Romerna är en utsatt grupp. Passiviteten från EU är ett riktigt lågvattenmärke. Då och då får romernas situation uppmärksamhet i den politiska debatten i Sverige. Men bara under en kort tid.
Två motioner i Stockholms stad, en från MP 2007 och en från V 2010 har tagit upp romernas situation i skola och samhälle. Av motionen 2007 framkom att frånvaron i skolan var mycket hög. 40 procent på högstadiet. 27 procent på mellanstadiet i genomsnitt. Men vad händer efter att motionerna är besvarade? Hur ska man bemöta romska elever?
Malmö stad hade för några år sedan en s. k. brobyggare med romsk bakgrund i skolan. Han var också en länk mellan skolan, eleven och hemmet. En person som eleverna kunde identifiera sig med. Genom hans projektanställning ökade närvaron av romska elever markant. Men av ekonomiska skäl togs brobyggaren bort.
För romer i Sverige är diskrimineringen en del av vardagen, konstaterar Diskrimineringsombudsmannen, DO, i en ny rapport som heter ”Romers rättigheter”. DO vill främja romernas rättigheter. I rapporten konstateras att det är på kommunal nivå som många av rättigheterna borde förverkligas.
Romer upplever sig diskriminerade på många områden. T. ex. inom socialtjänsten, bostadsmarknaden och rättsväsendet. 70 % av anmälningarna kommer från kvinnor som upplever sig diskriminerade t.ex. i affärer när de ska handla mat eller kläder, alternativt ska ta in på hotell eller besöka restauranger. Runt 20 % av anmälningarna handlar om diskriminering på bostadsmarknaden. Diskri-minering på bostadsmarknaden kan få allvarliga följder, konstaterar DO. Det påverkar romska barns möjligheter till kontinuerlig skolgång, vilket i sin tur bidrar till svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Här handlar det om att bostadsbolagen, inte minst de kommunala, måste ha dessa frågor på sin dagordning.
Många romer upplever sig diskriminerade även vad gäller handläggning och bemötande inom socialtjänsten. Bl.a när det gäller omhändertagande av barn enligt LVU, lagen om vård av unga. Omhändertagna romska barn bör få tillgång till sin kultur, tradition och språk. Det är viktigt att inte ta ifrån barnen sin identitet som romer.
Anmälningar som rör romska barns villkor i skolan är få. Det kan, enligt DO, ses mot bakgrund av att många romer saknar förtroende för myndigheter och har historiska erfarenheter av hur skolan har behandlat romska barn. Många romer tror att en anmälan mot en skola kan bidra till en ökad utsatthet för barnen. Den risken finns.
Efter fem år av trakasserier i en kommun hoppades ett romskt föräldrapar att barnen, nu 12, 13 och 16 år skulle få upprättelse i tingsrätten. Men tingsrätten valde att fria kommunen. Det gick inte att bevisa att skolan gjort mindre för syskonen än för andra barn. Trots att syskonen blev slagna, mobbade och trakasserade för att de är romer. Och nu vågar och vill barnen inte längre gå i skolan. Något vi bör tänka på om ca. 40 % av romska elever inte kommer till skolan. Det talas om skolkare och hemmasittare och om att ogiltig frånvaro ska skrivas in i betygen. Men det borde vara viktigt att undersöka varför vissa elever inte kommer till skolan.
Kanske borde det startas fler folkhögskolor för romer liknande den i Agnesbergs folkhögskola, Göteborg. Och det behövs brobyggare i skolan. Det behövs såväl vuxenutbildning som riktad grundskoleutbildning för romer. Samt modersmålsundervisning i romska språken. Miljöpartiet har sagt att de ska återkomma med ett sådant förslag. Det behövs också romska lärare som är tillsvidareanställda och inte bara projektanställda som ett undervisningsråd på Skolverket har sagt.
Några förslag till aktiva och rejäla satsningar framgick inte tydligt av Alliansens motionssvar i Stockholms kommunfullmäktige, KF. Det finns ett KF-beslut om att arbeta mot diskriminering i stadens samtliga verksamheter. Med detta och med hänvisning till den nyligen upprättade arbetsmarknadsnämnden ansågs motionen besvarad. Men kan arbetsmarknadsnämnden verkligen rymma alla dessa komplexa minoritetsfrågor när det gäller romer?
Det måste finnas aktiva, lokala nyckelaktörer på kommunal nivå som tar ansvar för att romer inte utsätts för diskriminering. T. ex. utbildningsnämnden, kulturnämnden, socialtjänsten, bostadsbolagen, stadsbyggnadsnämnden, arbetsmarknadsnämnden m. fl. Det är i vardagen som många av rättigheterna förverkligas, konstaterar DO. Aktiva lokala aktörer måste innebära fler än arbetsmarknadsnämnden som nu ska rymma minoritetsfrågor i Stockholms stad. I varje fall om DO:s målsättning ska få gehör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar