Mirum Galleria lyfte inte Hageby

Vad betyder en ny galleria för områden med hög arbetslöshet, många invandrare och hög social ohälsa? Inte mycket. När man byggde Mirum Galleria (f d Hageby Centrum, strax söder om centrum i Norrköping) trodde man att det skulle lyfta hela området.

Men man lyfter inte utsatta områden, 47 procent födda i Sverige, med att putsa på fasaden. För att för ändra området i Hageby, såväl som liknande områden i landet behövs sysselsättning, integration och satsningar på att motverka den sociala ohälsan. Ett uttryck som prästen i Norra Hageby så riktigt har uttryckt det.

Köpcentret hamnade tidigt i blåsväder på grund av att man slog ut befintliga butiker. Många mindre butiker fick läggas ner till följd av en otillräcklig omsättning efter ombyggnaden av Mirum. Men lönsamheten blev dålig även i nya Gallerian. Nu lämnar flera butikskedjor Mirum.

– Det finns en negativ attityd bland de som inte bor i Hageby, och den vill vi ändra, sa kommunalrådet Eva Andersson (S) i maj –14 till NT.se. Hageby är en socialt utsatt stadsdel, med högre arbetslöshet än andra bostadsområden. Vid årsskiftet hade Hageby närmare 8 800 invånare, varav nära 1100 i åldrarna 18-24 år. Den 31 mars i år var arbetslösheten i Hageby 26 procent i åldrarna 18-64 år och 22,5 procent i åldrarna 18-24 år, räknat i andel av befolkningen, enligt kommunens statistik.

För åldersgruppen 16-64 år var arbetslösheten i hela kommunen 12,8 procent (andel av arbetskraften) den 31 mars.” Av artikeln framgick att nu skulle det skapas jobb för Hagebyborna. Frågan blev aktuell, närmast akut, efter det stod klart för kommunen i mars –14 att det fanns problem som ”legat och pyrt”.

I artikeln längst ner ”Hageby – lågt valdeltagande och segregation” fungerar inte länken ”Rent helvete” från NT och Lokala Nyheter 14-03-21 längre. Men i korthet stod det ungefär följande i den artikeln:

Läget i och omkring Mirums Galleria beskrevs i NT som ett "rent helvete", enligt polisen. Bl.a. problem med ungdomsgäng. Från Norrköpingspolisens ungdomssektion beskrevs situationen med att man visste att det legat och pyrt i området under en tid, men att det skulle bli så här, det hade man ingen aning om.

Mirums Galleria beskrevs som att ha blivit ett stort uppehållsrum med en katt-och-råtta-lek mellan ungdomarna och väktarna. De väktare vi pratat med upplevde det som “ett rent helvete”. Situationen blev så akut att kommunpolitiker tillsammans med representanter för polisen, socialförvaltningen, skolan och den lokala fritidsgården samlades för ett extrainsatt möte våren 2014.

Viktigt att politiker och andra aktörer tar tag i problemen. Därför lanserade kommunpolitikerna olika förslag till att få unga i sysselsättning. Bl.a. följande:

– Vi kan agera för att få fler människor i jobb genom att måla plank och renovera, sa Tomas Lindquist hos kommunala bolaget Hyresbostäder, maj –14 till NT.se. och tillade: Vi kan ställa krav på att våra entreprenörer måste ha minst fem anställda som kommer från området.

En annan åtgärd som togs fram var att starta vårdcentraler i utsatta områden som Hageby i Norrköping och Skäggetorp i Linköping till hälsocentraler, med starkt fokus på hälsa.

Det är lättare att få grepp om, och beskriva, en enskild stadsdel som Hageby i Norrköping eller Skäggetorp i Linköping eftersom lokala medier ofta lyfter upp problemen. Dessutom utgör dessa stadsdelar mindre enheter än t.ex. Rosengård i Malmö, stadsdelar i Göteborg eller förorter i Stockholms stad där problemen kan vara mer omfattande. Förmodligen är Hageby inte mer oroligt än andra områden där kanske drygt 50 procent är utrikes födda och arbetslösheten är hög.

Det var ett helt riktigt agerande från ansvarigt håll i Norrköping. När en situation når sin kulmen – och helst innan dess – måste ansvariga ingripa. Det borde fler stadsdelar med liknande problem göra för att nå en lösning.

Men Mirums Galleria blev inte det lyft man hade hoppats på och dessutom dålig lönsamhet för de affärer som nu lämnar området. Här en artikel efter höstens val. Statistiken gäller området Norra Hageby. ”Hageby – lågt valdeltagande och segregation”

Nu återstår att se och följa vad som händer med Hageby. En stadsdel bland många andra i landet som behöver minskad arbetslöshet och en bättre integration.

Här kommer Bahamas – i åkeribranschen!

Vägtransportbranschen är idag problemtyngd. Att få ordning på den illegala cabotagetrafiken, är viktigt. Cabotagetrafik betyder "tillfällig inrikestrafik". Det är när ett utländskt företag kör i ett land, men lyder under hemlandets regler. Cabotagetrafiken= lastbilstransporternas lönedumpning, säger andra. Det handlar om såväl chaufförers som många åkeriägares situation. Ingen trafikant vill möta en 60-tonslastbil som dundrar fram i hög fart med en förare utan riktigt körkort.

Extremt tung trafik ställer särskilda krav på föraren, bland annat utbildning. Såväl bromssträckor som omkörningssträckor är längre. Om lasten är dåligt surrad kan lasten börja röra sig och lastbilen kränga. Det måste också ställas särskilda krav på utbildning hos förare av extremt tunga fordon. Det är mycket som allmänheten och vägtrafikanterna inte känner till om tunga vägtransporter.

Det handlar inte om nationalitet eller hudfärg, säger chaufförerna. Det handlar om rättvisa villkor, rimliga kostnader, ersättningar, sociala avgifter, skatter, försäkringar och att förnya sin förarkompetens vart femte år. Det är enormt stora löneskillnader inom olika EU-länder. Det ger en mördande konkurrens. ”Här kommer Bahamas!” är ett alltmer använt uttryck. Men det borde också handla om medtrafikanternas liv och säkerhet.

Matens märkning är viktig men får en helt annan uppmärksamhet än hur maten är transporterad. Speditörsjätten DSV utreder nu ett intermezzo men låter samtidigt meddela att deras kunder inte har någonting med saken att göra. Men det håller inte ICA med om.

DSV (bl.a. lastbilstransporter) klagar ibland på förseningar. Men förseningar behöver inte bara bero på dåligt väder. Ofta är bilarnas avgång från t.ex. Jönköping flera timmar försenad, på grund av att DSV:s terminalfolk inte hunnit lasta klart i tid.

Där har man minskat personalen med mer än hälften. Förut hade de både truckförare och sorteringspersonal, till exempel. Nu är det samma personer som måste köra truck, sortera, lasta och lossa. Det borde nästan klassas som arbetsmiljöproblem.

Chaufförerna hade tröttnat på lönedumpning, olagliga fordon, köpta körkort och förarkort samt, enligt uppgift, andra falska handlingar. För att uppmärksamma detta gjorde de en manifestation ”Här stannar Sverige”. Som omfattade såväl försämrade villkor för chaufförerna som den illegala cabotagetrafiken.
Chaufförernas aktion visar på problem.

Det är bara några axplock ur chaufförernas vardag. Så var ligger ansvaret? Slutar här med en text från Bryssel om EU:s ansvar.

– Missbruket av cabotagetrafiken sker i skydd av EU:s förordning och därför måste det på EU-nivå drivas fram en förändring, det säger Peter Lundgren, EU-parlamentariker för SD, i en artikel nedan. Han har talat med Transportkommissionens ordförande Violeta Bulc om detta och att hon och många med henne, hänvisar till att problemet måste lösas på nationell nivå.

– Men, då uppstår ett moment 22 eftersom det på nationell nivå krävs att EU-förordningen fungerar, säger Peter Lundgren och tillägger att de flesta inte kan ta till sig hur missbruket går till.

Inför EU-valet, lyfte Transportarbetareförbundet fram socialdemokraten Jens Nilsson som en lämplig kandidat för att i EU driva transportfrågor. När väljarna sagt sitt, blev det också han som fick åka ner.

Sverigedemokraten Peter Lundgren vann, efter nära nog trettio år av utrikeskörning, stort förtroende bland transportbranschens väljare och skickades till Bryssel för att driva branschens frågor.

Manifestationen "Här stannar Sverige" krävde bland annat att Nilsson och Lundgren skulle samarbeta med varandra i den viktiga transportfrågan.Tidningen Proffs bjuder här på långläsning – men artikeln är intressant. S och SD anser att enighet är viktigt – men så blev det inte.

Villkoren för lastbilstransporternas chaufförer och åkeriägarna är en politisk fråga. Men även allmänhet och civila trafikanter borde reagera. Åtgärder måste sättas in som gör trafiken säkrare också för den tunga trafikens medtrafikanter.

Arbetsmarknadsministern bör förtydliga sig

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) öppnade i SvD, 16/1 under rubriken: ”Ministern öppnar för ändringar i las om en förändrad arbetsmarknad.”  Bl.a. Lagen om anställningsskydd – "om parterna önskar det".

Det är något helt nytt eftersom S och LO tidigare talat om att förändringar i LAS är ”ett hot mot den svenska modellen”. Johansson anser nu det är positivt att arbetsmarknadens parter diskuterar LAS. Dessutom ska det ta max två år innan asylsökande och unga får jobb.

Jobben var/är regeringen Löfvens paradfråga – men hur ska frågan lösas? Att pressa ned arbetslösheten från dagens nästan 8 procent till den lägsta bland EU:s 28 medlemsländer till 2020 är S kanske viktigaste vallöfte.

För att nå dit har de lovat en 90-dagarsgaranti för unga, där traineejobb var en tung byggsten – som nu verkar ha fallit. Och hur ska gå för alla dem som fallit ur systemet? För den som har fel ålder, utbildning eller fel efternamn är det idag inte lätt att få jobb. De enkla jobben blir allt färre och kraven på kompetens ökar. Och vad händer med de ca. 35.000 i FAS 3?

Vad ska alla dessa nyanlända och unga jobba med? Vi lever i ett helt annat samhälle och arbetsmarknad än på 50-60-talet. Hur lätt är det för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden? Bara frågan om ensamkommande barns familjer är i sig svårhanterad.  

Att arbetskraftsinvandringen på 50- och 60-talet fungerade så bra berodde till stor del på att det fanns brist på arbetskraft i dåtidens industrisamhälle. De kom och ställde sig i princip direkt bakom en svarv och gjorde jobbet. Språket lärde de sig efter hand. Idag har vi ett kommunikationssamhälle och dagens industrisamhälle ser annorlunda ut.

Arbetsmarknadsministern fick också en liknande fråga i SvD:  ”Om tjugo år kan vartannat jobb ha datoriserats, visar forskning. Hur ser du på det?”  – Jag är inte särskilt rädd för att vi kommer att stå utan arbeten. Däremot kommer kraven på att ställa om till nya typer av jobb och marknader bara att öka. Utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken måste vara flexibel.”

Ett av vallöftena i regeringen (S,V,MP) manifest var att under 2015 skulle den bortre parentesen, den s.k. ”stupstocken”, i sjukförsäkringen försvinna. Det var en viktig satsning – men röstades ner av oppositionen Alliansen och SD. 

Blir man utförsäkrad står man på bar backe. I det reningsbad eller snarare stålbad som Alliansen införde var skattesänkningar prioriterade.  Skärpta sjukregler ska betala lägre skatt. Arbetsmarknad, arbetslöshet och utförsäkring är nära förknippade. Alliansregeringen genomförde 2008 en stor reform av sjukförsäkringen, som innebar att tidsgränser infördes som anger när och hur arbetsförmågan ska bedömas.

Det finns undantag från tidsgränserna, t ex den som har en gravt allvarlig sjukdom. Det  blev dock väldigt snäva tolkningar när försäkringskassorna, FK,  skulle bedöma detta. FK gick så långt att de ville ha besked om dödsdatum för de– som också tillhört arbetsmarknaden – skulle få behålla sin sjukpenning. Kritik mot ministern: Icke-svar om dödsdatum Alliansen och SD röstade ner den bortre parentesen

Många har inte kommit tillbaks till sjukskrivning – efter arbetsmarknadsprövning. De har blivit utförsäkrade. Efter att den bortre parentesen infördes 2008 har cirka 87 000 personer hittills uppnått den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Mellan 1.000- 1.300 personer i månaden uppnår den bortre tidsgränsen. 70 procent av dem som utförsäkras är kvinnor. Varför röstade Alliansen  och SD ner förslaget ? Men regeringen har kanske själv dragit undan frågan från dagordningen. 

För att få igenom förslaget om bortre parentesen skulle regeringen nu kunna stoppa in det i vårändringsbudgeten, som alliansen enligt decemberöverenskommelsen har lovat att rösta igenom. Men några planer på att slopa bortre gränsen i sjukförsäkringen har inte regeringen idag.  Så vad vill S med de sjuka som står utanför arbetsmarknaden? 

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vill underlätta för nyanlända och unga att få och behålla ett jobb. Det är bra. Men Johansson är också positiv till att arbetsmarknadens parter diskuterar LAS.

Och vad vill ministern göra för alla utförsäkrade (idag försörjda med socialbidrag) och där hela 70 procent av dem är kvinnor. Och vad händer med alla övriga som idag står utanför arbetsmarknaden?  Och varför stoppas inte den bortre tidsgränsen in  i vårändringsbudgeten? Det finns f.n. inga planer på hur eller när det vallöftet ska införas. 

Betala för att få jobba!

Ge jobben till arbetslösa invandrare och svenskar istället. 162 000 kr. för jobb! Så mycket betalar naturligtvis inte alla som kommer hit. Men tillräckligt  mycket om man kommer från ett fattigt land. ”UNT har talat med företrädare för Uppsalapolisen och Migrationsverket som uppger att man är medveten om att den här typen av fusk förekommer men att omfattningen är okänd.” Fick betala för jobb i Sverige. 

Att arbetskraftsinvandringen på 50- och 60-talet fungerade så bra berodde till stor del  på att det fanns brist på arbetskraft i dåtidens industrisamhälle. De kom och ställde sig i princip direkt bakom en svarv  och gjorde jobbet. Språket lärde de sig efter hand.  Idag har vi ett  kommunikationssamhälle och dagens industrisamhälle ser helt annorlunda ut.

Vad ska arbetskraftsinvandrare utanför EU/EES göra här?  Ska de ägna sig åt skoputsning, torka bilrutor, diska, städa, steka hamburgare etc. Många arbetskraftsinvandrare utnyttjas på ett  oacceptabelt sätt av skumma arbetsgivare. De tvingas arbeta långa pass till låga löner.

 De invandrare som bor i landet är också oroade över att arbetskraftsinvandrare  – utan skyddsbehov – kommer hit och konkurrerar om jobben. De personer som kommer hit  bör ha den specialistkompetens som behövs i landet. I övrigt måste arbetskraftsinvandringen  vara reglerad.