Jumboplats kan drabba svenska pensionärer

I 2010 års valrörelse försökte partierna överträffa varandra med skattelöften till de svenska pensionärerna. Pensionärerna utgjorde 24 procent av de röstberättigade och kunde avgjort valet. Men den återkommande budgivningen i valrörelsen gjorde att många pensionärer hade svårt att se någon tydlig skillnad mellan blocken när det gällde pensionerna. 

Undvek levnadsförhållanden

Partierna undvek i stor utsträckning de äldres levnadsförhållanden  i valrörelsen. Det  som verkligen berör de äldre. T.ex. servicehus som omvandlas till dyra trygghetsbostäder. Därtill mindre pension två  år i rad. Detta tillsammans med ökade levnadsomkostnader, även för pensionärer, är den verkliga akilleshälen. Detta  hade pensionärerna lyssnat till.  Men det tog partierna inte upp i valrörelsen. De talade också tyst om de 256 miljarder som i slutet på 1990-talet togs bort från pensionsfonderna.  

Pensionärerna kan få ”betala” av

Summan av alla löften, svikna eller  bara i någon mån uppfyllda, blev i varje fall en negativ  utveckling både 2010 och 2011 för pensionärerna. Inkomstklyftan mellan förvärvsarbetande och pensionärer ökade ytterligare. Fortfarande betalar pensionärer mer skatt än förvärvsarbetande vid samma inkomst. Den skillnaden kommer att öka till pensionärernas nackdel om alliansregeringen inför ytterligare jobbskatteavdrag.

     Det nya pensionssystemet, som S, M, KD, FP och C beslutade om 1994, är så underfinansierat att den så kallade bromsen för första gången slog till 2010 och då sänkte inkomstpensionen med 3 procent. 2011 sänktes inkomstpensionen ytterligare, nu med 4,3 procent.

   Teoretiskt kan Sverige få en situation under 2011 och 2012 som innebär att samtidigt som samhällsekonomin tar ny fart med stigande löner får pensionärerna fortsätta att ”betala av” på bromsen. Effekten av bromsen blir i alla händelser att det dröjer åtminstone fram till 2013 innan pensionerna återigen kan höjas, enligt beräkningar från Försäkringskassan. 

Faktiska utgifter
Pensionerna borde i högre grad anpassas efter pensionärernas faktiska utgifter i form av hyra, el, matkostnader,  läkarbesök, mediciner, tandläkarbesök,  hemtjänst och så vidare.  Läkar- och medicinkostnader är högre för äldre liksom tandläkarräkningar som inte innefattas av högkostnadsskyddet. Flertalet pensionärer får en lägre disponibel inkomst  2011. Till allt detta kommer lagen om marknadshyror som började gälla den 1 januari 2011 och som kommer att slå hårt i storstäderna och blir ett extra stort problem för pensionärer och andra med låga inkomster.

Segregerat boende
I Stockholms stad omvandlas nu servicehusen till trygghetsbostäder. Det viktiga boende som servicehusen har utgjort med dygnet runt-vård ersätts nu av nyrenoverade trygghetslägenheter med en hyreshöjning från 37 procent. För en tvårummare som innan renoveringen kostade 5.736 kr /månaden hamnar hyran efter renovering på 9.054 kr/månad. Utöver det betalar boende för bl.a. vård, larm  och fritidsaktivitet som tidigare  ingick i hyran.

    Yngve Gustavsson, professor i geriatrik vid Umeå universitet, varnar nu för att reformen, omvandling  av servicehus, utestänger vissa grupper och därmed ökar segregationen.  Fattigpensionärerna, som framför allt är äldre kvinnor, har inte råd att bo där. Gustavsson  är också kritisk till att servicehusen successivt försvinner när de omvandlas till trygghetsboende. – Enligt mig är det helt vansinnigt eftersom vi ser att vårdbehoven ökar, sa Gustavsson.  Detta visar, förutom försämrade pensioner, hur politiken snabbt kan förändra/försämra de äldres levnadsvillkor.  

Prognos – näst sämst inom EU

Svenska pensioner kan hamna på jumboplats inom EU i framtiden. En rapport från EU-kommissionen visar att  de svenska pensionerna försämrats och nu ligger strax under genomsnittet i EU. År 2008 fick den som pensionerades efter 40 års yrkesliv i Sverige 65,0 procent av slutlönen i pension. Enligt EU  beräknas de svenska pensionerna 2048  bara vara  48,2 procent av slutlönen. Då kommer de svenska pensionerna att vara näst sämst i hela EU. Av alla EU-länder är det bara Estland som beräknas få lägre pensionsnivåer, enligt EU.

    Frågan kring pensionerna, nu och framöver,  bör lyftas upp men ur ett annat perspektiv än i valrörelsen 2010. För dagens såväl som framtida pensionärer.

Valanalys 2006 – hur gick det sen?

Det skrevs många intressanta inlägg om S valförlust 2006. Nedanstående är till delar utdrag ur en artikel på min hemsida där jag återgav det som verkade vara en intressant eftervalsanalys 2006. Finns det någonting att lära inför valet 2014 av 2006 års valrörelse?

Trodde inte på socialdemokratin
”Arbetarväljare trodde inte på socialdemokraternas budskap”, det var rubriken på förre folkhälso- och socialtjänstministern Morgan Johanssons eftervalsanalys i DN den 17 okt. 2006.  Det blev för mycket av att ”det går bra för Sverige” och för lite samhällskritik, skrev Johansson. Som menade att misslyckandet i arbetsmarknadsfrågor grundades redan 2003-2004. Och att valet då i praktiken förlorades. Johansson drog slutsatsen att det är unga arbetare och pensionärer med arbetarbakgrund som gick till Sverigedemokraterna, SD. De kände inte att S tog samhällsproblemen på allvar, enligt Johansson.

”Sossepolitik av 70-talsmodell”
Men Morgan Johansson fick kritik av statsvetaren Stig-Björn Ljunggren som i Piteå tidning den 18 okt. 2006 gick till angrepp mot Johansson. – Jag förstår inte varför Morgan Johansson utfärdar en varning för att Socialdemokratin skulle riskera högervridning. Det är i så fall en varning som kommer tjugo år för sent. På 80-talet gjorde S en justering åt höger.
     Ljunggren tolkade Morgan Johanssons åsikter som absurda vänsteråsikter. Ljunggren skrev om att sälja samma gamla sossevänsterbudskap om att den offentliga sektorn måste expandera, höja skatterna, reglera samhället mer, cykelhjälmar, tvångsindelning av föräldraförsäkringen etc. Ljunggren tolkning av Johanssons debattinlägg var att om vi inte öser på med mer traditionell sossepolitik av 70-talsmodell så kommer SD och äter upp socialdemokratin.
     Morgan Johansson svarade i Piteå Tidning den 20 okt. 2006 under rubriken ”Har Stig-Björn Ljunggren tappat balansen?” Johansson undrade om Ljunggren önskade att S övergav den generella välfärdspolitiken eftersom vi tydligen inte får försvara den när den angrips.
    Vem siar bäst, av dessa två, om framtiden och S valutgång år 2010? Brist på riktigt arbete är demokratins akilleshäl. Det skapar en grogrund för missnöje och utslagning.

Fler utsatta
Vi kommer förmodligen att se en ytterligare hord av utsatta, arbetslösa, människor, däribland många fattiga barn, framöver mot valet 2010. Samtidigt som Alliansen talar om arbetskraftsinvandring. Vilka signaler sänder det till utsatta medborgar? Och om dessutom ett enklare budskap står till buds? Borgar det inte för en promenadseger för SD till riksdagen 2010? Det var min fråga.
    Det räcker kanske med att SD, om de är smarta, säger att vi kommer inte att motsätta oss arbetskraftsinvandring men först måste våra egna få arbete.

Anständiga medborgare blir desperata
Då handlade det inte längre om, som Stig-Björn Ljunggren antydde, om flummig vänsterpolitik av 70-talsmodell. Då handlar det om anständiga medborgare som i sin desperation, över arbetslöshet och utsatthet/utanförskap, söker sig åt ett helt annat hål än det vanliga. SD kan komma att växa i den stora spricka som nu vidgas alltmer i Sverige.
     SD fick 2.9 procent vid valet 2006. Sifo:s väljarbarometer (SvD 22/10 -06) gav SD 3,4 procent. Men uppgången kunde bero på den uppmärksamhet SD fått efter valet .
    Ett stort misstag som politikerna begår är att inte diskutera arbetslösheten. Är full sysselsättning möjlig? Svaret blir troligen: Nej. Då infinner sig nästa fråga: Hur skapar vi drägliga arbets- och samhällsförhållanden för de som tvingas stå utanför? Detta för att flertalet andra ska få det bättre – skatte- och samhällsekonomiskt? Det är bl.a. detta som valet 2010 kommer att handla om.

"Otydligheten har sitt pris"
Det var rubriken på ledarsidan Piteå tidning den 4 okt. 2006. Enligt ledarkrönikan, skriven av Mats Rosin, så lutar det alltmer åt att Sverigedemokraterna passerar fyraprocentspärren till riksdagen nästa val. Alltså 2010. ”Då lär det komma många förklaringar efteråt.”
     För att slippa kallas efterklok ville Rosin redan då lufta en egen åsikt: De andra partierna har blivit alldeles för lika varann. När alla partier gyttrar ihop sig i mitten blir det fritt fram för extremister.
Mats Rosin skrev också att ”Stora koalitioner" av österrikisk eller tysk modell har vi ju hittills, utom på kommunal nivå, inte sett här i landet men trängseln i mitten är lika påtaglig.
    – Samtidigt upplever sig stora väljargrupper, i våra glesbygder och storstädernas miljonprogramsområden som alltmer bortglömda av de etablerade partierna, vilket skapar grogrund just för politiska buskprofeter. När vänstern överger gamla ståndpunkter, främjar sig från arbetarklassen och drar sig in mot mitten – får det konsekvenser, skrev Rosin i Piteå tidning 4 okt 2006.

Tillväxt och socialpolitik
Ytterligare ett val har nu ägt rum – 2010 – med ytterligare en valförlust. S och övriga i oppositionen har en svårare uppgift än Alliansen. Oppositionen måste dels vinna vissa grupper medelklassväljare men också arbetarklassen, pensionärer och de medborgare som nu slagits ut av Alliansregeringen. Mantrat 140 utförsäkrade om dagen håller inte. Hur många har Alliansregeringen nu förpassat till utanförskap?
     Jag tror, liksom Morgan Johansson skrev i sin eftervalsanalys 2006, att det finns en bred folklig uppslutning bakom en samhällsmodell som minimerar klassklyftorna. Socialdemokratins, men också hela oppositionens uppgift är – vill jag tillägga – att påtala hur detta systemskifte skadar. Inte bara de svagaste - de som lever på marginalen, är arbetslösa, sjuka eller rent av utslagna - utan också hur detta drabbar såväl arbetare som tjänstemän.
    Detta, tillsammans med lämplig  förpackning av positiv  tillväxt och socialpolitik, är oppositionens viktigaste uppgift inför valet 2014. Eller som Folkbladet skrev 2010-12-31: ”När det drar ihop sig till val igen så kommer alliansen att vara i upplösningstillstånd.” Med då alla utförsäkrade och socialbidragstagare torde det finnas anledning att instämma i detta.

Alamerande om autistiska barn

Allt fler barn och unga nekas personlig assistans. Sedan 2007 har antalet barn som beviljats personlig assistent minskar med sju procent. Detta trots att nydiagnostiseringarna av olika typer av autism har ökat med 20 procent. Nu tar media också upp problemet.

Attitydförändringar
–Försäkringskassan upplevs som en myndighet ”befriad från sunt förnuft” Det anser Eva Nordin-Olson, ordförande för Autism- och Aspergerförbundet. Nordin-Olson har själv en dotter med autism. Hon är skolläkare och arbetar med rehabilitering av vuxna med kognitiva och psykiska funktionshinder. Eva Nordin-Olson säger till SvD,28 dec. – Det finns en fantastisk lagstiftning i Sverige, den är fullständigt glasklar men tillämpningen av den är under all kritik. Hon beskrivet en attitydförändring från myndigheternas sida när det gäller denna personkrets och med liknande funktionsnedsättningar: ”Behöver du verkligen hjälp?” Istället för att fråga: ”Vad kan vi hjälpa dig med?”
   Man kan också säga att gränsdragningen mellan normalt och abnormt ändras gradvis. Det beror på samhällets krav samt vår beredskap att tolerera och bereda plats för avvikare. Men ytterst handlar det om ekonomi och politisk undfallenhet samt bristen på intresse för de medborgare som inte följer en given mall.

Olika bedömningar och politisk följsamhet
Tomas Sundberg, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan, säger att det är ett dilemma att det är så stora skillnader av bedömningar från enskilda handläggare. ”Måste bedömningskriterierna vara så här snäva för att få hjälp?” SvD 28 dec. –Nej det behöver de inte, men för att påverka det måste man gå till politikerna. Vi har fått en annan rättspraxis att arbeta efter nu.
   Helt rätt. Vi har fått en helt annan rättspraxis sen Alliansregeringen fick makten. Och allra allvarligast: Få politiker reagerar.
   Försäkringsdirektör Svante Borg vill, trots siffrorna, inte gå med på att det har blivit svårare för barn med autism och utvecklingsstörningar att få personlig assistans. Frågan är om Svante Borg är opartisk eller om han, i första hand, företräder regeringens politik. Svårt få hjälp till barn med autism.

”För djävligt”
Även Per-Einar Nordkvist, ordförande för Autism- och Aspergerföreningen i Östergötland, reagerar. Extra Östergötland, 28 dec. ”Det är för djävligt.” Att vara föräldrar till ett autistiskt barn betyder ”mer föräldratid”. Det innebär bl.a. att föräldrarna får avsätta mycket kraft och tid av sin icke arbetande tid åt sitt autistiska barn. Det innebär också att syskonen ofta får stå tillbaka.
   ”Politikerna resonerar så att kan man föra maten till munnen själv, då klarar man av att äta. (…) De här barnen har inte samma insikter som alla andra. De känner inte hunger, du måste alltid pusha på, annars äter de inte. Du måste hjälpa till och skära maten i lagom bitar. Skulle vi som föräldrar inte finnas där fick barnen svälta,” säger Nordkvist som själv har ett autistiskt barn.

Dygnet-runt-tillsyn för en 2-3-åring?
Instämmer helt med Nordkvist. Jag känner en familj som ägnat mycket tid åt sitt funktionsnedsatta barn som har både autism och en ovanlig kromosonförändring. Dottern är idag 23 år. Även hon måste få maten finfördelad eller mosad för intag. Enligt utredningen befinner hon sig på en 2-3-årings nivå. Hon är snart på väg till egen gruppbostad. Ändå har Försäkringskassan ifrågasatt om hon behöver dygnet-runt-tillsyn. Det är alamerande. Vem lämnar en 2-3-åring utan nattlig och daglig tillsyn?
   Den som är svårt autistisk, ibland i kombination med andra diagnoser, kan till exempel inte förstå konsekvenserna av sitt eget handlande. De riskerar därför att utsätta sig för faror om man lämnar dem ensamma. Vem bär då ansvaret ifall assistenterna dras in?

Egen ringhörna
Nordkvist tar också upp att antalet neddragna timmar med assistans gör att allt fler föräldrar måste stanna hemma med sina barn. Hur kan det spara pengar? undrar Nordkvist. Och hur går det då med regeringens arbetslinje, är en befogad tilläggsfråga?
   Autism utgör ett brett spektrum. Ofta kombinerat med andra diagnoser. Allt ifrån tillägg av ADHD som till kromosonförändringar med varierade inslag. Men alla innebär de nedsättningar av viktiga funktioner där stödet utifrån kan vara livsavgörande. Det är graden av detta stöd som regeringen nu drastiskt minskar.
   Regeringen Reinfeldt förefaller befinna sig i en egen ringhörna. Fixerad av skattesänkningar och oförmögen att se till samhällets utbredda behov. Arbetslinjen framför allt. Samtidigt slår besparingarna hårt mot en grupp människor som redan har ett tungt ansvar. De gör alla en stor samhällsinsats utan större uppmärksamhet. Föräldrar tvingas träda in, ibland t.o.m. lämna sitt arbete, när samhället och politiken sviker.

Orimliga regler betyder socialbidrag

Över hälften av de ungdomar som får socialbidrag är arbetslösa. Nya siffror visar luckorna i de sociala trygghetssystemen. SCB har på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, tagit fram statistik om socialbidragssökande. Det visar att arbetslöshet eller sjukdom är övervägande skäl till att människor söker ekonomiskt bistånd.

Ekonomiskt bistånd
Nu tvingas personer med sociala problem samsas om samma resurser som arbetssökande och utförsäkrade från Försäkringskassan. Detta drabbar kommunernas basverksamhet: Skola, vård och omsorg. Dessutom måste personer som söker socialbidrag först ha ”fattiggjort sig ”d.v.s. gjort sig av med det lilla de äger. Vilken start ger det på deras fortsatta liv? Samtidigt som de inte kan påverka ogenomtänkta politiska beslut.
Den statistik som SCB tagit fram visar att 41 % av socialbidragstagarna saknar jobb. 14 % är sjuka. Sociala skäl uppgår till 11 %. Samt övrigt till 35 %. Alltså utgör ca 52 % personer som inte borde omfattas av socialbidrag, enligt SCB:s undersökning. Statistiken bygger på uppgifter från 239 kommuner under perioden januari till maj i år. Andra orsaker kan vara att lönen eller föräldrapenningen inte räcker till. Under denna period betalade kommunerna ut 3,6 miljarder kronor i ekonomiskt bistånd.

SKL ställer krav
Med hjälp av dessa nya siffror upprepar SKL sitt krav på att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunerna ska samordna resurserna så att personer får rätt stöd från rätt myndighet.
Det är ett nygammalt krav som förefaller svårt att uppfylla. Socialbidrag, det yttersta skyddsnätet, ska endast omfatta personer/familjer som har behov av stöd.Arbetsmarknadspolitik ska inte ingå i kommunernas åtagande.
Socialförsäkringsutredningen ska nu se över bl.a. förslaget till en gemensam ingång till de statliga och kommunala myndigheterna. Men det räcker inte för att lösa problemen kring socialförsäkringen. 1500 sjuka kan inte bli sjukskrivna igen – hur sjuka de än blir. Då utgör de ändå bara en liten skara av alla utförsäkrade som nu tvingas söka socialbidrag.

Kritik mot tidsgränser
En utredning som skulle föreslå förbättringar av sjukförsäkringsreglerna får nu kritik från flera håll. Bl.a. från fackförbunden och handikappsorganisationerna. Bl.a. vad gäller tidsgränserna i regeringens sjukförsäkring som finns kvar även i utredningens förslag. Det förefaller orimligt att allvarligt sjuka och personer som råkat ut för allvarlig olycka ska omfattas av en tidsgräns.

”Livsinriktad rehabilitering”
Riksförbundet för Trafik-, Olycksfalls- och Polioskadade, RTP, har sedan 2009 efterlyst en ny syn på rehabilitering. RTP lanserade begreppet ”livsinriktad rehabilitering”, för både liv och arbete. RTP anser att det är viktigt att personen först får rehabiliteras tillbaka till livet innan samhället ställer krav på återgång till arbetslivet, för att rehabiliteringen ska fungera bättre i Sverige. Ny rapport: En rehabiliteringskedja i behov av rehabilitering.

Dagens tidsgränser
Även personer som inte ens fått chansen till någon rehabilitering riskerar att utförsäkras med dagens tidsgränser. Det är uppenbart att processen behöver göras mer rättssäker. I valrörelsens sista skede talades det en del om sjukförsäkringen. I riksdagsdebatten den 4 november, när ämnet skulle debatteras, fanns bara en enda talare. En folkpartist. Talarlistan var helt tom på rödgröna politiker. Se blogg Maria Nova