Äldre sköra som får Nej, Nej, Nej!

Vi står inför stora utmaningar när det gäller äldreomsorgen. Kommer vi att kunna erbjuda en värdig vård och ett värdigt boende? De äldre dementa eller de som av andra skäl önskar komma till ett äldreboende i gemenskap med andra har idag ingen valfrihet. Det har, under lång tid och med accelererande hastighet, gått en våg över landet där man avyttrar eller omvandlar äldrebonden till trygghetsboenden.

Trots att Socialstyrelsen i sitt yttrande över Äldreboendedelegationens slutbetänkande "Bo bra hela livett - SOU 2008:113" (länk) varnade för det. "Socialstyrelsen instämmer i delegationens bedömning att seniorboende och trygghetsboende ska ses som resurs på den allmänna bostadsmarknaden." Alltså inte ersätta äldreboenden eller servicehus. Trygghetsboenden är bra så längre krafterna räcker. Och om de äldre har råd att bo där.

Förra året handlade det om att  handlar det om att drygt 1 700 särskilda boenden i landet skulle byggas om till så kallade trygghetsboenden, med mindre personal, mindre service och mindre kostnader för kommunerna, enligt Boverket. Trygghetsboenden har blivit en populär spargris för kommunerna

100-åriga Anna från Jokkmokk har varit en av dessa spargrisar. Hon ansökte om att få komma till ett äldreboende. Men kommunen ansåg inte hennes behov som tillräckligt stora. Dottern grät när hon öppnade brevet där Förvaltningsrätten gav Anna rätt till äldreboende. "Som mamma har kämpat!", sa dottern. En 100-årig måste alltså kämpa för att få komma till ett äldreboende sina sista år.

 Stram budget gör att alltfler äldre nekas boende. Nekas boende gör också Lillemor. "En grupp som är särskilt utsatt är gamla som trots stora funktionsnedsättningar bor kvar hemma med hjälp av hemtjänst", säger Yngve Gustafson, äldreforskare vid Umeå Universitet. "Många gamla är fångna i sina egna hem och väldigt utsatta."

"Man skäms, vi pratar om valfrihet, men den här gruppen är helt utan möjlighet att utöva någon form av valfrihet", konstaterar Yngve Gustafson. Läs: Lillemor vägras plats på äldreboende 

Många äldre vill bo hemma så länge som möjligt. Då ska de få göra det. Men de ska också ha möjlighet att få välja. Även korttidsplatserna, återhämtningen mellan sjukhuset och hemmet eller om livet därhemma tillfälligt inte fungerar blir allt färre. Prioriteringarna allt hårdare. –När pengarna minskar såhär hotas kvaliteten,  säger Marta Szebehely, professor i socialt arbete. Länk.

Även biståndshandläggarnas arbetssituation går ofta ut över äldre (länk). I Stockholms stad går dock S, V och MP mot strömmen. De säger att servicehusen ska vara kvar.

Socialstyrelsen bör utreda hur många äldreboenden och korttidsplatser som avyttrats de senaste 10 åren i landet. Omvandlingen av äldreboenden och servicehus, ibland nedläggning, är ingen självgående process. Det styrs av politiska beslut. Många äldre har slitit under hela sina liv. På ålderns höst skulle de få njuta sitt otium. Istället blir många av dem kommunala sparobjekt. 

Skolans värld – utebliven havredryck eller skollunch!

I oktober 2012 inträffade en incident i en skola där två födointoleranta elever plötsligt skulle påtvingas mjölk, som de inte tål, istället för sin vanliga havredryck. En person som beskrevs som ”mattanten ” hade bestämt detta. Jag skickade, eftersom jag känner till fallet, en insändare till lokaltidningen som publicerades som debattartikel.

Men jag utelämnar här både kommunen och det kommunalråd som jag i debattartikeln vände mig till. Jag vill istället visa på hur förvillat två kommuner kan hantera händelser, på det lilla såväl som det högre planet, som kan uppstå i skolan. Nämligen: Utebliven havredryck och, i nästa artikel nedan, utebliven skollunch. Här min debattartikel:

Inte råd med havredryck!
”I alla skolor i landet går ett antal barn som är intoleranta mot olika slag av mat. Det brukar kunna kompenseras i skolan med lämplig kost. Bra skolmat, näringsrik och väl sammansatt, är viktig både för hälsan och för elevernas prestation i skolan. Men intresset för skolmaten, från skolans ledning och politikerna, varierar stort i landet. Så även kostnaderna, råvarupris såväl som omkostnaderna för en skolmåltid.

Genomsnittet för skolmatskostnaden för hela landet ligger på 5 510 kronor per elev och år. Det gäller grundskolan och räknar då in kostnaderna för livsmedel, personal, transport och övriga omkostnader. Detta enligt Skolmatens vänner. För X kommun är summan 4 040 kr. En minskning med 4,3 procent beräknade sedan 2011. Medan grannkommunen, 32 km bort, satsar 6 980. En ökning med 4,3 procent.

Lokaltidningen ställde i juni en fråga: ” X kommun lägger mindre pengar än genomsnittet på skolmat. Borde man satsa mer?” Ja, självklart ska barnens mat få kosta, tyckte 91 %.

I en av X kommuns skolor går två barn som ända sedan de slutande med bröstmjölk fått ersättning, först på recept, mot alla slag av mjölkprodukter. Det har bl.a. inneburit uteslutning av mycket som för små barn är gott. All mat har lagats utan mjölk. Genom en stram kosthållning har överkänsligheten mot mjölk nu så gott som upphört. Dock med ett och annat återfall med kraftigt magont eller diarré som följd.

Idag äter de vanlig skolmat med undantag av mjölk som ersätts med Oatly havredryck. Denna dryck kostar 15.95 per liter, standardmjölken 8.70 och lättmjölk 7.95. Samtliga cirkapriser. Nu kräver skolan i sin spariver att föräldrarna skaffar läkarintyg för att barnen ska få fortsätta att dricka havredryck. Ska verkligen sjukvården belastas av denna kommunala byråkrati?

Barnen har aldrig druckit mjölk. De älskar sin havredryck med de viktiga näringsämnen som drycken innehåller. Mjölk tycker de smakar äckligt. Konsekvensen kan nu bli att de tvingas dricka vatten. Om de inte skaffar läkarintyg. De här barnen är bara två av betydligt fler med olika matintolerans eller matallergi som nu kan drabbas av X kommuns spariver på skolmåltider.

NN är ytterst ansvarig för kommunen som kommunstyrelsens ordförande. NN bör uttala sig om såväl de sänkta kostnaderna för skolmat som indragning av födointag som är viktiga för vissa barn.”

Asylsökande fick ingen skolmat

Tidigare skrev jag om utebliven havredryck och dess konsekvenser. Några veckor senare briserade en betydligt större händelse  på Öland. ”Asylsökande barn får ingen mat i skolan,”  var rubrikerna. Det gav snabbt eko över stora delar av mediasverige. Av flera skäl. Dels det klumpiga uttalanden som de ansvariga i Borgholms kommun fällde men också eftersom frågan i sig var känslig.  Så här skrev 21 kockar  försvarade asylbarnens rätt till mat.

 

Att asylsökande barn på Öland nekas skolmat upprörde många. Och enligt Bertil Östberg (FP), statssekreterare på utbildningsdepartementet, är lagstiftningen solklar. Även asylsökande barn ska ha rätt till gratis skollunch. Varför agerade då inte Borgholms kommun? Flera kunniga på området skolfrågor uttalade sig. Bland annat skolborgarrådet i Stockholms stad, Lotta Edholm.

Men vad säger det om skolans värld i vissa situationer? Mattanten i X kommun sa till mamman att jag tar inte ansvar för om dina barn blir sjuka eftersom du inte inkommit med ett läkarintyg. Trots att läkarintyg inte behövdes för kända allergiker. Var hade ansvaret legat om barnen blivit allvarligt sjuka? Det är nämligen en viss skillnad om mjölk finns inbäddad i födoämnen eller om den rinner rakt ner i tarmen.

Och varför sa inte rektorn ifrån? Mamman hade en dust med både mattanten och rektorn. Denne visste vad saken röde sig om men undvek att agera. Förmodligen kunde rektorn agerat med skollagen i ryggen – mot mattanten – om han känt till lagen. I den annars, på vissa håll, stränga hierarken inom skolans värd reducerades beslutet alltså till mattanten. Förvirrande!

Skolan ska fostra och hjälpa elevernaatt utvecklas till självständiga, demokratiskt sinnade vuxna med förmåga till kritisk reflektion. Då borde rektorn själv visat prov på denna förmåga och regerat. Det för tankarna till betydligt värre områden – nämligen skolmobbning. Hur reagera skolan då ibland?

När det gäller fallet med de asylsökande barnen på Öland och deras uteblivna skollunch hade det en helt annan dignitet. De var asylsökanden och kommunen ville inte ge dem skollunch. Det var laddat. Därtill en stor okunskap från ansvarigt håll. Och, som det kunde tolkas, en något nedsättande syn på de berörda. ”De här människorna kommer från ett främmande land… De får ersättning för mat av staten och då kan jag känna att man måste titta över bidraget för mat så att man inte får bidrag för dubbla luncher,” sa utbildningschefen i Borgholms kommun. Det fanns fler märkliga och okunniga uttalanden.

Lever Öland helt isolerat från övriga Sverige? Nu hamnade skolans ledning vid skampålen och fick valsade runt i media. Eller förekommer okunskap inom skolans värld inom fler områden men som inte har samma dignitet och därmed inte blir känt? Skolan handlar inte bara om betyg utan om bemötande, kunskap och civilkurage från ansvarigt håll. Antingen det handlar om utebliven havredryck eller utebliven skollunch.

Skolans brist på stöd till elever

För ett år sedan förtydligades skollagen och alla elever, oavsett förutsättningar, med eller utan diagnos, har rätt till det stöd de behöver för att kunna gå i skolan. Det brister fortfarande. Samtidigt har nu begreppet läxhjälp plötsligt kommit i fokus i den politiska debatten. Men kommer det att hjälpa dessa elever? Eller blir skolans brister en bricka i ett politiskt spel?    

Det handlar bl.a. om elever med neuropsykiatriska diagnoser (NPF) men även om elever som av andra orsaker har svårt med inlärning och koncentration. Eller som har annat hemspråk än svenska. Det brister fortfarande – ett år efter förtydligandet av skollagen – i skolornas förmåga att ge eleverna den hjälp som de har rätt till. Det visade också P1 programmet Kaliber i samarbete med UR:s Skolministeriets granskning.

En av deltagarna i programmet var 12-årige Kevin. Han har ADHD, skrivmotoriska problem och autistiskt syndrom. Diagnoser som med ett samlingsnamn kallas för neuropsykiatriska diagnoser (NPF). Kevins problem accentuerade när hans lilla skola slogs ihop med flera andra mindre enheter. Tryggheten med en liten grupp, en lärare och en specialpedagog, som såg hans behov försvann. Och ersattes med en stor klass med många stökiga elever.

Gång på gång har det framkommit behovet av små klasser, lugn miljö, hjälp med eget arbete och lärartäthet. Men räcker det då med begreppet läxhjälp för dessa elever?  P.g.a. funktionsnedsättning har Kevin  svårt med det sociala samspelet och hamnar lätt i konflikter. Många av dessa elever upplever sig mobbade, inte bara av klassen, utan också ibland även av sin lärare. Det framkom av  Kaliber.

Men denne 12-åring är långt ifrån ensam. Kaliber och Skolministeriet beslöt att fråga en grupp som har god insyn i skolan. Nämligen skolpsykologerna.  Av 133 skolpsykologer vittnade 74 om att det finns elever med neuropsykiatriska diagnoser i deras skolor som inte får det stöd de behöver för att klara skolan.

Flera av de tillfrågade skolpsykologerna uttryckte en frustration och en djup oro för sina elever i sina kommentarer till redaktionen. Även resursskolorna i Stockholm har blivit allt mer anorektiska när staden ska spara. Så här var tongångarna april i år. Då drabbas de utsatta barnen.

 Ett annat fall gäller Axel från Karlskrona. När han började i sjuan  fick han ingen assistent längre. Då rasade allt. Han började åttan i augusti. Det gick några dagar, sedan var han inte välkommen längre utan skickades hem. –Du är för stökig, löd motiveringen. Nu får han hemundervisning 2 timmar, tre gånger i veckan. Skolinspektionen anser att skolan inte stöttat Axel på rätt sätt. Han vill gå i skolan.

Man tog alltså bort Axels viktiga stöd, assistenten, och skickade hem honom. Tvärt emot skolans kompensatoriska uppdrag och strävan efter likvärdighet. Men vem reagerar? Är det här en skola lika för alla?  Därför måste de miljoner som partierna nu vill satsa  öronmärkas, om de ska komma behövande elever till del. Annars försvinner de i kommunernas svarta hål.

Nu kommer regeringens förslag till läxhjälp, s. k. RUT-avdrag att införas.   Men det förslaget gynnar endast elever med rikare föräldrar och ökar skillnaderna mellan elever. Även Skolverket tar ställning mot RUT-avdraget för läxhjälp ”En skattereduktion skulle ge möjlighet för vissa elever att få stöd i sin läxläsning. Samtidigt måste detta vägas mot alternativ användning av skattemedel” skriver Skolverket om finansdepartements promemoria.  

Nationalekonomen Jonas Vlachos Vlachos har räknat ut att skattelättnaderna för läxhjälp per timme är tre gånger så stora som vad en undervisningstimme i grundskolan kostar.

I DN Debatt den 30/9 lanserade S ett förslag till läxhjälp till alla barn, en investering på 110 miljoner kronor under 2013. Även MP satsar på skolan. Utbildning har alltid varit en viktig fråga för partiet sedan de breddade sig. Vänsterpartiet vill satsa en miljard kronor på skolor med särskilt stora problem och en miljard för att anställa fler lärare nästa år. Det här blir alltså en valfråga

När så många partier nu plötsligt upptäckt behovet av bättre stöd i skolan är det viktigt att analysera hur behoven bäst bör utformas. Det får bli nästa steg. Bristande ekonomiska resurser i skolan påverkar studieresultaten. Det går inte längre att bromsa sig ur en uppförsbacke.

Vi behöver inte heller fler fall som Kevin eller Axel i en skola som, enligt skollagen, ska ge eleverna förutsättningar efter sina behov. Vi behöver bättre resurstilldelning och respekt för  elevernas olika förutsättningar.