Ansvarsfrågan – politiker och tjänstemän

Till
Socialstyrelsen, Region sydväst
Justitieombudsmannen,
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg
Barn- och äldreminister Maria Larsson,
Bo Edvardsson, universitetslektor och sakkunnig i rättsprocesser kring utredningsmetodik,
Uppdrag Granskning.

Stockholm den 27 april 2011

Ansvarsfrågan – politiker och tjänstemän
Turerna har varit många kring socialtjänsten i Marks kommun. Nu senast anmäldes socialen till JO och Socialstyrelsen. Men oavsett detta är den övergripande frågan rättssäkerheten för de barn som berörs. Går det att ställa myndighetspersoner inom socialtjäntsten till svars för felaktigheter? Om inte, har vi i så fall rättsäkerhet?

Den 28 oktober 2009 togs barnen Rasmus och Fanny akut från sitt fosterhem. Bortförandet skedde i samband med ett övervakat umgänge med barnens biologiska mor. Barnen placerades utan förvarning i ett jourhem. Därefter i en fosterfamilj. Dessutom skulle dom umgås med sin biologiska mamma som de knappt kände. Fosterföräldrarna hade tagit hand om barnen som sina egna barn sen de var små.

Kommunen gjorde fel när den akut bortförde barnen och påbörjade återföreningen med den biologiska modern trots att dokumentation saknades och därmed ett fullvärdigt beslutsunderlag. Socialstyrelsen har riktat allvarlig kritisk mot detta förfarande.

Även socialnämnden i Marks kommun medger nu fel i samband med omhändertagandet. Huruvida socialnämndens agerande kan anses som ett egenmäktigt, otillbörligt och olovligt bortförande och/eller tjänstemannafel, det är värt att få prövat.

Socialnämndens f.d. ordförande i Mark, Owe Eglinger, S, fick mängder med varningssignaler om socialtjänstens stora brister. Det skrev Nyheter P4 den 29 sept. 2010. Men ingenting hände. Socialnämndens nuvarande ordförande Per-Olof Hermansson, KD, anser att det var helt felaktigt att omhänderta barnen.

Barnen är alltför sköra för att flyttas en gång till just nu, sa Per-Olof Hermansson vid presskonferensen den 17 mars. Varför är de så sköra? löd en fråga. På grund av alla flyttningar och den hemska separationen som de har tvingats utstå, blev svaret.

Den politiska nämnden och tjänstemännen har alltså åsamkat barnen ett stort och onödigt psykiskt lidande, något som i sig borde betraktas som straffbart. Varken barnens bästa eller barnkonventionen förefaller ha beaktats. Barn skall aldrig omhändertas akut om inte läget är akut. Barn ska, om så beslutas på grundval av ett gediget underlag, slussas ut och inskolas vid en förändring. Och, om åldern så medger, vara införstådda med vad som sker.

En ny utredning har visat att den första fosterfamiljen är väl lämpad. Var det onödigt att omplacera dem därifrån? Frågan gick till Per-Olof Hermansson vid presskonferensen den 17 mars. – Det var absolut onödigt, svarade Hermansson. Om du hade suttit i nämnden i oktober 2009 och vetat det du vet idag, hade barnen då fått stanna kvar i fosterfamiljen? var en annan fråga. Ja, blev svaret.

En mängd politiker och organisationer har länge krävt att Barnkonventionen ska göras till svensk lag. Det är bra. Men på vilket sätt skulle en lag stärka dessa båda barns och andra omhändertagna barn och ungdomars rättigheter – om socialtjänsten/nämnden alltid har sista ordet?

Barn som saknar vårdnadshavare borde ha rätt till ett opartiskt juridiskt ombud för att garantera rättssäkerheten. I det här fallet var den biologiska mamman inte vårdnadshavare. Fosterhemmet var tillförordnad vårdnadshavare fram tills att socialtjänst/nämnd plötsligt omhändertog barnen.

Om det funnits ett juridiskt ombud, i Markfallet, kunde denne då lagt ett inhibitionsyrkande till domstol om att skjuta upp omhändertagandet tills Socialstyrelsen hunnit granska? Detta med tanke på att det saknades dokumentation och ett fullvärdigt beslutsunderlag. Dessutom omhändertogs barnen akut, med omfattande skadeverkningar till följd. Trots att situationen inte var akut.

Ett bra utredningsarbete måste ligga till grund för så livsavgörande beslut över barn och enskilda familjers liv. Så var inte fallet i detta ärende. Så långt som hittills framkommit är det socialnämnden som avgör vad som ska hända med barnen Rasmus och Fanny. Är det möjligt? Barnens uppmärksammade ärende avslöjade socialtjänstens haveri.

Frågeställningarna är:
* Går det, i detta fall, att ställa myndighetspersoner inom socialtjänsten till svars för felaktigheter, eventuell tjänstefel? Om inte, har vi i så fall rättssäkerhet?
* Hade ett juridiskt ombud kunnat förhindra det akuta omhändertagandet och det efterföljande förloppet?
* Skulle Barnkonventionen, om den varit svensk lag, kunnat förhindra det akuta omhändertagandet av barnen Rasmus och Fanny och följderna därav?
* Vad händer, i detta fall, om ingen ansvarig inom socialtjänst/nämnd ställs till svars – trots felaktigheter?

Jag överväger också en polisanmälan mot de myndighetspersoner i Marks kommun som omhändertog barnen och som ledde till den fortsatta processen. Detta för att få klarhet om rättsäkerheten när det gäller myndigheten socialtjänsten. Samt få besked om polis/åklagare anser att felen bör leda till åtal.

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Adress ...