21 juni 2014

Invandring – dags för lagändring

Hur fungerar asyl- och invandringspolitiken egentligen? Det handlar här inte om hur många asyl- och invandrare vi kan ta emot – det är en renodlad politik fråga. Utan om hur Sverige agerar mot de som redan befinner sig i landet.

När diskussioner uppstår om enskilda utvisningsärenden hänvisar Migrationsverket och domstolarna till att de bara följer lagstiftarnas, d.v.s.riksdagspolitikernas, beslut. Lagstiftarna hävdar å sin sida att intentionen var en helt annan när lagen kom till.

Det behövs därför en parlamentarisk översyn av utlänningslagen som bör bli humanare även när det gäller vuxna.Lagstiftarna bör se till att såväl de som har arbete som allvarligt sjuka invandrare, utan familj och vänner i hemlandet, får stanna i landet. Här tre exempel.

* 20-årige Simon har nervsjukdomen ALS. Enligt Migrationsverket ska han utvisas om han har tillräcklig transportabilitet, d.v.s. om han överlever själva resan.I praxis gäller att en person som överlever resan och inte dör förrän efter passkontrollen är transportabel. Det är ingen human människosyn.

Jeni Al, Politifonen skrev bl.a .så här i en text till migrationsminister Tobias Billström:”För någon vecka sedan röstade riksdagen igenom “särskilt ömmande omständigheter” vilket gör det lättare för utsatta barn att få stanna i Sverige. Det är bra. Men läs igen. Det gäller enbart för barn. Inte vuxna. Enligt mig handlar Simons fall om just särskilt ömmande omständigheter. Det måste alltså ske en ändring i Utlänningslagen även för vuxna!”

Artikelförfattaren skrev vidare:”Att vara döende är en särskilt ömmande omständighet – oavsett om du är barn eller vuxen. I Utlänningslagen 12 kap. 18 § står det att en avvisning kan stoppas om det finns medicinska hinder eller annan särskild anledning att beslutet inte bör verkställas.”
Simon är 20 år och ska dö. Varför låter du honom inte stanna.


* En kvinna, som bott i Sverige i 13 år, skulle utvisas till sitt hemland då hon inte fick arbetstillstånd. Anledningen var att hon haft två arbetsgivare för samma jobb – eftersom den första arbetsgivaren gick i konkurs.Läs vad rådmannen på Migrationsdomstolen svarar. Hade för många jobb – utvisas

Kvinnan vistades på sjukhus eftersom hon kollapsat p.g.a. av utvisningsbeslutet. Polisen hämtade henne där. Hon återkom, efter ett dygn, eftersom hon inte blivit insläppt i hemlandet – iförd samma sjukhuskläder som då poliserna hämtade henne.

* 26-årige Siavash Erfanpour (Sia) från Norrköping har varit 10 år i Sverige. Han har fast arbete, etablerad i samhället, talar god svenska, har barn och sambo.
Kanske tvingas han lämna hela sitt liv.


Eftersom han saknar uppehållstillstånd har han inte fått några av de förmåner som ensamkommande flyktingbarn får idag. Varken t.ex. ekonomisk hjälp med boende, utbildning, gode man eller övriga förmåner. Han var 16 år vid ankomsten. Han har ändå etablerat sig väl i samhället.

En liten ljusglimt är dock följande: När de boende i Norrköping en eftermiddag i slutat av maj, via radion, fick höra att Siavash Erfanpour hade förts till häktet i Flen för utvisning – uppstod en aktivitet i Oxelbergen. Spontant sökte sig en många till gräsmattan utanför Pressbyrån. Man kramades, en del grät, andra undrade vad som hände och hur det kunde ske.

Dagen efter att Siavash Erfanpour, Sia, tillsammans med poliser satts på planet till Iran befann sig klass 3 i Oxelbergsskolan på bussutflykt. När eleverna under utflyktens gång fick veta att Sia var på väg hem till Sverige igen – utbröt spontana jubel och applåder i bussen.

Dessa 10-åriga elever vet inget om Utlänningslagen eller lagar och regler. Men de har förmågan att känna spontan sympati och glädje för människor i sin omgivning.Vi-känslan. Hur behåller vi denna känsla i en annars något mörk tid? Hur bidrar media till att förmedla den bilden?

Den 19 juni 2014 framkom att nyanlända invandrare inte får tillräcklig hjälp att hitta jobb, kritik riktas mot Arbetsförmedlingen och regeringen. Här är en 26-årig man som klarat det på egen hand. Utan ineffektiva etableringslotsar. Dags för Lex Erfanpour?

Alliansen talar gärna och ofta om arbetskraftsinvandring. Även den frågan bör vara föremål för en öppen debatt. Hur ser lagstiftningen kring arbetskraftsinvandring ut? Behöver vi en behovsprövad arbetskraftsinvandring för högutbildade personer inom bristyrken?

Ska lågutbildade yrkesgrupper, med kanske lönedumpning och utnyttjande av personer som följd, fritt få arbeta här? Hur ska vi agera gentemot den inhemska arbetslösa befolkningen ? Det är riksdagspolitikerna som ska ha svaret. Här ställs bara frågorna.

Vi behöver också en öppen diskussion om hur vi tar hand om de asyl- och invandrare som redan finns i landet. Vilka regler respektive undantag ska gälla? Om någon har synpunkter på invandring så klassas de idag närmast som rasister. Det är förödande för det fria ordet och för demokratin. Här har media och politiken en viktig uppgift.

Det är politikernas och medias ansvar att föra en allsidig debatt som gynnar samhället. Låt oss då bl.a. tala om en översyn av reglerna för såväl arbetskraftsinvandring som Utlänningslagen. Låt oss visa att vi är ett humant folk – även om vi inte kan ha öppna gränser för alla. Här beskriver jag tre fall som kan vara synonyma för många fler.

Det handlar om hur vi behandlar de som redan finns i landet – och som kanske sedan lång tid har arbete eller de som är allvarligt sjuka. Även vuxna.

Denna text går till berörda politiker och media.
Eivor Karlsson

3 kommentarer:

  1. Tyvärr så har du rätt. Därför behöver vi alla våga prata - tystnad ger bara verkliga rasister mera vinstlotter....

    SvaraRadera
  2. Ps:
    http://www.svt.se/why-poverty/hans-rosling-att-utrota-fattigdomen-ar-det-enklaste

    Var nu riktigt nyfikna alla...

    SvaraRadera
  3. Älskar miljö, men inte klorofyllmupperi medans människor verkligen svälter. Steg för steg. Var människa först. http://www.youtube.com/watch?v=rkzBARDacp0

    SvaraRadera