30 juni 2016

En attack mot en utsatt grupp

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) infördes i Sverige 1994. LSS skulle ge funktionshindrade möjlighet att leva ett bättre liv. Men reformen är nu utsatt för attack. Senaste tiden har det mest handlat om fuskare och bedragare som dränerat reformen på miljoner. Allt mindre om assistansanvändarna och deras behov.

De senaste tio åren har den privata assistansmarknaden ökat kraftigt. Det är en lukrativ marknad, med säkra inkomster – den personliga assistansen betalas med skattepengar.

I Ekot den 22 oktober sa finansminister Magdalena Andersson att assistansersättning är ett område där det blir aktuellt att spara pengar för att klara ökade kostnader för flyktingmottagandet. Andersson ställde därmed två grupper mot varandra. Dessutom riktade hon in sig på kostnadsperspektivet. Har Andersson tappat rättighetsperspektivet kring LSS – det som var grundtanken?

Den 17 december slog barn, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér an samma ton i Aktuellt. Regnér talade om den ”uppseendeväckande ökningen” av LSS och öppnade upp för att ändra lagen för att komma tillrätta med problemen.

Det har bland annat lett till att Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU, har slagit larm om att barn och unga drabbas hårt av allt tal om ”assistansfusk” och ”ökningar”. Inom RBU ser man risken för sämre stöd.

Turerna i regeringskansliet har varit dunkla. I december 2015 uppmanade regeringen i ett regleringsbrev Försäkringskassan att ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”. Handikappförbundens ordförande Stig Nyman skrev i SvD 29 februari att regeringen med denna uppmaning satte sig över lagen. Nyman hävdade att ”det här handlandet går emot regeringsformen och att LSS är en rättighetslag”

Bengt Westerberg, socialminister i dåvarande borgerliga regeringen och den som skrev förarbetena till LSS-lagstiftningen, debatterade med Åsa Regnér i Agenda den 5 juni. Regnér: Det har kommit rapporter som säger att företagen har starka incitament för att driva upp antalet timmar Man säger också att man använder pengarna till jurister, konsulter och till reklam som det inte var tänkt.

Agendas reporter Camilla Kvartoft till Westerberg: Överdriver företagen behoven? Westerberg: Assistansföretagen kan naturligtvis överdriva behoven. Det vill jag inte blunda för. Men det är trots allt inte de som bestämmer antalet timmar. Det gör Försäkringskassan.

Kvartoft frågade också Westerberg: Vad befarar du med att man nu utreder? Westerberg: ”Regeringen säger väldigt tydligt i direktiven att nu ska det bli färre personer med färre timmar och man ska spara på kostnaderna. Dels förutser man ett antal reformer och de ska finansieras genom nedskärningar av assistansen och därutöver ska man skära ner assistansen av samhällsekonomiska skäl.”

Kostnaderna för assistansen är i dag hög. 30 miljarder om året. Det ger skäl för regeringen att nu genomföra åtgärder för bättre kostnadskontroll. En djuplodande utredning där alla aspekter beaktas. Men istället förefaller regeringen vilja bromsa kostnaderna genom bland annat en hårdare bedömning från Försäkringskassan.

”Över 90 procent av kostnaderna för assistansen är löner. Mycket kommer därför tillbaka som skatter. Det innebär att nettobesparingen vid nedskärningen av assistanskostnaderna bara blir ungefär hälften av bruttobesparingarna.” Det skrev Bengt Westerberg på DN Debatt 31 maj.

Kostnaderna för personlig assistans är en utgiftspost i socialförsäkringen. Det är inte detsamma som kostnader – som också blir intäkter – eftersom en större del av assistansersättningen går till löner till assistenterna. Ca 90.000 assistenter är sysselsatta inom assistansverksamheten. Man kan befara att många av dem annars kanske skulle varit arbetslösa och kostat samhället pengar.

Åsa Regnér framhåller ofta att kostnaderna för assistansersättningen har fördubblats samtidigt som antalet personer som får assistans inte alls ökat i samma utsträckning. Det finns olika förklaringar till varför antalet timmar ökat så kraftigt – till färre personer.

Idag får fler och fler avslag på sin ansökan om assistans. Det är främst personer med mycket omfattande assistansbehov som beviljas assistans. Därför har antalet timmar per person ökat.

När kostnaderna ska analyseras är det många omständigheter som måste beaktas. Då är det viktigt att också lyfta fram de positiva effekterna av personlig assistans eftersom det sällan kommer fram i debatten.

Aldrig tidigare har den personliga assistansen varit så hotad som den är i dag. Fusket måste självfallet stoppas men det får inte leda till att en viktig socialpolitisk reform slås sönder.

Eivor Karlsson

Infört i Miljömagasinet 23 juni 2016

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar