligtvis bara med riktigt okomplicerade fall, det här är verkligen inte ett sådant, skrev riksdagsmannen. Vad gäller när det handlar om två kommuner? Vem avgör? Det bör tydliggöras.
Det handlar även om vårdnadstvister mellan föräldrar och vilken roll socialtjänsten intar vid vårdnadstvister Barnkonventionen föreslås att införas som svensk lag. Men vad skulle en Barnkonvention, som svensk lag, kunnat göra i t.ex. Markfallet? Om man inte också inför förändringar av Socialtjänstlagen och utkräver tjänsteansvar.
Sammanfattningsvis så tillgodoser inte det regeringsförslag som kommer att presenteras i vår omhändertagna barns behov gentemot en otydlig, ibland godtycklig myndighet, socialtjänsten, i en ny tid.
Förslag till förändringar, översyn och granskning av Socialtjänstlagen med hänvisning till ovanstående text: Det gäller vårdnadsöverföring där det förefaller otydligt vad gäller tiden i fosterhemmet från späd ålder. Det handlar också om de som saknar en juridisk röst, alltså ”Ej part i målet”. Men också om att omhändertagna barn bör få ett opartiskt juridiskt ombud.
Vidare behöver Lagen om vård av unga, LVU, ses över när det gäller små barn. En annan viktig del när det gäller rättssäkerhet är tjänsteansvar. När och hur tillämpas tjänsteansvar? Överföring av ansvar från en socialtjänst till en annan, som i Markfallet, är också viktigt att tydliggöra. Vad gäller? Samt opartisk bedömning av vårdnadskonflikter. Bör sociala myndigheter kvotera in fler män i verksamheten? Skulle det hjälpa pappor i vårdnadskonflikt? Eller handlar det om en ibland föråldrad, auktoritär kultur?
Jag länkar en motion om behovet av att stärka barnens ställning i beslut rörande fosterhemsärenden. Samt Krav på lagändring efter Markskandalen.
Bifogar här docent Bo Edvardsson, expert på utredningsmetodik, och hans utredning gjord utifrån socialtjänstens bristfälliga utredning i ett annat fall av omhändertagande. Följde socialtjänsten denna mall vad gäller dokumentation och annat skulle problemen inte bli så omfattande för berörda barn med familjer. Edvardssons granskning
Eivor Karlsson
17 december 2011
Lagbrott inom socialtjänsten?
Här, och på två efterföljande bilagor, kan ni följa Markbarnens öde och vad som kunde förhindrat det som skedde. Detta felaktiga omhändertagande är förmodligen det mest suspekta i modern tid. Ett fall väl dokumenterat av media. Hela myndighets-Sverige står på åskådarplats. Men inget händer. Är det inte ett lagbrott att på ett kuppartat sätt akut ta bort barn från deras trygga invanda miljö – utan att situationen var akut. Eller var går gränsen för en socialförvaltning/nämnds agerande enligt Socialtjänstlagen? Jag har bl.a. skickat denna Orosanmälan till Socialstyrelsen.
De två medföljande bilagorna går också till Riksdagens Socialutskott för kännedom. Det är viktigt att Socialutskottet verkar för förändringar när det gäller omhändertagna barn. Inte minst när det gäller barn som omhändertas akut utan att fallet är akut. Som i Marks kommun. Behöver Socialtjänstlagen en översyn? Hur kan omhändertagna barns situation stärkas? Behöver tjänstemannaansvar åter införas och hur skulle det påverkat detta fall? Det är mycket som behöver diskuteras och förändras.
Fostermamman har bloggat och den biologiska mamman har känt sig kränkt. Men diskvalificerar det fosterhemmet som vårdnadshavare? Borde fostermamman avstått från att blogga och skriva artiklar? I så fall hade detta ärende aldrig fått den uppmärksamhet som det fått. Det var riktigt gjort eftersom så här får inte barnavårdsärenden hanteras.
Under ”Skälen till Kammarrättens avgörande” står bl.a: ”LVU är en skyddslagstiftning för barn och unga. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid alla beslut enligt lagen. Föreligger det en konflikt mellan barnets och de biologiska föräldrarnas intressen, får föräldrarnas intressen träda tillbaka.” Men så var det inte i det här fallet.
I somras framkom det att en ledamot i socialnämnden i Mark var medlem i en Facebooksida, ett av förmodligen flera nätverk, som verkade för att barnen inte skulle få komma tillbaka till första fosterhemmet. Det handlandet kritiserades av såväl Socialstyrelsen som övriga ledamöter i nämnden. Detta berördes däremot inte i domstolarna.
Man får inte heller glömma att fostermamman och hennes familj har förlorat två älskade barn på ett felaktigt sätt. Barn som de betraktade och bemötte som sina egna från späd ålder.
I övrigt: Det första fosterhemmet kostade Marks kommun 32.000 kronor per månad. Mellanhemmet, där barnen bodde i nio månader, kostade 113.000 kronor i månaden. Det tredje hemmet, förmodligen det nuvarande, kostade 108.000 kronor i månaden. Källa: GP 13 febr. 2011.
Nedan fyra länkar som ni bör se och lyssna på.
Del 1 av 4
Del 2 av 4. Lyssna på handläggaren som talar om ett ”sunt sätt”. Hon besökte aldrig det första fosterhemmet men drog ändå sina slutsatser. Lyssna också på socialnämndens dåvarande ordf. Hon svarar ”Ja” och ”Ja” på reporterns frågor ang. mammans sambo och hans levene och vandel Är det så man bedömer vad som är bäst för två barn som just ryckts från sitt trygga förhållande?
Del 3 av 4. Ny förhalningsprocess. “Barnen är för sköra att flyttas”. Är man för skör för att flytta hem?
Del 4 av 4
Förvaltningsrätten, dom mål nr 2494-11
Kammarrätten, dom mål nr 2268-11 http://www.kammarrattenijonkoping.domstol.se/Domstolar/kammarrattenijonkoping/2011/120117-2268-11_dom.pdf
Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson.
2011-12-12
Bifogar ”Orosanmälan till Socialstyrelsen” samt ”Bristande rättssäkerhet vid omhändertagande av barn.”
2011-12-12
Bifogar ”Orosanmälan till Socialstyrelsen” samt ”Bristande rättssäkerhet vid omhändertagande av barn.”
Orosanmälan till Socalstyrelsen
Till
Socialstyrelsen i Västsverige
Stockholm den 12 december 2011
För kännedom till:
Socialutskottets 46 ledamöter och suppleanter
Barn- och ungdomsminister Maria Larsson
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg
Rädda Barnen, pressavdelningen
Anders Broberg, professor i psykologi.
Bo Edvardsson, docent i bl.a. psykologi och utredningsmetodik
Socialförvaltning och socialnämnd i Mark
Uppdrag Granskning
Och detta trots att domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar i det nya fosterhemmet var att de skulle få fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet. Fosterföräldrarna betraktas som barnens psykologiska föräldrar. Dit barnen tidigt knutit an och fått kärlek och trygghet. Det finns inga regler vad gäller umgänget mellan fosterbarn och deras tidigare fosterföräldrar.
Fostermamman ringde till socialförvaltningen den 11 november för att få telefonkontakt med flickan ”Fanny” som fyllde 6 år. Fostermamman ringde vid upprepade tillfällen under dagen och lämnade ett flertal meddelanden utan att få kontakt. Först den 21 november hörde en handläggare av sig. ”Jag ska sluta och ärendet övertas av någon annan”, blev svaret. Men så länge han har tjänsten kvar så har han också ett ansvar.
Frågan handlade endast om en telefonhälsning, via socialtjänsten, och om en 6-årig flickas födelsedag. Ett barn som dessutom berövats sin familjemiljö där hon bott i fyra år och från en månads ålder.
Fostermamman frågade hur det skulle bli med umgänget som var planerat i den veckan. Svaret blev ”nej nu hade domen fastställts så då är inget ytterligare umgänge planerat”. Ingen från förvaltningen hade hört av sig och meddelat fosterhemmet om de inställda planerna. För barnens skull måste det finnas tydliga regler för umgänget. Det handlar om deras förväntningar och psykiska hälsa. Vad ska barnen tro? Har fosterfamiljen övergett dem – igen? Vem besvarar adekvat deras frågor?
Det är Socialstyrelsens uppgift att granska hur Marks socialnämnd förhåller sig till detta. Det är inte heller första gången som uteblivit umgänge händer i just detta barnavårdsärende
Barnperspektivet förefaller saknas. Nu som tidigare kommer barnen inte till tals. Men hur känner och upplever barnen egentligen de uppslitande händelser de tvingats vara med om? Av Kammarättens dom oktober 2011 (Mål nr 2268-11) framkommer att anknytningen till EH och AH finns helt naturligt. Det skulle vara skadligt för barnen om de inte fick träffa EH och AH igen. Det framgår också att det ena barnet tagit ”mer stryk” än det andra av separationen från det första familjehemmet.
Därför borde en opartisk barnpsykolog få kontakt med barnen genom Socialstyrelsen i detta speciella fall. Någon som inte har personlig vinning av att barnen bor på ena eller andra stället och inte heller har koppling till någon av dem som har intresse i den ena eller andra riktningen. Fosterhemmet kan inget säga även om barnen skulle berätta. Då blir fosterhemmet ansett som konfliktbenäget och umgänget kan då dras in. En rävsax inom Socialtjänstlagens ram. Då lagen fungerar som sämst.
Detta förstärker också de röster från såväl debattörer som myndigheter som menar att omhändertagna barn juridiskt måste få en starkare ställning. Liksom fosterföräldrar. Men även närstående om föräldrarna plötsligt rycks bort. Det räcker inte med en socialsekreterare som barn- och ungdomsminister Maria Larsson anser. Det krävs en lagändring.
”Barn i situationer som den nu aktuella har lärt sig att alltid säga det som de närvarande vill höra, eftersom de inte vet var de kommer att hamna härnäst.” Professor Anders Brobergs, text i domen.
Det handlar också om vilken oro och skada ett nu uteblivet regelbundet umgänge med första fosterhemmet kan orsaka barnen. Hur upplevde den 6-åriga flickan en utebliven födelsedagshälsning – per telefon – med åtföljande av indraget umgänge var tredje vecka ? Det måste det finnas utrymme för humanism och god barnavård inom Socialtjänstlagens ram.
- Nu måste Marks socialnämnd klargöra hur umgänget mellan fosterhemmet och barnen ska regleras.
- En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår.
- Gryning Vård bör förklara vad de menar med texten i Kammarrättens dom sidan 23 angående umgänget familjehem och barnen. Inte mer trixande och beskyllningar, utan insyn, i detta ärende. Det handlar om barn. Inte vuxna. Även fosterföräldrarna, som mottagit barnen vid umgänge, bör få ge sin syn på saken.
Enligt artikel 25 i Barnkonventionen (UNICEF i Sverige) ska staten göra regelbunden översyn av situationen för ett barn som är omhändertaget av myndigheterna. Staten bör här jämställas med Socialstyrelsen och inte Marks socialförvaltning/nämnds tillsyn över dessa placerade barn. Därtill har det förekommit och förekommer situationer där barnens hälsa, trygghet, framtid och umgänge bör stå under granskning av en instans också utanför socialtjänsten i Mark.
Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Övriga adressuppgifter
eivor.karlsson@comhem.se
Socialstyrelsen i Västsverige
Stockholm den 12 december 2011
För kännedom till:
Socialutskottets 46 ledamöter och suppleanter
Barn- och ungdomsminister Maria Larsson
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg
Rädda Barnen, pressavdelningen
Anders Broberg, professor i psykologi.
Bo Edvardsson, docent i bl.a. psykologi och utredningsmetodik
Socialförvaltning och socialnämnd i Mark
Uppdrag Granskning
Orosanmälan till Socialstyrelsen
Enligt Kammarrättens dom ska de två Markbarnen ”Fanny” och ”Rasmus” fortsatt bo i det senaste fosterhemmet. Domen har fastställts. Det första som Marks socialnämnd då gjorde var att dra in det fortsatta umgänget mellan fosterhemmet och barnen. Det umgänge som funnits sedan i somras, var 3:e vecka. Istället för att låta umgänget fortsätta till dess ett nytt beslut har tagits.
Enligt Kammarrättens dom ska de två Markbarnen ”Fanny” och ”Rasmus” fortsatt bo i det senaste fosterhemmet. Domen har fastställts. Det första som Marks socialnämnd då gjorde var att dra in det fortsatta umgänget mellan fosterhemmet och barnen. Det umgänge som funnits sedan i somras, var 3:e vecka. Istället för att låta umgänget fortsätta till dess ett nytt beslut har tagits.
Och detta trots att domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar i det nya fosterhemmet var att de skulle få fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet. Fosterföräldrarna betraktas som barnens psykologiska föräldrar. Dit barnen tidigt knutit an och fått kärlek och trygghet. Det finns inga regler vad gäller umgänget mellan fosterbarn och deras tidigare fosterföräldrar.
Fostermamman ringde till socialförvaltningen den 11 november för att få telefonkontakt med flickan ”Fanny” som fyllde 6 år. Fostermamman ringde vid upprepade tillfällen under dagen och lämnade ett flertal meddelanden utan att få kontakt. Först den 21 november hörde en handläggare av sig. ”Jag ska sluta och ärendet övertas av någon annan”, blev svaret. Men så länge han har tjänsten kvar så har han också ett ansvar.
Frågan handlade endast om en telefonhälsning, via socialtjänsten, och om en 6-årig flickas födelsedag. Ett barn som dessutom berövats sin familjemiljö där hon bott i fyra år och från en månads ålder.
Fostermamman frågade hur det skulle bli med umgänget som var planerat i den veckan. Svaret blev ”nej nu hade domen fastställts så då är inget ytterligare umgänge planerat”. Ingen från förvaltningen hade hört av sig och meddelat fosterhemmet om de inställda planerna. För barnens skull måste det finnas tydliga regler för umgänget. Det handlar om deras förväntningar och psykiska hälsa. Vad ska barnen tro? Har fosterfamiljen övergett dem – igen? Vem besvarar adekvat deras frågor?
Det är Socialstyrelsens uppgift att granska hur Marks socialnämnd förhåller sig till detta. Det är inte heller första gången som uteblivit umgänge händer i just detta barnavårdsärende
Barnperspektivet förefaller saknas. Nu som tidigare kommer barnen inte till tals. Men hur känner och upplever barnen egentligen de uppslitande händelser de tvingats vara med om? Av Kammarättens dom oktober 2011 (Mål nr 2268-11) framkommer att anknytningen till EH och AH finns helt naturligt. Det skulle vara skadligt för barnen om de inte fick träffa EH och AH igen. Det framgår också att det ena barnet tagit ”mer stryk” än det andra av separationen från det första familjehemmet.
Därför borde en opartisk barnpsykolog få kontakt med barnen genom Socialstyrelsen i detta speciella fall. Någon som inte har personlig vinning av att barnen bor på ena eller andra stället och inte heller har koppling till någon av dem som har intresse i den ena eller andra riktningen. Fosterhemmet kan inget säga även om barnen skulle berätta. Då blir fosterhemmet ansett som konfliktbenäget och umgänget kan då dras in. En rävsax inom Socialtjänstlagens ram. Då lagen fungerar som sämst.
Detta förstärker också de röster från såväl debattörer som myndigheter som menar att omhändertagna barn juridiskt måste få en starkare ställning. Liksom fosterföräldrar. Men även närstående om föräldrarna plötsligt rycks bort. Det räcker inte med en socialsekreterare som barn- och ungdomsminister Maria Larsson anser. Det krävs en lagändring.
Barnen har svikits av vuxenvärlden. Även av Förvaltnings- och Kammarrätten. Att omhänderta barn är ibland nödvändigt. Barn har rätt till trygghet, hälsa och framtid. Omhändertagande görs om barnets miljö är skadlig för deras hälsa och framtid.
De båda Markbarnen har tvingats göra en omvänd resa. Ifrån trygghet, ett bra liv och ett hem som de betraktade som sitt – till andra fosterhem.
Såväl Socialstyrelsen, som senare också Marks socialnämnd, har sagt att fosterhemmet var lämpligt och bra. Orsaken till denna händelse kan förmodligen sökas inom en motstridig socialförvaltning/nämnd. Där barnen fått betala priset. Men i denna orosanmälan handlar det enbart om barnens psykiska hälsa, trygghet och framtid. Och detta oavsett om det nya fosterhemmet är bra.
Framställan av orosanmälan
Socialstyrelsen ombedes i denna orosanmälan att se över vad som nu händer med de två barnen. Hur de mår och om de eventuellt behöver hjälp av en oberoende barnpsykolog. Det finns troligen många obesvarade frågor. Vilken information får barnen och av vem. Domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar där de bor nu är att de får ha fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet.” Nu gäller det att säkra det umgänget. En annan fråga: Vad händer om barnen skulle tvingas flytta till ett nytt hem? Det nuvarande fosterhemmet är ett s.k. skyddat hem med konsultstöd.
På sidan 23 i domen beskriver Gryning Vård mötet mellan barnen och fosterföräldrarna. Hur ska det mötet tolkas? Den ena barnet uppvisar oro, regression samt stort behov av fysisk trygghet inför och efter umgängena, står det. Är det fosterhemmets fel? Professionen inom anknytningsmetodik har förklarat vad de fyra åren med det första fosterhemmet och den grundtrygghet de fått där har betytt för barnen. Det är ju separationen från det första familjehemmet som barnen tagit skada av. Vilket framgår av domen och tidigare beskrivet i denna text.
Är Gryning Vård lämpligt att ha hand om detta komplicerade ärende utan att vålla barnen än mer skada om de är så negativa gentemot fosterhemmet? Vad säger den som överlämnar barnen inför mötet med fosterföräldrarna?
Det har också framkommit att barnen inte kan förstå varför de inte får följa med fosterföräldrarna hem när ett möte ska avslutas En, kan man tycka, ganska naturlig fråga till de närstående som barnen lärt känna som sina föräldrar. Det är tvärt emot det som Gryning Vård förefaller antyda. Gryning Vårds text visar därför på behovet av att någon från socialtjänsten helt oberoende barnpsykolog bör får samtala med barnen och vid upprepade tillfällen.
De båda Markbarnen har tvingats göra en omvänd resa. Ifrån trygghet, ett bra liv och ett hem som de betraktade som sitt – till andra fosterhem.
Såväl Socialstyrelsen, som senare också Marks socialnämnd, har sagt att fosterhemmet var lämpligt och bra. Orsaken till denna händelse kan förmodligen sökas inom en motstridig socialförvaltning/nämnd. Där barnen fått betala priset. Men i denna orosanmälan handlar det enbart om barnens psykiska hälsa, trygghet och framtid. Och detta oavsett om det nya fosterhemmet är bra.
Framställan av orosanmälan
Socialstyrelsen ombedes i denna orosanmälan att se över vad som nu händer med de två barnen. Hur de mår och om de eventuellt behöver hjälp av en oberoende barnpsykolog. Det finns troligen många obesvarade frågor. Vilken information får barnen och av vem. Domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar där de bor nu är att de får ha fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet.” Nu gäller det att säkra det umgänget. En annan fråga: Vad händer om barnen skulle tvingas flytta till ett nytt hem? Det nuvarande fosterhemmet är ett s.k. skyddat hem med konsultstöd.
På sidan 23 i domen beskriver Gryning Vård mötet mellan barnen och fosterföräldrarna. Hur ska det mötet tolkas? Den ena barnet uppvisar oro, regression samt stort behov av fysisk trygghet inför och efter umgängena, står det. Är det fosterhemmets fel? Professionen inom anknytningsmetodik har förklarat vad de fyra åren med det första fosterhemmet och den grundtrygghet de fått där har betytt för barnen. Det är ju separationen från det första familjehemmet som barnen tagit skada av. Vilket framgår av domen och tidigare beskrivet i denna text.
Är Gryning Vård lämpligt att ha hand om detta komplicerade ärende utan att vålla barnen än mer skada om de är så negativa gentemot fosterhemmet? Vad säger den som överlämnar barnen inför mötet med fosterföräldrarna?
Det har också framkommit att barnen inte kan förstå varför de inte får följa med fosterföräldrarna hem när ett möte ska avslutas En, kan man tycka, ganska naturlig fråga till de närstående som barnen lärt känna som sina föräldrar. Det är tvärt emot det som Gryning Vård förefaller antyda. Gryning Vårds text visar därför på behovet av att någon från socialtjänsten helt oberoende barnpsykolog bör får samtala med barnen och vid upprepade tillfällen.
”Barn i situationer som den nu aktuella har lärt sig att alltid säga det som de närvarande vill höra, eftersom de inte vet var de kommer att hamna härnäst.” Professor Anders Brobergs, text i domen.
Det handlar också om vilken oro och skada ett nu uteblivet regelbundet umgänge med första fosterhemmet kan orsaka barnen. Hur upplevde den 6-åriga flickan en utebliven födelsedagshälsning – per telefon – med åtföljande av indraget umgänge var tredje vecka ? Det måste det finnas utrymme för humanism och god barnavård inom Socialtjänstlagens ram.
- Nu måste Marks socialnämnd klargöra hur umgänget mellan fosterhemmet och barnen ska regleras.
- En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår.
- Gryning Vård bör förklara vad de menar med texten i Kammarrättens dom sidan 23 angående umgänget familjehem och barnen. Inte mer trixande och beskyllningar, utan insyn, i detta ärende. Det handlar om barn. Inte vuxna. Även fosterföräldrarna, som mottagit barnen vid umgänge, bör få ge sin syn på saken.
Enligt artikel 25 i Barnkonventionen (UNICEF i Sverige) ska staten göra regelbunden översyn av situationen för ett barn som är omhändertaget av myndigheterna. Staten bör här jämställas med Socialstyrelsen och inte Marks socialförvaltning/nämnds tillsyn över dessa placerade barn. Därtill har det förekommit och förekommer situationer där barnens hälsa, trygghet, framtid och umgänge bör stå under granskning av en instans också utanför socialtjänsten i Mark.
Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Övriga adressuppgifter
eivor.karlsson@comhem.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)