06 januari 2014

Äldreomsorg – social infrastruktur

Marta Szebehely professor vid Stockholms universitet, föreläste i ABF-huset i Stockholm våren 2012 på ett möte som ordnats av Gröna Seniorer i stockholmsregionen.

En utgångspunkt som Marta Szebehely lyfte fram var att äldreomsorgen är en välfärdstjänst. Precis som sjukvård, skola och barnomsorg Den är en del av den sociala infrastrukturen – på samma sätt som vägar och järnvägar. Oavsett om vi just nu går på vägen så behöver vi den. Kommunen har det yttersta ansvaret, inte familjen. Det ska vara lika för rika och fattiga, den nordiska modellen.

Äldreomsorgen är inte som vilken annan tjänst som helst .Den är viktig för oss alla även om vi just nu inte använder den. Om jag vet att det finns en bra äldreomsorg när jag blir gammal då kan jag, i aktiv ålder, ägna mig åt mitt jobb och sociala intressen. Jag behöver inte oroa mig speciellt för min ålderdom. Det är viktigt.

Och har jag gamla föräldrar som har behov av omsorg då kan jag ägna mig fullt ut åt mitt jobb om jag vet att det finns en bra äldreomsorg. Det är det som Marta Szebehely menar med att äldreomsorgen är en välfärdstjänst och en del av den sociala infrastrukturen. Det påverkar välfärden för många fler än de som just nu använder den.

Szebehely tog upp rapporten ”Åtstramningens pris – hur påverkas de medelålders barnen av äldreomsorgens minskning”. Den visar att cirka 360.000 personer i arbetsför ålder hjälper en närstående varje dag eller flera gånger i veckan som anhörigvårdare.

Anhörigomsorgen har ökat dramatiskt. Mellan 80.000 och 100. 000 personer, mest lågavlönade kvinnor, har gått ned i arbetstid med lägre lön och sämre framtida pension som följd av att de hjälper närstående. Men vården av anhöriga ökar i alla sociala grupper. Mest omfattande är den dock fortfarande bland lågutbildade äldre.

Att köpa sig privat hjälp är vanligare hos högutbildade och detta har också ökat. Men betydligt mindre än hjälp från anhöriga. Det är viktigt att den svenska arbetsmarknaden får tillgång till alla duktiga kvinnor. Då är det viktigt med en stödjande struktur. En är äldreomsorgen och en annan är barnomsorgen.

Det största problemet är att det inte satsas tillräckligt med pengar på äldreomsorgen, enligt Marta Szebehely. Som också menar att ju mer pengar till äldreomsorgen, desto fler medelålders kvinnor i förvärvsarbete.

Mellan 2001 och 2012 försvann var fjärde plats i äldreboenden, det vill säga drygt 30. 000 platser. Antalet personer med hemhjälp har ökat under de senaste decennierna i takt med att äldreboenden har lagts ner. Men det har inte kompenserats av utökad hemtjänst – sett till antalet hjälptimmar. Därav en del av problemet. När beviljad hemtjänst inte räcker till tvingas fler närstående vårda sina anhöriga.

Dessutom har Sverige halverat antalet sjukhussängar på mindre är 20 år. Fler anses allt snabbare färdigbehandlade.Vi ser nu resultatet inom akutsjukvården. Det drabbar även äldre sjuka som skulle behöva en tids konvalescens. Men korttidsplatserna blir allt färre. Prioriteringarna allt hårdare. Då räknar man med de anhöriga.

”Vabdagar”, en motsvarighet till barnomsorg, diskuteras också på mötet. Det innebär att anhöriga vid kortare tillfällen skulle kunna gå från jobbet för att hjälpa föräldern med exempelvis läkarbesök.

Marta Szebehely oroas över vad som händer med medelålders kvinnors möjligheter att arbeta när 40-talisterna blir gamla. Sverige är också det land i Europa som har flest medelålders förvärvsarbetande kvinnor

– Därför är vi också beroende av en utbyggd äldreomsorg och därför är åtstramningarna, ett väldigt stort problem, säger Marta Szebehely.

Det här är viktiga frågor som politikerna borde ägna mer tid och uppmärksamhet åt. Frågan är varför de är så tysta.
Eivor Karlsson

Artikeln har tidigare varit införd i Miljömagasinet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar