Asyl eller utvisning?

Sverige bör ta emot hjälpbehövande från krigshärjade länder efter vår förmåga. Det måste vara utgångspunkten. Samtidigt är det obegripligt att svenska politiker inte drivit på hårdare för att EU måste dela bördan. Flykting- och asylfrågan ligger dold på agendan men vibrerar under ytan. Den dyker upp ibland, t.ex. när det är val. Hur vi tar emot och integrerar nyanlända borde också vara ett viktigt ämne att diskutera.    

Utlänningslagen borde ses över. Men inget händer. Varför t.ex. ta emot arbetskraftsinvandrare, utan skyddsbehov, samtidigt som vi skickar ut personer som har arbete eller elever som går i skolan? För eller emot arbetskraftsinvandring är en högst politisk fråga. Ge dessa i första hand asyl, Sverige behöver invandrare, säger politiker i valtider.

Ensamkommande flyktingbarns familjer är en annan svårhanterlig fråga som borde lösas.

 ”Sverige är det land i Europa som tar emot flest asylsökande per capita. Men i absoluta tal överträffas antalet asylansökningar i Sverige av både Tyskland och Turkiet. Det visar ny statistik från FN:s flyktingkommissariat. Under årets första tio månader (2014) tog EU-länderna emot 28 procent fler asylsökande än under samma tid i fjol. Sveriges ökning var ännu större. Här ökade ansökningarna med 61 procent.

[…] De som sökt asyl i Sverige fram till oktober 2014 motsvarar 0,6 procent av Sveriges totala befolkning. Den siffran kommer inget annat europeiskt land i närheten av. Källa:  Sydsvenskan 18 dec –14.

Ska vi vara stolta eller bekymrade över att Sverige beviljar så många uppehållstillstånd och anhöriginvandring? Vi skulle önska att politikerna – eller vi skulle kräva att EU tog sitt ansvar. Då skulle vi kunna ge hjälpbehövande som kommit hit bättre stöd och integration.

”I den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget finns det rika länder som vägrar ta emot en enda flykting från Syrien. Sverige är inte med på denna skammens lista. Däremot är det obegripligt att svenska politiker inte drivit på hårdare för att EU måste dela bördan, skriver Aftonbladet. 

Via den här länken finns listan över flyktingmottagande från Syrien de senaste tre åren. Uppdelade i antalet asylsökande, respektive kvotflyktingar. ”Fler länder måste ta emot Syrienflyktingar.”

Vi har fått ett samhällsklimat där det knappast går att ta upp invandringsfrågor. Bloggar, men framför allt Facebook, är sådana exempel. Om några har en avvikande mening riskerar de att få beteckningar som: rasist, fascist, islamofob, kristofob, antiesmit eller liknande. Därmed läggs locket på för det demokratiska, utvecklande samtalet.

Uppdrag Granskning sände i november 2014 ett program som fick mig att skriva till Migrationsverket. Brev till Migrationsverket.  

Länk. Så här svarade Migrationsverket: 

Det här är mycket komplicerade ärenden vilket Migrationsverkets von Scheele också medger. T ex. svaret på fråga 4. Där framgår att den som inte har fått uppehållstillstånd i Sverige skall återvända till hemlandet och därifrån  försöka ansöka om uppehållstillstånd i Sverige.

Åtskilliga har, genom utvisning, tvingats göra denna psykiskt påfrestande resa men inte blivit insläppta i det land de tidigare flytt ifrån. De återförs då till Sverige och lever – som limbo – trots familj och arbete. Om inte utlänningslagen ändras kan de leva i ovisshet om utvisning, trots familj och arbete, resten av sitt liv. Så kan man tolka Migrationsverkets svar på fråga 4.

Min fråga 4 löd nämligen: Inom vilken tidsrymd och inom vilket lagrum står angivet när Migrationsverket senast skall verkställa en utvisning?