Äldres föda – ägg och sill – i fara

I partiprogram, valmanifest och i äldrenämnder säger man sig värna om de äldre. Det gör nog flertalet politiker. Men vem styr verksamheten när äldres önskemål om traditionell föda kommer i kläm?

De boende på Bokebergs äldreboende i Hässleholm nekades ägg och sill till påskbordet. Det ordnade sig dock med hjälp av media. Få saker upprör allmänheten som den här typen av kommunal snålhet. Men i kölvattnet av denna massmediala uppmärksamhet uppstår obesvarade frågor. Hur tänkte de ansvariga politikerna eller den till vilken beslutet om ägg- och sillförbudet delegerats? Ingen ansvarig har hittills uttalat sig

Minns ni Arvid, 87 år, från Höganäs ? Året var 2003. Och trots att Arvid Hanson, då betalade 7233 kronor i månaden för sitt äldreboende i Höganäs ville förvaltningen dra in hans frukostägg för att spara. Antingen får du ett halvt ägg varje morgon eller ett helt varannan dag, var beskedet Hansson fick. Men Hansson vägrade tro att ett halvt i stället för helt ägg till åldringarna skulle kunna rädda kommunens eller Sveriges dåliga ekonomi.

Och Arvid, som dessutom var skolad och kunde tala för sig, kontrade med att samtidigt som detta idiotiska äggbeslut kommer lånar Höganäs kommun för övrigt ut 75 miljoner kronor till Vägverket räntefritt. Men Arvid sa också att om hans dagliga ägghalva belastade kommunens ekonomi så kunde han avstå från den. Trots att Arvid betalade för sitt äldreboende. Det är fruktansvärt att dra in på mat när man ska spara pengar, sa Torwald Åberg, näringsfysiolog.  "Bara ett halvt ägg till frukost"

Hur kommer det att gå med lutfisken, som tidigare varit i fara inom äldreomsorgen? Gösta Nyström, 86 år från Gnesta orkade, 2003, säga i ifrån. Han blev riksbekant när han ilsknade till över att kommunen i en missriktad sparnit drog in på den årliga lutfisken som dagcentralernas pensionärer brukade bjudas på till Lucia.

Gösta Nyström och hans kompisar längtade efter lutfisk till Lucia. En tradition för de gamla i Gnesta. Kommunen tyckte att lutfisklagandet tog för lång tid. De vägrade dessutom att släppa in frivilliga kockar och andra som erbjöd sig att laga lutfisk i sina kök. Som i en anda från en svunnen brukspatronstid lät mantrat: "Vi har våra rutiner, ärendet har fått orimliga dimensioner." Men krögaren och På spåret-stjärnan Carl Jan Granqvist kom till Gnesta och bjöd på lutfisk. "Succén låg på lut"

I december 2003 placerade lyssnarna till radioprogrammet Efter tolv i P4 Gösta Nyström på andra plats som "Året svensk", efter Anna Lindh men före FN-diplomaten Hans Blix. Ett tydligt uttryck för vad svenska folket anser då man behandlar äldre nedlåtande. Vid sådana här tillfällen vibrerar det i samhällskroppen men inte bland politiker och tjänstemän.

Och när allmänhetens missnöje med sådana beslut når full styrka då går de ansvariga ut och säger att "det hela var ett missförstånd". Tala om bristande kommunikation. Då har några äldre, ibland en bit över 80 år, ensamma dragit igång en protest mot besparingar på ägg, sill och lutfisk. Borde inte de äldre behandlas bättre på ålderns höst?

Det är beklämmande och oroande att sådant här händer. Vad handlar det egentligen om? Det kan väl knappast handla om ekonomi? Handlar det om politikers brist på ansvar, inlevelseförmåga och civilkurage? Eller är det kanske som Lars Lindström skrev i Expressen "Det här stinker av snustorr byråkrati".