29 februari 2020

Kommuner och regioner blöder och extraval hotar

Över svensk politik vilar nu januariavtalet, den så kallade jöken, som en våt filt. De enda som har glädje av det är oppositionspartierna till höger och vänster.
Ett av januaripartiernas mål var att hålla V och SD ute. Men för att bromsa en arbetsförmedling i sönderfall och ge blödande kommuner och regioner ökade anslag började det omaka paret Sjöstedt och Åkesson stödja varandra.

Regeringen med samarbetspartierna C och L borde satsat extra på kommunerna redan i den lagda budgeten. Nu skymtar ett extraval vid horisonten och januaripartierna bör skynda sig att försöka ta in V i den egna stugvärmen. Annars kan det bli en högerregering som styr Sverige redan i år.
Löntagarna är inte imponerade av januariavtalet. Inför LO:s kongress i juni mobiliserar nu en rad förbund mot en av jökens mest laddade frågor – den utlovade reformeringen av arbetsrätten. Till detta kommer de aviserade marknadshyrorna.

Arbetsförmedlingen är ett annat exempel. Snabba beslut, utan relevant beslutsunderlag och utan ändamålsenliga alternativa lösningar, löser man inte AF:s problem. Att privata aktörer skulle ta hand om hela matchningen av arbetssökande har inte heller stöd av forskare.

Var fjärde svensk kommun gick med underskott 2018 enligt siffror från Sveriges kommuner och regioner. SKR:s ekonomer ser att i stort sett alla regioner och kommuner jobbar med besparingar och effektiviseringar – som är lika med neddragningar. Det drabbar skolan, äldreomsorgen, sjukvården med flera verksamheter. Dessutom ökat antalet sjukskrivningar.

Grånade 40-talister, som en gång gick i bräschen för bättre levnadsförhållanden, borde plocka fram sina plakat och fråga sig hur välfärden och skattepengarna ska fördelas. De kan, om de orkar, inleda sin sista stora strid med ”Ropen skallar, en anständig äldrevård åt alla!”.
Så framtiden för kommuner och regioner ser inte ljus ut. De känner sig övergivna av regering och riksdag som gett dem nya uppdrag utan att skicka tillräckligt med pengar. Väckarklockan borde ha ringt länge på Helgeandsholmen.

Det är inte bara de löpande kostnaderna som är problemet runtom i landet. Kommunerna och regionerna har stora investeringsbehov i och med ett snabbt ökande antal barn, unga och äldre. Mindre kommuner drabbas hårdast. Lånekostnaderna kommer att öka mer och mer.
Det verkar inte finnas några politiker som vågar genomföra de skattehöjningar som skulle krävas för en ekonomi i balans. Snart kan vi få höra frågan: ”Hur och när går vi i konkurs?” Det håller inte i längden att som Lilla Edet låna till driften. Nu väntar där ett stort sparbeting.

Tankesmedjan Intelligence Watch föreslår att små kommuner som hänger ihop geografiskt ska slås samman för att minska administrationskostnaderna och underlätta kompetensförsörjningen. De vill att totalt 77 kommuner i södra Sverige ska bli 44. Kommuner som vill gå ihop ska få statligt stöd. Det är inte nya tankar. Men det är ingen enkel process och medborgarna måste vara med på tåget. Kommunala folkomröstningar kan bli aktuella.

Men det är inte bara kommunernas dåliga ekonomi och ständiga besparingar som står i fokus. Mycket viktiga frågor är också det ökande antalet sprängningar, narkotikaligornas skjutningar, ungdomsrånen, migrations- och integrationspolitiken.

Också bristen på lärare, sjuksköterskor och poliser hör till den akuta problembilden. För alla partier gäller att de har missat att satsa tillräckligt på utbildningen i bland annat dessa branscher.

Partierna bör ta väljarnas oro på allvar och ta del av den forskning som finns inom olika välfärdsområden. Inte bara lyfta fram dåligt underbyggda slutsatser för att försöka höja opinionssiffrorna.

Det gäller också att komma ihåg att sjukvården är väljarnas viktigaste fråga.
Även i övrig vård och omsorg är det kris på grund av brist på pengar och personal.

De partier som inte driver de frågorna med kraft kan vänta sig ett dåligt valresultat. Det är speciellt viktigt för MP och L som i mätningar ligger på eller ibland under 4-procentspärren.

Infört i Miljömagasinet
21 februari 2020

Eivor Karlsson

19 november 2019

Social välfärd i fara

Just nu finns det stor politisk enighet kring att det är tillväxt och fler arbetande timmar som är lösningen på våra problem. Men politiken är på väg åt fel håll. Vi ser det genom ett ökat antal sjukskrivningar, inte minst bland kvinnor, bland annat de som jobbar inom hemtjänst och på äldreboenden. Ångest, stresstillstånd, utmattning och depressioner drabbar allt fler människor i Sverige och västvärlden.

Är det möjligt att skruva politiken lite mer mot välbefinnande och livskvalitet, inte bara tillväxt och ekonomiska reformer? Tillväxt behövs men frågan borde vara – tillväxt av vad och för vem? Vi borde ställa konsumtion mot mer fri tid och livskvalitet.
Social välfärd i fara

02 november 2019

Pensionsbeslutet ger nya problem

Den nya lagen om höjda pensionsåldrar antogs av riksdagen 16 oktober i år. Förändringarna är positiva för den som redan har pension eftersom mer pengar tillförs systemet. Däremot är det inte lika populärt bland de som arbetar nu eftersom de får jobba längre.
     I och med att riksdagen 1994 beslutade om en stor pensionsreform började problemen för pensionärerna. Det förutsågs av MP och V som då reserverade sig och varnade för kraftigt sänkta pensioner. Varningsorden visade sig vara berättigade och trots justeringar har många pensionärer svårt att få ekonomin att gå ihop.
     Riksdagens pensionsgrupp består numera av företrädare för Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet.
     Riksdagen har alltså sagt ja till regeringens förslag att höja åldersgränsen för när inkomstgrundad ålderspension kan tas ut från 61 till 62 års ålder, och att göra vissa anpassningar till höjningen av åldersgränsen för rätten att kvarstå i anställning till 68 år (den så kallade LAS-åldern) från och med 2020.

Enligt riksdagens beslut, som bygger på blocköverskridande pensionsgruppens arbete, kommer åldrarna att successivt öka de närmsta åren för att 2026 nå det nya åldersspannet på 64 år (som lägsta pensionsålder) till 69 (den nya LAS-åldern).
     Svenskarna lever allt längre samtidigt som kostnaderna inom pensionssystemet skenar. Men det handlar också om vi måste täcka upp för ett ohållbart och underfinansierat pensionssystem som visat sig ge skamligt låga pensioner för stora grupper i samhället. Det måste in mer pengar i systemet.
     Pensionsåldershöjningen påbörjas utan att ha föregåtts av någon större offentlig debatt om hur det drabbar vissa grupper. Men övriga trygghetssystem som sjukpenning, arbetslöshetsförsäkring, äldreförsörjningsstöd, efterlevandepension och bostadstillägg måste också justeras successivt.
     Sent omsider – samma dag som riksdagen tog beslutet – reagerade Jan-Olof Jacke, vd Svenskt Näringsliv, Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO, och Martin Linder, ordförande PTK. De skrev i SvD under rubriken ”Fyra miljoner hotas av lägre pensioner”.
     ”Sverige är nu mycket nära att införa regler som allvarligt kommer att försämra förutsättningarna för svenska tjänstepensionsföretag och hota de svenska tjänstepensionerna. Det sker i strid med EU-direktivets syfte och innebär en skadlig överreglering som inte är motiverad eller försvarbar. Riksdagen bör därför ändra lagförslaget. Finansinspektionen måste också anpassa föreskrifterna till lagen och EU-direktivets syfte.”

Flera kompletteringar borde gjorts innan beslutet. Den nya riktåldern slår mot vissa grupper. Många medlemmar inom t.ex. Kommunal och Byggnads är utslitna vid 63 års ålder.
     Under rubriken ”Sveket mot arbetarklassen” skrev Enna Gerin i Aftonbladet, Kultur: "Exempelvis är införandet av en riktålder som följer den generella medellivslängden djupt orättvis. Medelåldern för kvinnor med kort utbildning stod nästan still mellan 2000 och 2015. Under samma period ökade den med 2,4 år för högutbildade män. Effekten blir att arbetarkvinnor tvingas arbeta allt längre för att välmående tjänstemän blir allt äldre.”
     Parallellt med diskussionerna om höjd pensionsålder borde också förbättrad arbetsmiljö, kompetensutbildning och trygghetssystemens utformning ha diskuterats mer ingående. De yrkesgrupper med högst sjukskrivning finns bland Kommunals medlemmar. Därför bör trygghetssystemen utformas så att den som blir utsliten tidigare än vid pensionsåldern kan få sjukersättning (det som tidigare benämndes förtidspension).
Pensionsavgiften måste också höjas för att systemet inte ska haverera.Tanken var tidigare att pensionsnivån skulle motsvara 70 procent av slutlönen. Med dagens nivåer kommer stora grupper att få mindre än hälften av sin slutlön den dagen de går i pension. En pågående utredning om hur framtida garantipensioner ska fungera presenterar sitt förslag för regeringen i slutet av 2019.

Diskrimineringen av äldre på arbetsmarknaden borde också beaktats och aktivt motarbetas. Hur går det för äldre med lägre arbetstakt och utan tillräcklig kompetenshöjning om arbetsgivaren vill ersätta dem med yngre medarbetare?
     Höjningen av pensionsåldrarna ansågs oundviklig av ekonomiska skäl. Men konsekvenserna blir negativa för många och det är viktigt att riksdag och regering noga följer utvecklingen.

Publicerat i Miljömagasinet den 1 november 2019.

31 oktober 2019

Klarar regeringen en omförhandling av januariöverenskommelsen.

Regeringen har enligt Stefan Löfven fyra ödesfrågor att tackla den här mandatperioden. Det är välfärdens finansiering, det ökande gängvåldet, den framtida migrationspolitiken och klimatkrisen. Senast år 2045 ska Sverige inte längre ha några nettoutsläpp av växthusgaser, enligt tidigare överenskommelser.
Klarar regeringen en omförhandling av januariöverenskommelsen.