Att handha barnavårdsärenden är bland det svåraste samhället kan göra. För det mesta gör landets socialtjänster ett gott arbete. Det gäller också socialsekreterarna som, ofta under stor tidspress, ska utföra ett bra arbete. Men ibland går det fel. Och kommunerna tolkar olika.
Sveriges kommuner får i stort sett själva tolka hur socialtjänstlagen ska användas. Något som ofta skadar mer än hjälper, menar Rädda Barnen. Olika tolkningar tog också folkhälsominister Maria Larsson upp då hon presenterade det förslag som sommaren 2009 gick ut på remiss. Utbildningsgraden inom socialtjänsten behöver höjas, framhöll Larsson. Samt att barn och unga bättre ska få komma till tals.
Nu har remissen blivit ett utredningsbetänkande ”Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU) SOU 2009:68” som ligger hos regeringen.
Nu återstår att se om även små barn, genom ombud, och unga bättre får kommer till tals. I socialtjänstlagen finns inte något lagrum för begreppet ”samarbetssvårigheter” som grund för nekad placering i ett visst fosterhem.
Men visst används det ibland. Ett exempel är fallet Mikael. 2006 pågick en kamp för att 4-årige Mikael skulle få stanna hos sin faster. Föräldrarna var missbrukare. Men då hotade socialtjänsten fastern för att hon vänt sig till Expressen. – Så här kan de inte komma och säga. Hon har rätt att prata med medierna, sa numera framlidne Olle Stenholm, allmänhetens dåvarande pressombudsman. Länsstyrelsen tog senare upp fallet. Socialtjänsten fick underkänt på samtliga punkter och Mikael fick stanna hos fastern.
Det har inkommit åtta anmälningar till JO om fallet med de två barnen i Luleå. Men JO tar inte upp ärendet. Orsaken är att JO vet att placeringen även granskas av Socialstyrelsen just nu, i två separata tillsynsärenden.
Namninsamlingar via Facebook har resulterat i drygt 4.500 underskrifter som den 25 februari överlämnades till kommunalrådet Karl Petersen i Luleå. Socialnämndens ordförande Eva Bergström ansåg att namninsamlingen var ett hot mot demokratin. Folk tror att de kan hota sig till att ändra beslut, sa Bergström. Men det var en viljeyttring som framfördes i form av namnunderskrifter mot placeringen och för att utredningen borde göras om. Så var det också i fallet Mikael. Bergströms uttalande om att det skulle vara ett hot mot demokratin bemöttes från flera håll.
När det framkom att JO inte tog upp ärendet så skrev en del i sina kommentarer till Norrbottens-Kuriren att nu vänder vi oss till Barnombudsmannen, BO. Enligt uppgift har också de närstående varit i kontakt med BO. Men BO ville inte engagerar sig i fallet eftersom de närstående befann sig i ”konflikt” med socialtjänsten.
Om BO ändrat sin uppfattning bör det klargöras. Men BO:s roll kanske mer är att lyfta upp att socialtjänsten bör uppmärksamma barn som far illa och att alla barn bör få komma till tals. Där hade BO kunnat få in en vinkling om att alla barn bör få ett juridiskt ombud.
02 mars 2010
01 mars 2010
Havererad socialpolitik
”Långt fler av de utförsäkrade än vad regeringen bedömt är så sjuka att de behöver vård i första hand. Det gör att regelverket och Arbetsförmedlingens insatser inte är anpassade efter deras behov. Därtill sänks ersättningen för dem som deltar i Arbetsförmedlingens program – tvärtemot regeringens utfästelser.”
Det skriver Annette Carnhede och Roger Syrén, båda från fackförbundet ST, på DN Debatt idag. Reformen fungerar inte som det var tänkt och regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjuka, skriver de.
Där framkommer bl.a att betydligt fler än vad regeringen räknat med är så sjuka att de främst behöver vård. På nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället) beskrivs många fall där personer blir utförsäkrade och tvingas söka socialbidrag. Många, som tidigare klarat sig på låga sjukpenning, hamnar nu hos kronofogden.
Under hela 2010 utförsäkras det sammantaget ca. 54 000 långtidssjuka. Många med komplexa diagnoser. Vart tog rehabiliteringskedjan vägen? Efter tre månaders introduktion ska de sjuka vara ”fit for fight” och komma ut i aktiviteter. En reumatikersjuk kvinna som endast, med möda, orkar arbeta halvtid sa: Hur ska jag orka jobba heltid? En frisk reform, enligt Husmark Pehrsson.
Regeringens timing i en lågkonjunktur är också dålig. Varför ska sjuka tvingas arbeta när unga inte får jobb? Många fler av de utförsäkrade än vad regeringen bedömt är så sjuka att de i första hand behöver vård, vilket gör att regelverk och insatser inte kan möta deras behov, skriver Annette Carnhede och Roger Syrén .
De tillfrågade i ST:s rapport ansåg att 61 procent av de utförsäkrade behöver medicinsk rehabilitering och vård, jämfört med regeringens uppskattning på 10. Den felbedömningen leder till att åtgärderna har fel inriktning, anser ST-medlemmarna. 57 procent av de svarande tyckte inte att de insatserna som erbjuds är anpassade till de långtidssjukskrivnas behov. "
Det är ett gigantiskt projekt som Husmark Pehrsson har sjösatt. Detta kommer inte att lyckas. Självklart ska alla som kan, efter förmåga, arbeta. Men nu drabbas alla. Kollektiv bestraffning! Hur många av dessa, drygt 50.000, kommer att kunna arbeta?
Rapporten visar inte bara på ett haveri utan också på regeringen Reinfeldts bristande ledarskap. Alliansens socialpolitik förutsätter att människor är friska, har arbete och kan försörja sig själva. Men så fungerar inte vi människor eller det samhälle i vilket vi ingår. Olyckor och sjukdom kan drabba oss. Vissa människor är, av andra skäl, i större behov av en väl fungerande socialpolitik än andra. Det förbisåg regeringen. En allvarlig miss. En av många.
Det skriver Annette Carnhede och Roger Syrén, båda från fackförbundet ST, på DN Debatt idag. Reformen fungerar inte som det var tänkt och regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjuka, skriver de.
Där framkommer bl.a att betydligt fler än vad regeringen räknat med är så sjuka att de främst behöver vård. På nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället) beskrivs många fall där personer blir utförsäkrade och tvingas söka socialbidrag. Många, som tidigare klarat sig på låga sjukpenning, hamnar nu hos kronofogden.
Under hela 2010 utförsäkras det sammantaget ca. 54 000 långtidssjuka. Många med komplexa diagnoser. Vart tog rehabiliteringskedjan vägen? Efter tre månaders introduktion ska de sjuka vara ”fit for fight” och komma ut i aktiviteter. En reumatikersjuk kvinna som endast, med möda, orkar arbeta halvtid sa: Hur ska jag orka jobba heltid? En frisk reform, enligt Husmark Pehrsson.
Regeringens timing i en lågkonjunktur är också dålig. Varför ska sjuka tvingas arbeta när unga inte får jobb? Många fler av de utförsäkrade än vad regeringen bedömt är så sjuka att de i första hand behöver vård, vilket gör att regelverk och insatser inte kan möta deras behov, skriver Annette Carnhede och Roger Syrén .
De tillfrågade i ST:s rapport ansåg att 61 procent av de utförsäkrade behöver medicinsk rehabilitering och vård, jämfört med regeringens uppskattning på 10. Den felbedömningen leder till att åtgärderna har fel inriktning, anser ST-medlemmarna. 57 procent av de svarande tyckte inte att de insatserna som erbjuds är anpassade till de långtidssjukskrivnas behov. "
Det är ett gigantiskt projekt som Husmark Pehrsson har sjösatt. Detta kommer inte att lyckas. Självklart ska alla som kan, efter förmåga, arbeta. Men nu drabbas alla. Kollektiv bestraffning! Hur många av dessa, drygt 50.000, kommer att kunna arbeta?
Rapporten visar inte bara på ett haveri utan också på regeringen Reinfeldts bristande ledarskap. Alliansens socialpolitik förutsätter att människor är friska, har arbete och kan försörja sig själva. Men så fungerar inte vi människor eller det samhälle i vilket vi ingår. Olyckor och sjukdom kan drabba oss. Vissa människor är, av andra skäl, i större behov av en väl fungerande socialpolitik än andra. Det förbisåg regeringen. En allvarlig miss. En av många.
27 februari 2010
Beskriv vad som hände och när det ägde rum. JO-anmälan
Den 26 augusti 2009 omhändertogs Agne och Moa Stenberg, av socialtjänsten efter att pappan dödat mamman. Barnen placerades i ett jourhem. En person, anställd på socialförvaltningen, utsågs till barnens förmyndare.
Vad som inte tydligt har framgått i händelseförloppet är att barnen befann sig omgivna av tre trygga familjer. På ett något annorlunda, gammeldags och tryggt sätt på landet. De hade vistats omväxlande med sina föräldrar hos mor- och farföräldrarna. De hade också vistats hos den tidigare tilltänkta fosterfamiljen, där deras halvbror bor. Barnen kände trygghet och tillit hos de närstående vid den tid tragedin inträffade. Efter händelsen den 26 augusti fick de anhöriga, när de som bäst behövdes, inte träffa barnen på tre veckor.
Därefter har barnen, förutom vid jul, umgåtts med de tre familjerna en halvdag var, tre dagar i veckan. Just nu har barnen ett stabilt och tryggt liv. De har fått trygghet hos jourfamiljen och träffar sina tre närståendefamiljer, tre halvdagar i veckan. Men denna trygghet kan när som helst ryckas från dem. Socialtjänsten tänker placera barnen hos en för dem okänd familj. Då kommer också den trygga kontakten med de närstående att starkt begränsas.
Den familj som nu inte längre anses som lämplig blev först tillfrågad om de ville ta emot ett av barnen. Men de ville, liksom mor- och farföräldrarna, att barnen inte skulle skiljas åt. De var beredda att emot båda barnen. Socialtjänsten ville då inte att barnen skulle placeras tillsammans. Socialtjänsten ändrade senare detta beslut.
Den 24 september utsåg Luleå tingsrätt, på rekommendation av socialnämnden i Luleå, barnens förmyndare, en socialsekreterare på förvaltningen, som särskilt tillförordnad vårdnadshavare. Socialförvaltningen/nämnden tog inte kontakt med de anhöriga vare sig före eller efter det att socialsekreteraren blivit utnämnd. Uppgifterna fick de anhöriga själva ta fram.
I Norrbottens-Kuriren den 19 jan. kritiserade en politiker, som själv sitter i Luleå socialnämnd, socialtjänsten för delikatessjäv. Det är endast Socialstyrelsen som kan få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt, ansåg politikern. Socialförvaltningen borde ha sökt en företrädare för barnen utanför den egna kretsen, ansåg politikern. Jag instämmer i detta.
Strax före jul fick de anhöriga veta att barnen inte skulle få fira jul med dem enligt tidigare schema, tre gånger i veckan. Mormodern gick då ut i media och berättade om det som inträffat. Även den tilltänkta närståendefamiljen framförde synpunkter på detta till socialtjänsten. Men ordföranden i socialnämnden, Eva Bergström, ytterst ansvarig, lade ansvaret för det uteblivna julfirandet på verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen, Gerd Bergman. Detta tyder på brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller ansvarsfrågan.
Det är viktigt att JO även talar med de anhöriga och om den nära kontakt familjerna haft med de små barnen såväl som med deras halvsyskon. Om barnbarnen och de anhöriga tvingas skiljas åt kan det få stora konsekvenser, främst för de små barnen, men också för de anhöriga. Barnpsykolog bör kontaktas för utlåtande.
1 kommentarer:
Anonym sa...
Jag kan bara säga av min egen erfarenhet att vissa kvinor på socialen enhetschefer borde sparkas långt bort från barn och fråntas dennna makten.
Många kan läsa på nätet hur barn och föräldrar behandlas i vårdnadstvister när dom kommer i kontakt med socialtjänsten och familjrätten.
Jag själv blev omyndigförklarat på Familjrätten under vårdnadstvisten.Familerättssekretetaren tog kontakt med min advokat och skvallrade att jag missade tider som hon aldrig bokade. Jag har varit tvungen att flytta till en annan kommun för att rädda mitt barn.Socialen och Familjerättens personal borde granskas varje morgon och se till att vettiga personer jobbar på viktiga ställen.
Vad som inte tydligt har framgått i händelseförloppet är att barnen befann sig omgivna av tre trygga familjer. På ett något annorlunda, gammeldags och tryggt sätt på landet. De hade vistats omväxlande med sina föräldrar hos mor- och farföräldrarna. De hade också vistats hos den tidigare tilltänkta fosterfamiljen, där deras halvbror bor. Barnen kände trygghet och tillit hos de närstående vid den tid tragedin inträffade. Efter händelsen den 26 augusti fick de anhöriga, när de som bäst behövdes, inte träffa barnen på tre veckor.
Därefter har barnen, förutom vid jul, umgåtts med de tre familjerna en halvdag var, tre dagar i veckan. Just nu har barnen ett stabilt och tryggt liv. De har fått trygghet hos jourfamiljen och träffar sina tre närståendefamiljer, tre halvdagar i veckan. Men denna trygghet kan när som helst ryckas från dem. Socialtjänsten tänker placera barnen hos en för dem okänd familj. Då kommer också den trygga kontakten med de närstående att starkt begränsas.
Den familj som nu inte längre anses som lämplig blev först tillfrågad om de ville ta emot ett av barnen. Men de ville, liksom mor- och farföräldrarna, att barnen inte skulle skiljas åt. De var beredda att emot båda barnen. Socialtjänsten ville då inte att barnen skulle placeras tillsammans. Socialtjänsten ändrade senare detta beslut.
Den 24 september utsåg Luleå tingsrätt, på rekommendation av socialnämnden i Luleå, barnens förmyndare, en socialsekreterare på förvaltningen, som särskilt tillförordnad vårdnadshavare. Socialförvaltningen/nämnden tog inte kontakt med de anhöriga vare sig före eller efter det att socialsekreteraren blivit utnämnd. Uppgifterna fick de anhöriga själva ta fram.
I Norrbottens-Kuriren den 19 jan. kritiserade en politiker, som själv sitter i Luleå socialnämnd, socialtjänsten för delikatessjäv. Det är endast Socialstyrelsen som kan få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt, ansåg politikern. Socialförvaltningen borde ha sökt en företrädare för barnen utanför den egna kretsen, ansåg politikern. Jag instämmer i detta.
Strax före jul fick de anhöriga veta att barnen inte skulle få fira jul med dem enligt tidigare schema, tre gånger i veckan. Mormodern gick då ut i media och berättade om det som inträffat. Även den tilltänkta närståendefamiljen framförde synpunkter på detta till socialtjänsten. Men ordföranden i socialnämnden, Eva Bergström, ytterst ansvarig, lade ansvaret för det uteblivna julfirandet på verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen, Gerd Bergman. Detta tyder på brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller ansvarsfrågan.
Det är viktigt att JO även talar med de anhöriga och om den nära kontakt familjerna haft med de små barnen såväl som med deras halvsyskon. Om barnbarnen och de anhöriga tvingas skiljas åt kan det få stora konsekvenser, främst för de små barnen, men också för de anhöriga. Barnpsykolog bör kontaktas för utlåtande.
1 kommentarer:
Anonym sa...
Jag kan bara säga av min egen erfarenhet att vissa kvinor på socialen enhetschefer borde sparkas långt bort från barn och fråntas dennna makten.
Många kan läsa på nätet hur barn och föräldrar behandlas i vårdnadstvister när dom kommer i kontakt med socialtjänsten och familjrätten.
Jag själv blev omyndigförklarat på Familjrätten under vårdnadstvisten.Familerättssekretetaren tog kontakt med min advokat och skvallrade att jag missade tider som hon aldrig bokade. Jag har varit tvungen att flytta till en annan kommun för att rädda mitt barn.Socialen och Familjerättens personal borde granskas varje morgon och se till att vettiga personer jobbar på viktiga ställen.
På vilket sätt anser ni att myndigheten/tjänstemannen har agerat felaktigt? JO-anmälan
Undertecknad vill som övergripande punkter anhålla om att Justitieombudsmannen utreder huruvida socialtjänstens personal, inkl den tf vårdnadshavaren och familjerättsenheten, socialnämnden och dess ordförande i Luleå förfarit rätt enligt praxis vad gäller följande tre övergripande punkter:
* Var det korrekt av socialnämnd/förvaltning att uppmana Luleå tingsrätt att den 24 september 2009 utse en särskilt tillförordnad vårdnadshavare som också har sin arbetsplats på socialtjänstförvaltningen? Anser JO att det är delikatessjäv?
* Anser JO att socialförvaltningen borde ha sökt en opartisk juridisk företrädare för barnen utanför den egna kretsen?
* Anser JO att den tf. vårdnadshavaren uppträtt försumligt på en eller flera punkter?
Undertecknad uppfattar nedanstående som felaktigt agerande från berörd socialnämnd/förvaltning:
- Socialnämnd/förvaltning agerade fel när de ansåg att barnen (en då 2-åring och en 10-månaders baby) skulle skiljas åt därför att de bl.a. inte lekte med varandra.
- Socialnämnd/förvaltningen förefaller ha gjort barnen rättslösa i samband med att ansvaret för barnens framtid i hög grad nu avgjorts av den tf. vårdnadshavaren. Denne är ”part i målet”. Hans inställning till de anhöriga är av avgörande betydelse.
- Socialnämnd/förvaltning borde haft god och kontinuerlig kontakt med de närstående efter händelsen den 26 augusti 2009. Inga andra vårdnadshavare fanns.
- Socialnämnd/förvaltning tog inte hänsyn till, eller utredde ordentligt, den närståendefamilj som fanns och ville ta hand om båda barnen.
- Socialnämnd/förvaltning bortsåg ifrån att barnen redan hade ett gott, tryggt och stabilt umgänge med sina anhöriga.
- Socialnämnd/förvaltning förefaller uppvisa brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller ansvarsfrågan. Vilket bl.a. framkom vid jultid. Se under ”Beskriv i korthet vad som hände.”
- Socialnämnd/förvaltning agerade fel om de anser att det i socialtjänstlagen finns något lagrum för det subjektiva begreppet ”samarbetssvårigheter” som grund för nekad placering i ett visst fosterhem.
* Var det korrekt av socialnämnd/förvaltning att uppmana Luleå tingsrätt att den 24 september 2009 utse en särskilt tillförordnad vårdnadshavare som också har sin arbetsplats på socialtjänstförvaltningen? Anser JO att det är delikatessjäv?
* Anser JO att socialförvaltningen borde ha sökt en opartisk juridisk företrädare för barnen utanför den egna kretsen?
* Anser JO att den tf. vårdnadshavaren uppträtt försumligt på en eller flera punkter?
Undertecknad uppfattar nedanstående som felaktigt agerande från berörd socialnämnd/förvaltning:
- Socialnämnd/förvaltning agerade fel när de ansåg att barnen (en då 2-åring och en 10-månaders baby) skulle skiljas åt därför att de bl.a. inte lekte med varandra.
- Socialnämnd/förvaltningen förefaller ha gjort barnen rättslösa i samband med att ansvaret för barnens framtid i hög grad nu avgjorts av den tf. vårdnadshavaren. Denne är ”part i målet”. Hans inställning till de anhöriga är av avgörande betydelse.
- Socialnämnd/förvaltning borde haft god och kontinuerlig kontakt med de närstående efter händelsen den 26 augusti 2009. Inga andra vårdnadshavare fanns.
- Socialnämnd/förvaltning tog inte hänsyn till, eller utredde ordentligt, den närståendefamilj som fanns och ville ta hand om båda barnen.
- Socialnämnd/förvaltning bortsåg ifrån att barnen redan hade ett gott, tryggt och stabilt umgänge med sina anhöriga.
- Socialnämnd/förvaltning förefaller uppvisa brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller ansvarsfrågan. Vilket bl.a. framkom vid jultid. Se under ”Beskriv i korthet vad som hände.”
- Socialnämnd/förvaltning agerade fel om de anser att det i socialtjänstlagen finns något lagrum för det subjektiva begreppet ”samarbetssvårigheter” som grund för nekad placering i ett visst fosterhem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)