Omhändertagandet av de två barnen i Mark är förmodligen det mest suspekta och tragiska i sitt slag i modern tid. Upprinnelsen var att socialförvaltningen i Mark, med stöd av de politiker som då hade makten i socialnämnden, på ett kuppartat sätt tog barnen från sitt fosterhem.
Problemen började efter att den biologiska mamman flyttat från Vara till Marks kommun. Det fanns domstolsbeslut om fortsatt LVU. Men socialförvaltningen i Mark påbörjade trots det en återförening mellan mor och barn. Någon konkret utredning fanns inte innan beslutet fattades. Socialstyrelsen har kritiserat den formella handläggningen av ärendet. Sen utvecklade sig detta omhändertagande till en intern politisk strid. Ett haveri.
"Man beslutar i stort sett att man ska placera om dem innan man har utrett om det behövs."
Mikael Thörn, Socialstyrelsen. I Uppdrag Granskning, UG, sajt.
Flera, såväl tjänstemän som politiker, fick lämna sina uppdrag men problemen har bestått. Barnavårdsärendet blev en politisk fajt där även fula trick mot fosterhemmet förefaller ha förekommit. UG, visade bl.a. upp ett brev till socialchefen där han skrivet att fosterhemmet inte borde träffa barnen. Men socialchefen sa också i inslaget att det har funnits olika viljor, för eller emot. Varför för eller emot? Noteras att de psykologiska föräldrar som här nämns räknas som fosterföräldrarna.
En ledamot i socialnämnden var t.o.m. med i en facebooksgrupp vars främsta uppgift var att verka för att barnen inte skulle få komma tillbaka till sitt första fosterhem. Dessutom ska barnavårdsärende hanteras "skyndsamt”. Så skedde inte.
Alla fel som tänkas kan förefaller ha begåtts i detta ärende. Till Förvaltningsrätten kom ingen från Mark. Underlaget ansågs vara bristfälligt. Bl.a användes som grund i rätt ett underlag som experter förkastat. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen till Förvaltningsrätten. Vid överklagan till Kammarrätten var turerna skakiga i Mark ända fram till kvällen före ärendet skulle upp i rätten. Det har bl.a hävdats att viktiga vittnen inte kallats. Viktiga dokument hade, enligt uppgift, inte lämnats in trots löften. Försvaret var klent. Kommunen förlorade i Kammarrätten.
Det var med minsta möjliga marginal som socialnämnden i Mark beslutade att inte överklaga kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen om att låta fosterhemsbarnen stanna i den nuvarande fosterhemmet. Sju var mot en överklagan, och sex var för.
– Det blev avslag och nämndens beslut är upphävt. Vi har ju en gång beslutat att barnen skulle få komma tillbaka till första fosterhemmet och därför borde man prövat det i nästa instans, sa en ledamot. Men en oenig socialnämnd med ordförande i spetsen trodde inte på ett prejudikat (vägledande) beslut. Den chansen borde Marks socialnämnd ha tagit.
Efter UG:s program, 30 november har flera kunniga på området barnavårdsärenden uttalet sig. De ansåg att Lagen om vården av unga, LVU, inte fungerar på små barn. Men denna omplacering kunde ha undvikits Var förs den diskussionen enligt Barnkonventionen?
I mitten av november i år polisanmälde en ledamot i socialnämnden såväl Socialförvaltningen i Mark som vårdföretaget Gryning Vård AB i ett försök att bl.a. lyfta upp underlaget till rättegången med de två fosterbarnen. Det har varit en mängd fel i de utredningar som legat till grund för två rättegångar, enligt ledamoten. Felen har påtalats både för Marks kommun och Gryning Vård men ändå har utredningarna fått ligga till grund för besluten, sa anmälaren.
Svaret från åklagaren kom med vändande post. Inget brottsligt har begåtts. Åklagaren lade omedelbart ner anmälan. Undertecknad delar anmälarens åsikt om att, i varje fall de två rättegångarna borde lyftas upp och göras om. Det är viktigt att alla handlingar nu adekvat granskas. UG har ett omfattande underlag där såväl socialsekreterare, socialchef som politiker fått komma till tals. Dokument har visats upp. Socialstyrelsen har förmodligen också till vissa delar ett bra underlag.
Anmälaren i socialnämnden i Mark sa i TV-inslaget att om underlaget varit korrekt hade barnen förmodligen varit hemma idag. Lagändring eller ej men det är viktigt att hela ärendet belyses. Vad kunde gjorts annorlunda? Vilka krav skall ställas på en socialförvaltning? Vad går att lära?
Domen i Kammarrätten
Läsningen av de båda domarna är stundom beklämmande. Inte minst utifrån att den behandlar något så allvarligt som två barns framtid. De vuxnas konflikter får en framträdande roll. Barnperspektivet desto mindre. Den biologiska mamman råkar ut för allehanda incidenter. En del allvarligare. Andra av mindre art. Det är svårt att skilja mellan fakta och fiction i de fall där det inte finns bevis. Men mamman är eller har varit utsatt på olika sätt.
Fostermamman (EH) ej part i målet, avhandlas omfattande, liksom tidigare i Förvaltningsrätten. Hon hade bloggat, skrivit artiklar och efter omhändertagandet bloggat på ett sätt så att mamman känt sig kränkt. Det sätt på vilket EH har agerat sen det hastiga omhändertagandet i oktober 2009 kan inte försvaras, står det i domen. Däremot kan det förklaras.
Professor Anders Broberg lyfter i sitt utlåtande från i maj 2011 upp att det i den mänskliga naturen finns inbyggd beredskap för ”försvar av avkomman” som är en mer instinkt tendens att skydda sitt barn mot faror. EH:s reaktion har säkert försvårats av det sätt på vilket ärendet handlags av socialnämnden, står det i domen.
Den biologiska mamman hade haft barnen placerade i det första familjehemmet sedan i december 2005. De första åren hade hon umgänge med sina barn två till tre gånger per år. Efter det akuta omhändertagandet placerades barnen i ett jourhem. Barnens umgänge med modern utökades härefter så att det kunde pågå flera dagar och vid något tillfälle flera veckor i sträck, står det i domen. Allt medan umgänget med det psykologiska hemmet samtidigt upphörde. Det bör tilläggas.
Egna kommentarer: Socialnämndens i Mark och dess oprofessionella hantering av hela detta barnavårdsärende kan inte försvaras. Men det togs inte upp i rätterna. De utsatte barnen för en destruktiv handling genom att tvärt ta dem från ett väl fungerande fosterhem, utan utslussning. Och direkt sätta dem i ett jourhem. Samtidigt skulle barnen inleda ett intensivt umgänge med sin biologiska mamma som de knappast kände. Och som på annat håll beskrivits fört ”ett kringflackande liv”. Det första fosterhemmet, sitt hem, fick de inte ha kontakt med.
Därför menar jag i min orosanmälan att Socialstyrelsen måste ha ett övergripande ansvar för barnens psykiska hälsa. En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår. Det efter domen uteblivna umgänget med fosterhemmet påverkar också barnen. Barnen måste få tala ostört med någon utanför socialtjänstens krets.
Det går att förstå fostermammans handlade. Hur skulle vi själva – om vi dessutom inte haft någon talan – agerat? Men hon har mest utmålats som aggressiv och bloggande. Socialtjänstens skuld till upphovet av bloggandet – det felaktiga omhändertagandet – får en underordnad roll. I de båda domstolarna obefintligt. Dessutom har det antytts att felaktigheter inte rättats i de handlingar som finns hos socialtjänsten och även bifogats de båda domstolarna. Detta bör i så fall undersökas.
Uppgifter från en socialsekreterare från Vara i domen: Hon hade inga anmärkningar på samarbetet mellan det första fosterhemmet och socialtjänsthandläggarna i Vara kommun. EH (fostermamman) höll kontakt med modern regelbundet genom att skicka brev och videofilmer, som förmedlades genom socialsekreteraren. Modern sände med kort tillbaka till barnen. EH var duktig och mån om att respektera barnens kulturella ursprung.
Den person i Marks kommun som var socialsekreterare vid tiden för övertagandet av ansvaret för barnen och vid omplaceringen av barnen från det första fosterhemmet ansåg däremot att EH hade uttalat sig negativt om den kultur som barnen tillhör. Det var de vuxnas ställningskrig i Kammarrätten.
Socialsekreteraren från Vara: Någon personlig kontakt mellan familjehemmet och modern förekom inte förrän våren 2009. Vid diskussioner med EH förekom det aldrig någon tvekan om att det var kommunens handläggares åsikt som hade tolkningsföreträde. Socialsekreteraren beskrev EH som lite speciell och yvig, men att hon hade ett jättegott hjärta.
Socialsekreteraren kan inte minnas att hon vid överlämnandet av ärendet till socialnämnden i Marks kommun skulle ha sagt att EH ”röjer runt” och ”skapar oro”, såsom det står i en familjejournalsanteckning gjord vid Socialnämnden i Marks kommun. Vad står det i akterna?
Gryning Vård AB verkar haft en framskjutande roll i såväl Förvaltnings- som Kammarrätten.
I Kammarrättens dom sidan 7 står: ”Sonja Hellings och Ingela Stéens rapport från mars 2011 ger en bild av att det inte fungerade vid umgängestillfällena mellan barnen och deras moder under tiden då barnen vistades i det första familjehemmet. Detta tycks bygga på uppgifter från Gryning Vård AB. Andra som var med vid umgängena ger en annan bild om att det fungerade bra och att familjehemmet verkade för att barnen skulle ha en bra kontakt med den biologiska modern.”
Det är förvånande att den biologiska mamman, om hon verkligen älskar sina barn, hon har fler barn placerade, inte unnar dessa två att få komma tillbaka till det hem de betraktar som sitt.
Under ”Skälen till Kammarrätten avgörande” står bl.a: ”LVU är en skyddslagstiftning för barn och unga. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid alla beslut enligt lagen. Föreligger det en konflikt mellan barnets och de biologiska föräldrarnas intressen, får föräldrarnas intressen träda tillbaka.” Men så var det inte i det här fallet.
Vidare står det i domen: ”Vid bedömningen av vad som är bäst för barnen bör vidare beaktas att det är LVU-lagstiftningens intentioner att barn som vårdas med tvång ska återförenas med sina föräldrar när syftet med vården har uppnåtts.” Så långt domen och synpunkter på den.
LVU förefaller nu allt mer ifrågasättas när det gäller små barn som i Markfallet. Hur långt perspektiv ska samhället ha framåt i tiden när det gäller föräldrar vars förmåga att fungera som vårdnadshavare inte inom en överskådlig framtid går att bedöma? Marks socialförvaltning borde överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen. Istället blir nu Mark ett bevis för att LVU inte alltid fungerar på små barn.
Gärna en ändring av lagstiftningen om den stärker barns rätt. Och/eller en granskning av riksrevisionen (likt den om äldreomsorgen 2008) eller annan granskningsmyndighet om hur barnavårdsärenden hanteras. Frågan om att åter införa tjänstemannaansvar har också diskuterats.
Men först en genomgång om vilka krav som rättsligt bör ställas på en socialförvaltning/nämnd vid omhändertagande av barn när det gäller dokumentation, utredningar och korrekt underlag till domstol.
Eivor Karlsson,
Övriga adressuppgifter
eivor.karlsson@comhem.se.
