Socialstyrelsen i Västsverige
Stockholm den 12 december 2011
För kännedom till:
Socialutskottets 46 ledamöter och suppleanter
Barn- och ungdomsminister Maria Larsson
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg
Rädda Barnen, pressavdelningen
Anders Broberg, professor i psykologi.
Bo Edvardsson, docent i bl.a. psykologi och utredningsmetodik
Socialförvaltning och socialnämnd i Mark
Uppdrag Granskning
Orosanmälan till Socialstyrelsen
Enligt Kammarrättens dom ska de två Markbarnen ”Fanny” och ”Rasmus” fortsatt bo i det senaste fosterhemmet. Domen har fastställts. Det första som Marks socialnämnd då gjorde var att dra in det fortsatta umgänget mellan fosterhemmet och barnen. Det umgänge som funnits sedan i somras, var 3:e vecka. Istället för att låta umgänget fortsätta till dess ett nytt beslut har tagits.
Enligt Kammarrättens dom ska de två Markbarnen ”Fanny” och ”Rasmus” fortsatt bo i det senaste fosterhemmet. Domen har fastställts. Det första som Marks socialnämnd då gjorde var att dra in det fortsatta umgänget mellan fosterhemmet och barnen. Det umgänge som funnits sedan i somras, var 3:e vecka. Istället för att låta umgänget fortsätta till dess ett nytt beslut har tagits.
Och detta trots att domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar i det nya fosterhemmet var att de skulle få fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet. Fosterföräldrarna betraktas som barnens psykologiska föräldrar. Dit barnen tidigt knutit an och fått kärlek och trygghet. Det finns inga regler vad gäller umgänget mellan fosterbarn och deras tidigare fosterföräldrar.
Fostermamman ringde till socialförvaltningen den 11 november för att få telefonkontakt med flickan ”Fanny” som fyllde 6 år. Fostermamman ringde vid upprepade tillfällen under dagen och lämnade ett flertal meddelanden utan att få kontakt. Först den 21 november hörde en handläggare av sig. ”Jag ska sluta och ärendet övertas av någon annan”, blev svaret. Men så länge han har tjänsten kvar så har han också ett ansvar.
Frågan handlade endast om en telefonhälsning, via socialtjänsten, och om en 6-årig flickas födelsedag. Ett barn som dessutom berövats sin familjemiljö där hon bott i fyra år och från en månads ålder.
Fostermamman frågade hur det skulle bli med umgänget som var planerat i den veckan. Svaret blev ”nej nu hade domen fastställts så då är inget ytterligare umgänge planerat”. Ingen från förvaltningen hade hört av sig och meddelat fosterhemmet om de inställda planerna. För barnens skull måste det finnas tydliga regler för umgänget. Det handlar om deras förväntningar och psykiska hälsa. Vad ska barnen tro? Har fosterfamiljen övergett dem – igen? Vem besvarar adekvat deras frågor?
Det är Socialstyrelsens uppgift att granska hur Marks socialnämnd förhåller sig till detta. Det är inte heller första gången som uteblivit umgänge händer i just detta barnavårdsärende
Barnperspektivet förefaller saknas. Nu som tidigare kommer barnen inte till tals. Men hur känner och upplever barnen egentligen de uppslitande händelser de tvingats vara med om? Av Kammarättens dom oktober 2011 (Mål nr 2268-11) framkommer att anknytningen till EH och AH finns helt naturligt. Det skulle vara skadligt för barnen om de inte fick träffa EH och AH igen. Det framgår också att det ena barnet tagit ”mer stryk” än det andra av separationen från det första familjehemmet.
Därför borde en opartisk barnpsykolog få kontakt med barnen genom Socialstyrelsen i detta speciella fall. Någon som inte har personlig vinning av att barnen bor på ena eller andra stället och inte heller har koppling till någon av dem som har intresse i den ena eller andra riktningen. Fosterhemmet kan inget säga även om barnen skulle berätta. Då blir fosterhemmet ansett som konfliktbenäget och umgänget kan då dras in. En rävsax inom Socialtjänstlagens ram. Då lagen fungerar som sämst.
Detta förstärker också de röster från såväl debattörer som myndigheter som menar att omhändertagna barn juridiskt måste få en starkare ställning. Liksom fosterföräldrar. Men även närstående om föräldrarna plötsligt rycks bort. Det räcker inte med en socialsekreterare som barn- och ungdomsminister Maria Larsson anser. Det krävs en lagändring.
Barnen har svikits av vuxenvärlden. Även av Förvaltnings- och Kammarrätten. Att omhänderta barn är ibland nödvändigt. Barn har rätt till trygghet, hälsa och framtid. Omhändertagande görs om barnets miljö är skadlig för deras hälsa och framtid.
De båda Markbarnen har tvingats göra en omvänd resa. Ifrån trygghet, ett bra liv och ett hem som de betraktade som sitt – till andra fosterhem.
Såväl Socialstyrelsen, som senare också Marks socialnämnd, har sagt att fosterhemmet var lämpligt och bra. Orsaken till denna händelse kan förmodligen sökas inom en motstridig socialförvaltning/nämnd. Där barnen fått betala priset. Men i denna orosanmälan handlar det enbart om barnens psykiska hälsa, trygghet och framtid. Och detta oavsett om det nya fosterhemmet är bra.
Framställan av orosanmälan
Socialstyrelsen ombedes i denna orosanmälan att se över vad som nu händer med de två barnen. Hur de mår och om de eventuellt behöver hjälp av en oberoende barnpsykolog. Det finns troligen många obesvarade frågor. Vilken information får barnen och av vem. Domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar där de bor nu är att de får ha fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet.” Nu gäller det att säkra det umgänget. En annan fråga: Vad händer om barnen skulle tvingas flytta till ett nytt hem? Det nuvarande fosterhemmet är ett s.k. skyddat hem med konsultstöd.
På sidan 23 i domen beskriver Gryning Vård mötet mellan barnen och fosterföräldrarna. Hur ska det mötet tolkas? Den ena barnet uppvisar oro, regression samt stort behov av fysisk trygghet inför och efter umgängena, står det. Är det fosterhemmets fel? Professionen inom anknytningsmetodik har förklarat vad de fyra åren med det första fosterhemmet och den grundtrygghet de fått där har betytt för barnen. Det är ju separationen från det första familjehemmet som barnen tagit skada av. Vilket framgår av domen och tidigare beskrivet i denna text.
Är Gryning Vård lämpligt att ha hand om detta komplicerade ärende utan att vålla barnen än mer skada om de är så negativa gentemot fosterhemmet? Vad säger den som överlämnar barnen inför mötet med fosterföräldrarna?
Det har också framkommit att barnen inte kan förstå varför de inte får följa med fosterföräldrarna hem när ett möte ska avslutas En, kan man tycka, ganska naturlig fråga till de närstående som barnen lärt känna som sina föräldrar. Det är tvärt emot det som Gryning Vård förefaller antyda. Gryning Vårds text visar därför på behovet av att någon från socialtjänsten helt oberoende barnpsykolog bör får samtala med barnen och vid upprepade tillfällen.
De båda Markbarnen har tvingats göra en omvänd resa. Ifrån trygghet, ett bra liv och ett hem som de betraktade som sitt – till andra fosterhem.
Såväl Socialstyrelsen, som senare också Marks socialnämnd, har sagt att fosterhemmet var lämpligt och bra. Orsaken till denna händelse kan förmodligen sökas inom en motstridig socialförvaltning/nämnd. Där barnen fått betala priset. Men i denna orosanmälan handlar det enbart om barnens psykiska hälsa, trygghet och framtid. Och detta oavsett om det nya fosterhemmet är bra.
Framställan av orosanmälan
Socialstyrelsen ombedes i denna orosanmälan att se över vad som nu händer med de två barnen. Hur de mår och om de eventuellt behöver hjälp av en oberoende barnpsykolog. Det finns troligen många obesvarade frågor. Vilken information får barnen och av vem. Domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar där de bor nu är att de får ha fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet.” Nu gäller det att säkra det umgänget. En annan fråga: Vad händer om barnen skulle tvingas flytta till ett nytt hem? Det nuvarande fosterhemmet är ett s.k. skyddat hem med konsultstöd.
På sidan 23 i domen beskriver Gryning Vård mötet mellan barnen och fosterföräldrarna. Hur ska det mötet tolkas? Den ena barnet uppvisar oro, regression samt stort behov av fysisk trygghet inför och efter umgängena, står det. Är det fosterhemmets fel? Professionen inom anknytningsmetodik har förklarat vad de fyra åren med det första fosterhemmet och den grundtrygghet de fått där har betytt för barnen. Det är ju separationen från det första familjehemmet som barnen tagit skada av. Vilket framgår av domen och tidigare beskrivet i denna text.
Är Gryning Vård lämpligt att ha hand om detta komplicerade ärende utan att vålla barnen än mer skada om de är så negativa gentemot fosterhemmet? Vad säger den som överlämnar barnen inför mötet med fosterföräldrarna?
Det har också framkommit att barnen inte kan förstå varför de inte får följa med fosterföräldrarna hem när ett möte ska avslutas En, kan man tycka, ganska naturlig fråga till de närstående som barnen lärt känna som sina föräldrar. Det är tvärt emot det som Gryning Vård förefaller antyda. Gryning Vårds text visar därför på behovet av att någon från socialtjänsten helt oberoende barnpsykolog bör får samtala med barnen och vid upprepade tillfällen.
”Barn i situationer som den nu aktuella har lärt sig att alltid säga det som de närvarande vill höra, eftersom de inte vet var de kommer att hamna härnäst.” Professor Anders Brobergs, text i domen.
Det handlar också om vilken oro och skada ett nu uteblivet regelbundet umgänge med första fosterhemmet kan orsaka barnen. Hur upplevde den 6-åriga flickan en utebliven födelsedagshälsning – per telefon – med åtföljande av indraget umgänge var tredje vecka ? Det måste det finnas utrymme för humanism och god barnavård inom Socialtjänstlagens ram.
- Nu måste Marks socialnämnd klargöra hur umgänget mellan fosterhemmet och barnen ska regleras.
- En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår.
- Gryning Vård bör förklara vad de menar med texten i Kammarrättens dom sidan 23 angående umgänget familjehem och barnen. Inte mer trixande och beskyllningar, utan insyn, i detta ärende. Det handlar om barn. Inte vuxna. Även fosterföräldrarna, som mottagit barnen vid umgänge, bör få ge sin syn på saken.
Enligt artikel 25 i Barnkonventionen (UNICEF i Sverige) ska staten göra regelbunden översyn av situationen för ett barn som är omhändertaget av myndigheterna. Staten bör här jämställas med Socialstyrelsen och inte Marks socialförvaltning/nämnds tillsyn över dessa placerade barn. Därtill har det förekommit och förekommer situationer där barnens hälsa, trygghet, framtid och umgänge bör stå under granskning av en instans också utanför socialtjänsten i Mark.
Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Övriga adressuppgifter
eivor.karlsson@comhem.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar