Margareta Winberg skriver på Facebook att hon har funderat över en mycket kontroversiell fråga. Men det var faktiskt mer än en fråga. Winberg håller på med en utredning om framtidens socialtjänst men är också aktuell i frågan om assistansersättningen. Margareta Winberg låter som Åsa Regnér eller kanske företräder hon henne.
Vi har i media sett en del av de fall där personer nekas hjälp när det gäller LSS. Det framstår utom allt tvivel att dessa vuxna eller barn som drabbas behöver hjälp av samhället. Vad innebär föräldraansvar? undrar Winberg. Vänd på frågan. Hur ska föräldrar t.ex. kunna arbeta heltid om barnet natt som dag behöver slemsugas då och då. Eller riskerar att dö i ett EP-anfall, särskilt nattetid – utan övervakning. Inte sen vi fick denna lag har så många nekats hjälp som idag.
Förra året nåddes en bottennivå, bara 20 procent fick ja till ersättningen. Och det rekordet slogs i januari i år, då bara 14 procent fick ja. Det är den lägsta andelen hittills. Preliminära siffror för februari visar att den låga nivån håller i sig. Rekordmånga nekas assistansersättning.
Anhörigansvar? undrar Winberg också över och vill tydligen ha svar. Närstående tvingas redan idag – inom äldreomsorgen – göra stora insatser när inte samhällets ansvar eller ekonomi räcker. Utan närstående, främst kvinnor, skulle äldreomsorgen braka ihop. Många närstående tvingas gå ner i arbetstid med sämre lön och pension som följd. Är LSS nu på väg åt samma håll?
Kommunens ansvar? Statens? Det är två andra frågor från Winberg. Det är statens ansvar över 20 timmar i veckan. Under 20 timmar kommunens ansvar. Ingen av dem vill betala utan vältrar över kostnaderna på varandra. Staten på kommunen som försöker vältra över ansvaret på den enskilde.
Och vem är då den enskilde? Är det den nästan totalförlamade som man minskar antalet timmar hos eller den vuxna med ett intellekt som en 3-åring? Vem av dem kan vara ensamma hemma? Eller är den enskilde de närstående som både ska arbeta och ta ansvar samtidigt?
Winberg undrar, lite retoriskt och kontroversiellt tycker jag, hur mycket skatt vi är bereda att betala. Åsa Regnér brukar framhålla att LSS kostar 30 miljarder. Nu nedbantat till under 25 miljarder. Sällan eller aldrig har Regnér sagt att 80 procent går till löner för de personliga assistenterna. Det skapar jobb och ökar skatteintäkterna.
Det går också bra att ställa den utmanande skattefrågan när det gäller LSS och då tillsammans med kostnaden. För att just framhålla kostnaden. Men om vi skulle ställa samma frågor som ovan inom ett/något annat område skulle det kanske anses som provocerande eller laddat. LSS är en rättighetslag. Men Winbergs underfundiga retorik ställer här kostnaden mot en rättighetslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar