Längst ner på den sociala trappan finns de hemlösa varav många är uteliggare. Deras situation har nu förvärrats.
Från den 1 mars i år gäller den nya bosättningslagen som gör kommuner skyldiga att ta emot nyanlända för bosättning efter anvisning från Migrationsverket eller Arbetsförmedlingen. De nyanlända som anvisas till kommunerna under 2016 är kvotflyktingar eller personer i Migrationsverkets anläggningsboenden som har fått uppehållstillstånd. Antalet personer som ska anvisas till varje kommun under året är fastställt av regeringen i så kallade kommuntal. 2015 kom ca. 160.000 flyktingar till Sverige, i år väntas ca. 30.000.
Kommunernas ekonomiska problem förstärks nu av att den statliga dygnsersättningen för unga flyktingar ska minskas från 1 januari 2017. Totalt handlar det om miljardbelopp som kommunerna i all hast måste få fram. Protesterna är starka.
Landets kommuner ser nu över olika möjligheter att lösa bostadsproblematiken. Förutom att flera kommuner i likhet med Malmö överväger att köpa bostadsrätter, så har flera kommuner passat på att köpa småhus om priserna varit rimliga, för att komma ifrån dyra dygnskostnader för hotellboenden. Stockholms stad har prövat flera olika lösningar och råkat ut för ett flertal överklaganden från blivande grannar till nyanlända. Staden har också reserverat ett hyreshus, avsett för socialt utsatta stockholmare, till nyanlända.
Stiftelsen Hotellhem i Stockholm, SHIS, är en unik och viktig boendeform som måste värnas. SHIS är ett allmännyttigt bostadsbolag som ägs av Stockholms stad och är Stockholms stads största hyresvärd när det gäller sociala bostäder. Beståndet omfattar ca. 2 300 hyreslägenheter.
Sedan flera år är det planerat för en ny fastighet för SHIS i Västertorp, Stockholm. När Stockholms stads samordnare för nyanlända, Fredrik Jurdell, då säger i DN 17 augusti att dessa SHIS-bostäder skulle ha använts till socialtjänstens grupper, men vi har nu styrt över dem till nyanlända, bör man resa varningsflagg. Bostäderna behövs för det syfte de var avsedda. Det handlar om totalt 180 lägenheter varav många till familjer.
Fredrik Jurdell, säger vidare: ”Det är alltså inte som för Socialtjänstlagens grupper då kommunen gör en individuell bedömning innan det eventuellt kan bli en bostad. Bosättningslagen är en tvingande lagstiftning där vi får ett antal personer som ska ha bostad.” Det stämmer. I princip står därmed nya bosättningslagen, där alla med uppehållstillstånd ska få bostad, över socialtjänstlagen.
Det är en stor utmaning kommunerna står inför. I exempelvis Stockholm finns 2.800 nyanlända som ska få bostad genom kommunen. Men vart ska då alla de "inhemska" bostadslösa, som normalt skulle kunna få lägenhet via Stiftelsen Hotellhem i Stockholm, SHIS, ta vägen? SHIS är Stockholms stads bostadssociala resurs som ska sörja för att familjer, unga och personer som har särskilt svårt att få bostad ska få korttidskontrakt. Reglerat efter socialtjänstens beställning.
– Ett exempel på konsekvenserna av den nya bosättningslagen är följande: Uffe hyr tillsammans med sin två tonåriga söner en villa på Lidingö. Avtalet med Lidingö stad är ett sexmånaderskontrakt som familjen fått förnyat två gånger.
Från börjar lät det som att staden inte hade några planer med huset utan att man t.o.m. kunde fixa ett tillsvidarekontrakt för Uffe. Men i våras kom beskedet att familjen måste flytta senast 31 augusti. En flyktingfamilj skulle flytta in. Man kan inte sätta en familj på gatan för en annan familj, tyckte Uffe. Han och sönerna är uppvuxna på Lidingö. Uffe har betalat skatt och barnen går i skolan där.
Redan 2014 började forskare och professorer i socialt arbete slå larm om att bostadssituationen för de hemlösa blivit sämre. Flyktingströmmen har sedan dess förvärrat deras situation. Kommunerna måste följa lagen och ordna bostad åt vissa nyanlända.
I höstas flyttade 10-20 hemlösa in i Mariagården, en tom förskola på Södermalm i Stockholm. När de fick höra att de skulle kastas ut av hyresvärden ockuperade de byggnaden. För media berättade de om ett utanförskap och en kamp för att överleva. De hade ingenstans att ta vägen och ville sova varmt på vintern.
Hemlösas tillstånd varierar. En del är missbrukare, andra inte. Generellt önskar de en egen liten vrå att gå till. De vill få tillgång till en lokal där de kan duscha, möjlighet att tvätta sina kläder och få mat.
Frågan är om regering och riksdag, när det gäller denna nya lag, sett till de undanträngningseffekter på det sociala boendeområdet som den nya bosättningslagen kan ge. Lagen behövs för rimlig fördelning av nyanlända över landet. Men det finns ett uppdämt behov av sociala bostäder som också måste lösas – i stora delar av landet. Alla dessa personer och familjer får inte falla i medieglömska när resurserna nu är starkt begränsade.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 9 september -16
22 september 2016
16 augusti 2016
Ska väljaren vara lojal mot ett illojalt parti?
Hur lojala ska väljarna vara mot det parti de brukar rösta på? Lojaliteten sätts på prov när partiet avviker från löften, ideologi eller program. Något som ibland förekommer. Politikerna använder ibland dubbla budskap eller vilseledande information. Det är svårt för allmänheten att tolka den uppsjö av information som kommer. Vårt minne är dessutom kort.
Med de nedskärningar som varit eller som är på gång är det ofta tålamodet hos utsatta grupper som sätts på spel. Det kan handla om personer som inte kan påverka genom att skriva brev eller debattinlägg. Därmed har de bara möjlighet att påverka – vart fjärde år. Nämligen vid val till riksdag, landsting och kommun.
Här två exempel. I Almedalen hävdade moderatledaren Anna Kinberg Batra att de totala ersättningarna som en sjuk eller arbetslös ensamstående förälder med försörjningsstöd kan få i dag närmar sig 30.000 kronor i månaden. Kinberg Batra avsåg ensamstående, främst kvinnor, som inte förvärvsarbetar och som har tre barn. Moderatledaren krävde ett ”bidragstak”. Enligt Kinberg Batra är det så många hushåll i Sverige där ensamstående med barn får så höga bidrag att situationen håller på att bli ”ohållbar”. Så många hushåll i Sverige! Få sjuka eller ensamstående känner igen sig i den beskrivningen.
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, S, svarade i Aftonbladet 26 juli: ”Vi granskade påståendet och fann att i hela Sverige finns runt 100 ensamstående föräldrar med upp till tre barn som får över 25.000 i ersättning per månad, enligt de senast tillgängliga siffrorna” Och det finns förklaringar till det, enligt Strandhäll.” De bor på en ort där bostadsbristen gör att socialtjänsten tvingas betala för boenden med mycket höga hyror". Det är alltså inte pengar som går ner i de boendes egna fickor.
Men också Socialdemokraterna förefaller så misstro bland folk för att få acceptans för försämringar. Då handlar det den här gången om personer inom LSS, alltså assistansanvändarna. Barn, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér talade i Aktuellt 17/12/15 om den ”uppseendeväckande ökningen” av LSS och öppnade upp för att ändra lagen för att komma tillrätta med problemen.
I DN den 29 juli fanns en TT-text om att antalet bidragsbrott ökar kraftigt. Men Peter Fausö, tillförordnad chef för Försäkringskassans (FK) kontrollverksamhet, tror inte att folk blivit oärligare. Snarare är förklaringen att myndigheten blivit bättre på att upptäcka fusk.
De vanligaste bidragsbrotten mot myndigheten är tillfällig föräldrapenning, föräldrapenning och sjukpenning. Men dessutom handlar det om personer som uppbär ersättning från FK och som har försvunnit till utlandet och vistas i utlandet längre än vad man får för att erhålla bidrag.
Vidare framhöll Peter Fausö, FK, något som regeringen bör ta till sig: ”Bidragsbrott som rör assistsansersättning är relativt få till antalet, men där rör det sig ofta om stora belopp och organiserad verksamhet.” Det stämmer. Det är organiserad verksamhet som regeringen ska rikta in sig på istället för att minska antalet beviljade timmar – eller t.o.m. neka hjälp till behövande.
Så hur lojala ska väljarna vara mot sitt parti om det är illojalt, sviker eller ger felaktig information ? Oavsett vilket parti eller vilken fråga det gäller. Vilket moraliskt ansvar har partierna för sina egna löften och program? Det är svåra – men viktiga – frågor.
Väljare och sympatisörer måste naturligtvis också vara realistiska. Det finns inget idealparti. Partierna och väljarna måste kompromissa även i frågor som kan vara viktiga. Mycket står på spel och de prioriterade – och nedprioriterade – frågorna är många. Nästa gång väljarnas och partiernas lojalitet sätts på prov är i september 2018.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 5 augusti 2016
Med de nedskärningar som varit eller som är på gång är det ofta tålamodet hos utsatta grupper som sätts på spel. Det kan handla om personer som inte kan påverka genom att skriva brev eller debattinlägg. Därmed har de bara möjlighet att påverka – vart fjärde år. Nämligen vid val till riksdag, landsting och kommun.
Här två exempel. I Almedalen hävdade moderatledaren Anna Kinberg Batra att de totala ersättningarna som en sjuk eller arbetslös ensamstående förälder med försörjningsstöd kan få i dag närmar sig 30.000 kronor i månaden. Kinberg Batra avsåg ensamstående, främst kvinnor, som inte förvärvsarbetar och som har tre barn. Moderatledaren krävde ett ”bidragstak”. Enligt Kinberg Batra är det så många hushåll i Sverige där ensamstående med barn får så höga bidrag att situationen håller på att bli ”ohållbar”. Så många hushåll i Sverige! Få sjuka eller ensamstående känner igen sig i den beskrivningen.
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, S, svarade i Aftonbladet 26 juli: ”Vi granskade påståendet och fann att i hela Sverige finns runt 100 ensamstående föräldrar med upp till tre barn som får över 25.000 i ersättning per månad, enligt de senast tillgängliga siffrorna” Och det finns förklaringar till det, enligt Strandhäll.” De bor på en ort där bostadsbristen gör att socialtjänsten tvingas betala för boenden med mycket höga hyror". Det är alltså inte pengar som går ner i de boendes egna fickor.
Men också Socialdemokraterna förefaller så misstro bland folk för att få acceptans för försämringar. Då handlar det den här gången om personer inom LSS, alltså assistansanvändarna. Barn, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér talade i Aktuellt 17/12/15 om den ”uppseendeväckande ökningen” av LSS och öppnade upp för att ändra lagen för att komma tillrätta med problemen.
I DN den 29 juli fanns en TT-text om att antalet bidragsbrott ökar kraftigt. Men Peter Fausö, tillförordnad chef för Försäkringskassans (FK) kontrollverksamhet, tror inte att folk blivit oärligare. Snarare är förklaringen att myndigheten blivit bättre på att upptäcka fusk.
De vanligaste bidragsbrotten mot myndigheten är tillfällig föräldrapenning, föräldrapenning och sjukpenning. Men dessutom handlar det om personer som uppbär ersättning från FK och som har försvunnit till utlandet och vistas i utlandet längre än vad man får för att erhålla bidrag.
Vidare framhöll Peter Fausö, FK, något som regeringen bör ta till sig: ”Bidragsbrott som rör assistsansersättning är relativt få till antalet, men där rör det sig ofta om stora belopp och organiserad verksamhet.” Det stämmer. Det är organiserad verksamhet som regeringen ska rikta in sig på istället för att minska antalet beviljade timmar – eller t.o.m. neka hjälp till behövande.
Så hur lojala ska väljarna vara mot sitt parti om det är illojalt, sviker eller ger felaktig information ? Oavsett vilket parti eller vilken fråga det gäller. Vilket moraliskt ansvar har partierna för sina egna löften och program? Det är svåra – men viktiga – frågor.
Väljare och sympatisörer måste naturligtvis också vara realistiska. Det finns inget idealparti. Partierna och väljarna måste kompromissa även i frågor som kan vara viktiga. Mycket står på spel och de prioriterade – och nedprioriterade – frågorna är många. Nästa gång väljarnas och partiernas lojalitet sätts på prov är i september 2018.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 5 augusti 2016
30 juni 2016
En attack mot en utsatt grupp
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) infördes i Sverige 1994. LSS skulle ge funktionshindrade möjlighet att leva ett bättre liv. Men reformen är nu utsatt för attack. Senaste tiden har det mest handlat om fuskare och bedragare som dränerat reformen på miljoner. Allt mindre om assistansanvändarna och deras behov.
De senaste tio åren har den privata assistansmarknaden ökat kraftigt. Det är en lukrativ marknad, med säkra inkomster – den personliga assistansen betalas med skattepengar.
I Ekot den 22 oktober sa finansminister Magdalena Andersson att assistansersättning är ett område där det blir aktuellt att spara pengar för att klara ökade kostnader för flyktingmottagandet. Andersson ställde därmed två grupper mot varandra. Dessutom riktade hon in sig på kostnadsperspektivet. Har Andersson tappat rättighetsperspektivet kring LSS – det som var grundtanken?
Den 17 december slog barn, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér an samma ton i Aktuellt. Regnér talade om den ”uppseendeväckande ökningen” av LSS och öppnade upp för att ändra lagen för att komma tillrätta med problemen.
Det har bland annat lett till att Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU, har slagit larm om att barn och unga drabbas hårt av allt tal om ”assistansfusk” och ”ökningar”. Inom RBU ser man risken för sämre stöd.
Turerna i regeringskansliet har varit dunkla. I december 2015 uppmanade regeringen i ett regleringsbrev Försäkringskassan att ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”. Handikappförbundens ordförande Stig Nyman skrev i SvD 29 februari att regeringen med denna uppmaning satte sig över lagen. Nyman hävdade att ”det här handlandet går emot regeringsformen och att LSS är en rättighetslag”
Bengt Westerberg, socialminister i dåvarande borgerliga regeringen och den som skrev förarbetena till LSS-lagstiftningen, debatterade med Åsa Regnér i Agenda den 5 juni. Regnér: Det har kommit rapporter som säger att företagen har starka incitament för att driva upp antalet timmar Man säger också att man använder pengarna till jurister, konsulter och till reklam som det inte var tänkt.
Agendas reporter Camilla Kvartoft till Westerberg: Överdriver företagen behoven? Westerberg: Assistansföretagen kan naturligtvis överdriva behoven. Det vill jag inte blunda för. Men det är trots allt inte de som bestämmer antalet timmar. Det gör Försäkringskassan.
Kvartoft frågade också Westerberg: Vad befarar du med att man nu utreder? Westerberg: ”Regeringen säger väldigt tydligt i direktiven att nu ska det bli färre personer med färre timmar och man ska spara på kostnaderna. Dels förutser man ett antal reformer och de ska finansieras genom nedskärningar av assistansen och därutöver ska man skära ner assistansen av samhällsekonomiska skäl.”
Kostnaderna för assistansen är i dag hög. 30 miljarder om året. Det ger skäl för regeringen att nu genomföra åtgärder för bättre kostnadskontroll. En djuplodande utredning där alla aspekter beaktas. Men istället förefaller regeringen vilja bromsa kostnaderna genom bland annat en hårdare bedömning från Försäkringskassan.
”Över 90 procent av kostnaderna för assistansen är löner. Mycket kommer därför tillbaka som skatter. Det innebär att nettobesparingen vid nedskärningen av assistanskostnaderna bara blir ungefär hälften av bruttobesparingarna.” Det skrev Bengt Westerberg på DN Debatt 31 maj.
Kostnaderna för personlig assistans är en utgiftspost i socialförsäkringen. Det är inte detsamma som kostnader – som också blir intäkter – eftersom en större del av assistansersättningen går till löner till assistenterna. Ca 90.000 assistenter är sysselsatta inom assistansverksamheten. Man kan befara att många av dem annars kanske skulle varit arbetslösa och kostat samhället pengar.
Åsa Regnér framhåller ofta att kostnaderna för assistansersättningen har fördubblats samtidigt som antalet personer som får assistans inte alls ökat i samma utsträckning. Det finns olika förklaringar till varför antalet timmar ökat så kraftigt – till färre personer.
Idag får fler och fler avslag på sin ansökan om assistans. Det är främst personer med mycket omfattande assistansbehov som beviljas assistans. Därför har antalet timmar per person ökat.
När kostnaderna ska analyseras är det många omständigheter som måste beaktas. Då är det viktigt att också lyfta fram de positiva effekterna av personlig assistans eftersom det sällan kommer fram i debatten.
Aldrig tidigare har den personliga assistansen varit så hotad som den är i dag. Fusket måste självfallet stoppas men det får inte leda till att en viktig socialpolitisk reform slås sönder.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 23 juni 2016
De senaste tio åren har den privata assistansmarknaden ökat kraftigt. Det är en lukrativ marknad, med säkra inkomster – den personliga assistansen betalas med skattepengar.
I Ekot den 22 oktober sa finansminister Magdalena Andersson att assistansersättning är ett område där det blir aktuellt att spara pengar för att klara ökade kostnader för flyktingmottagandet. Andersson ställde därmed två grupper mot varandra. Dessutom riktade hon in sig på kostnadsperspektivet. Har Andersson tappat rättighetsperspektivet kring LSS – det som var grundtanken?
Den 17 december slog barn, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér an samma ton i Aktuellt. Regnér talade om den ”uppseendeväckande ökningen” av LSS och öppnade upp för att ändra lagen för att komma tillrätta med problemen.
Det har bland annat lett till att Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU, har slagit larm om att barn och unga drabbas hårt av allt tal om ”assistansfusk” och ”ökningar”. Inom RBU ser man risken för sämre stöd.
Turerna i regeringskansliet har varit dunkla. I december 2015 uppmanade regeringen i ett regleringsbrev Försäkringskassan att ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”. Handikappförbundens ordförande Stig Nyman skrev i SvD 29 februari att regeringen med denna uppmaning satte sig över lagen. Nyman hävdade att ”det här handlandet går emot regeringsformen och att LSS är en rättighetslag”
Bengt Westerberg, socialminister i dåvarande borgerliga regeringen och den som skrev förarbetena till LSS-lagstiftningen, debatterade med Åsa Regnér i Agenda den 5 juni. Regnér: Det har kommit rapporter som säger att företagen har starka incitament för att driva upp antalet timmar Man säger också att man använder pengarna till jurister, konsulter och till reklam som det inte var tänkt.
Agendas reporter Camilla Kvartoft till Westerberg: Överdriver företagen behoven? Westerberg: Assistansföretagen kan naturligtvis överdriva behoven. Det vill jag inte blunda för. Men det är trots allt inte de som bestämmer antalet timmar. Det gör Försäkringskassan.
Kvartoft frågade också Westerberg: Vad befarar du med att man nu utreder? Westerberg: ”Regeringen säger väldigt tydligt i direktiven att nu ska det bli färre personer med färre timmar och man ska spara på kostnaderna. Dels förutser man ett antal reformer och de ska finansieras genom nedskärningar av assistansen och därutöver ska man skära ner assistansen av samhällsekonomiska skäl.”
Kostnaderna för assistansen är i dag hög. 30 miljarder om året. Det ger skäl för regeringen att nu genomföra åtgärder för bättre kostnadskontroll. En djuplodande utredning där alla aspekter beaktas. Men istället förefaller regeringen vilja bromsa kostnaderna genom bland annat en hårdare bedömning från Försäkringskassan.
”Över 90 procent av kostnaderna för assistansen är löner. Mycket kommer därför tillbaka som skatter. Det innebär att nettobesparingen vid nedskärningen av assistanskostnaderna bara blir ungefär hälften av bruttobesparingarna.” Det skrev Bengt Westerberg på DN Debatt 31 maj.
Kostnaderna för personlig assistans är en utgiftspost i socialförsäkringen. Det är inte detsamma som kostnader – som också blir intäkter – eftersom en större del av assistansersättningen går till löner till assistenterna. Ca 90.000 assistenter är sysselsatta inom assistansverksamheten. Man kan befara att många av dem annars kanske skulle varit arbetslösa och kostat samhället pengar.
Åsa Regnér framhåller ofta att kostnaderna för assistansersättningen har fördubblats samtidigt som antalet personer som får assistans inte alls ökat i samma utsträckning. Det finns olika förklaringar till varför antalet timmar ökat så kraftigt – till färre personer.
Idag får fler och fler avslag på sin ansökan om assistans. Det är främst personer med mycket omfattande assistansbehov som beviljas assistans. Därför har antalet timmar per person ökat.
När kostnaderna ska analyseras är det många omständigheter som måste beaktas. Då är det viktigt att också lyfta fram de positiva effekterna av personlig assistans eftersom det sällan kommer fram i debatten.
Aldrig tidigare har den personliga assistansen varit så hotad som den är i dag. Fusket måste självfallet stoppas men det får inte leda till att en viktig socialpolitisk reform slås sönder.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 23 juni 2016
11 juni 2016
Skrota inte servicehusen!
Bristen på äldreboenden är närmast akut. Många boendeplatser har avvecklats utan att något annat kommit istället. Kön för att få komma till ett servicehus är fortfarande lång – trots att platser står tomma.
Nu byggs 16 nya äldreboenden, enligt artikeln. Men det kan ta tid. Bostadsbyggandet är eftersatt i Stockholm såväl som på många andra håll i landet. Det handlar också om hur stort statligt stimulansbidrag som staden får. Och därmed hur många äldreboenden som Stockholm har råd att bygga. Under tiden kommer nu något som kallas mellanboende. En icke biståndsbedömd form av boenden .Men servicehusen behövs.
I en annan artikel står det att ”gemene mans bild av servicehusen stämmer inte längre överens med hur verkligheten oftast ser ut. Det är en mycket blandad grupp äldre som bor på servicehus i dag. En del har missbruksproblem, andra har psykiska problem. Många är dementa och eller är väldigt vårdtunga, konstaterar Raili Karlsson, chef för på äldreförvaltningens avdelning för upphandling och utveckling”.
Det här ger ingen bra bild av servicehusen. Tidigare påstod tjänstemännen att äldre inte sökte eller ville bo på servicehus. Men den bilden har visat sig inte stämma. ”Idag står servicehuslägenheter i Stockholm tomma samtidigt som 43 procent av de sökande får avslag. Det är orimligt.” Det skrev Liberalerna i Stockholm i SvD 11 maj.
Av Raili Karlsson beskrivning förefaller det som att man har buntat ihop en massa äldre människor med olika behov. Men det bör finnas möjlighet, med så många tomma lägenheter, att ordna så att olika grupper inte bor tillsammans. Utan bor på olika plan eller avdelningar för behoven finns. Det är till stor del en organisationsfråga.
Några av länets politiker ställs i artikeln mot väggen. Läs deras svar. Liberalerna är tydliga och talar om äldreomsorgen. S talar om ”Smarta seniorboenden”. Då frågar man sig genast var de äldre med ökade vårdbehov och tunn plånbok ska bo.
Vidare svarar S ”Det finns framför allt tre områden som behöver utvecklas för att klara framtida äldreboom. Personalförsörjningen, nya boendeformer som till exempel seniorboenden samt införandet av ny teknik.”
Se upp så vi inte fastnar i samma fålla som med trygghetsboenden. Namnet var missvisande och hyran var hög. Seniorboende som hyresrätt eller bostadsrätt, är en annan icke biståndsbedömd boendeform. Ofta med hög hyra i attraktiva områden. Där kan de som har råd sätta lite”guldkant” på sitt boende i form av bland annat tilläggstjänster.
Nu satsar Stockholms stad på en form av mellanboende. Med sparsam renovering kan förhoppningsvis även äldre med låg pension flytta dit. Det kan komma fler boendeformer, vilket är bra. Men sluta lägg ner servicehus. Se upp med olika beteckningar på boenden och vad de innehåller. Alla bör ha rätt till en boendeform som passar just dem, deras vårdbehov och plånböcker.
Nu byggs 16 nya äldreboenden.
Nu byggs 16 nya äldreboenden, enligt artikeln. Men det kan ta tid. Bostadsbyggandet är eftersatt i Stockholm såväl som på många andra håll i landet. Det handlar också om hur stort statligt stimulansbidrag som staden får. Och därmed hur många äldreboenden som Stockholm har råd att bygga. Under tiden kommer nu något som kallas mellanboende. En icke biståndsbedömd form av boenden .Men servicehusen behövs.
I en annan artikel står det att ”gemene mans bild av servicehusen stämmer inte längre överens med hur verkligheten oftast ser ut. Det är en mycket blandad grupp äldre som bor på servicehus i dag. En del har missbruksproblem, andra har psykiska problem. Många är dementa och eller är väldigt vårdtunga, konstaterar Raili Karlsson, chef för på äldreförvaltningens avdelning för upphandling och utveckling”.
Det här ger ingen bra bild av servicehusen. Tidigare påstod tjänstemännen att äldre inte sökte eller ville bo på servicehus. Men den bilden har visat sig inte stämma. ”Idag står servicehuslägenheter i Stockholm tomma samtidigt som 43 procent av de sökande får avslag. Det är orimligt.” Det skrev Liberalerna i Stockholm i SvD 11 maj.
Av Raili Karlsson beskrivning förefaller det som att man har buntat ihop en massa äldre människor med olika behov. Men det bör finnas möjlighet, med så många tomma lägenheter, att ordna så att olika grupper inte bor tillsammans. Utan bor på olika plan eller avdelningar för behoven finns. Det är till stor del en organisationsfråga.
Några av länets politiker ställs i artikeln mot väggen. Läs deras svar. Liberalerna är tydliga och talar om äldreomsorgen. S talar om ”Smarta seniorboenden”. Då frågar man sig genast var de äldre med ökade vårdbehov och tunn plånbok ska bo.
Vidare svarar S ”Det finns framför allt tre områden som behöver utvecklas för att klara framtida äldreboom. Personalförsörjningen, nya boendeformer som till exempel seniorboenden samt införandet av ny teknik.”
Se upp så vi inte fastnar i samma fålla som med trygghetsboenden. Namnet var missvisande och hyran var hög. Seniorboende som hyresrätt eller bostadsrätt, är en annan icke biståndsbedömd boendeform. Ofta med hög hyra i attraktiva områden. Där kan de som har råd sätta lite”guldkant” på sitt boende i form av bland annat tilläggstjänster.
Nu satsar Stockholms stad på en form av mellanboende. Med sparsam renovering kan förhoppningsvis även äldre med låg pension flytta dit. Det kan komma fler boendeformer, vilket är bra. Men sluta lägg ner servicehus. Se upp med olika beteckningar på boenden och vad de innehåller. Alla bör ha rätt till en boendeform som passar just dem, deras vårdbehov och plånböcker.
Nu byggs 16 nya äldreboenden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)