Byggandet slog rekord 2016. Men allmännyttan byggde bara 5 500 lägenheter och gjorde sig av med över 15 000. I takt med att miljonprogramsområdena renoveras blir också de billiga lägenheterna allt färre. Och de som har störst behov har inte råd med nya bostäder. I dag motsvarar byggandet helt enkelt inte den verkliga bostadsbristen. Långt därifrån.
”Det finns ingen generell politik för det ägda boendet och ingen för hyresboendet. Det byggs många dyra hyresrätter som ekonomiskt svaga grupper med stora bostadsbehov inte har råd med. Vi har ingen bostadspolitik – vi har en byggpolitik”, säger Lennart Weiss, kommersiell direktör på byggbolaget Veidekke. Dagens Samhälle, DS, #20 2017.
”I dag påbörjas 20 000 nya bostäder i Stockholms län per år, men tillväxten av hushåll som klarar hyrorna är runt 2 000 per år. Fortsätter man bygga 20 000 bostäder per år är det svårt att veta vilka som ska efterfråga dem. Efterfrågan finns – men inte köpkraften att efterfråga det nybyggda.” Ulf Perbo, i dag näringspolitisk chef på Transportföretagen. DS, #20 2017.
Återstår då social housing (subventionerade hyresrätter vikta åt resurssvaga hushåll)? Finns i flera länder men nästan överallt är systemet omdebatterat. Visserligen ger den boendeformen folk tak över huvudet, men många områden har fått stora sociala problem. Eller ett ”halvmiljonprogram” för 2 500 miljarder? Ett inte fullt så stigmatiserat begrepp.
”Om Boverkets senaste prognos ( 710 000 bostäder) räknas ned till 500 000 nya bostäder till 2025 betyder det ett investeringsbehov på 2 500 miljarder på sju år.” Marie Gabrielsson, finansexpert på Sabo. DS # 20. 2017. Det skulle lösa en stor del av Sveriges bostadsproblem. Men frågan är varifrån pengarna ska komma.
Bostadsbristen för de flyktingar som får uppehållstillstånd ser också ut att förvärras betydligt. ”Under fem år väntas över en kvarts miljon nyanlända behöva varaktig, egen bostad ute i kommunerna.” Johan Hellekant i SvD Näringsliv 7 juni 2017.
I samma SvD gav entreprenören Bert Karlsson sin syn till lösning på krisen: ”Hus på hjul.” Som han kallar villavagnar.. Är det dit vi är på väg?
Utredarna om bostäder för äldre överlämnade den 5 oktober 2016 sitt betänkande ”Bostäder att bo kvar i” till regeringen. En tanke bakom utredningen var att det skulle skapas flyttkedjor. Det var en ambitiös utredning men gav inte svar på var pensionärer med låga inkomster skulle bo.
En del av lösningen på den uteblivna flyttkedjan kunde vara de äldreboende som kommunerna avyttrar eller omvandlar till annan verksamhet. De ofta vitala husförsäljarna behöver nödvändigtvis varken biståndsbedömning eller trygghetsboende med aktivitetscentra. De behöver en lägenhet till rimlig hyreskostnad. Sådana lägenheter finns på nedlagda eller delvis omvandlade äldreboenden. Det skulle behövas en nationell handlingsplan, värd namnet, för all bostadsplanering.
Om alla ska kunna efterfråga en bostad till god standard måste det till någon form av mer subventionerade lån eller statliga stödsystem. Om allt baseras på marknadsekonomi kommer inte ekonomiskt svaga att få en bostad.
Det finns ett annat problem också: Byggkrisen kan ersättas av en kreditkris. Idag är räntorna rekordlåga. Om man idag lånar flera miljoner till en bostad kan det bli en väldigt stor påfrestning om räntorna stiger till 2-4 procent.
Byggandet ökar – men utbudsproblem bromsar uppgången. Det behövs därför en ny och långsiktigt hållbar social bostadspolitik som en bred riksdagsmajoritet ställer sig bakom. Och som inte påverkas av eventuella regeringsskiften. Fokus bör vara att alla har rätt till en egen bostad. Just så står det faktiskt i Sveriges grundlag.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet Nr 26, 30 juni 2017.
Jag hoppas vi kommer tillbaka till de egeninitiativ som var människors svar på den verkliga bostadskrisen för 100 år sedan. Då fick vi SKB, HSB, SMÅA och mycket annat. Nu är det vi som snart ska bli gamla som måste ta initiativ till att ordna vårt eget framtida boende och släppa alla de ofta överstora bostäder vi nu sitter i till de yngre.
SvaraRadera