Sveriges kommuner och landsting, SKL, har redan tidigare flaggat för att skatten kan komma behöva höjas kraftigt. SKL presenterade nyligen sin senaste rapport där man kalkylerar med att kostnaderna kommer att rusa ifrån skatteintäkterna med 67 miljarder redan 2020. Detta med oförändrat skatteuttag fram till år 2020.
”En del kan lösas genom lägre överskott än de senaste årens väldigt starka resultat, en annan av att staten kan förväntas höja stadsbidragen en del. Men även efter det blir gapet 40 miljarder,” skissar SKL. Som också pekar på vissa åtgärder som kan göras, t. ex. det förebyggande arbetet. Tittar man på sjukvårdens behov så är de kroniska sjukdomarna och de förebyggande insatserna viktiga. Dagens Samhälle #18.2017.
Bland förslag på åtgärder som nu lanseras är skattehöjningar, höjda generella statsbidrag liksom avgiftshöjningar. Men SKL anser också att kommuner, landsting och regioner behöver effektivisera verksamheterna med allt ifrån ny teknik till förebyggande vård, medan staten behöver skapa förutsättningar för att det ska kunna ske.
Behovet om ökade skatteintäkter är ingen ny fråga. ”Äldreomsorgens brister visar att kommunala självstyrelsen gjort sitt”. Under den kontroversiella rubriken skrev Berit Rollén och Monika Olin Wikman, författare och debattörer i äldreomsorgsfrågor, i Dagens Samhälle 18 december 2012. ”Vi menar att lösningen ligger i en offentlig obligatorisk äldreomsorgsförsäkring som kan jämföras med sjukförsäkringen”.
Rollén & Wikman tog i sin artikel från 2012, också upp skatten. ”För något år sedan räknade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ut att kommunalskatten måste höjas med 13 kronor fram till år 2035 för att garantera dagens standard plus en procent per år. Många utredningar och forskare har kommit fram till en likartad bedömning.”
Dagens Arena beskrev 28 april 2016 skattesituationen så här: ”Skatten behöver därför höjas med nära två kronor per intjänad hundralapp, fram till 2019. […] Antalet invånare i Sverige väntas öka med cirka 590 000, varav utlandsfödda svarar för 70 procent. Samtidigt sker en snabb ökning av antalet äldre och antalet barn i skolåldern. Bara i år (2016) väntas kommunernas kostnader öka med 9 procent, bland annat till följd av flyktinginvandringen.”
LO gjorde ett utspel i samma ämne då LO-basen Karl Petter Thorvaldsson i sitt 1 maj tal krävde 70 miljarder extra till välfärden de närmaste åren. LO skrev i ett pressmeddelande ”Nu duger det inte med något duttade i marginalen nu krävs riktig politik och stora reformer”.
I SvD näringsliv 8 maj 2017 tog Thorwaldsson och Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) upp frågan. ”Förra året pekade SKL på att kommunsektorn kan behöva höja skatten med 2 kronor fram till 2019. Det skulle leda till att bördorna för vanliga löntagare ökar och skillnaderna mellan olika kommuner blir större. Det duger inte. Det är bättre om de som har mer också bidrar mer genom den statliga skatten.”
Samtidigt överväger Moderaterna att sänka inkomstskatten med 22 miljarder kronor. Hur går den ekvationen ihop? Svaret är att det går inte ihop.
Skattesituationen är väl känd. Den brännande frågan är vad politikerna tänker göra? Om inget övergripande görs är det oundvikligt att välfärden sänks till en låg nivå. Därmed riskerar samhället att slitas itu med försämrat samhällsklimat som följd. Men inget parti har hittills velat ta tag i skattefrågan.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr. 20, maj 2017
09 juni 2017
04 juni 2017
Regeringens beställning – färre sjukskrivningar.
Fram till och med sista oktober förra året nekades eller drogs sjukpenningen in i drygt 25 500 fall. Det är dubbelt så många som året före. Det handlar inte enbart om att fler blir sjuka, för även andelen för indragen sjukpenning eller avslag stiger.
I bakgrunden skvalpar regeringens mål från hösten 2015 om att få ner sjukpenningtalet till nio dagar till 2020. Enligt senaste statistik ligger den nu på 10,8 dagar.
Det här har i sin tur fått väldigt många att överklaga myndighetens beslut. På ett år har de som väntar på en omprövning av ett beslut ökat från 1000 till 6000 personer. Och andelen nya omprövningar som kommit in till kassan ökat med 69 procent. Väntetiden är just nu 25 veckor, det vill säga nästan ett halvår. Väntande på omprövning för sjukpenning har ökat med 500 procent
Hur stor är egentligen skillnaden mellan nuvarande och förra regeringen när det gäller hanteringen av sjukskrivningar? De borgerliga hade stupstocken med målet att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen. 87 000 personer har utförsäkrats sedan alliansen förändrade sjukförsäkringen 2008.
Fick dessa sjuka och arbetslösa någon form av arbete? Eller utgör en del av dessa fortfarande underlag i statistiken för dagens sjuka och arbetslösa? Anna Kinberg Batra AKB, och Moderaterna kör sitt gamla mantra: ”Fusk, fusk, fusk” och ”bidrag, bidragspartier”. Men det löser inte problemen. M vill göra oanmälda hembesök för att minska bidragsfusket. ”Oanmälda hembesök”, låter inte trevligt.
I ett beslut från 2012 kritiserade JO ett sådant förslag. Enligt AKB skulle socialtjänstlagen ändras så att hembesöken kan göras obligatoriska. SvT 28 april 2016. Är det rätt sätt att hjälpa utsatta medborgare? En bra fråga redan nu – och inför valet. Knack knack! – Vem där?
Hur hanterar regeringen sjukskrivningarna? De långa sjukskrivningarna som beror på psykisk ohälsa ökar. Kvinnor är mer drabbade än män. Något politiken borde söka orsaken till.
– Regeringens mål att få ner sjukskrivningarna har inneburit att Försäkringskassan har skärpt sin praxis på ett helt orimligt sätt, säger Torbjörn Johansson, LO. Därför tog socialdepartementet i våras fram ett förslag till förändringar som skulle lindra de effekterna – ett förslag som nu är ute på remiss”. Det är för svagt, anser LO. Det blir för godtyckligt. Regeringens sjukförslag får lo-kritik.
”Det har ingen betydelse vad patienten har för bekymmer. Man har ett enda mål och det är att minska på utbetalningar. Det går oftast ut över dem som är svagast. Det anser läkaren Johan Hambraeus.[…] Under alliansregeringen talades det mycket om den svåra situationen för de utförsäkrade, när regeringen minskade antalet sjukdagar”. Men enligt Hambraeus är de senaste 1,5 årens förändring värre för de sjuka.
De som i dag får sjukpenningen indragen står, enligt honom, skyddslösa. ”Hela systemet håller på att falla ihop. Det finns inget skyddsnät längre att tala om”. Läkaren Johan Hambraeus anser att systemet slår särskilt orimligt mot personer som är på väg tillbaka till arbetet efter en sjukskrivning. Försäkringskassan struntar i mina intyg
Allra värst har de långtidssjukskrivna som inte har något arbete alls att gå tillbaka till. När de inte får sjukskrivning längre hänvisas de ibland till Arbetsförmedlingen. Där säger man att du är för sjuk för att arbeta och hänvisar till socialen. Där blir de ofta kvar.
Det är hos dem som AKB vill göra ”oanmäld a hembesök”. Den s.k. rehabiliteringskedjan, som tillkom 2008, gäller bara anställda. F. ö. fungerade kedjan inte heller så bra. Arbetslösa prövas mot hela arbetsmarknaden från första dagen i sjukperioden. Alltså inget stöd alls för att komma ut. Devisen borde vara: Stöd och arbete efter förmåga och efter adekvata intyg från läkare.
Alla är överens om att sjukskrivningstalen måste ner men det gäller att finna orsakerna till varför de är så höga. Det har varken S eller M något svar på idag. Enda motåtgärden är utförsäkring och att ”pressa” ner sjukskrivningstalen.
I bakgrunden skvalpar regeringens mål från hösten 2015 om att få ner sjukpenningtalet till nio dagar till 2020. Enligt senaste statistik ligger den nu på 10,8 dagar.
Det här har i sin tur fått väldigt många att överklaga myndighetens beslut. På ett år har de som väntar på en omprövning av ett beslut ökat från 1000 till 6000 personer. Och andelen nya omprövningar som kommit in till kassan ökat med 69 procent. Väntetiden är just nu 25 veckor, det vill säga nästan ett halvår. Väntande på omprövning för sjukpenning har ökat med 500 procent
Hur stor är egentligen skillnaden mellan nuvarande och förra regeringen när det gäller hanteringen av sjukskrivningar? De borgerliga hade stupstocken med målet att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen. 87 000 personer har utförsäkrats sedan alliansen förändrade sjukförsäkringen 2008.
Fick dessa sjuka och arbetslösa någon form av arbete? Eller utgör en del av dessa fortfarande underlag i statistiken för dagens sjuka och arbetslösa? Anna Kinberg Batra AKB, och Moderaterna kör sitt gamla mantra: ”Fusk, fusk, fusk” och ”bidrag, bidragspartier”. Men det löser inte problemen. M vill göra oanmälda hembesök för att minska bidragsfusket. ”Oanmälda hembesök”, låter inte trevligt.
I ett beslut från 2012 kritiserade JO ett sådant förslag. Enligt AKB skulle socialtjänstlagen ändras så att hembesöken kan göras obligatoriska. SvT 28 april 2016. Är det rätt sätt att hjälpa utsatta medborgare? En bra fråga redan nu – och inför valet. Knack knack! – Vem där?
Hur hanterar regeringen sjukskrivningarna? De långa sjukskrivningarna som beror på psykisk ohälsa ökar. Kvinnor är mer drabbade än män. Något politiken borde söka orsaken till.
– Regeringens mål att få ner sjukskrivningarna har inneburit att Försäkringskassan har skärpt sin praxis på ett helt orimligt sätt, säger Torbjörn Johansson, LO. Därför tog socialdepartementet i våras fram ett förslag till förändringar som skulle lindra de effekterna – ett förslag som nu är ute på remiss”. Det är för svagt, anser LO. Det blir för godtyckligt. Regeringens sjukförslag får lo-kritik.
”Det har ingen betydelse vad patienten har för bekymmer. Man har ett enda mål och det är att minska på utbetalningar. Det går oftast ut över dem som är svagast. Det anser läkaren Johan Hambraeus.[…] Under alliansregeringen talades det mycket om den svåra situationen för de utförsäkrade, när regeringen minskade antalet sjukdagar”. Men enligt Hambraeus är de senaste 1,5 årens förändring värre för de sjuka.
De som i dag får sjukpenningen indragen står, enligt honom, skyddslösa. ”Hela systemet håller på att falla ihop. Det finns inget skyddsnät längre att tala om”. Läkaren Johan Hambraeus anser att systemet slår särskilt orimligt mot personer som är på väg tillbaka till arbetet efter en sjukskrivning. Försäkringskassan struntar i mina intyg
Allra värst har de långtidssjukskrivna som inte har något arbete alls att gå tillbaka till. När de inte får sjukskrivning längre hänvisas de ibland till Arbetsförmedlingen. Där säger man att du är för sjuk för att arbeta och hänvisar till socialen. Där blir de ofta kvar.
Det är hos dem som AKB vill göra ”oanmäld a hembesök”. Den s.k. rehabiliteringskedjan, som tillkom 2008, gäller bara anställda. F. ö. fungerade kedjan inte heller så bra. Arbetslösa prövas mot hela arbetsmarknaden från första dagen i sjukperioden. Alltså inget stöd alls för att komma ut. Devisen borde vara: Stöd och arbete efter förmåga och efter adekvata intyg från läkare.
Alla är överens om att sjukskrivningstalen måste ner men det gäller att finna orsakerna till varför de är så höga. Det har varken S eller M något svar på idag. Enda motåtgärden är utförsäkring och att ”pressa” ner sjukskrivningstalen.
30 maj 2017
Allt värre för LSS-användarna
Margareta Winberg skriver på Facebook att hon har funderat över en mycket kontroversiell fråga. Men det var faktiskt mer än en fråga. Winberg håller på med en utredning om framtidens socialtjänst men är också aktuell i frågan om assistansersättningen. Margareta Winberg låter som Åsa Regnér eller kanske företräder hon henne.
Vi har i media sett en del av de fall där personer nekas hjälp när det gäller LSS. Det framstår utom allt tvivel att dessa vuxna eller barn som drabbas behöver hjälp av samhället. Vad innebär föräldraansvar? undrar Winberg. Vänd på frågan. Hur ska föräldrar t.ex. kunna arbeta heltid om barnet natt som dag behöver slemsugas då och då. Eller riskerar att dö i ett EP-anfall, särskilt nattetid – utan övervakning. Inte sen vi fick denna lag har så många nekats hjälp som idag.
Förra året nåddes en bottennivå, bara 20 procent fick ja till ersättningen. Och det rekordet slogs i januari i år, då bara 14 procent fick ja. Det är den lägsta andelen hittills. Preliminära siffror för februari visar att den låga nivån håller i sig. Rekordmånga nekas assistansersättning.
Anhörigansvar? undrar Winberg också över och vill tydligen ha svar. Närstående tvingas redan idag – inom äldreomsorgen – göra stora insatser när inte samhällets ansvar eller ekonomi räcker. Utan närstående, främst kvinnor, skulle äldreomsorgen braka ihop. Många närstående tvingas gå ner i arbetstid med sämre lön och pension som följd. Är LSS nu på väg åt samma håll?
Kommunens ansvar? Statens? Det är två andra frågor från Winberg. Det är statens ansvar över 20 timmar i veckan. Under 20 timmar kommunens ansvar. Ingen av dem vill betala utan vältrar över kostnaderna på varandra. Staten på kommunen som försöker vältra över ansvaret på den enskilde.
Och vem är då den enskilde? Är det den nästan totalförlamade som man minskar antalet timmar hos eller den vuxna med ett intellekt som en 3-åring? Vem av dem kan vara ensamma hemma? Eller är den enskilde de närstående som både ska arbeta och ta ansvar samtidigt?
Winberg undrar, lite retoriskt och kontroversiellt tycker jag, hur mycket skatt vi är bereda att betala. Åsa Regnér brukar framhålla att LSS kostar 30 miljarder. Nu nedbantat till under 25 miljarder. Sällan eller aldrig har Regnér sagt att 80 procent går till löner för de personliga assistenterna. Det skapar jobb och ökar skatteintäkterna.
Det går också bra att ställa den utmanande skattefrågan när det gäller LSS och då tillsammans med kostnaden. För att just framhålla kostnaden. Men om vi skulle ställa samma frågor som ovan inom ett/något annat område skulle det kanske anses som provocerande eller laddat. LSS är en rättighetslag. Men Winbergs underfundiga retorik ställer här kostnaden mot en rättighetslag.
Vi har i media sett en del av de fall där personer nekas hjälp när det gäller LSS. Det framstår utom allt tvivel att dessa vuxna eller barn som drabbas behöver hjälp av samhället. Vad innebär föräldraansvar? undrar Winberg. Vänd på frågan. Hur ska föräldrar t.ex. kunna arbeta heltid om barnet natt som dag behöver slemsugas då och då. Eller riskerar att dö i ett EP-anfall, särskilt nattetid – utan övervakning. Inte sen vi fick denna lag har så många nekats hjälp som idag.
Förra året nåddes en bottennivå, bara 20 procent fick ja till ersättningen. Och det rekordet slogs i januari i år, då bara 14 procent fick ja. Det är den lägsta andelen hittills. Preliminära siffror för februari visar att den låga nivån håller i sig. Rekordmånga nekas assistansersättning.
Anhörigansvar? undrar Winberg också över och vill tydligen ha svar. Närstående tvingas redan idag – inom äldreomsorgen – göra stora insatser när inte samhällets ansvar eller ekonomi räcker. Utan närstående, främst kvinnor, skulle äldreomsorgen braka ihop. Många närstående tvingas gå ner i arbetstid med sämre lön och pension som följd. Är LSS nu på väg åt samma håll?
Kommunens ansvar? Statens? Det är två andra frågor från Winberg. Det är statens ansvar över 20 timmar i veckan. Under 20 timmar kommunens ansvar. Ingen av dem vill betala utan vältrar över kostnaderna på varandra. Staten på kommunen som försöker vältra över ansvaret på den enskilde.
Och vem är då den enskilde? Är det den nästan totalförlamade som man minskar antalet timmar hos eller den vuxna med ett intellekt som en 3-åring? Vem av dem kan vara ensamma hemma? Eller är den enskilde de närstående som både ska arbeta och ta ansvar samtidigt?
Winberg undrar, lite retoriskt och kontroversiellt tycker jag, hur mycket skatt vi är bereda att betala. Åsa Regnér brukar framhålla att LSS kostar 30 miljarder. Nu nedbantat till under 25 miljarder. Sällan eller aldrig har Regnér sagt att 80 procent går till löner för de personliga assistenterna. Det skapar jobb och ökar skatteintäkterna.
Det går också bra att ställa den utmanande skattefrågan när det gäller LSS och då tillsammans med kostnaden. För att just framhålla kostnaden. Men om vi skulle ställa samma frågor som ovan inom ett/något annat område skulle det kanske anses som provocerande eller laddat. LSS är en rättighetslag. Men Winbergs underfundiga retorik ställer här kostnaden mot en rättighetslag.
17 maj 2017
Försäkringskassan, intygen och politiken
Försäkringskassans, FK, agerade vid utförsäkring av sjuka borde upp för diskussion på nationell nivå. Varför kasta ut utförsäkrade till socialbidrag? Ge de utförsäkrade istället rehabilitering och arbetsträning. Därefter bör deras arbetsförmåga prövas – utanför Försäkringskassan.
Regeringen kunde gjort ett bättre jobb än att bara ”pressa ner” arbetslösheten. Anna Kinberg Batra och Moderaterna kör sitt gamla mantra: ”Fusk, fusk, fusk” och ”bidrag, bidragspartier”. Det löser inte frågorna. Knack knack! Vem där?
Så här brukar det gå till vid utförsäkring: En person nekas fortsatt sjukskrivning trots flera läkarintyg. Ett eller flera läkarintyg saknar värde när FK bedömer arbetsförmågan. När FK säger att någon inte får fortsatt sjukskrivning – ställs personen på bar backe. Vänd dig till Arbetsförmedlingen eller socialen, blir svaret från FK.
Men du är för sjuk för att kunna söka, än mindre, få ett arbete, säger Arbetsförmedlingen. Du har dessutom fel ålder, utbildning och varit långtidssjukskriven. Det blir svårt, förmodligen omöjligt, att hitta ett arbete på heltid.
Det är här det börjar bli intressant och politiken borde engagera sig. Vad återstår då för den här personen ? Alla utförsäkrade eller som riskerar att komma dit borde erbjudas rehabilitering och någon väg ut mot arbete eller lönebidrag. Vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga kan sjuk- eller aktivitetsersättning (förtidspension), kanske på deltid, vara en lösning – istället för socialbidrag.
Vilken funktionell förmåga har personen kvar för att utföra ett arbete? Vilken sorts arbete och i vilken omfattning kan personen arbeta? Här brister det totalt vad gäller stödet ut mot någon form av arbete.
Men det är pudelns kärna – personens återstående arbetsförmåga. Detta viktiga faktum bortser FK och politikerna helt ifrån. Kanske kan personen arbeta 25 % , på sikt kanske 50 %. FK säger rakt av – 100 %.
Här borde politiken lägga krutet utan att framstå som mjuka, mjäkiga eller som ett ”bidragsparti”. Arbetsförmågan bör prövas utanför Försäkringskassan. Men samtidigt har regeringen bara ett mål: Att pressa ner arbetslösheten. Oavsett konsekvenser eller om det lönar sig för samhället. Därför finns det utrymme för andra partier att agera.
De allra flesta vill arbete – efter förmåga. Det handlar också om den utförsäkrades ekonomi –nu och i framtiden. Ett fortsatt fattigt liv, kanske med barn, och en framtid med låg garantipension. En framtid som de kommer att dela med många nyanlända eller invandrare som inte heller har kommit eller kommer ut i riktiga jobb.
”Under alliansregeringen talades det mycket om den svåra situationen för de utförsäkrade, när regeringen minskade antalet sjukdagar. Men enligt läkaren Johan Hambraeus är de senaste 1,5 årens förändring värre för de sjuka. […] De som i dag får sjukpenningen indragen står enligt honom skyddslösa. – Hela systemet håller på att falla ihop. Det finns inget skyddsnät längre att tala om.
Han anser att systemet slår särskilt orimligt mot personer som är på väg tillbaka till arbetet efter en sjukskrivning. De klarar inte av ett heltidsjobb, men har kanske återgått till arbetet på 25 eller 50 procent och får stöd av arbetsgivaren. Då säger Försäkringskassan att de måste arbeta 100 procent.”
”Försäkringskassan struntar i mina intyg”
Regeringen kunde gjort ett bättre jobb än att bara ”pressa ner” arbetslösheten. Anna Kinberg Batra och Moderaterna kör sitt gamla mantra: ”Fusk, fusk, fusk” och ”bidrag, bidragspartier”. Det löser inte frågorna. Knack knack! Vem där?
Så här brukar det gå till vid utförsäkring: En person nekas fortsatt sjukskrivning trots flera läkarintyg. Ett eller flera läkarintyg saknar värde när FK bedömer arbetsförmågan. När FK säger att någon inte får fortsatt sjukskrivning – ställs personen på bar backe. Vänd dig till Arbetsförmedlingen eller socialen, blir svaret från FK.
Men du är för sjuk för att kunna söka, än mindre, få ett arbete, säger Arbetsförmedlingen. Du har dessutom fel ålder, utbildning och varit långtidssjukskriven. Det blir svårt, förmodligen omöjligt, att hitta ett arbete på heltid.
Det är här det börjar bli intressant och politiken borde engagera sig. Vad återstår då för den här personen ? Alla utförsäkrade eller som riskerar att komma dit borde erbjudas rehabilitering och någon väg ut mot arbete eller lönebidrag. Vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga kan sjuk- eller aktivitetsersättning (förtidspension), kanske på deltid, vara en lösning – istället för socialbidrag.
Vilken funktionell förmåga har personen kvar för att utföra ett arbete? Vilken sorts arbete och i vilken omfattning kan personen arbeta? Här brister det totalt vad gäller stödet ut mot någon form av arbete.
Men det är pudelns kärna – personens återstående arbetsförmåga. Detta viktiga faktum bortser FK och politikerna helt ifrån. Kanske kan personen arbeta 25 % , på sikt kanske 50 %. FK säger rakt av – 100 %.
Här borde politiken lägga krutet utan att framstå som mjuka, mjäkiga eller som ett ”bidragsparti”. Arbetsförmågan bör prövas utanför Försäkringskassan. Men samtidigt har regeringen bara ett mål: Att pressa ner arbetslösheten. Oavsett konsekvenser eller om det lönar sig för samhället. Därför finns det utrymme för andra partier att agera.
De allra flesta vill arbete – efter förmåga. Det handlar också om den utförsäkrades ekonomi –nu och i framtiden. Ett fortsatt fattigt liv, kanske med barn, och en framtid med låg garantipension. En framtid som de kommer att dela med många nyanlända eller invandrare som inte heller har kommit eller kommer ut i riktiga jobb.
”Under alliansregeringen talades det mycket om den svåra situationen för de utförsäkrade, när regeringen minskade antalet sjukdagar. Men enligt läkaren Johan Hambraeus är de senaste 1,5 årens förändring värre för de sjuka. […] De som i dag får sjukpenningen indragen står enligt honom skyddslösa. – Hela systemet håller på att falla ihop. Det finns inget skyddsnät längre att tala om.
Han anser att systemet slår särskilt orimligt mot personer som är på väg tillbaka till arbetet efter en sjukskrivning. De klarar inte av ett heltidsjobb, men har kanske återgått till arbetet på 25 eller 50 procent och får stöd av arbetsgivaren. Då säger Försäkringskassan att de måste arbeta 100 procent.”
”Försäkringskassan struntar i mina intyg”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)