Lyft frågan om asylreglerna

Flyktingströmmen till Sverige ökar. Migrationsverket räknar med att uppemot 80 000 människor kommer att söka asyl i landet fram till årsskiftet, inte 60 000 som man tidigare trott. Krigets härjningar i världen gör också att kommunerna behöver ta emot flera flyktingar än vad man först planerade Det är svårt att hitta asylboenden. 

Migrationsverket borde skärpa sig och köpa egna boenden för att slippa hyra dyra asylplatser.Dagens system gynnar entreprenören, tidigare partiledaren för Ny Demokrati, Bert Karlsson. Han tjänar miljoner på flyktingboende. Hans idealmodell är ett slags flykting-Ikea. 

Enligt Dublinförordningen är det i första ankomstlandet som flyktingarnas asylansökan ska hanteras. Men enligt Migrationsverket tillämpar flera EU-länder i många fall inte dessa regler. Bland annat därför kommer många flyktingar till Sverige.

Svenska politiker borde, genom sina valda representanter i EU,  vara mer kritiska till de EU-länder som inte tar sitt ansvar i migrationsfrågan. Det är EU-kommissionen som har yttersta ansvaret för att se till  att asylpolitisken förverkligas. En ny EU-kommission har förmodligen inte gjort frågan lättare.

Men det kan inte vara rimligt att 9 av EU:s 28 medlemsländer tar emot 90 procent av de asylansökningar som lämnas in. Hela EU måste dela ansvaret och bördan. Den frågan borde kommunpolitikerna, som kämpar med boendefrågan i sina kommuner,  ta upp med sina partivänner.

 Vi läser och ser bilder av krigets härjningar i flera länder. Vi vill hjälpa till – ta emot utsatta människor så långt vi förmår. Men hur långt förmår kommunerna? Det ställer också ökade krav på samhällsservice.

Men det gäller också bristerna i utlänningslagen. Men därom är det tyst från politisk håll. Idag utvisas dödssjuka. Det vill säga om personen  har tillräcklig transportabilitet, d.v.s. klarar själva resan. Och inte dör förrän efter passkontrollen. Lagtexen är godkänd av politiker. T. ex skulle Migrationsverket utvisa  20-årige Simon med nervsjukdomen ALS. Då begärde Europadomstolen, i sista stund, att Migrationsverket tillfälligt skulle stoppa utvisningen. "Jag dör om jag skickas till Ghana"  

 Kvinnor drabbas också i asylprocessen.  Kvinnor som får uppehållstillstånd  knutet till en partner riskerar att utvisas om de lämnar relationen. Alternativet kan då var att stanna i våldsamma relationer. Eller finna en ny anknytning, en ny partner, ett arbete eller kunna påvisa att kvinnan varit utsatt för våld.

I spektrat av alla asyl-, migrations- och kvotflyktingar finns åtminstone ytterligare en grupp: De parpperslösa migranterna. De saknar identitetshandlingar. Papperslösa utnyttjas ibland av arbetsgivare. En kvinna som arbetade hårt  i 28 timmar fick ut 1.200 kronor. 42 kronor i timmen. Liknande slavlöner förekommer också på andre håll. Det är ingen rimlig behandling.

Ensamkommande barn undantas idag från Dublinförordningen. Det förefaller också innebära att familjen, i vissa fall, får komma efter. Men det talar politikerna tyst om.  Hur ska detta fenomen hanteras? Det vet inte integrationsminister Erik Ullenhag. Svårhanterad fråga kring flyktingbarn
 
Samtidigt låter inte politikerna  de som sedan lång tid,  finns i landet, få stanna. Personer som  har fast arbete, barn och sambo.  Där vill Migrationsverket skilja  pappan från barnet och sambo genom utvisning.

Ett annat fall är 16-åriga Yara som kom hit som 4-åring och nu hotas av utvisning. Pappan har sedan länge återvänt till hemlandet med den stränga kvinnosynen. Yara oroas över att bli bortgift om hon utvisas. Hennes syster blev utvisad  och  bortgift till en rik slemgubbe i Dubai. Hon misshandlades och utnyttjades systematiskt i ett år. Systern lyckades sen  ta sig hit och leva här som gömd.

Vi kan inte –  även om vi skulle vilja – ta emot alla som söker sig hit. Men asylrätten i Sverige måste stärkas. Det ska inte vara möjligt att växa upp här och sedan utvisas. Eller utvisas efter tio år och tvingas lämna sitt barn och sin sambo kvar här.

Politiker –vad säger lagtexten?

Stockholm den 24 juni 2014

Till migrationsminister Tobias Billström, M, Maria Ferm, MP, talesperson  i  migrationspolitik, partiledarna, eftersom det är riksdagen som behandlar förslag och  godkänner nya lagar. Samt media.

Frågor angående tolkning av ändring i utlänningslagen från den 1 juli 2014. Det handlar här inte om hur många asyl- och invandrare vi kan ta emot  – utan om hur Sverige agerar mot de som redan befinner sig i landet. I texten redovisas tre exempel.

Läste på Facebook från en av dem som varit med och tagit fram den lagändring som gäller angående Utlänningslagen från 1 juli. Där stod följande:

 "Idag har riksdagen röstat igenom viktiga migrationspolitiska förslag! Förslagen som rör cirkulär migration - ökad rörlighet o stärkta rättigheter för studenter, forskare, arbetskraftsinvandrare och asylsökande etc, åtgärder för att motverka familjesplittring: vårdnadshavare som bor med barn i Sverige ska inte behöva återvända till ursprungslandet o ansöka om uppehållstillstånd därifrån samt åtgärder för att förhindra missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring.

En jurist på Röda Korset sa i SvD i januari i år att det är viktigt att de nya reglerna även omfattar dem som vistats här illegalt, annars bli lagen ganska verkningslös. Vad gäller?

* Vad gäller för dödssjuke 20-årige Simon? I praxis gäller att en person som överlever resan och inte dör förrän efter passkontrollen är transportabel. Är det vad som gäller idag? 

* När det gäller den 51-åriga kvinnan som arbetat under de sex månader som föregick hennes ansökan, men hos två olika arbetsgivare och därför skulle utvisas,.Så säger hennes biträde/advokat: "Att en person som skaffat arbete ändå utvisas strider helt mot lagens syfte.”  Har biträdet tolkat lagen rätt eller fel?

* Vad gäller för 26-årige Siavash Erfanpour från Norrköping som har varit 10 år i Sverige?  Han har både fast arbete, etablerad i samhället och har familj. Nu lever han i limbo.
Tillhör Erfanpour gruppen ovan under kursiv stil? Om inte  så bör Billström och Ferm förklara vilka lagförändringen  omfattar.

  
Alltså vilka regler gäller, utan att gå in i ett enskilt ärende, i textens tre fall? För en  person  är   tiden utmätt.  De två övriga är både språkkunniga och arbetsföra.  Det är politikernas och medias ansvar att föra en allsidig debatt som gynnar samhället. Därför sänds texten till såväl berörda politiker som media.  

Här artikeln    Invandring- dags-för-lagändring.

Med vänlig hälsning

Eivor Karlsson, Stockholm

Plus övriga uppgifter

Invandring – dags för lagändring

Hur fungerar asyl- och invandringspolitiken egentligen? Det handlar här inte om hur många asyl- och invandrare vi kan ta emot – det är en renodlad politik fråga. Utan om hur Sverige agerar mot de som redan befinner sig i landet.

När diskussioner uppstår om enskilda utvisningsärenden hänvisar Migrationsverket och domstolarna till att de bara följer lagstiftarnas, d.v.s.riksdagspolitikernas, beslut. Lagstiftarna hävdar å sin sida att intentionen var en helt annan när lagen kom till.

Det behövs därför en parlamentarisk översyn av utlänningslagen som bör bli humanare även när det gäller vuxna.Lagstiftarna bör se till att såväl de som har arbete som allvarligt sjuka invandrare, utan familj och vänner i hemlandet, får stanna i landet. Här tre exempel.

* 20-årige Simon har nervsjukdomen ALS. Enligt Migrationsverket ska han utvisas om han har tillräcklig transportabilitet, d.v.s. om han överlever själva resan.I praxis gäller att en person som överlever resan och inte dör förrän efter passkontrollen är transportabel. Det är ingen human människosyn.

Jeni Al, Politifonen skrev bl.a .så här i en text till migrationsminister Tobias Billström:”För någon vecka sedan röstade riksdagen igenom “särskilt ömmande omständigheter” vilket gör det lättare för utsatta barn att få stanna i Sverige. Det är bra. Men läs igen. Det gäller enbart för barn. Inte vuxna. Enligt mig handlar Simons fall om just särskilt ömmande omständigheter. Det måste alltså ske en ändring i Utlänningslagen även för vuxna!”

Artikelförfattaren skrev vidare:”Att vara döende är en särskilt ömmande omständighet – oavsett om du är barn eller vuxen. I Utlänningslagen 12 kap. 18 § står det att en avvisning kan stoppas om det finns medicinska hinder eller annan särskild anledning att beslutet inte bör verkställas.”
Simon är 20 år och ska dö. Varför låter du honom inte stanna.

* En kvinna, som bott i Sverige i 13 år, skulle utvisas till sitt hemland då hon inte fick arbetstillstånd. Anledningen var att hon haft två arbetsgivare för samma jobb – eftersom den första arbetsgivaren gick i konkurs.Läs vad rådmannen på Migrationsdomstolen svarar. Hade för många jobb – utvisas

Kvinnan vistades på sjukhus eftersom hon kollapsat p.g.a. av utvisningsbeslutet. Polisen hämtade henne där. Hon återkom, efter ett dygn, eftersom hon inte blivit insläppt i hemlandet – iförd samma sjukhuskläder som då poliserna hämtade henne.

* 26-årige Siavash Erfanpour (Sia) från Norrköping har varit 10 år i Sverige. Han har fast arbete, etablerad i samhället, talar god svenska, har barn och sambo.
Kanske tvingas han lämna hela sitt liv.

Eftersom han saknar uppehållstillstånd har han inte fått några av de förmåner som ensamkommande flyktingbarn får idag. Varken t.ex. ekonomisk hjälp med boende, utbildning, gode man eller övriga förmåner. Han var 16 år vid ankomsten. Han har ändå etablerat sig väl i samhället.

En liten ljusglimt är dock följande: När de boende i Norrköping en eftermiddag i slutat av maj, via radion, fick höra att Siavash Erfanpour hade förts till häktet i Flen för utvisning – uppstod en aktivitet i Oxelbergen. Spontant sökte sig en många till gräsmattan utanför Pressbyrån. Man kramades, en del grät, andra undrade vad som hände och hur det kunde ske.

Dagen efter att Siavash Erfanpour, Sia, tillsammans med poliser satts på planet till Iran befann sig klass 3 i Oxelbergsskolan på bussutflykt. När eleverna under utflyktens gång fick veta att Sia var på väg hem till Sverige igen – utbröt spontana jubel och applåder i bussen.

Dessa 10-åriga elever vet inget om Utlänningslagen eller lagar och regler. Men de har förmågan att känna spontan sympati och glädje för människor i sin omgivning.Vi-känslan. Hur behåller vi denna känsla i en annars något mörk tid? Hur bidrar media till att förmedla den bilden?

Den 19 juni 2014 framkom att nyanlända invandrare inte får tillräcklig hjälp att hitta jobb, kritik riktas mot Arbetsförmedlingen och regeringen. Här är en 26-årig man som klarat det på egen hand. Utan ineffektiva etableringslotsar. Dags för Lex Erfanpour?

Alliansen talar gärna och ofta om arbetskraftsinvandring. Även den frågan bör vara föremål för en öppen debatt. Hur ser lagstiftningen kring arbetskraftsinvandring ut? Behöver vi en behovsprövad arbetskraftsinvandring för högutbildade personer inom bristyrken?

Ska lågutbildade yrkesgrupper, med kanske lönedumpning och utnyttjande av personer som följd, fritt få arbeta här? Hur ska vi agera gentemot den inhemska arbetslösa befolkningen ? Det är riksdagspolitikerna som ska ha svaret. Här ställs bara frågorna.

Vi behöver också en öppen diskussion om hur vi tar hand om de asyl- och invandrare som redan finns i landet. Vilka regler respektive undantag ska gälla? Om någon har synpunkter på invandring så klassas de idag närmast som rasister. Det är förödande för det fria ordet och för demokratin. Här har media och politiken en viktig uppgift.

Det är politikernas och medias ansvar att föra en allsidig debatt som gynnar samhället. Låt oss då bl.a. tala om en översyn av reglerna för såväl arbetskraftsinvandring som Utlänningslagen. Låt oss visa att vi är ett humant folk – även om vi inte kan ha öppna gränser för alla. Här beskriver jag tre fall som kan vara synonyma för många fler.

Det handlar om hur vi behandlar de som redan finns i landet – och som kanske sedan lång tid har arbete eller de som är allvarligt sjuka. Även vuxna.

Denna text går till berörda politiker och media.
Eivor Karlsson

Allas behov av boende och trygghet

Situationen för vräkta och hemlösa barn är alarmerande, särskilt i storstäderna, Det behövs en särskild handläggare, lätt tillgänglig så att elräkningen, hyran eller andra viktiga räkningar blir betalda av barnfamiljer i riskzonen. Den största orsaken till vräkningar av barnfamiljer är obetald hyra. 

Den andra stora orsaken är bristen på bostäder. Inte minst i storstäderna där man omvandlat många hyresrätter till bostadsrätter. Här interpellationen Vräkta och hemlösa barn.

Borgarrådet sa bl.a. i debatten att de siffror som interpellanten Eivor Karlsson hänvisar till är i sig helt korrekta, tagna direkt ur stadens databas. Däremot framgår det inte av interpellationen att detta är rådata som inte är analyserade och därmed inte ger en helhetsbild.

Det var intressant information från borgarrådet. Och nytt. Vilket värde har då den statistik som framkommer runt om i landet när man talar om vräkning och hemlöshet bland barn? 

Vidare sa borgarrådet sa  att vi kommer att få en mer genomgripande analys av statistiken. Vartannat år  får socialnämnden statistik om familjer i osäkra boenden. Borgarrådet hade många förklaringar till vräkta och hemlösa barn. Men det kan också vara så att många bor i andra hand, sa borgarrådet.  Ofta ser vi att det är familjer som kommit till Sverige från utlandet.

De har befunnit sig i Sverige men har saknat arbete, oftast under mer än tre års tid, och de lever i osäkra boendeförhållanden. Vi har tagit emot många människor från andra delar av världen därför att vi vill ha det så, sa borgarrådet och påpekade att budget och skuldrådgivning också är viktigt.

Men det är inte säkert att barnfamiljer från andra delar av världen är i majoritet. Många svenska barnfamiljer vräks också. Barnombudsmannen, som jag hänvisade till, var tydlig när det gäller vräkning av barnfamiljer. Det är inte förenligt med svensk lagstiftning.   

Jag påpekade också att av svaret framgår att den kö som  tidigare  fanns inom SHIS, Stiftelsen Stockholms Hotellhem, för att få lägenhet  idag är, enligt svaret,  i stort sett borta. Stiftelsen Stockholms stads bostadssociala resurs ska sörja för att familjer och personer som har särskilt svårt att få  en bostad – även på sikt – ska få hjälp. Är det möjligt? undrade jag.  

Svart blev att Stockholm planerar för 500 lägenheter för SHIS räkning. Svaret övertygade inte mig. Problemet är att i takt med att fler och fler i Stockholm blir akut bostadslösa, har kön  blivit allt längre till att få en tillfällig bostad genom SHIS.

Stockholm borde investerat i nya fastigheter och minskat bostadsbristen på den öppna bostadsmarknaden och därmed också underlättat för utsatta grupper i behov av en bostadssocial resurs, som SHIS. Miljardvinst från de kommunala bolagen går till andra verksamheter än bostadsbyggande inom kommunen. 

Senare denna kväll, 26/5,  behandlades motionen  Program för  att motverka hemlöshet i Stockholm.  Motionen borde fått en återremiss för översyn.

Jag sa bl.a. i mitt anförande: Hemlöshetsfrågan kan inte bara begränsas till socialtjänsten. Det handlar om bostads- och arbetsmarknadspolitik.  Socialtjänsten måste samarbeta med andra aktörer som stadens förvaltningar, hyresvärdar, myndigheter, idéburna organisationer etc.

 I övrigt kan sägas att det finns inte ens något delmål eller övergripande mål  om att färre barnfamiljer ska vräkas från sina hem. I stället sätts delmål om att en barnkonsekvensanalys ska göras inför en avhysning av en barnfamilj och att barnfamiljer som vräks ska erbjudas en  ”återbesökstid inom 5 dagar” efter att vräkningen verkställts.

Ambitionsnivån ligger inte högt här. Barnombudsmannen skulle nog skaka på huvudet om han läste eller hörde detta, ansåg jag. Tillsätt istället en särskild handläggare som är lätt tillgänglig om hyran eller andra viktiga räkningar inte blir betalda av barnfamiljer i riskzonen. Den största orsaken till vräkningar av barnfamiljer är  obetald hyra.

Tillgången på försökslägenheter och akutboende såväl som lämpligt boende för vräkta, avhysta barnfamiljer är otillräcklig.

En ”ny” riskgrupp hemlösa är äldre personer, som t ex på grund av sjukdom eller annan orsak har svårt att sköta sin ekonomi och därmed riskerar att bli vräkta. Antalet hemlösa 65 +  måste snabbt  minska och inga 65 + ska hänvisas till härbärgen eller andra akuta boendelösningar som camping eller vandrarhem. 

Vi har också en annan ny grupp hemlösa. Det är hemlösa EU—medborgare Här  bör strategin  kompletteras med en handlingsplan för arbetet med hemlösa EU-medborgare. Frågan är inte enkel –  men vi kan ändå inte blunda för behovet av en strategi.

Slutligen sa jag: Ett förslag borde vi alla vara  överens om – här och nu: Nämligen 0-tolerans mot vräkningar  av äldre och barnfamiljer.