En skam för skolor!

Barn och elever med NPF,  neuropsykiatriska diagnoser, är en av flera gruppen som är missgynnade i politiken.  Ska resultaten i skolan bli bättre måste fler barn må bättre, enligt Bris.

Man kan fortsatta att dänga Pisa-rapporten i huvudet på varandra men så länge politikerna inte förstår att lärande kräver en lugn och inbjudande miljö blir det inte bättre. Vissa elever behöver en mer lämplig lärmiljö än andra.

Det handlar bl.a om fallet Elinor. Konsekvenserna av att hon inte fick gå kvar på sin resursskola slutade med att hon blev inlåst på ett HBV-hem på obestämd tid. Jag har skrivit flera interpellationer om dessa elever för att uppmärksamma deras situation.  Men med klent resultat.

   

2012 skrev två  MP-politiker en bra och tydlig riksdagsmotion om resursskolor. Men sen hände inget mer. Fram till 2013. Ändrade  MP då sin politik och synen på resursskolorna? 2013 var dessa skolor inte längre så viktiga. Oppositionen S, V och MP ställde sig bakom Alliansens neddragningar av tilläggsbeloppen för resursskolorna.

Här riksdagsmotionen. Läs.  ”Särskilt stöd och tilläggsbelopp, dvs. skolpeng för elever i behov av särskilt stöd i fristående förskolor och skolor”.

 

Historien om Elinor börjande hösten 2011 när hon flyttades från en resursskola till en vanlig skola. Elinor hade svårt att hänga med på lektionerna och under en konflikt blev hon arg och vred om armen på en lärare. Hon stängdes av och en polisanmälan upprättades.

 Hon har genomgått en utredning där mycket tyder på att hon har ADHD och ett konstaterat trotssyndrom. Av dessa diagnoser kan man dra slutsatsen att Elinor hade svårt med det sociala samspelet, bristande uppmärksamhet, koncentrationssvårigheter, låg uthållighet. och försämrad impulskontroll. Då klarar man inte alltid av en vanlig skola.

 Det var ordföranden i socialnämnden som bestämde att Elinor skulle placeras på ett HBV-hem. När reportern konfronterade honom stängde han dörren. Han var inte längre ordförande och ansåg sig inte behöva svara på frågor. Han var fri – men Elinor låstes in.Elinors historia     

Vid en resursskola får eleverna hjälp med att förbättra inlärningsprocessen, att stärka koncentrationsförmågan och att öva social kompetens i liten grupp. Interpellation 2007. ”Om  elevernas och resursskolornas problem.” . 

Programmet Kaliber tog 2012  upp bl.a. elever med  NPF  som t.ex. ADHD. Ett exempel var då 12-årige Kevin. Hans problem ökade när hans lilla skola slogs ihop med flera andra mindre enheter. Han hamnade lätt i konflikter. Han hade blåmärken, blödde en gång från huvudet när han kom hem från skolan. En annan gång blev han stampad på i gympan då han redan låg ner. Interpellation 2012  ”om skolans brist på stöd till elever”.

Får en socialnämnd behandla elever som t.ex.Elinor utan att ställas till svars? Frågan kommer inte att besvaras. Politikerna duckar för elever med ADHD eller liknande diagnoser och deras behov. Varför fråntogs Elinor sin plats på resursskolan som hon så väl behövde?     

Sommaren 2013 blev resursskolornas situation högaktuell i Stockholms stad. Plötsligt skulle tilläggsbeloppen dras in eller minskas kraftigt. Under flera månader fick resursskolorna stor uppmärksamhet i media. Alla turer var inte snyggt skötta från högre ort. 

Jag skrev då en MP-interpellation för att lyfta fram problematiken och turerna kring detta.   ”Om elevernas och resursskolornas problem”   

 Får en socialnämnd behandla elever som t.ex.Elinor utan att ställas till svars? Frågan kommer inte att besvaras. Politikerna duckar för elever med ADHD eller liknande diagnoser och deras behov. Varför fråntogs Elinor sin plats på resursskolan som hon så väl behövde?       

17-åriga Elinor har varit tvångsomhändertagen och inlåst på statliga institutionshem på obestämd tid. Hur kan detta få hända i Sverige? Det hela började när Elinor inte fick gå kvar på sin resursskola. Hon placerades på ett HBV-hem. Där blir lätt konflikter. Man är väldigt fokuserad på regler, strukturer och ramar. För Elinor som i sin grundproblematik har inslag av  brister i det sociala samspelet, koncentrationssvårigheter och försämrad impulskontroll förvärrades situationen.
 
Elinor uppvisade, som många andra med samma problematik – två sidor. När hon var ute i frihet som t.ex.när hon gick på varuhus, fikade med vårdarna etc. – och inte pressades in i svåra situationer – var hon som vilken tonåring som helst. När hon tvingades in i en skolmiljö som inte passade henne eller när hon låstes in på HBV-hem uppvisade hon en helt annan sida. Hanteringen av Elinor är en skam för socialtjänsten och skolan.