Tanken med demokrati är att vi som medborgare ska välja representanter som ska föra vår talan. Tjänstemännen ska utreda, utan egen åsikt, vad det finns för alternativ. Vad händer i samhället om politikerna är överens, konsensus, i beslut som inte är tillräckligt utredda? Som nedan.
Är det då tjänstemännen som bestämmer? Sådana här beslut förekommer ibland när det gäller sociala frågor där de involverade har svårt att hävda sig eller komma med konkreta motargument.
Just nu har jag tre interpellationer som kommer att debatteras i Stockholms kommunfullmäktige. De har alla en gemensam nämnare: De berörda tillhör grupper i behov av stöd och där det politiska intresset är tämligen svagt.
Resursskolorna. Det var en enig utbildningsnämnd, förutom särskilt uttalande, som i april i fjol tog beslutet att förändra tilläggsbeloppet för resursskolorna i Stockholms stad. Utan konsekvensanalys och utan riskbedömning utifrån ett barnhälsoperspektiv.
Men det var först i augusti som frågan kom i fokus och blev allmänt känt. Tilläggsbeloppen skulle dras in eller starkt reduceras vilket skulle kunna betyda nedläggning eller stora förändringar för flertalet resursskolor. Den 2 september skrev jag denna interpellation.
Var fanns barnhälsoperspektivet, relevant konsekvensbeskrivning med riskbedömningar inom utbildningsförvaltningen och dess nämnd? Det saknades inte varningssignaler. Stockholms stad bryter mot arbetsmiljölagen. Specialister på Sachsska barn- och ungdomssjukhuset slog också larm.
Även enhetschefen på BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin, i Stockholm varnade. Så gjorde även rektorerna, anonymt via media, skolorna inte var rustade att ta emot dessa elever. Och Skolborgarrrådet backade. Reglerna för resursskolornahar skärpts för mycket. Men hur reagerade oppositionen? Sämre har det hittills gått för dyslexiskolan Ängkärrskolan som också är en resursskola.
Enhetschefen på utbildningsförvaltningen, säger här i inslaget: – Men om man bara har dyslexi och inte har någon ytterligare funktionsnedsättning så tillhör man inte någon av de målgrupper som är berättigade till ett tilläggsbelopp enligt nämndens beslut. Och Lotta Edholm talade inte klarspråk i inslaget.
Blomqvist hade fel eller så var han okunnig – liksom nämnden – när han framhöll att dyslexi inte är ett funktionshinder. Sverige har, liksom flera andra länder i världen, erkänt dyslexi som ett funktionshinder, ett språkbiologiskt handikapp.
Allvarligt om en enig nämnd lägger ner landets enda kombinerade dyslexi- och resursskola utan konsekvensanalys. I Sverige är dyslexi erkänt som ett funktionshinder sedan 1990. Blomqvist förefaller inte heller känna till att 96 av Ängkärrskolans 120 elever har ytterligare funktionshinder.
Gruppboenden. Behovet av särskilda boenden, enligt LSS och SoL, är mycket stort och utbyggnadstakten minimal i jämförelse med behoven. Media och allmänhet bör rikta sin uppmärksamhet mot gruppboenden. Interpellation
Handelsvägen 186 I DN den 19 november –13 stod att boende skulle tvingas att flytta från sin bostad på Handelsvägen 186 i södra Stockholm. De hade bott där sen lång tid. Vad var nu detta? De bodde i Stockholmshem, det vi tidigare kallat för allmännyttan. Och som varit en ledstjärna i den bostadssociala politiken i Sverige sedan 1940-talet.I praktiken har de kommunala bostadsbolagen tidigare tagit en stor del av ansvaret för den visionen.
Nu skulle boende tvingas flytta ut och andra skulle flytta in. De utflyttade skulle beredas annat boende.Vad var samhällsnyttan med detta? De ska tvingas bort från boendet. Har Stockholmshem dessutom så undermåliga hyreskontrakt att boende i princip kan vräkas? Utan att ha misskött sig.
VD:n för Stockholmshem fattade i mars 2013 ett inriktningsbeslut om att omvandla delar av bostäderna på Handelsvägen 186. Underlaget var tunt och bristfälligt. Schack matt, nästa drag! Här interpellationen. Och hur reagerade politikerna? Kanske som i utbildningsnämnden i april samma år. Nickade utan att ifrågasätta. Alla var eniga om inriktningsbeslutet. Det fanns ett särskilt uttalande, dock inte om Handelsvägen 186, men som ändå kan vara intressant att läsa.
Det finns frågor som kan avgöras i samförstånd. Men om det berör enskilda (t.ex, omhändertagande av barn eller där äldre nekas visst stöd eller boende) eller då grupper berörs måste det finnas ett gediget underlag inför beslut. En opposition måste våga ifrågasätta.
Om t.ex. flera tjänstemän på samma avdelning har samma politiska åsikt och arbetar för ett visst mål, måste oppositionen vara granskande och kritiskt tänkande. Men det är det lite si och så med i dessa dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar