Vad händer med "resursbarnen"?

Framtiden för de återstående resursskolorna i Stockholms stad är oviss. Hur tänker politikerna framöver hantera resursskolorna? Den frågan borde besvaras snarast av de ansvariga. Den senaste förändringen borde varit föremål för en seriös debatt innan beslutet togs.

Det var först den 14 augusti i år– två arbetsdagar före skolstart –  som rektorerna vid resursskolorna fick beskedet om nedskärningar. Kaos uppstod och frågan kom i fokus. De som tidigare hade fått tilläggsbelopp fick det nu kraftigt minskat. Andra skolor fick tilläggsbeloppet indragit. Men oron bland resursskolorna fanns även för ett år sedan.  

I DN den 13 april –12 kunde vi läsa om en organisatorisk förändring. Redan från den 1 augusti. Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) ville tona ned frågan och hävdade att det inte handlade om S:t Örjans dåliga ekonomi.
 
Under en annan länk i samma DN med rubriken ”Personalen – otroligt oproffsigt skött”, står: ”Många rektorer försöker in i det längsta att klara av elevernas stödbehov på den egna skolan. Och det krävs omfattande utredningar innan ett barn får placeras inom S:t Örjan.” Något värt att beakta för politikerna. Detta var april 2012.

Enig nämnd
Ett år senare, den 18 april 2013, var frågan om resursskolorna åter aktuell. Samtliga ledamöter var överens om ett beslut som kraftigt förändrar elevernas situation och deras lärmiljö. Vad var det för information som gavs?  Och vad var det i informationen som övertygade oppositionen? 

Några berörda anser så här: ”Det är en anmärkningsvärd skillnad mellan den teoretiska ”provtryckning” utbildningsförvaltningen gjorde före beslut i april och hur tillämpningen blivit. I beslutsunderlaget till nämnden i april anges att 50 (äldre) ansökningar granskats och av dessa skulle 30 godkännas i nya systemet.  Alltså 60 %.      OBS! Det går inte längre  att länka direkt till  ärendet. Gå ner till punkt §32

 

”I utfallet som publicerades  2013-08-22 hade 443 av 1485 ansökningar beviljats. Alltså 30 %. Det är en mycket stor skillnad och det finns inte någon konsekvensbeskrivning i beslutsunderlag utöver ekonomisk prognos. En fråga är om alla i utbildningsnämnden kände sig bekväma med denna differens.” Oppositionen hade, den 18 april, var sitt särskilt uttalande. Detta innebär att de ställde sig bakom beslutet men hade några vaga egna tillägg som inte påverkade beslutet.  

”En grupp föräldrar som befann sig på  utbildningsförvaltningen för att få information säger att det gick till så här: De nya bedömningarna gjordes helt summariskt av tre specialpedagoger som knappt läste de bedömningar de ändrade. Sedan skrevs de under olästa av en inhyrd konsult, som själv erkände detta för föräldrarna.  

Protester
När protesterna kom i augusti sköt Skolborgarrådet Lotta Edholm över mycket av ansvaret och skulden på resursskolorna istället för att ta sitt eget ansvar. Det skymde sikten för en seriös debatt. Någon relevant konsekvensbeskrivning i beslutsunderlaget utöver ekonomisk prognos hade inte tagits fram.  Begreppet ”de bryter mot skollagen”behöver också en vidare tolkning. 

Inför nämndmötet den 22 augusti samlades ett stort antal berörda och engagerade utanför stadshuset för en demonstation. Där överlämnades också en skrivelse till utbildningsnämnden. Inför de överraskande reaktionerna från elever, föräldrar, personal och allmänhet som kom efter det sena beslutet till rektorerna hade politikerna vaknat. Nu skrev, i varje fall MP, några skrivelser och vid nämndmötet bestämdes det om en utvärdering av varför beskedet till resursskolorna kom så sent. Men det så dags att reagera när beslutet togs redan den 18 april. Det borde handla om elevernas behov.  

Inkludering
Inkludering är för många ett okänt begrepp och används bl.a. i skolan. Det innebär att allas unika förutsättningar accepteras. Men myntet har två sidor. Bra om alla får inlemmas i gemenskap och delaktighet i den svenska skolan. Men alla platsar inte i laget. Det passar långt ifrån alla elever med neuropsykiatriska funktionshinder – NPF. Frågan är också om vare sig skolborgarrådet eller andra politiker hade något relevant underlag från t.ex. skolpsykologer innan beslut togs den 18 april.

Skolpsykologer som har god insyn i skolan  har vittnat om att  elever med NFP-diagnoser inte får det stöd de behöver för att klara skolan. De talade inte om ”inkludering” utan om små klasser, hög lärartäthet och en lärmiljö efter elevernas förutsättningar och behov. Se artikel nedan. Där berättas också om att Kevins problem accentuerades när hans lilla skola slogs ihop med flera andra mindre enheter. Kevin skulle inkluderas. 

 I oktober 2012 lade Miljöpartier i riksdagen en motion om ”Särskilt stöd och tilläggsbelopp, dvs. skolpeng för elever i behov av särskilt stöd i fristående förskolor och skolor.” Motionärerna var förutseende i en fråga som berör resursskolorna och deras verksamhet. 

En viktig fråga är: Varför ökar antalet elever vid  Stockholms resursskolor? Den frågan borde grundligt utretts av utbildningsförvaltningen – innan beslut. Skolborgarrådet har gång på gång i media framhållit det ökade antalet elever utan att ge någon förklaring till ökningen. Det har framställts och tolkats som att skulden ligger hos rektorerna på resursskolorna.

Men är det inte så att elever som befinner sig på gränsen för att klara den vanliga skolan slås ut av de brister som finns i dagens skola? Den skola som Folkpartiet gett sig själv äran av som ”skolparti”, håller inte måttet.

 Det är viktigt att många engagerar sig när det gäller resursskolorna – de utgör  en del av det svenska skolsystemet. En resurs för elever som inte klarar den vanliga kommunala skolan. Bristande ekonomiska resurser i skolan påverkar idag dessa elevers skolgång.  Det går inte längre att bromsa sig ur en uppförsbacke .

Men Lotta Edholm säger att politikerna har varit för generösa.  Nu blir det tydligare, menar skolborgarrådet. Generösare med vad? Tydligare – på vilket sätt? Intressant valfråga eftersom vi aldrig kommer att få en bättre skola utan att också se till alla elevers olika behov.
 
I andra uttalanden av Edholm framkommer att det handlar om besparingar.
Nu behövs snabba åtgärder och en grundläggande utredning. Oppositionen stödjer fortfarande det nya systemet. Men vill kartlägga effekterna av ändringen. Vad blir då resultatet? 

Tre  länkar som  inte längre är klickbara på Sourze-artikeln finns här. 

Kaliber 

Rektorn  försvinner  då drabbas barnen. Länken finns även ovan.

En skattereduktion skulle ge möjlighet för vissa elever att få stöd…  

De nya bidragspartierna!

Vem minns inte valrörelsen 2006.  Då gick de gamla moderaterna till val som ”det nya arbetarpartiet”. Löftet till väljarna var att minska arbetslösheten, bidragen och utanförskapet.

Inför valen 2006 och 2010,  har Alliansen framhållit att 144 personer förtidspensionerades per dag när Socialdemokraterna hade makten. Men rörde det sig om heltid, eller 25 procent, 50 procent eller 75 procent? Forskare nämner 55 personer per dag.

Hur många utförsäkrar alliansen nu istället?  Ibland får de drabbade inte ens socialbidrag. Detta om de inte orkar följa socialtjänstens motprestationskrav.  Då blir det närstående, frivilligorganisationer, kyrkan  – eller i en 60-årings fall – gamla mamma som får ta över samhällets ansvar. Nu har istället allianspartierna blivit bidragspartier. Vi befinner oss i en formlig socialbidragsexplosion!
 
Det är staten som via Arbetsförmedlingen ska ha hand om arbetslösa. Försörjningsstöd eller ekonomiskt bistånd (tidigare benämnt socialbidrag) bör vara renodlat och återgå till det som
det var avsett för. Nämligen ett sista skyddsnät och ett tillfälligt stöd. Utförsäkring och arbetslöshet ska inte finansieras via kommunernas socialbidrag. Det reducerar dessutom kommunernas ekonomi, något som drabbar skola, vård  och omsorg.

En undersökning gjord av SOM-institutet presenterades av SVT, 21/4. Undersökningen visade att även moderatväljarna idag är missnöjda med trygghetssystemen, däribland socialförsäkringen. Total nöjdhet med sjukförsäkringen låg år 2008 på plus 3. För att 2012 ligga på minus 15. De moderata väljarnas nöjdhet med sjukförsäkringen var 2008 plus 11. Men låg 2012 på 0.

Urholkningar av välfärden har stjälpt över stora kostnader från staten till kommunerna i form av försörjningsstöd/socialbidrag. Det drabbar skola, vård och omsorg.  Uppåt åtta av tio socialbidragstagare skulle i stället kunna få statligt stöd, enligt en rapport. Det finns ett stort behov av att reformera, sa Tapio Salonen, professor i socialt arbete, under Almedalsveckan.

Salonen ansåg att 60-80 procent av landets 250.000-300.000 socialbidragstagare istället  kunde få statligt stöd om systemen fungerade som tänkt. Tapio Salonen tycker att det är alldeles för tyst från politikerna om problemet. Han tror att det beror på att socialbidragstagare är en grupp utan starka intressen som talar för dem.

Utred Samhall och dess funktion!

Medarbetare på Samhall har slagit larm. Arbetstempot är högt och  kraven höga. Vinstintresset förefaller ha tagit över policyn som Samhall tidigare stod för.

ETC skrev om detta  17/7.  40 procent av de som Samhall rekryterar ska vara från en svagare målgrupp. Men vilka ingår i denna målgrupp? Ibland framhålls det att Samhall anställer helst personer med lättare funktionsnedsättningar. Tänjer Samhall på gällande regler?

Kraven på Samhalls produktivitet har ökat genom åren och det gör också att kraven på dem som arbetar där också ökar. De enkla arbetsuppgifter som gjordes förr finns inte idag på samma sätt.  Man måste ha ett starkt psyke för att klara jobbet på Samhall, sa några anställda. Andra  sa  att de inte orkade med tempot och att man måste vara ödmjuk. Bemötandet är viktigt  på en sådan arbetsplats. Vi är inte välkomna hos Samhall längre.

Samhalls marknadsdirektör, Mats Eliasson,  tillbakavisade kritiken men beklagade att ”några enskilda medarbetare kommit i kläm”. Deras kritik är inte representativ för företagets alla anställda, sa han till tidningen ETC.  Mats Eliasson svarade här på kritiken  ”Samhall plockar inte russin ur kakan.”

Men när reportern, i samma artikel, ställde viktiga frågor fick de inget svar: ”Våra intervjupersoner, regeringens utredare och Handikappförbunden – alla vittnar om att personer med svåra funktionsnedsättningar har svårt att få jobb hos Samhall. Är det fel?” – Jag kan inte svara på en sådan generell fråga, sa Mats Eliasson.

Smålands Folkblad tog också upp problemen inom Samhall, drygt ett år innan ETC:s  artikel publicerades. En trend inom Samhall är att den egna produktionen minskas och ersätts av att personalen istället hyrs ut till företag. Hans Janeman, facklig företrädare för Metall på Samhall  i Jönköping, gillade inte utvecklingen.

”Jag anser att Samhalls uppdrag inte är att vara ett bemanningsföretag. Uppdraget är att utveckla personer med funktionshinder efter deras individuella förutsättningar. Samhalls samhällsfunktion börjar spåra ut, gruppen med svåra funktionshinder blir undanskuffade. Det finns ingen plats för dem,” sa Janeman.
Allt svårare att få jobb på Samhall

Värmlands Folkblads, VF, ledare skrev 18/07. –Om inte ens företaget vars uttryckliga uppdrag är att erbjuda sysselsättning till personer med funktionsnedsättning vill ha med dessa att göra – vad ska de då hoppas få jobb?  

Och VF fortsatte: ”Fackförbundet TCO beskrev i en rapportserie för ett par år sedan arbetsgivarnas jakt på den perfekta anställda, ”superarbetskraften” som aldrig var sjuk, hade små barn eller blev äldre. Personer med funktionsnedsättningar ska vi inte ens tala om.”

– Vi tar till vara  en outnyttjad resurs – arbetsföra personer med funktionsnedsättning – och gör den konkurrenskraftig på arbetsmarknaden”. Så beskrevs  uppdraget på Samhalls egen hemsida. Meningen avslöjar ett annat krav som lagts på verksamheten –att vara lönsamt, skrev VF. ”Samhall sorterar bort.

Samhall svarade på kritiken: Med anledning av VF:s ledare 18/7  om Samhall har företagets informationschef Stefan Hladisch bett om plats för några kommentarer. Han hävdar att de artiklar i tidningen ETC som ledaren byggde på innehöll missvisande påståenden.”

VF:s ledarsida svarade i samma  artikel.: ”Stefan Hladischs svar hade låtit betydligt mer trovärdigt om det inte vore för vad tidigare Samhallanställda, företrädare från handikapporganisationer och en utredare från regeringens funktionsutredning säger i artikeln i ETC.”

Flera tidningar har alltså tagit upp problemen vid  Samhall. Två företrädare för Samhall har svarat. Inga politiker har, vad vi vet, tagit upp frågan. Det är bara drygt ett år till valet.

Fallet Lisa: Anhöriga utan talan!

Fallet Lisa har liknande omständigheter som ett fall i Luleå 2009. Då mördades mamman av pappan och två barn, 5 månader respektive 2 år, blev föräldralösa. Men pappan behöll vårdnaden. Först verkade det som att Luleå-barnen skulle få stanna i släkten vilket mor- och farföräldrarna var överens om. Men sen svängde socialtjänsten. Släkten var inte längre aktuell. Drygt 4.500 underskrifter överlämnades till kommunalrådet, S, i Luleå. Och 8 JO-anmälningar gjordes

Nu har ett liknande fall uppkommit. Det handlar om Lisa, omhändertagen av Botkyrka  kommun. Båda mammorna mördades 2009. I båda fallen var när barnen  små. Och  år  2009. .Ordförandeskapet i  Luleå socialnämn hade S år 2009. I Botkyrka har  V:

nu ordförandeposten

Lisa får endast träffa morföräldrarna under övervakning, två timmar var 14:e dag – trots den nära anknytningen. Vad vill kommunens ansvariga säga med detta? Att Lisa ska frånvänjas sina morföräldrar ? Eller vill man misstänkliggöra morföräldrarna offentligt?

29 juni 13, överlämnade Mirijam Johansson 6.711 namnunderskrifter till tf. socialchefen och socialnämndens ordförande, V, i Botkyrka.  Idag har antalet namnunderskrifter ökat till 12.095.

Morföräldrarna har ingen talan.  De är, liksom andra anhöriga i sådana här fall, ”ej part i målet”,  som är det juridiska uttrycket. Part i målet är förmodligen fortfarande pappan och han vill inte att Lisa ska bo hos morföräldrarna

Umgänget två  timmar var 14:e dag kan tolkas som att socialtjänsten betraktar morföräldrarna som närmast kriminella och farliga för Lisa.  Övervakat umgänge! Gränsar inte det till svartmålning, kränkning och närmast förtal av morföräldrarnas levene och vandel som borde utredas polisiärt?

 Citat ur  domen: ”Hon har mycket omtänksamma morföräldrar som trots sin egen sorg har tagit sig an henne och lagt ner mycket tid på (X) utveckling.”

Men tystnaden från förvaltning och nämnd är enda svaret.

Morföräldrarna har tidigare haft goda vitsord från Botkyrkas socialnämnd. Som i  domstol sa: ”Det måste vara 100 procent säkert att hon är i morföräldrarnas familj så hon inte rycks upp från familjen.” Är detta ett resultat av maktfullkomliga tjänstemän och undfallande politiker snarare än att se till barnets bästa? Nu vädjar Mirijam Johansson om att Li sa ska få komma hem.